Det finns mycket att störa sig på, vad gäller EU. Lagda vid varandra skapar pusselbitarna en oroväckande helhetsbild. Låt mig göra några nedslag…

Sedan länge har EU ett ramdirektiv mot rasism. Och det låter ju fint. I vart fall tills man börjar granska detaljerna. Bland annat landar direktivet i mycket tveksamma inskränkningar av yttrandefriheten. Till exempel skall det vara förbjudet att förneka vissa – men inte alla! – folkmord. Förintelsen är till exempel förbjuden att ifrågasätta. Även om det är en kuf-fråga, så är det ändå tveksamt att man inte skall få ifrågasätta historiska händelser. Däremot går det utmärkt att förneka folkmordet i Darfur, eftersom EU inte vill kalla just det folkmordet för ett folkmord. (Av praktiska skäl. Hade man kallat det ett folkmord, då hade man behövt göra något åt det. Vilket man alltså inte ville.)

Detta direktiv tar även upp sådant som vi i Sverige kallar hetslagstiftning. Men det bör ifrågasättas om ett visst brott skall betraktas och bedömas olika – beroende på vem som utsätts för det. I förlängningen innebär detta att man lämnar principen om allas lika rättigheter. Och den principen är central för en demokratisk rättsstat.

Vad gäller frågor som barnporr, spel på internet med mera höjs röster för att man skall börja censurera internet (blockering / filtrering). Och om man börjar förhandscensurera information, då befinner man sig på ett brant sluttande plan. Då är det bara en tidsfråga innan annat som inte är politiskt korrekt eller ”önskvärt” börjar censureras. (Om något över huvud taget skall stängas ner, då måste man först konstatera att det som sker verkligen är brottsligt och sedan ha en rättssäker prövning. Detta oavsett om det handlar om internet eller den fysiska världen.)

Ett annat exempel kommer från EU:s förhandlingar om telekompaketet och från den nu aktuella frågan om ACTA-avtalet. Allt oftare försöker man undergräva rätten till rättslig prövning. Många vill stänga av folk från internet, utan föregående rättslig prövning. Många tycker att jakten på fildelare skall ske utanför rättssystemet – utan varken rättslig prövning eller möjlighet att överklaga. Åter igen åsidosätter man rättsstatens och rättssäkerhetens grundläggande värden.

Sedan har vi naturligtvis all övervakning som beslutats på EU-nivå, till exempel datalagringsdirektivet / teledatalagringen. EU anser att medborgarna skall övervakas. Att alla européers telefonsamtal, SMS, e-postmeddelanden, internetuppkopplingar och mobilpositioner skall registreras. Lägg sedan till detta forskningsprojekt på övervakningsområdet som Indect, som kommer att ta Storebrorsstaten till rena science fiction-nivåer. Samtidigt bygger man upp en ny, central och mycket omfattande övervakningsbyråkrati.

Vi kan fortsätta med att titta på vad som sker vid EU:s yttre gränser. De halvmilitära Frontex-styrkor som EU satt upp skjuter ihjäl folk. Man lämnar flyktingar i båtar till havs att svälta ihjäl. I dessa sammanhang är konsekvensen av EU:s handlande och politik att människoliv inte är något värda. Vilket är helt oacceptabelt och skrämmande.

Själva demokratin tycks vara ett störningsmoment för EU:s maktelit. Medborgarnas åsikt räknas bara i de fall de stöder makthavarnas agenda. Ett omfattande hemlighetsmakeri gör det omöjligt för vanligt folk, media, debattörer och aktivister att ens få reda på vad som är i görningen. De folkvalda i Europaparlamentet behandlas på ett sätt som visar att de egentligen bara är maktens gisslan, med enda uppgift att ge beslut som i praktiken redan är fattade något slags demokratisk legitimitet. Olika beslut motiveras ofta med rent riggade opinionsmätningar och med hänvisning till tama organisationer och tankesmedjor som är finansierade av EU.

De verkliga besluten fattas ofta i EU-Kommissionens 250 kommittéer och tusentals expertgrupper – som är fyllda av eurokrater, särintressen och lobbyister. Och i ministerrådets tjänstemannastyrda samordningsorgan, Coreper. I dessa processer har inte ens vi som jobbar i EU-maskineriet någon insyn.

Politiken håller på att växa ihop med storföretagen och andra särintressen. Korporativism, kallas det. Detta hotar den fria ekonomin, hämmar den fria konkurrensen, bromsar utvecklingen, är skadligt för tillväxten och bevarar otidsenliga strukturer. Det som är nyskapande, utnyttjar ny teknik och utmanar det etablerade kommer ständigt i kläm. På samma sätt som maktdelning är bra i den politiska sfären, är den bra i samhället som helhet. Därför skall politiken, företagen och allehanda särintressen inte ligga i samma säng.

Denna uppräkning skulle kunna bli mycket längre. Men jag räknar med att du har snappat budskapet: EU utvecklas åt fel håll vad gäller demokrati, öppenhet, frihet, människovärde och rättssäkerhet.

Detta är skrämmande. Än mer skrämmande är att det inte tycks finnas någon egentlig opposition mot det som sker.

HAX

Läs även min privata blogg: www.henrik-alexandersson.se