Arbetsveckan i Europaparlamentet går mot sitt slut. Som vanligt finns det saker att reta sig på. Jordbruksutskottet vill ge två miljoner euro till homeopatiska preparat till djur. Och fransmännen vill upphovsrättsskydda sportresultat. Hmmm…
Man kan önska att fler brydde sig om vad som sker i EU. Men jag förstår att det är svårt. Det är knappt så att vi som är inne i systemet hänger med i svängarna.
Till att börja med finns det inget riktigt bra, sammanhållet system för dokumentation i EU. Som regel går det snabbare att söka efter dokument på Google än att jaga runt på de olika institutionernas hemsidor.
Och om man hittar det papper man söker, då har jobbet bara börjat. I EU lindar man in, gömmer undan och slätar över. Inte sällan kan ett kommatecken eller en grammatisk detalj göra en våldsam skillnad i en text eller ett lagförslag. Allt det där måste man hitta.
En annan sak som utmärker EU och Europaparlamentet är att det mesta går i ett rent vansinnigt tempo. Saker dyker ofta upp på radarn sent – så man måste vara med i matchen och ha ögonen på bollen precis hela tiden.
Ett exempel är när Europaparlamentets juridiska utskott skulle komma med en utvärdering av den kritiserade piratjägarlagen, IPRED. Det är möjligt att det någonstans fanns något slags information om detta i förväg. Men det var inte som att man berättat det för någon, eller så. Och ärendet fanns inte på föredragningslistan.
Under sittande utskottsmöte kom så ett mail till ledamöternas kontor. I detta meddelades att man tänker ta upp utvärderingen av IPRED under övriga frågor och att texten redan ligger klar att klubbas. Ett dokument som sade att IPRED är det bästa sedan skivat bröd bifogades.
Det var ren tur att jag råkade sitta vid datorn just då. Så, till någons besvikelse, fick vi reda på vad som var på gång sisådär en halvtimma i förväg. Och den ledamot jag arbetar åt, piratpartiets Christian Engström, fick därmed möjlighet att protestera mot sakinnehållet i denna text. Och att rösta mot den. (Vilket dock inte hindrade utskottet från att senare påstå att det enhälligt stod bakom dokumentet.)
Så där är det hela tiden. Det värsta exempel jag varit med om är när Europaparlamentet skulle uttala sig om det så kallade Stockholmsprogrammet. I detta tog man ett samlat grepp på bland annat civilrätt, migration, terrorbekämpning och övervakning i hela EU.
Tre olika parlamentsutskott hade att ta ställning till bortåt 600 ändringsförslag, på ett gemensamt jättemöte. Handlingarna till denna votering kom sent. Väldigt sent. Om ledamöterna släppte allt annat de hade i händerna – då hade de ungefär 20 sekunder på sig att läsa, analysera, undersöka och ta ställning till varje ändringsförslag.
Det blir ju inte riktigt bra, för att uttrycka sig diplomatiskt. Detta är helt enkelt inte seriöst. Och det är att göra karottunderlägg av hela den demokratiska processen.
Jag menar, EU bestämmer faktiskt över 500 miljoner människors liv. I detta fall om saker som deras skilsmässor, arvsregler, affärskontrakt, fria rörlighet, säkerhet och hur mycket myndigheterna skall få tjuvlyssna på dem. Det är allvarliga saker. Som alltså hafsas igenom på lösa boliner.
Ibland får jag en känsla av att det bara handlar om att få Europaparlamentet att ge saker och ting något slags demokratisk legitimitet. Sedan är det strunt samma om man hinner göra det på ett seriöst och förnuftigt sätt.
Så där är det, som sagt, hela tiden. Utom den vecka varje månad då parlamentet flyttar från Bryssel till Strasbourg. Då blir det lite stressigare.
En korvfabrik bedriver sin verksamhet med mer eftertanke och värdighet.
HAX
Läs även min privata blogg: www.henrik-alexandersson.se
