När Europaparlamentet sammanträder i Strasbourg nästa vecka, då kommer man bland annat att rösta om ett “Betänkande om avskaffande av könsstereotyper i EU”.

Detta betänkande innehåller oerhört mycket märkliga saker. Till exempel vill man ha ett förbud mot all slags porr i media. Vad man menar med media är dock oklart – men till exempel porrtidningar, många nätsiter och kabel-tv måste nog med nödvändighet falla in i kategorin. Och även om man uteslutande skulle definiera media som etablerad gammelmedia – varför skulle inte Svenska Dagbladet få ha en porrbilaga, om de av någon anledning skulle vilja ha en sådan?

Och så vill man upprätta en stadga för jämställdhetskultur som alla internetoperatörer uppmanas att “förhålla sig” till. Åter är språket nästan lika vagt som tanken bakom. Våra internetoperatörer skall alltså… kontrollera att… alla deras användare beter sig politiskt korrekt ur ett jämställdhetsperspektiv? För att sedan vidta… vilka åtgärder? Detta är ett sätt att göra nätleverantörerna till nätpoliser i jämställdhetsfrågor (och gissningsvis också mot porr). Vilket känns dumt, farligt och orimligt.

Detta är ytterligare ett i raden av många försök att sätta tvångströja på internet – vilket piratpartiets ledamot i Europaparlamentet Christian Engström skriver mer om här.

Utöver att Europaparlamentet är på väg att rösta för ett porrförbud och för minskad frihet på internet – så finns det som sagt väldigt mycket annat som är fel med detta betänkande. Sådant som till exempel rör yttrandefrihet, medborgerliga fri- och rättigheter och fri kommunikation.

Dessutom finns en otrevlig underton i dokumentet. Det känns på något sätt som om de allra mest militanta feministerna har gjort gemensam sak med den kristna högern – för att koka upp något slags nymoralistisk sexualskräck.

Detta får hela betänkandet att stå på näsan. Vilket är lite synd. För det finns delar av EU som skulle må bra av en dos jämställdhet, modernitet och frigörelse. Men förtryckta kvinnor i gamla öststater och i sydeuropeiska machokulturer har ingen nytta av detta betänkande – eftersom det skjuter helt bredvid målet.

Att förbjuda porr vore dumt och tråkigt. Att begränsa yttrandefriheten är fel och farligt. Att inskränka internets frihet är idiotiskt och bakåtsträvande. Ändå är det högst troligt att Europaparlamentet kommer att vilja göra just detta, när man röstar om det här betänkandet nästa vecka.

Tack och lov är detta inte ett lagstiftande betänkande, ännu. Det är en rapport, som sedan sänds över till EU-kommissionen och som kan ses som ett förslag till lagstiftning. Men det är illa nog. Sådant här måste bekämpas så fort det dyker upp, innan förslagen får fäste.

HAX

Läs även min privata blogg: www.henrik-alexandersson.se
På Twitter heter jag @hax

I USA böljar striden fram och tillbaka om de så kallade SOPA- och PIPA-lagarna. Blir de verklighet, då kan web-sidor över hela världen komma att blockeras eller censureras på blotta misstanken om att de så mycket som länkar till något upphovsrättsskyddat material. (Det kan vara något så enkelt som en länk till en tidningsartikel.)

Sociala tjänster som Youtube, Facebook och Twitter kommer då också att bli extremt uppmärksamma på om deras användare lägger upp eller länkar till något som riskerar att vara upphovsrättsskyddat. Material kommer att plockas bort, postningar kommer att blockeras och användare kommer att stängas av. Över hela världen.

Men även i EU rör vi oss nu mot censur av internet.

Den europeiska web-censuren kommer inte att se ut som den amerikanska. Här handlar det om ett mer komplext och snårigt regelverk.

