tisdag 23 september 2014
Free Dawit!
torsdag 18 september 2014
66 000 FB-likes har oftast inte fel
767
reaktioner idag

ACTA är bara början

I veckan bestämde sig Europaparlamentets liberala grupp för att (förmodligen) säga nej till det kritiserade Acta-avtalet. Men än är striden inte över. Politiska grupper har ändrat sig förr. EU-kommissionen gör vad den kan för att få igenom avtalet. Och Actas vänner i parlamentet trixar allt vad de förmår för att blanda bort korten. Läs mer om detta spel hos European Digital Rights, EDRi: ACTA – if you think we’ve won, we’ve lost.

Efter Acta kommer omarbetningen av IPRED1 – en redan integritetskränkande och rättsosäker lagstiftning som handlar om internet riskerar att bli ännu värre.

Sedan kommer IPRED2 – som handlar om gemensamma straffrättsliga sanktioner i EU mot fildelare. Det vill säga EU-regler om hur polisen skall “jaga en hel ungdomsgeneration”.

Snart skall även EU:s e-handelsdirektiv göras om. Risken är då att man tar bort internetoperatörernas “ansvarsfrihet”. (Nätoperatörerna är i dag inte ansvariga för vad deras kunder gör på nätet, på samma sätt som posten inte är ansvarig för vad folk skriver i sina brev.) Resultatet kan bli att nätoperatörerna tvingas bli privata nätpoliser, som inte omfattas av krav på rimlig bevisning och rättssäkerhet.

Och så håller man på att revidera EU:s datalagringsdirektiv. Det är ingen speciellt vild gissning att det finns krafter som då vill ha en mer omfattande registrering av vad vi gör på nätet. (Europaparlamentet har redan ställt sig bakom kravet att alla våra sökningar på Google skall registreras och sparas.)

Och detta är bara några av de saker som är på gång. På Piratkontoren i Europaparlamentet är vi fullständigt översköljda av nya förslag, ny lagstiftning och omarbetningar av existerande regler.

Nu gäller det att hålla motståndet mot Acta uppe tills i juli, då Europaparlamentet skall rösta om saken. Men även om vi vinner den voteringen – så är striden alltså inte över. Den har knappt ens börjat.

Däremot har Acta ett stort symbolvärde. Om vi lyckas stoppa Acta, då är det en markering som säger att man inte kan komma och föreslå vilka idiotiska internet-regleringar som helst. Då blir det lättare att stoppa andra galenskaper. Förlorar vi, då blir allt mycket värre och svårare.

HAX

Läs även min privata blogg: www.henrik-alexandersson.se

Skärp er! Ni vet vilka ni är!

Jag känner en massa människor som är väldigt frihetliga – som sitter i riksdagen för de borgerliga partierna eller som jobbar för dessa partier i riksdagen och regeringskansliet. Privat är de som regel förträffliga människor.

De säger att de vill kämpa för frihet, integritet, demokrati och rättsstat. Och jag tror faktiskt att de menar det.

De säger också att de gör nytta där de nu befinner sig. Att de sätter stopp för en del dumheter och att de bygger samarbeten mellan frihetliga krafter i den etablerade politiken. Det är möjligt att det är så.

Problemet är – naturligtvis – att det inte är de som bestämmer.

De tvingas backa upp en regering som gör karottunderlägg av medborgarnas rätt till privatliv. De tvingas stötta upp en justitieminister som är ett hot mot rättsstaten. De måste applådera när regeringen talar om internets frihet i andra länder, samtidigt som den inskränker samma frihet i Sverige och i EU. De är till och med ofta EU-kritiska, men måste ändå delta i det okritiska EU-kramandet.

Det räcker liksom inte med att bara tycka rätt. Man måste göra rätt också. Speciellt om man sysslar med politik.

Just nu närmar vi oss en sådan där ödesstund igen. Lite som FRA-omröstningen. Vad jag talar om är att riksdagen på onsdag kommer att rösta om EU:s datalagringsdirektiv. Då, är planen, kommer regeringspartierna och (s) att rulla ut en övervakningsstat av aldrig tidigare skådad omfattning.

Är man frihetlig kan man omöjligt vara för detta. Har man ens ett uns borgerliga värderingar kan man omöjligt ställa sig bakom detta beslut. Anser man att människorna, medborgarna är det centrala i ett samhälle kan man inte göra så här utan att bryta mot sina principer. Menar man något med att försvara rättsstaten – då röstar man helt enkelt inte för att alla medborgare skall övervakas, oavsett om de är misstänkta för brott eller ej.

Om inte de i de borgerliga leden som kallar sig frihetsvänner sätter ner foten nu – när skall de då göra det?

Onsdagens votering kommer att granskas. Noga. Det är då vi får svart på vitt om vilka som är beredda att stå upp för friheten – och vilka som inte är det.

HAX

Läs även min privata blogg: www.henrik-alexandersson.se

Datalagringsdirektivet är olagligt

Den 21 mars röstar riksdagen om att anta EU:s datalagringsdirektiv som svensk lag. Beslutet kommer att röstas igenom av en bred majoritet: Regeringspartierna och socialdemokraterna.

Resultatet blir att data om alla svenskars alla telefonsamtal, mobilsamtal, SMS, e-postmeddelanden, internetuppkopplingar och mobilpositioner kommer att lagras. Denna verksamhet kommer att börja redan i maj månad.

Bortsett från att denna teledatalagring är helt oacceptabel ur ett integritetsperspektiv, så finns det ett problem – den är olaglig.

Om EU inför regler som bryter mot de medborgerliga fri- och rättigheterna – då måste de vara nödvändiga, effektiva för ändamålet och välavvägda. Det samma gäller EU:s medlemsstater.

