Jag är ju en sådan där libertarian. Jag tycker att människor skall ha så stor frihet som möjligt. Denna frihet har naturligtvis en gräns: Där den inskränker någon annans frihet eller rättigheter. Och så tycker jag att alla skall ha lika rättigheter inför staten.
Låter det som självklarheter? Tack. Men detta är i högsta grad kontroversiella åsikter. De har ingen plats i den svenska politiken i dag. Många anser att sådana tankar är farliga. Och utvecklingen går i rakt motsatt riktning.
Ändå är det så enkelt. Det räcker med att se sig omkring. Alla människor är olika. Vi har olika önskemål, behov och drömmar. Vi gör olika livsval. Vi har olika smak och preferenser. Vi har olika mål i vardagen och i livet. Vi gör saker på olika sätt.
Därför borde man låta människor bestämma så mycket som möjligt över sina egna liv. Men så är det alltså inte. Istället bestämmer politikerna över allt mer av våra liv och vårt beteende. Politikerna kan även, med lagen och statens våldsmonopol, tvinga oss att följa deras påbud. Och just nu håller vårt land på att bygga upp en jättelik övervakningsapparat, så att staten kan kontrollera att vi lyder.
Riksdagen är full av ledamöter från olika partier som vill bestämma över oss. Och utanför politiken finns andra intressegrupper och samfund som också vill styra och ställa över hur vi skall bete oss. Emellanåt utbryter moralpanik om det ena eller andra – och bums höjs röster för att något skall förbjudas (eller göras obligatoriskt) – istället för att människor tillåts använda sitt sunda förnuft, göra egna val och ta ansvar för sina egna handlingar.
Att kämpa för friheten är alltså att kämpa i motvind. Men jag är övertygad om att människor är som nöjdast och tryggast om de får bestämma över sina egna liv. Jag är också övertygad om att mer frihet skulle ge oss ett mer tolerant samhälle, där även udda existenser kan finna sin nisch istället för att bli utstötta. En storlek passar helt enkelt inte alla.
Leva och låta leva. Det borde vara en stark politisk rörelse, inte bara en vacker dröm.
HAX
Läs även min privata blogg: www.henrik-alexandersson.se – där jag denna helg bland annat skriver om det post-demokratiska systemet
