Det är lätt att bli frustrerad när man jobbar med EU-frågor. Ofta känns matchen riggad. Ibland ändras till och med reglerna under spelets gång, när det går för bra för oss som käftar emot.

Därför känns det så skönt när man har varit med och gjort något riktigt bra, som har brett politiskt stöd. I dag är en sådan dag.

I förmiddags presenterades ett brev från 64 ledamöter av Europaparlamentet till USA:s president och kongress. Det handlar om Bradley Manning – den unge man som anklagas för att ha läckt information om bl.a. Irak-kriget till Wikileaks. Bland undertecknarna finns ledamöter från allt från vänstergruppen och hela vägen till det konservativa EPP.

Bradley Manning har suttit fängslad utan rättegång i 17 månader. Delar av tiden under rätt vidriga förhållanden. Därför vill FN:s specielle rapportör för tortyrfrågor träffa honom för att ställa frågor. I enrum. Detta har USA vägrat gå med på. Därför detta brev från Europaparlamentet. De 64 ledamöterna kräver att FN-rapportören omedelbart skall få träffa Manning. Och undertecknarna uttrycker sin oro över att han riskerar livstids fängelse, eller till och med dödsstraff.

Du kan läsa mer om brevet, vilka som skrivit under och dagens presskonferens på min blogg, hos Pirate MEP Christian Engström, DN och här på Nyheter24.

Men nog om detta brev. Här tänker jag förklara varför jag tycker att Bradley Manning är en hjälte.

Till att börja med skall vi konstatera att ingen vet om Manning är skyldig till det han har anklagats för. Den information som har läckts har haft stor spridning och det kan mycket väl vara någon annan som är läckan.

Men om vi antar att det är Bradley Manning som är källan, då borde han få en medalj. Eller Nobels Fredspris.

Om det är Manning som är källan, då har han upptäckt saker som kan vara krigsförbrytelser – eller i vart fall övergrepp och moraliskt klandervärda handlingar. Som anställd i den amerikanska armén har han givetvis en tystnadsplikt. Men internationell rätt säger samtidigt att man är skyldig att anmäla misstänkta krigsförbrytelser. Och på ett privatmoraliskt plan är det svårt att hitta något att invända mot att en människa avslöjar vidrigheter som han eller hon anser är i konflikt med allmän moral, människovärde, krigets lagar och den officiella (felaktiga och tillrättalagda) bild som militären försöker ge av det som sker.

Och oavsett vem som läckt informationen – så måste sådan information fram i ljuset. Det må vara en sak att man ibland anser att man behöver gå i krig. Men då skall det ske på ett ärligt sätt, med så öppna kort som möjligt. I vart fall måste korten på bordet så snart den operativa fasen är över. Om våra ledare för krig i vårt namn, då skall vi också ha rätt att få veta vad man sysslar med. Det gäller oavsett om det handlar om USA eller Sverige.

Ett av de brott Manning misstänks för är att ha ”bistått fienden”. Här skall vi komma ihåg att den information som läckts inte har handlat om pågående operationer, utan händelser som redan är passerade. Till störst nytta är denna information för det amerikanska folket, för media och för alla oss andra som har något direkt eller indirekt förhållande till kriget. Eller direkt eller indirekt moraliskt ansvar för det samma – om så bara som medborgare som har valt de ledare som fattat beslutet att gå i krig eller att ge kriget sitt stöd. Det är oss läckan har ”bistått” med information. Här bör den amerikanska administrationen och militären ta sig en ordentlig funderare. Är det verkligen så att man betraktar det egna folket och vanliga människor i andra länder som ”fienden”?

Det är hemlighetsmakeriet i allt detta som är problematiskt – inte att informationen sprids. Ta till exempel de 15.000 irakiska dödsoffer som aldrig nämnts i någon nyhetsrapportering. Inte ens i sammanfattningar eller översiktliga rapporter. Det är 15.000 människor vars död – befogad eller obefogad – det var meningen att vi aldrig skulle få kännedom om. I ett krig som förs i ”vårt” namn! Det är det faktum att det amerikanska folket och vi intresserade medborgare i andra länder över huvud taget fått reda på vad som skett, som USA ser som det verkliga problemet. Vilket är en attityd som inte hör hemma i ett öppet, demokratiskt samhälle.

Tro nu inte att jag är en reflexmässig USA-hatare. Jag är mycket tacksam för att vi (i stort sett) har USA på ”vår” sida. Ibland kan det behövas att USA rycker in för att hantera en kris eller slå tillbaka en aggression mot tredje part. Utan USA:s hjälp under andra världskriget är oddsen att hela Europa hade hamnat under antingen nazistiskt eller kommunistiskt förtryck. Utan ett starkt USA under kalla kriget hade vi hamnat under kommunismens blodiga välde.

Just därför är det så smärtsamt att se USA göra så jävla dumma saker nu för tiden. Saker som förstör just de värden – som frihet, demokrati och rättsstat – som jag hade hoppats att Amerika skulle hjälpa till att försvara.

För att återgå till Bradley Manning: USA borde svälja förtreten. Ingen verklig skada är skedd. Allt som hänt är att det amerikanska folket och världen har fått reda på vad man egentligen sysslat med. Jaha, så intressant. Låt killen löpa. För allt USA kan åstadkomma genom att hålla fast vid sin bunkermentalitet i detta fall – det är att göra bort sig. Att förlora vänner. Att svika sina ideal.

Frige Bradley Manning!

HAX

Läs även min privata blogg www.henrik-alexandersson och följ mig på Twitter: @hax