Till exempel håller EU-Kommissionen på att omarbeta E-handelsdirektivet. Vilket är synd, för det innehåller en del bra saker. Till exempel att internetleverantörerna inte är ansvariga för vad deras kunder sysslar med. (På samma sätt som Vägverket inte är ansvarigt för att bankrånare kör på deras vägar, Posten inte är ansvarig för att det smugglas droger i vanliga brev och Telia inte är ansvarigt för hot och otrevligheter som framförs över telefon.)

Om denna princip försvinner – då måste våra internetoperatörer börja kontrollera allt som du och jag gör på internet. Annars riskerar de att bli stämda.

Med all säkerhet kommer de då att bli överdrivet försiktiga och många kontroversiella sidor kommer att leva farligt. (Inte bara fildelningssiter utan även till exempel Flashback, Wikileaks och andra sidor som kan upplevas som kontroversiella. Även nyhetssiter som innehåller mycket länkar till annat, formellt sett upphovsrättsskyddat material – som Nyheter24 – hamnar då i riskzonen.)

I sammanhanget talas det om att sidor kommer att kunna plockas ner eller blockeras. Det finns även en diskussion om att blockera betalningar till oönskade nättjänster. Läs mer om detta på IPtegrity, hos LaQuadrature, på min blogg (många intressanta spår i kommentarerna) och i Expressen.

I Interna arbetsdokument talar EU öppet om dessa möjligheter under namnet Notice and take down, NTD.

Lägg sedan ACTA-avtalet (som Europaparlamentet skall rösta om under våren) till detta. ACTA gör det möjligt för nöjesindustrin att ställa ännu hårdare krav på nätoperatörerna.

Vad innebär då detta för vanligt folk?

Vi kommer att få stenhårda regler för vad vi får lägga upp och länka till på bloggar, Youtube, Facebok, Twitter och på vanliga web-sidor. Till och med Wikipedias verksamhet är i farozonen. Poster kommer att censureras och användare kommer att stängas av. Detta kommer att drabba den fria debatten, nyhetsflödet, politisk aktivism och kulturen. Internet kommer att bli tystare, tråkigare och mer slätstruket. Nätets betydelse för demokratin, öppenheten, mångfalden och kreativiteten kommer att strypas.

Detta kommer i allt väsentligt att skötas utanför det rättsliga systemet. Det blir ingen föregående rättslig prövning. Och de som drabbas kommer inte att ha någon formell möjlighet att överklaga.

Förslagen om allt detta finns redan i processen. Det enda som kan stoppa dem är ett brett folkligt motstånd. Protester – och att politikerna känner att de kan tappa väljare på att driva denna linje. Då, men bara då, kan det motstånd som till exempel Piratpartiet och den gröna gruppen gör i Europaparlamentet bli framgångsrikt.

Det är med andra ord upp till dig att försvara internets frihet.

HAX

Läs även min privata blogg: www.henrik-alexandersson.se

Jag känner mig obehaglig till mods.

Det handlar dels om nyheter från andra sidan Atlanten. I USA har man nu gett grönt ljus till att militären får låta fängsla människor (till och med civila amerikanska medborgare på amerikansk mark). Inom några dagar kan dessutom SOPA, de nya upphovsrättslagarna för internet, gå igenom – som innebär att en vanlig länk från en blogg, Facebooksida eller en tweet kan innebära att en användare stängs av (eller att en hel domän blockeras). Flera demokratiska fri- och rättigheter står alltså på spel, allt inom loppet av några veckor i den amerikanska politiken. Och effekterna spiller snabbt över även på oss.

Men vi behöver inte gå längre än till vårt eget land för att finna problematiska politiska beslut. Till exempel att FRA:s automatiserade massavlyssning av svenska folket strider mot rätten till privatliv och till skyddad korrespondens. (Denna rätt har skydd i den europeiska konventionen om de mänskliga rättigheterna, vilket en överväldigande majoritet av vårt lands politiker helt enkelt struntar i.) Och snart är det dags för en andra läsning i riksdagen vad gäller EU:s datalagringsdirektiv. Det kommer att medföra att data lagras om alla svenskars alla telefonsamtal, mobilsamtal, SMS, MMS, e-postmeddelanden, internetuppkopplingar och mobilpositioner.