Problemet är att ingen kan säga om teledatalagringen är nödvändig, effektiv och välavvägd.

Trots att många av EU-länderna haft denna datalagring i åratal, så går det inte att göra någon meningsfull utvärdering. (Vilket EU-Kommissionen är skyldig att göra.) Helt enkelt eftersom dessa länder inte kunnat / velat lämna in de uppgifter som krävs för att avgöra om så är fallet. Den utvärdering som ändå gjorts (utifrån de ofullständiga data EU-Kommissionen trots allt har lyckats få in) tyder på att datalagringen inte är nödvändig, effektiv och välavvägd.

Om de formella kraven inte uppfylls, då uppfylls de inte. Vilket uppenbart är fallet här. Och då är EU:s datalagringsdirektiv inte lagligt. Då borde kommissionen låta upphäva det (vilket den inte vill). Och då borde länder som nu är på väg att implementera det i sin lagstiftning vägra – och ta strid för att få det upphävt.

Sveriges linje har hitintills varit ungefär denna “Ojojoj. Det är så jobbigt. Det finns en opinion mot datalagringen. Så vi har väntat.” Detta oengagerade försvar har gett Sverige böter för att inte ha infört direktivet. Vilket man möjligen kan förstå. Det rimliga hade varit att ta strid – och peka på att datalagringen inte uppfyller EU:s formella krav. Vilket är en situation som uppstått de senaste åren.

Men riksdagen och regeringen tänker inte ta strid. Det får mig att tro att de borgerliga partierna bara gråter krokodiltårar när de påstår att de egentligen inte tycker om teledatalagringen, men att vi ändå är tvingade att fatta detta beslut. För om de menar något, då borde de istället ta fighten – och vinna.

När riksdagen nu ändå röstar igenom denna oerhört omfattande övervakningslagstiftning – då missar man inte bara ett bra tillfälle att ge EU bakläxa. Man bryter dessutom själva mot EU:s regler genom att stifta en lag som bryter mot Europakonventionen om de mänskliga rättigheterna, utan att kunna visa att detta är nödvändigt, effektivt och välavvägt.

Det är som vanligt: Våra makthavare respekterar bara regelverk som passar dem, när det passar dem.

HAX

Mer om detta: EDRi, Klamberg och min blogg.

Integritetsdebattens blinda fläck

Om det alls finns någon svensk integritetsdebatt i dag, då handlar den främst om Facebook och Google. Vilket blir lite märkligt, eftersom det finns betydligt större hot mot vår rätt till privatliv.

Visst. Facebook och Google gör ibland saker som kan vara integritetskränkande. Det är bra att detta uppmärksammas och debatteras.

Här bör man dock hålla ett par saker i huvudet. Det är frivilligt att använda Facebook och Google. Hela Facebooks affärsidé är att vända ut och in på medlemmarnas privatliv. Och alla vet att Google lever på att erbjuda personligt anpassad reklam. Detta är på inget sätt några hemligheter.

Jag tror faktiskt inte att något av dessa företag medvetet försöker göra något ondskefullt. Fast ibland kör de ändå i diket. Och då får de berättigad kritik. Det har jag inget problem med.

Allvarligt, på riktigt, blir det den dagen då Facebook och Google bygger upp ett organiserat samarbete med statliga myndigheter och underrättelseorgan. Och där tror jag faktiskt inte att de är. I vart fall inte ännu. I så fall hade vi fått reda på det.

Och då är vi inne på det som är problematiskt: Staten.

Kommer du ihåg FRA-striden? Kommer du ihåg alla fina garantier som lämnades om att FRA aldrig skulle kunna missbrukas? Dessa garantier är i dag inte längre värda pappret de skrevs på.

FRA:s automatiserade massavlyssning kan nu bedrivas på ett sätt som till och med dess förespråkare, för bara några år sedan, höll med om är olämpligt.

Var är debatten om detta?

Eller EU:s datalagringsdirektiv. I våras lyckades man få ihop en blockerande minoritet i riksdagen, för att skjuta upp ärendet ett år. Men tiden går. Snart går frågan inte att blockera längre.

Då kommer man att rutinmässigt börja lagra data om alla svenskars alla telefonsamtal, mobilsamtal, SMS, MMS, internetuppkopplingar, e-postmeddelanden och mobilpositioner.

Var är debatten om detta?

EU håller nu på att köpa in datorer till det nya supersystem som skall samordna hanteringen av data för bland annat gränsskyddet, Europol och EU:s OP Center SitCen. Detta sker i stort sett utan insyn, vare sig det gäller teknik eller form. Vi vet redan att information ur dessa gigantiska databaser kommer att delas mellan EU:s medlemsstater. Och det finns rätt tydliga tecken på att hela projektet kommer att svälla till en övervakningsbyråkrati av gigantiska proportioner.

Var är debatten om detta?

Det finns många skäl för att vara kritisk till de statliga övervakningssystem som byggs upp. De kommer att missbrukas. De är livsfarliga verktyg i fel händer.

Man bör dessutom alltid vara misstänksam mot en stat som är misstänksam mot sina medborgare.

Staten skall lämna vanligt hederligt folk i fred. Är man inte misstänkt för något brott, då skall man inte heller bli övervakad. Vår rätt till privatliv är viktig och måste respekteras.

Var är debatten om detta?

Det är möjligen så att statlig övervakning är något så abstrakt, hemlighetsfullt och problematiskt att de flesta inte kan förhålla sig till den. Då är det helt enkelt lättare att debattera sådant som man har personlig erfarenhet av. I detta fall Facebook och Google.

Det är kanske inte så konstigt.

Men väldigt farligt.

HAX

Läs även min privata blogg: www.henrik-alexandersson.se