Fredrik Reinfeldt talade till den moderata partistämman och sade…

”Det finns de som säger att det behövs visioner. Jag vill varna för det.”

Detta kan naturligtvis tolkas välvilligt. Det finns många som har haft mycket starka visioner – som har drivit hela samhällen över stupets kant. Sådant skall man se upp med.

Men innebär det att man inte skall ha några visioner? Ingen ideologi? Inga principer? Riskerar inte även det att leda väldigt, väldigt fel? Måste det inte till något slags klangbotten för att även larmklockorna skall fungera?

Men, nu har ju Fredrik Reinfeldt visioner.

Det är samma visioner bakom ”arbetslinjen” som i de där böckerna han skrev under MUF-tiden, om att folket sover. Men att i den goda världen går folk upp innan väckarklockan ringer – och källsorterar och joggar innan de går till jobbet. (På vägen dit plockar de upp hundbajs.) Det finns något i det där som gör mig nervös.

Fredrik Reinfeldt har även visionen att göra idélöshet som sådan till sitt partis doktrin. Så länge bara disciplinen upprätthålls i partiet är han nöjd. Även om det lämnar en del människor, som överkörda harpaltar, längs vägen.

Och så kommer de där ögonblicken som man inte riktigt vet om de bara är töntiga eller en smula otäcka. Som när han förklarade att ”Jag går sida vid sida med det folk vars förtroende jag bär”. Jezus!

Finns det något Fredrik Reinfeldt ogillar, så är det när han inte har kontroll. Ett citat från Anita Kratz bok Reinfeldt Ensamvargen faller mig in. ”På 1990-talet stördes han av protesterna från ungdomar som visade sitt politiska engagemang genom civil olydnad. På 2000-talet är det bloggarna, internet som skapar oordning, det kaos han så hett ogillar i den politiska processen.”

Det där citatet roar mig, eftersom jag uppenbarligen har varit en del i det mesta som irriterar Reinfeldt. FRA-striden är ett annat exempel, där statsministern till slut fick något hårt i blicken och började tala i tv om att ”alla vinner på om debatten lägger sig”. Såpass!

Annars – ingen höjd röst, inget glatt skratt, ingen upprördhet, inga synbara känslor som tyder på några mänskliga drag.

Nu är jag naturligtvis färgad. En gång i tiden var även jag med i Moderata Ungdomsförbundet. Där jag fick se Reinfeldt ”skära halsen av” en del av mina vänner under den maktkamp han till slut vann. Sådant biter sig fast. Så jag kanske är extra känslig eller tittar extra noga, jag vet inte.

Men ändå. Det finns något över Fredrik Reinfeldt och hans ideologiska avklädning av sitt parti som känns väldigt obehagligt. Lite kusligt, rent av. Jag får sekt-vibbar av de nya moderaterna.

HAX

Läs även min privata blogg på www.henrik-alexandersson.se – där jag i dag bland annat skriver mer om Reinfeldts partistämmotal.