Bortsett från att en bred riksdagsmajoritet låtsas som om rätten till privatliv inte finns, så är denna massövervakning även ett klart avsteg från rättsstatens principer. Människor som inte är misstänkta för brott skall helt enkelt inte övervakas. Vanligt, hederligt folk skall lämnas i fred. De svenska politikernas avsteg från denna princip är allvarligt nog i sig. Och samtidigt är det en signal om att våra styrande inte lägger speciellt stor vikt vid det där med rättssäkerhet och rättsstat. Vilket är oerhört allvarligt.

Dessutom skall man hålla i minnet att ständig övervakning gör saker med människor. Dåliga saker. Den leder till utbredd självcensur, den formar ett angiverisamhälle och den blir en ständig stressfaktor i våra liv.

Kriget mot terrorismen har medfört ett tio år långt undantagstillstånd, vad gäller medborgerliga fri- och rättigheter. Främst har detta gällt USA, men mycket drabbar även oss i Europa. I terroristjaktens namn överlämnar EU nu för tiden information om europeiska privatpersoners, organisationers och företags banktransaktioner till USA. Av samma skäl håller EU på att gå med på att lämna ut omfattande och känslig information om alla som flyger över Atlanten. Med CIA:s hjälp har den (förra) svenska regeringen och många andra EU-länders regeringar sänt människor till tortyr och skenrätt i skurkstater.

Och är det inte terrorism som är ursäkten för inskränkningar i det öppna samhället, så är det något annat. Jakt efter barnporr, droger och svarta pengar anses i dag – av våra styrande – vara viktigare än medborgarrätt i allmänhet och några av det demokratiska samhällets grundpelare i synnerhet. Detta är ett lackmustest på vilken respekt våra politiker har för medborgarnas rättigheter. Resultatet är rent förfärande.

Till och med nöjesindustrins bristande vilja att anpassa sig till moderna tider och en föränderlig marknad (vilket borde vara deras problem, en skitsak) används för att strypa det öppna samhället. I Sverige har vi redan IPRED-lagen som tillåter privata aktörer att agera ordningsmakt i jakten på fildelare, med större befogenheter än polisen. Och om några månader röstar Europaparlamentet om det så kallade ACTA-avtalet – som bland annat riskerar att leda till att internetoperatörerna blir nätpoliser, med ansvar för vad deras kunder har för sig på internet. Vilket med nödvändighet leder till övervakning och en ängslig censur av det mesta som kan uppfattas som kontroversiellt (utan att för den sakens skull nödvändigtvis vara olagligt). Man behöver inte vara raketforskare för att inse vad det kommer att betyda för yttrande- och tryckfriheten.

Listan kan göras mycket längre. Till exempel att regeringar använder sig av privata, internationella företag som är totalt dominerande på betalningsmarknaden för att strypa resurserna för obekväma organisationer och personer. (När staten inte kan komma åt dessa dissidenter på laglig väg.) Eller att EU (och dess medlemsstater) har åsiktslagar som förbjuder medborgare och media att framföra vissa budskap. Vid EU:s yttre gränser har vi börjat skjuta ihjäl folk som inte gjort något annat än att vilja ha ett nytt och bättre liv i vår del av världen.

I detta läge är det extra allvarligt att själva de demokratiska organen och funktionerna försvagas. EU:s demokratiska underskott är redan ett väl känt problem. Samtidigt tar sig politikerna allt mer makt på medborgarnas bekostnad. Och Bryssel tar sig allt mer makt på medlemsstaternas bekostnad. I toppen av pyramiden sitter ett antal icke-valda EU-tjänstemän, som tar sig allt mer makt på de traditionella demokratiska institutionernas bekostnad.

Som sagt, jag känner mig obehaglig till mods när jag ser allt detta.

Ett ännu större obehag känner jag när jag inser att ingen verkar bry sig. Att folk obekymrat fortsätter att rösta på de politiker som är i full färd med att montera ner vårt öppna, demokratiska samhälle. Och att dessa politiker tycks så fullständigt omedvetna om vad de håller på att ställa till med.

