Too Much Happiness av Alice Munro. Borde egentligen ha läst för länge sen men har inte fått tag på den på normalt sätt (via bibliotek).

Nån som läst den?

Jag är skeptisk till min skolas smak. Vi får alltid läsa jävla svårböcker. Aldrig nån sci-fi, aldrig nån apokalyps, aldrig vetenskapliga experiment som gått fel och aldrig humor, absolut aldrig humor.

Jag har inga problem med att det blir svårt i böcker, men jag är ganska skeptisk till böcker där allt är beskrivet som ett becksvart mörker och nedgående spiraler i parti och minut.

Men den här boken låter ju lovande. “För mycket lycka”. Den kan ju inte vara becksvart.

Det här är egentligen dagens outfit för jättelänge sen, kort efter jag hade influensan, men anything goes känner jag!

T-shirt – min killes
Långkalsonger – Sportringen Vilhelmina
Hello Kittystrumpor – Köpta på HM till dotter
Armband – Gåva från min mor till min dotter.
Halsband 1 – Gjort av pärlor av dotter
Halsband 2 – Gjort av ett band som Maja designat (halsbandet är arrangerat av dotter)

Som ni ser försökte dotter piffa upp min övriga influensalook med lite coola associarer (kom ihåg: ASSOCIARERNA ÄR HALVA LOOKEN).
Hon lyckades sådär.

Nu ska jag gå och läsa LITTERATUR, tack för idag! Puss puss puss!!!!

Ibland kan jag bli trött på att höra Göteborgarnas ständiga stolthet om att Hisingen är en ö. Såvitt jag ser det så är det en enorm landyta som en några små älvar rinner förbi så att det på så sätt “separeras från svenska fastlandet”.

Några små älvar, DIKEN, fattar ni vilken hype det är för ingenting!

De har suttit och skrytit om Hisingen sedan 1600-talet. Jävla Göteborgare.

I natt drömde jag att jag blev trakasserad av en enorm fjäril. Alla runt omkring pekade på den och suckade kärleksfullt, här har vi ett riktigt praktfullt exemplar sa de. Den attackerade mig gång på gång, jag försökte gömma mig men vart jag än tog skydd så kunde jag känna vingslagen.

Den gnagde och rev på mina armar och ben men ändå sa folk åt mig att inte vara rädd.

Här är en liten snapshot från min barndom

Latikberg. Solen skiner. Det är sommar.

Här är jag igår på ica. Vår gamla kaffemaskin var trasig så vi köpte en ny och den gör fantastiskt kaffe! Det är som att ha en egen liten barista här hemma.

I övrigt har jag idag världens huvudvärk, jag känner mig exakt som bakis, EXAKT, grejen är ju bara att det är en omöjlighet. Har man varit nykter ska man banne mig inte kunna bli bakis. Punkt. End of story.

DN påstår att de har fler röster i ny form. Vadå ny form? Vad menar de? Jag orkar inte läsa. Men människorna på bilderna är utklippta och ser stela ut. Är det en ny form i DN? Nej just det, jävligt gammal är den formen. Blir så förbannad.

Tanken slog mig just. Skulle det skapa skandal? Tidningslöpet: JUHOLT NAZIST I BLODET.
“EN GÅNG NAZISM I SLÄKTEN, ALLTID NAZISTER”.

Och Sverigedemokraterna? Vad skulle de säga? Skulle de bli glada, eller skulle de “ta avstånd från allt det där”?

Åh gud det skulle vara så spännande. Och jag är säker att Juholt skulle kunna “vinna tillbaka våra hjärtan” med sina “humoristiska talanger“.

Tror det skulle kunna komplettera min look. Men åå, vet ni vad jag faktiskt drömde i natt?

Jag drömde att jag köpt en handväska som jag var skitglad över. Jag bara “men guuuuud kolla!! skitsnygg!!” och visade folk, helt hysterisk var jag, typ “ÅÅÅH JAG HAR DESIGNAT DEN SJÄLV” fastän jag inte ens gjort det.

Definitionen av double jepardy: att öppna lägenhetsdörren på vid gavel och sedan sätta sig inne på toa och skita med toadörren öppen.

De kom och väckte upp mig och sa att de bakat. De var eld och lågor, båda hoppade, strålade, jag har aldrig sett dem så stolta och lyckliga! De tog min hand och ledde mig in till köket och när jag tittade på vad de gjort så såg jag hur de såg på mig med förväntan.

Vad skulle jag göra? Annat än att duka upp bordet och äta? Det blev en överraskning, eller hur,  sa Böna medan vi åt. Jaa, det blev det, mmm inte tokigt!

Axplock av andra  saker Böna har gjort

Denna klocka till köket.

Den här blomman gjorde hon till mig för två år sen. Hon rullade in en pet-flaska i anteckningspapper och knöt med ett fint band och stoppade i krukan.  Jag älskar den!

Hon är väldigt into fasion och har bland annat gjort det här halsbandet till lillebror.

Och det här ballongdiademet till mig.

Allt på eget initiativ. Och det är så fint. Ni ska se när hon gör någonting sånt här, hur fint det är, hur hon strålar som norrsken. Har ni sett norrsken? Det skimrar och lyser på ett väldigt behagligt, mäktigt och överdådigt sätt, utan att ge en huvudvärk som till exempel solen gör.

