Knappt har de amerikanska förslagen till web-censur åkt in i kylskåpet (tills vidare) innan det är dags för nästa stora strid om internets frihet: ACTA-avtalet.
Åter hotas internets själva nervsystem – länkning till andras texter, till nyhetsartiklar, till bilder, till ljudfiler, till Youtube-filmer och andra resurser. Och åter hotas möjligheten att fritt kunna blogga, twittra, facebooka och att lägga upp filmer.
Vad striden gäller är att det så kallade ACTA-avtalet (ett internationellt avtal, framförhandlat av byråkrater och särintressen bakom stängda dörrar – och med konsekvenser som lagstiftning) uttryckligen säger att man vill se ett större samarbete mellan upphovsrättsinnehavare (nöjes- och medieindustrin) och internetoperatörerna. Vilket kommer att leda till att operatörerna tvingas bli nätpoliser som måste hålla efter allt vi användare gör på internet.
I klartext betyder det att de måste stoppa allt som går i deras kablar som kan tänkas utgöra intrång i upphovsrätten. Det kan vara en länk till en tidningsartikel i ett Twitter-meddelande. Ett radioklipp som bifogas ett e-postmeddelande. En bild eller ett videoklipp på en blogg. Detta för att bara ta några exempel.
Att genomföra detta kommer att bli krångligt. Allt som alla gör måste kontrolleras. FRA:s avlyssning framstår som rena söndagsterapin, vad gäller omfattningen.
Och hur skall internetoperatörerna till exempel kunna veta om den ljudfil som jag håller på att tanka upp eller ner är en podcast som jag gjort själv eller om det är en upphovsrättsskyddad låt eller ett radioprogram? Hur skall de kunna veta om den bild jag använder i denna bloggpost är köpt och licensierad eller olovligt använd från någon annan källa?
Den enda praktiskt möjliga vägen är att stoppa allt som verkar så mycket som misstänkt. Att bli ängsligt överförsiktig. Och att blockera användare som de tror kan ha något fuffens för sig. Detta kommer att bli ett trubbigt instrument. Det kommer att slå fel. Det är inte rättssäkert. Och det kommer att strypa nätets kreativa dynamik.
Detta vill nätoperatörerna helst inte göra. Ännu. Men nöjesindustrin har en plan. Samarbetsvilliga och lydiga nätoperatörer kommer att ges rätt att sälja musik, film och annan information och på så sätt tjäna en extra hacka. Då kommer du att mötas av en portal med ett fåtal nöjes- och mediebolags tjänster när du kopplar upp dig. Vill du ut på det riktiga internet måste du krångla dig förbi denna portal. Och när du väl kommer ut på nätet… då är det hårt censurerat.
Det första som kommer att möta alla som kopplar upp sig är alltså ett ”kabel-tv-liknande” utbud – i huvudsak byggt på passiv konsumtion. Passiv konsumtion av nöjen och information har kanske i och för sig en viss funktion att fylla. Men det blir så tråkigt – eftersom internet, som vi känner det i dag bygger på deltagande, grupparbete, länkar och kreativitet.
Som du säkert har upptäckt kommer förslag som inskränker internets frihet nu i en strid och till synes aldrig sinande ström. Och det som är mest brännande är alltså ACTA-avtalet. Detta avtal är dessutom problematiskt på många andra sätt.
ACTA har nu – efter åratal av hemlighetsmakeri, mygel, fulspel, lögner och lobbyism – kommit till den punkt där vi i EU skall ta slutlig ställning till det.
Dels skall alla medlemsstater godkänna ACTA. I den processen tycks ländernas politiker inte dra sig för att försöka ljuga och bluffa sig till ett ja.
Och dels måste Europaparlamentet säga ja eller nej. Detta kommer att bli en het strid.
De som vill ha igenom ACTA är främst center-höger-kristdemokraterna i EPP. Möjligen även konservativa ECR, som domineras av brittiska Tories. Liberaler och socialdemokrater är vacklande. På nej-sidan står den gröna gruppen, där svenska piratpartiet och mijöpartiet ingår. Liksom rödvänstern. Och EFD, som domineras av brittiska UKIP.
Där har du grundkonflikten och laguppställningen. Vilket kan vara bra att känna till – när media så småningom kanske vaknar upp och börjar rapportera om den kommande bataljen.
HAX
Mer om ACTA: EDRi, EDRi, ActOnActa, ACTA-bloggen, Pirate MEP Engström och min privata blogg.