De största och allvarligaste frågor vi har i vårt samhälle driver helt enkelt vind för våg mot klipporna.

HAX

Läs även min privata blogg: www.henrik-alexandersson.se

Det finns mycket att störa sig på, vad gäller EU. Lagda vid varandra skapar pusselbitarna en oroväckande helhetsbild. Låt mig göra några nedslag…

Sedan länge har EU ett ramdirektiv mot rasism. Och det låter ju fint. I vart fall tills man börjar granska detaljerna. Bland annat landar direktivet i mycket tveksamma inskränkningar av yttrandefriheten. Till exempel skall det vara förbjudet att förneka vissa – men inte alla! – folkmord. Förintelsen är till exempel förbjuden att ifrågasätta. Även om det är en kuf-fråga, så är det ändå tveksamt att man inte skall få ifrågasätta historiska händelser. Däremot går det utmärkt att förneka folkmordet i Darfur, eftersom EU inte vill kalla just det folkmordet för ett folkmord. (Av praktiska skäl. Hade man kallat det ett folkmord, då hade man behövt göra något åt det. Vilket man alltså inte ville.)

Detta direktiv tar även upp sådant som vi i Sverige kallar hetslagstiftning. Men det bör ifrågasättas om ett visst brott skall betraktas och bedömas olika – beroende på vem som utsätts för det. I förlängningen innebär detta att man lämnar principen om allas lika rättigheter. Och den principen är central för en demokratisk rättsstat.

Vad gäller frågor som barnporr, spel på internet med mera höjs röster för att man skall börja censurera internet (blockering / filtrering). Och om man börjar förhandscensurera information, då befinner man sig på ett brant sluttande plan. Då är det bara en tidsfråga innan annat som inte är politiskt korrekt eller “önskvärt” börjar censureras. (Om något över huvud taget skall stängas ner, då måste man först konstatera att det som sker verkligen är brottsligt och sedan ha en rättssäker prövning. Detta oavsett om det handlar om internet eller den fysiska världen.)

Ett annat exempel kommer från EU:s förhandlingar om telekompaketet och från den nu aktuella frågan om ACTA-avtalet. Allt oftare försöker man undergräva rätten till rättslig prövning. Många vill stänga av folk från internet, utan föregående rättslig prövning. Många tycker att jakten på fildelare skall ske utanför rättssystemet – utan varken rättslig prövning eller möjlighet att överklaga. Åter igen åsidosätter man rättsstatens och rättssäkerhetens grundläggande värden.

Sedan har vi naturligtvis all övervakning som beslutats på EU-nivå, till exempel datalagringsdirektivet / teledatalagringen. EU anser att medborgarna skall övervakas. Att alla européers telefonsamtal, SMS, e-postmeddelanden, internetuppkopplingar och mobilpositioner skall registreras. Lägg sedan till detta forskningsprojekt på övervakningsområdet som Indect, som kommer att ta Storebrorsstaten till rena science fiction-nivåer. Samtidigt bygger man upp en ny, central och mycket omfattande övervakningsbyråkrati.

Vi kan fortsätta med att titta på vad som sker vid EU:s yttre gränser. De halvmilitära Frontex-styrkor som EU satt upp skjuter ihjäl folk. Man lämnar flyktingar i båtar till havs att svälta ihjäl. I dessa sammanhang är konsekvensen av EU:s handlande och politik att människoliv inte är något värda. Vilket är helt oacceptabelt och skrämmande.

Själva demokratin tycks vara ett störningsmoment för EU:s maktelit. Medborgarnas åsikt räknas bara i de fall de stöder makthavarnas agenda. Ett omfattande hemlighetsmakeri gör det omöjligt för vanligt folk, media, debattörer och aktivister att ens få reda på vad som är i görningen. De folkvalda i Europaparlamentet behandlas på ett sätt som visar att de egentligen bara är maktens gisslan, med enda uppgift att ge beslut som i praktiken redan är fattade något slags demokratisk legitimitet. Olika beslut motiveras ofta med rent riggade opinionsmätningar och med hänvisning till tama organisationer och tankesmedjor som är finansierade av EU.

