Den så kallade Occupy Wall Street-rörelsen sprider sig över världen.

Visst. Folk är förbannade. Så långt är jag med. Men vet de riktigt vad de är förbannade på? Och varför? Jag är inte helt säker på den saken.

Och mycket riktigt, ockupationsrörelsens ledare medger att de är vaga, när det gäller vad de vill. Det är en uttalad strategi, för att locka så många som möjligt att delta. (Och det får man nog säga att de har lyckats med. Trollen står i kö. Länk 1 | Länk 2)

Om vi ägnar krisen lite uppmärksamhet, så undrar jag varför det är just Wall Street som skall ockuperas. Hela finanskrisen började med att politiker bestämde att människor som inte har råd ändå skall få låna pengar för att köpa hus. Vad kunde väl möjligen gå fel? Man fortsatte med kortsiktiga och ofta direkt fåniga stimulansåtgärder som visserligen var groteskt dyra – men som får pyramidspel att framstå som en trovärdig investering. Och i Europa, valutasamarbetet – den enfaldiga tron att en valuta och räntepolitik skall passa alla.

Ockupera Vita Huset och EU-Kommissionen känns som en bättre plan. Fast det är tydligen vita fläckar på ockupanternas kartor.

Sedan måste man ändå fråga sig vad ockupanterna vill, även om de själva försöker ducka för frågan. Det är en sak att säga att man vill “krossa kapitalismen”. Det är betydligt svårare att berätta vad man vill ha istället. Det där med planhushållning, folkkommuner och proletariatets diktatur har ju liksom prövats – och visat sig gå åt helvete, totalt.

Att racka ner på kapitalismen utan att presentera något alternativ kommer bara att leda till en sak: Mer makt till politikerna, det vill säga till de människor vars klåfingrighet har försatt oss i den knipa vi nu befinner oss i.

Mer politisk makt leder, i sin tur, till mer överststlighet, mer centrlstyrning och mer kommandoekonomi. Vilket är att göra om historiska misstag.

Visst. Kapitalismen har en del problem. Men dessa tycks dagens ockupanter helt ha missat. Låt mig ge några exempel:

Svagt och otydligt ägande skapar en kultur av ansvarslöshet och girighet bland toppcheferna, i många av de stora företagen.

Stora företag göder en byråkratisk kultur som gör att de tappar kontakten med konsumenterna, marknaden och sunda ekonomiska principer.

Den tilltagande korporativismen – där politik och särintressen växer samman – skapar en situation som skadar både den fria ekonomin och demokratin.

Dagens upphovsrätt, patentsystem och modell för “intellektuell egendom” skenar och hotar så väl utveckling som tillväxt och kultur.

Detta för att bara ta några exempel. Detta är saker som är värda att lyfta, samla information om, analysera och finna rationella lösningar på. Men inget av detta tycks ens intressera dagens ockupanter och demonstranter.

Så mycket engagemang och energi… Och det kommer bara att landa i mer makt till Obama, Barroso och van Rompuy. Ni får ursäkta om jag inte campar utanför riksbanken.

HAX

Läs även min privata blogg: www.henrik-alexandersson.se