Man skulle kunna tycka att vissa saker är självklara. Till exempel de demokratiska grundvärden som vårt öppna, fria samhälle bygger på. Eller rättsstatens principer. För att nu inte nämna de medborgerliga fri- och rättigheterna.

Det är tyvärr fel.

De demokratiska grundvärdena vingklipps hela tiden. Rättsstaten urholkas. Och de medborgrliga fri- och rättigheterna åsidosätts, medvetet.

Allt detta är konsekvenser av politiska beslut. Jag tror i och för sig inte att de politiker som lägger fram och som röstar för sådant är uttalat onda. Men konsekvenserna blir förfärande.

Nu för tiden handlar det inte bara om elitistiska konservativa och regleringsgalna socialister som står bakom denna typ av förslag och beslut. Även politiker som kallar sig liberala har trillat dit. Vilket är både tråkigt och förfärande. För vem skall försvara det öppna och fria samhället om inte liberalerna gör det?

Låt mig lyfta några – av många – exempel på vad som sker…

Mitt första exempel gäller FRA-lagen. Även om det har gått ett par år sedan lagen klubbades, är såren djupa. Speciellt handlar det om att ett stort antal unga, i ideologisk mening liberala, riksdagsledamöter tysta backade upp regeringens förslag om automatiserad massavlyssning av svenska folket.

De borde veta bättre. Jag är till och med rätt säker på att de verkligen vet bättre. Men de kastade sina principer över bord – och offrade svenska folkets rätt till privatliv. De gjorde alltså medvetet något som var dumt och med alla liberala måttstockar mätt ondskefullt.

Det går inte att ha förtroende för sådana människor.

Mitt andra exempel handlar om EU:s så kallade telekompaket. Där stod striden 2009 om rättsstatens grundläggande principer. Europaparlamentet drev, efter mycket om och men, linjen att de länder som tänker stänga av till exempel fildelare från internet (vi kan tyvärr inte hindra dessa länder från att göra det) – i vart fall inte skall få göra det med mindre än en föregående rättslig prövning.

Rättegång innan straff. Det är en synnerligen enkel, begriplig och utomordentligt viktig princip.

Därför var det frustrerande att se hur EU:s ministrråd (där Sverige vid tillfället var ordförandeland) sade bestämt nej till parlamentets krav. Vi var många som frågade oss vad EU-staterna har emot en av rättsstatens mest självklara och uppenbara principer. I sak fick vi aldrig något svar, bara kompakt motstånd.

I detta fall vann faktiskt Europaparlamentets linje, efter långa och hårda förhandlingar. Men det finns en dålig eftersmak.

Vad har den svenska regeringen emot rättssäkerheten? Kan man, efter detta, över huvud taget lita på att regeringen beter sig demokratiskt anständigt i EU-sammanhang?

Mitt tredje exempel är bara någon vecka gammalt. Det gäller EU-direktivet om åtgärder mot sexuella övergrepp på barn. Naturligtvis hade man kastat in flera saker i direktivet som är tveksamma ur ett demokratiskt och medborgarrättsligt perspektiv. Till exempel internetcensur.

Intressant nog var det många som tyckte att detta var att gå för långt. De förstod alltså faran i att börja censurera den information som Europas medborgare har tillgång till. Men lik förbannat röstade de, i slutändan, för nämnda direktiv.

Jag vet inte riktigt vad man skall kalla det när politiker ser att något inte går ihop med de demokratiska principerna och de medborgerliga rättigheterna – men ändå röstar för. Dumhet? Ondska? Svaghet? Förvirring?

En sak står i vart fall klart, efter denna votering: En överväldigande majoritet av Europaparlamentets ledamöter har inga som helst problem med att sätta demokrain och medborgarrätten i andra rummet, bakom billiga dagspolitiska intressen.

Det är rent förfärande.

Dessa tre exempel visar varför det är viktigt att vi är uppmärksamma och vaksamma. Politikerna kan mycket väl tänka sig att montera ner de principer som, fram tills nu, har garanterat oss ett fritt och öppet samhälle.

Det enda som kan hindra dem är om vi gör motstånd – i tid.

HAX

Läs även min privata blogg: www.henrik-alexandersson.se