EG var ett samarbete mellan olika länder i Europa. Det gav oss frihet att handla fritt och att flytta och jobba i andra länder. Men EG finns inte längre.
Nu har vi fått EU istället. Det är ett överstatligt projekt. Det vill säga att makten ligger hos EU och inte hos de olika medlemsländerna. Det ger Bryssel makten att bestämma över oss.
Svenska folket röstade ja till EG, inte EU. Hade vi vetat vad som skulle komma, då hade de flesta sagt nej. Ändå var det ingen större hemlighet vart det hela var på väg.
Och nu sitter vi där, i en union där politiker och eurokrater bestämmer över oss. Två av tre nya lagar och regler kommer från EU. De är oftast utformade så att en och samma regel skall passa alla medlemsstater. Men att idén ”one size fits all” inte fungerar, det visar inte minst det europeiska valutasamarbetet – där euron är på väg att dra allt fler länder i fördärvet.
EU ger politikerna mer makt och vanliga människor mindre inflytande över sina liv. Det är ett oerhört byråkratiskt och kostsamt projekt. Det lider av allvarliga demokratiska brister. Och det skapar en likriktning som gör Europa tråkigt.
Så vad skall vi göra? Jag skulle önska att det fanns en debatt som ifrågasatte själva medlemskapet i EU. Men det gör det inte. Det går åt motsatt håll istället, till exempel genom att riksdagen har skrivit in i grundlagen att Sverige är med i EU.
Det enda vi kan göra – just nu – är att försöka begränsa vansinnet. Det är ett gigantiskt jobb. Vi skulle behöva en mindre armé av EU-kritiska ledamöter i Europaparlamentet, uppbackade av ännu fler experter, jurister och ekonomer. Då kanske man skulle kunna trycka ner bromsen. Kanske.
Men de svenska ledamöterna i Europaparlamentet är till största delen EU-kramare. De trycker på gasen istället för bromsen. Skall man finna någon EU-kritik alls då är det bland piratpartiets, vänsterns och ibland miljöpartiets ledamöter. Man kan ha en fånig förhoppning om att centern kanske vaknar upp så småningom. Men sedan är det stopp. De flesta – det vill säga socialdemokraterna, moderaterna, folkpartisterna och kristdemokraterna – är en del av problemet.
Detta kan öppna dörren för sverigedemokraterna i nästa EU-val. Det vore en katastrof. De driver visserligen linjen att Sverige skall gå ur EU. Men det har Europaparlamentet inget med att göra. Det är en fråga för den svenska riksdagen.
I Europaparlamentet skulle (sd) bara kunna sitta och sura. För att få stopp på vansinnet i EU måste man begripa frågorna, driva spelet och kunna samarbeta med motståndsmän i andra partigrupper. I det perspektivet är en röst på (sd) helt bortkastad.
Så, hur skall vi få igång det svenska EU-motståndet? Som jag ser det finns det i dag främst en väg som kanske kan fungera. Vi måste kick-starta en bred svensk EU-kritik, få media intresserade och se till att få in EU-frågorna i samhällsdebatten. Vi måste skapa ett yttre tryck. Betong- och batongpartierna måste inse att det kommer att skada dem om de inte kliver ombord på det EU-kritiska tåget.
För, som en ledamot i Europaparlamentet (som en gång var rätt så frihetlig) uttryckte sig i sin ungdom ”Om saker och ting får fortsätta att fungera som de har fungerat, då kommer det också att gå som det har gått.” Jag är rätt säker på att han inte tycker om att bli påmind om det.
HAX


gothbarbie.se
henrik-alexandersson.se
raderamittförrainlägg.com