På aftonbladet:

Man varnas alltså för skrattsalvor – gånger två. Här kan ni se socialdemokraternas nya ledare / humoristiska underbarn:

Man ba… skrattsalva… gånger två. Kanske är journalisten… parti…s.. k…

Först var laxen lite rå i mitten och då kräktes jag nästan så då fick jag ställa in den ett tag till, och där glömdes den kvar.

Blev god ändå men lite… Svart. Och grenarna på broccolin blev till… Sot.

Men det är nog för att det bara är jag och barnen som äter idag.
När katten är borta så försummar råttorna matlagningen.

// Hemmafrun
(obs! I never be nobodys wife! *sjunges med aggressiv stämma*)

Idag har jag, som jag så ofta är, varit sminkfri. Jag ska berätta en sak om mig själv som ni kanske inte vet: jag kan inte, även om jag försöker, sminka mig så att jag ser ut som ett luder.

Jag kan lägga 20 gram svart kajal och ögonskugga, ha rött smetigt läppstift och ta på mig raffset, röka i sängen samtidigt som jag lyssnar på Rob Stewart och äter rått kött direkt från en vit fredsduva – jag ser fortfarande ut som en timid ängel. Fast kanske inte så… fräsch

Jag har jobbat på som fan idag så hjärnbanken är helt tom.

På tal om hjärnbanken, jag hatar det ordet. Eller huvudkontoret, helst om det sägs i samband med att man duttar mot tinningen med pekfingret.

Efter detta inlägg på Alberts blogg så känner jag att jag måste visa mitt ansikte:

Rutig klänning – julklapp från min kille
Knästrumpor – i typ ull
Vit kofta – ett måste för alla helyllekyska kvinnor
Diadem – med blomma på

Note: Hade jag varit piga i Lönneberga hade Alfred friat direkt.

Jag är som ni kanske vet väldigt inredningsintresserad och för ett tag sen såg jag det här rummet i en katalog:

Jag älskade idén om ett rum där man bara kan mysa och ha det gott. Men eftersom jag är fattig student så fick jag improvisera och använda min kreativitet. Så här blev resultatet:

95% av mina läsare är heterosexuella kvinnor i fasta förhållanden, och det är alltså för er som jag blottar min urringning. Det är pärlor för svin.  OCH HETT!!!!

Har ni tänkt på att kroppen är ett enda stort teamwork. Magen samarbetar med hjärnan och hjärnan samarbetar med näsan och näsan samarbetar med hormoner och hormoner med armhålehåret osv. Det enda organ som är helt onödigt är tinningen.

Jag önskar att vi bara hade ett enda organ så att vi slapp fundera så mycket. Det bästa vore ifall vi bara var fritt svävande intellekt. Tänk att vara ett fritt svävande intellekt med PMS… vad spännande.

Idag har det som sagt blåst jättemycket, rätt härligt bara man tar på sig en mössa. Vi for ut och ute hittade sonen en boll (ej med på bild) (so fuck the ball)

Den här “gungbräde”-liknande saken är helt värdelös.

———- Slut på detta blogginlägg ———–

Jan Schagerström

Håller på att koka grytbitar och har gjort det i 55 minuter nu. Tänkte satsa på ytterligare en timme, utsikterna för tuggmotståndet är oklart. Har aldrig tillagat grytbitar förr, kanske mycket på grund av att jag tycker att det är vidrigt.

Ute blåser det storm. Bilden på halsduken får representera detta. Ser ni hur den fladdrar? Min ena unges vantar flög åt helvete och tillbaka på rekordkort tid.

För varje PMS-dag så blir de större och större.

Jag funderar på att lägga av med ansiktsbilder och bara ha bilder på brösten i stället. Jag har ofta dagar när jag ser ganska risig ut i ansiktet, brösten däremot är konstant vackra. Visst, de växlar i storlek, men de gör sig alltid bra på bild. Värt att fundera på.

och en sak ska jag säga om att ha två barn: gu va bra.

De har lekt på jättebra i över en timme nu och jag har suttit och kollat Gaga-intervjun utan att behöva känna ett dyft av dåligt samvete över att dom ska ha tråkigt eller vara, vad heter det, förlegade försummade.

Ibland bråkar dom och det enda jag behöver göra då är att hota lite. “Slutar ni inte tar jag era leksaker och slänger från balkongen” alternativt “är ni inte tysta slänger jag ER från balkongen”. Det är min favorit, de blir alltid livrädda, gömmer sig i garderoben då och klamrar sig fast vid varandra som små söta schimpanser. Ibland jagar jag dem med kofot, och strimlar deras gosdjur med sax över kokande vatten. Skoja ba!

Normala människor äger inte kofötter hur som helst, jag skulle kunna sträcka mig till att säga att alla som äger kofötter är galningar. Kan se framför mig att jag köper en kofot den dagen jag bestämmer mig för att suprise-mörda människor i Slottskogen.

Eller, vem har kofot? Och varför?

Ni kan läsa mer om att slå ihjäl valar här om ni är nyfikna.

Nu ska jag göra lunch.