De verkliga besluten fattas ofta i EU-Kommissionens 250 kommittéer och tusentals expertgrupper – som är fyllda av eurokrater, särintressen och lobbyister. Och i ministerrådets tjänstemannastyrda samordningsorgan, Coreper. I dessa processer har inte ens vi som jobbar i EU-maskineriet någon insyn.

Politiken håller på att växa ihop med storföretagen och andra särintressen. Korporativism, kallas det. Detta hotar den fria ekonomin, hämmar den fria konkurrensen, bromsar utvecklingen, är skadligt för tillväxten och bevarar otidsenliga strukturer. Det som är nyskapande, utnyttjar ny teknik och utmanar det etablerade kommer ständigt i kläm. På samma sätt som maktdelning är bra i den politiska sfären, är den bra i samhället som helhet. Därför skall politiken, företagen och allehanda särintressen inte ligga i samma säng.

Denna uppräkning skulle kunna bli mycket längre. Men jag räknar med att du har snappat budskapet: EU utvecklas åt fel håll vad gäller demokrati, öppenhet, frihet, människovärde och rättssäkerhet.

Detta är skrämmande. Än mer skrämmande är att det inte tycks finnas någon egentlig opposition mot det som sker.

HAX

Läs även min privata blogg: www.henrik-alexandersson.se

När man trodde att man hade sett det mesta i form av galenskaper från EU – då kommer beviset för att unionens ledare slutligen har blivit skvatt galna:

Nu tänker EU-Kommissionen ta till censur för att bekämpa euro-krisen.

Så här…

Det finns ett antal kreditvärderingsinstitut. De har som uppgift att bedöma hur kreditvärdiga företag, finansiella institutioner och länder är. Kreditvärdigheten meddelas sedan genom ett kreditbetyg.

Nu går det ju inte så bra för EU att bekämpa euro-krisen. EU:s ledare vet helt enkelt inte vad de skall göra. Allt de för tillfället förmår, är att sura över att verkligheten är så besvärlig.

Detta har i dag tagit sig ett mycket märkligt uttryck: EU-Kommissionen vill kunna censurera medlemsstaters dåliga kreditbetyg!

Ja, du läste rätt. EU vill förbjuda dåliga nyheter. EU vill förbjuda kreditvärderingsinstituten att göra ett oberoende jobb. EU anser att finansiell information skall censureras.

Vi sitter på vårt kontor här i Europaparlamentet i Strasbourg och gapar av häpnad.

Till att börja med är det komplett idiotiskt att förbjuda finansiell information. Strutsbeteende löser inga problem. Att blunda för dåliga nyheter kan, på det hela taget, bara göra saker och ting värre.

För det andra är det förfärande hur lätt EU-Kommissionen tar på yttrandefriheten. Vi talar faktiskt om en av våra mest grundläggande medborgerliga fri- och rättigheter. Som kommissionen är beredd att offra – för att dölja sin egen otillräcklighet.

För det tredje är det viktigt med mer transparens om vad som sker, inte mindre. Vad EU-Kommissionen föreslår är – i praktiken – att medborgarna, marknaden och media skall hållas ovetande om vad som sker.

Detta förslag är både dumt och farligt – och måste stoppas!

EU:s makthavare vet helt enkelt inte vad de sysslar med. Men de ogillar att medborgarna har insyn och lägger sig i. De är beredda att göra karottunderlägg av yttrandefriheten. Och de begriper inget om enkla ekonomiska samband.

Det är skrämmande att dessa människor har makt över 500 miljoner européers liv.

HAX

Fler som skriver om detta: Karl Sigfrid (m) i SvD | EU Observer | Karl Sigfrids blogg | Falkvinge

Läs även min privata blogg: www.henrik-alexandersson.se