Redan under de första månaderna i Europaparlamentet var Piratpartiet med och drev fram en viktig seger, i samband med behandlingen av EU:s så kallade telekompaket: Om medlemsstater i EU får för sig att stänga av till exempel fildelare från internet (vilket vi tyvärr inte kan hindra) – då får det inte ske med mindre än en föregående rättslig prövning.
Dom före straff. Rättssäkerhet. Man skulle kunna tycka att det är självklarheter. Men det dåvarande svenska EU-ordförandeskapet, ministerrådet och nöjesindustrin gjorde allt de kunde för att försöka stoppa parlamentets krav.
Man kan också betrakta internet som kritisk infrastruktur. Även om internet – i sig – inte är en rättighet, så är internet i dagens samhälle en förutsättning för att man skall kunna utöva sina medborgerliga fri- och rättigheter. För att inte tala om att tillgång till internet är en förutsättning för att man skall kunna jobba, studera, delta i samhällsdebatten och på ett rimligt sätt få del av centrala samhällsfunktioner som till exempel banktjänster.
Därför blir det så förrädiskt när man ständigt talar om “frivilligt samarbete” mellan upphovsrättsindustrin och internetbolagen. (Detta är till exempel ett problem med det kritiserade Acta-avtalet.) Frivilligt samarbete kanske inte låter så farligt. Men dels tvingar det internetoperatörerna att bli nätpoliser. Och framför allt så flyttar det frågan om medborgarnas tillgång till internet till privata aktörer – som inte har några krav på rättssäkerhet på sig och vars beslut normalt sett inte kan överklagas.
Ständigt sker sådana här försök att underminera rättssäkerhetstillägget (tillägg 138) som Europaparlamentet kämpade sig till när telekompaketet var uppe på bordet.
Vi måste slå fast att rättssäkerhet skall råda även på internet. Om någon skall “straffas” till exempel genom avstängning från nätet – då måste detta vara en fråga för domstolarna. Ingen annan. Och här måste man ta hänsyn till hur viktigt internet är för att man skall kunna leva ett rimligt liv i dagens informationssamhälle.
Ändå kommer det ständigt nya förslag till hur övervakning och ordningen på nätet kan läggas ut på privata händer, utanför rättsstatens institutioner. Nu senast handlar det om olika filter som kan komma att hindra medborgare från att ladda upp saker och ting på nätet.
Och senare i år kommer EU-kommissionen att lägga fram förslag om “notice and take down” som kan komma att landa i att web-sidor plockas ner eller blockeras utan rättslig prövning, på begäran av olika upphovsrättsinnehavare.
Naturligtvis skall vi ha lag och ordning även på internet. Och självklart skall denna lag och denna ordning upprätthållas av rättsväsendet, under rättssäkra former och med en möjlighet att överklaga.
Det intressanta är att flera av EU:s institutioner och nöjesindustrin inte tycks hålla med om detta. De vill lämna över rättsskipningen på internet till privata aktörer – som sätter sina intressen i främsta rummet, framför rättssäkerheten och allmänintresset. Vilket garanterat kommer att leda till att våra medborgerliga fri- och rättigheter inskränks och kränks.
Som en vän av fri marknad tycker jag också att det är viktigt att ordning och rättsskipning står vid sidan av samhällets övriga aktörer, särintressen och institutioner. Man får helt enkelt inte ge vissa spelare polisiära och rättsliga befogenheter. Att överlåta delar av statens våldsmonopol till storföretag vore både dumt och farligt. Ändå är det just precis vad som håller på att ske.
Lag och ordning skall, som sagt, upprätthållas av ordningsmakten och rättsväsendet. Det är dit den som har åsikter om vad som sker på internet får vända sig. Det är det enda rimliga i ett demokratiskt samhälle.
HAX
Läs även min privata blogg: www.henrik-alexandersson.se
“The Fascist Threat”. Efter att ha läst den artikeln förstår man bättre varför Fasciststaten lämnar över godtycklig rättskipning till privata aktörer.
Fasciststaten har i ett historiskt perspektiv, genom årtiondena, målat in sig i ett hörn i förhållande till sina välgörare om att det är bra att TotalStaten tar hand om allas samhälleliga väl och ve.
Totalstatens stora lycka har varit att den hittills lyckats med trolleritricket att få tillräckligt många medborgare att bortse från det fullständigt brottsliga och kriminella med omfördelningsprincipen. (http://danne-nordling.blogspot.se/2009/08/moraliska-principer-for-omfordelning.html)
Då är det lättare att avvärja fokus på sina egna tillkortakommanden och peka i riktning på den Svarte-Petter som folk redan lärt sig är den stora samhällsboven. Den “bov” som Staten å andra sidan inte har något emot att lägga armen om axeln på och ingå riktigt fina mysiga avtal med.
Då sitter alla ner i båten ytterligare ett litet tag. Och så där kommer det att hålla på ända tills allas våra rättigheter sålts ut till privat rättsskipning utan rättegång. Och när de ser att det funkade på Internet, så … ja, va, fan, då kan det väl funka inom andra samhällsinstitutioner också.
TotalStaten kommer med andra ord att på sikt banta ner sig själv inom alla de väsentliga områden där vi som förespråkar en minimal Stat anser ska vara de grundläggande funktionerna en ministat skall ha.
Det blir så fel, så fel när politiker skall ha hand om’et. Jag tror det endast beror på att deras politiska beslut inte berör dem själva, de seglar alltid ovanpå, iväg, bort och förbi oss vanliga gräsrötter vad det än gäller. Deras beslut blir därför oengagerade, ogenomtänkta och oansvariga eftersom de aldrig heller ställs till svars mer än vart fjärde år. Än mindre ställs deras personliga ekonomi till svars. Ryker deras mandat efter fyra år, så spelar inte det heller så stor roll eftersom de ändå drar sig tillbaka till något av sina tre, fyra lyxvillor på Rivieran, Djursholm eller nåt annat paradis för politiska före-dettingar.