EU:s ledare bygger vidare på ett politiskt lappverk för att få ordning på euro-krisen. Det kan de fortsätta med för evigt – utan att lyckas.

Problemet är nämligen valutasamarbetet (EMU) och den gemensamma valutan (euron) i sig.

Man skapade ett system där länder med olika ekonomier, olika förutsättningar och olika politiska prioriteringar måste ha samma ränta och samma valutakurs. Den idén var dömd att misslyckas redan från första dagen.

Men, nu är vi alltså där. Och allt politikerna kan göra är att pumpa in mer och mer skattepengar i ett svart hål. Är det inte Grekland, så handlar det om Italien, Spanien, Portugal eller kanske Belgien. Det går inte att se något slut på eländet.

Detta magplask är alltså resultatet av ett projekt – EMU – som medvetet har skapats av de människor som gör anspråk på att vara våra ledare. De borde fan inte få vistas utanför bostaden utan vårdare.

Så långt den ekonomiska delen. Men euro-krisen har även en annan, mer politisk sida.

En politisk anglosism säger ”Never waste a good crisis!” Med det menas att kriser är en skänk från ovan för politikerna – när det gäller att öka deras egen makt.

Och det är precis vad vi ser i dag. De politiker som vill ha mer överstatlighet, centralstyrning och kommandoekonomi står nu i kö för att använda euro-krisen för sina syften.

I debatten i Europaparlamentet i veckan sa den liberala gruppens ledare att EU:s största problem är att medlemsstaterna inte är beredda att ge upp sitt självbestämmande. ”Medlemsländerna är motsträviga mot att föra över makt till EU men vi vet att den enda vägen ur den här krisen är att överföra mer makt till Bryssel och kommissionen!”

Tydligare kan det knappast sägas. Liknande tongångar hördes från nästan alla politiska grupper.

EU-Kommissionens ordförande var inne på samma linje. ”Det var en illusion att tro att vi kunde ha en gemensam valuta och en gemensam marknad med nationell ekonomisk politik.”

Här bekräftas alltså exakt det som vi eurokritiker varnade för i den svenska folkomröstningen om EMU: Att valutaunionen är ett verktyg för att tvinga på oss mer överstatlighet.

EU har redan problem med sin demokratiska trovärdighet. Makten befinner sig långt borta från folket; den utövas till stor del av icke demokratiskt valda eurokrater; beslutsprocessen är demokratiskt undermålig; insynen är obefintlig; ingen kan ställas till ansvar och folket kan inte kasta ut de gamla ledarna för att välja nya.

I detta läge vill EU-eliten alltså ha ännu mer makt till Bryssel, ökad centralstyrning och mer politiskt inflytande över ekonomin. Det börjar likna rena Sovjet-fasonerna.

Det är kanske detta som är den verkliga euro-krisen: Devalveringen av vår demokrati.

HAX

Länk: Europaportalen – Barroso: Vi står inför EU:s största kris någonsin

Läs även min privata blogg: www.henrik-alexandersson.se