Nej, jag tror inte att det finns någon stor konspiration. Jag tror inte att politiker och byråkrater är medvetet onda. Jag tror inte att storkapitalet försöker förslava folket. (Jag tror inte ens att Bilderbergarnas möten är speciellt spännande.)

Jag tror däremot att mycket skit händer bara för att… det… blev så.

Politiker blir lätt fartblinda och tappar helhetsgreppet. Byråkrater följer lämmeltågets kollektiva logik. Ju större företag blir, ju längre bort hamnar de från marknadens själ och sunda logik.

Politiker hittar på saker bara för att de vill ge intryck av att folket behöver dem. Myndighetspersoner gör ibland dumheter och övertramp som de känner att de måste dölja, vilket emellanåt går över styr. Storföretag riskerar att bli stela, byråkratiska, fantasilösa och förlora fokus.

Politiker gör saker bara för att de kan, inte nödvändigtvis för att de behöver göras. Byråkrater tar sig makt som egentligen borde ligga i den demokratiska processen på grund av att de tycker att… det är effektivare på det sättet. Stora och stela företag ser att det är enklare att tjäna en hacka genom att påverka politiken än att anpassa sig till verkligheten och marknaden.

Den politiska demokratin skulle behöva vitaliseras. Dels måste den öppna, eftertänksamma och lyssnande politiska processen återupprättas. Dels måste de medborgerliga fri- och rättigheterna en gång för alla sättas framför sakpolitiken. Och man borde sätta upp något slags kompetenskatalog som begränsar den politiska makten till ett antal viktiga, nödvändigtvis gemensamma frågor.

Byråkraterna behöver föras tillbaka till sin roll som allmänhetens ansvarsfulla tjänare och som de som enligt bästa förstånd verkställer de demokratiskt fattade besluten. Byråkratin har inget demokratiskt mandat – och skall därför inte heller vara drivande i den politiska utvecklingen.

De stora företagen måste återanpassas till marknaden och den fria, konkurrensutsatta ekonomin. Ägaransvaret måste bli tydligare och anställda på höga positioner måste inse att de inte sitter där med enda syfte att roffa åt sig så mycket som möjligt. Näringslivet är en maktfaktor – och som sådan skall den hållas separerad från den politiska makten.

Då infinner sig frågan: Hur kommer man dit?

Man kan knappast räkna med att dagens avideologiserade, maktorienterade politiska partier ens ser problemen.

I media, i kulturdebatten och bland folk i allmänhet diskuteras denna typ av frågor i princip inte. Vilket inte betyder att allt är bra – utan snarare att de stora och centrala frågorna uppfattas som allt för abstrakta. Folkrörelsesverige är upptaget med att vifta på svansen för makten, i sitt bidragsberoende. De begåvade entreprenörerna har annat att syssla med. Och många som går ut och demonstrerar verkar inte ha någon riktigt genomtänkt plan.

Men någon måste göra något. En motbild formuleras inte av sig själv.

HAX

Läs även min privata blogg: www.henrik-alexandersson.se