Egypten hade en skurkregim. Och så plötsligt, en dag, reste sig folket. En ny framtid skymtade.

Sedan ödelade inkompetens, dumhet, revirtänkande, rädsla, dogmatism och missriktad ambition de lovande framtidsutsikterna.

Till att börja med visste västvärlden (EU och USA) inte hur den skulle förhålla sig. Den fallna egyptiska regimen var ju i någon mening något slags allierad. Egypten var ett land dit vi kunde sända människor för tortyr när vi inte ville ha våra egna händer nersmutsade. Egypten var i någon mening en återhållande kraft vad gäller Mellanösterns krutdurk. Så istället för att gå all in och stödja den demokratiska utvecklingen, så har våra ledare valt att låta ödet ha sin gilla gång – vilket inte är någon bergsäker plan.

Inte för att vi skall ägna oss åt politisk imperialism. Men jag tror att det finns goda krafter här i väst som skulle kunna gjort mer för att hjälpa till när Egyptens folk nu, för första gången någonsin, skall välja en ledare.

När tiden var mogen för fria val i Egypten uppstod en situation som kan liknas vid hela havet stormar. Istället för att bygga allianser mellan, låt säga liberaler och moderata muslimska krafter, försökte alla roffa åt sig så mycket makt som möjligt. Resultatet blev en mycket skakig grund för fortsatt demokratiarbete.

I presidentvalets första omgång var oredan och osäkerheten fortsatt total. Snäva maktintressen gick före fungerande allianser. Och resultatet blev – föga förvånande – en total polarisering, där en rehabiliterad representant för den ursprungliga regeringen står mot det muslimska brödraskapets representant. Vilket uppriktigt sagt känns lite som ett val mellan pest och kolera.

Så gick militären in igen och tog, i praktiken kontroll över landet igen. Och i dag fortsätter det presidentval där två dåliga ytterligheter står mot varandra.

Så dumt. Så onödigt.

Om egyptisk politik hade uppvisat ett uns av eftertanke och mognad, då hade man istället i dag kunnat välja mellan en förnuftig (kanske liberal) icke-fundamentalistisk kandidat och någon annan. Om vi i väst hade backat upp det egyptiska demokratiarbetet – på riktigt – då hade oddsen i vart fall varit något bättre för Egyptens framtid efter dagens presidentval. Och om situationen inte hade blivit så uppenbart polariserad, då hade den egyptiska militären kanske hållit sig på mattan.

Well, dream on…

Oavsett hur presidentvalet i Egypten går, så kommer man nu att få en fortsatt polariserad situation – där förutsättningarna för en stabil, lugn demokratisk utveckling är rätt dåliga. Antingen kommer man att få en light-variant av Mubaraks tidigare skurkregim. Eller också får man en islamistisk regim, som man kan frukta inte är så överdrivet intresserad av demokrati, frihet, mångfald, öppenhet, rättsstat och medborgerliga fri- och rättigheter.

Speciellt illa är detta eftersom den tillträdande presidenten kommer att få direkt inflytande över den nya egyptiska konstitution, som ännu ej är skriven.

Det är en tragedi att sans, förnuft och eftertanke är värden som är så totalt satta på undantag i dagens värld.

HAX

Läs även min privata blogg: www.henrik-alexandersson.se