Hej alla läsare!
Både ni som varit på min blogg länge (you rock) och ni som nyss hittat hit (you rock också).

Jag har en sak att berätta för er. Det är ingen stor grej, inte stor alls faktiskt, men jag känner att jag måste meddela er för att  kunna sätta gränsen för mig själv.

Det har blivit så att jag behöver lägga min kreativitet på annat än på bloggen. Bloggen är mitt så kallade “skötebarn” (fult ord) och den suger kreativ power från min hjärna, kreativ power som jag har begränsat utav och nu vill använda till annat.

Jag tänker inte lägga ned bloggen, jag tänker inte ens frysa den, men jag tänker inte tillåta mig själv att skriva och uppdatera så ofta. Kanske kommer jag till och med att uppdatera otroligt sällan, för jag måste vänja av min hjärna med att komma på bloggidéer hela tiden.

Jag förstår att ni blir ledsna nu och att era armhålor blir fuktiga av nervsvett. Själv sitter jag vid tangentbordet med kinderna våta av tårar och hakan indränkt med saliv. Men det känns bra att ha meddelat er detta.

Skulle ni sakna mig allt för mycket kan ni alltid maila mig, twittra mig, skriva inlägg i era bloggar tillägnade min person, gilla på facebook, ja, vad ni nu känner för. Jag finns kvar nånstans i kulisserna, och jag ser er!

Hundra kramizar!
/ Sonja

Ibland kommer nyheter med en lösning.

Det är ju alltid trevligt att se att ett stort problem och fara kan avhjälpas med några enkla knep som står i en artikel. Som till exempel den här nyheten om EHEC-virus. Det är bara att skölja sina grönsaker och välja grönsakerna med vördnad så är man så att säga homefree.

Sen finns det ju nyheter som inte kan hjälpas. Till exempel när män faller ned i jordgropar och inte tar sig upp och dör. Det kan ju inte hjälpas, sånt händer, men visst önskar man att det fanns en lösning? Till exempel att mannen fortfarande låg kvar och att man kunde åka dit och gräva upp honom igen.

Jag känner mig lite kluven varje gång jag surfar in på en tidning.

Bästa känslan av alla, överlägset, måste ju vara att köpa egna 3D-glasögon så man slipper ha de töntiga man får på biografen.

Typ sånna här, jätteballa. Eller kanske såna man gjort själv, som får vännerna att kippa efter andan av avund.

Eller som man har gjort själv som inte imponerar på någon utan snarare utsätter en för en spännande kvävningsrisk.

Har inspirerats av Underbara Clara.

Bara det att för mig tog inte proceduren tre timmar, snarare en kvart. Och mitt blev dubbelt så bra.

Minst.

Jag är feminist och jag är av den sorten som står utanför Lindex och HM och ba “SLUTA DELA IN KLÄDERNA EFTER KÖN!!”.

För nu när de gör det så blir det ju bara så här när jag ska köpa kläder åt barnen:

Damn you Lindex!

Nämen seriöst. De borde sluta dela in kläderna efter kön.

Jag har gjort ett montage med det här talet som inspiration.

Har jag sagt att jag har en dröm om att bli layoutare?

Kungen och Silvia är fångade i nåt slags hamsterhjul där de hela tiden måste göra allt för att tillfredsställa andra.

Varför måste de åka omkring och visa upp den här glåmiga fasaden undrar jag? Visst vill vi se Silvias öra-till-öra-leende men vi vill liksom att hon ska mena det. Annars är det ju inte värt.

Och det här reagerade jag extra starkt på:

“Ni kan välja vilken annan dag som helst. Men i dag är det Nykvarns dag, det är deras chans att göra pr för sin kommun, sa Marianne Bonbeck.”

Funkar verkligen det här? Ger verkligen ett kungligt besök bra PR? Besöker inte kungaparet ALLA, ungefär som en never ending turné? Har de inte gjort detta sedan 70-talet? Och detta ger fortfarande bra PR eller?

Jag kan se framför mig hur Silvia innan kommunbesöket kände sig uppriven och ledsen. Kungen arg och besviken. Båda trötta på att bli uttittade och dömda. Och deras stab ba “det är inte tid att ha en personlig kris just nu, ni måste tänka på NYKVARNS KOMMUN”.

Det är ju helt sjukt och vi måste komma ihåg att folk har tagit livet av sig för mindre.

Vill ni kolla hur ni själva eller  en kompis skulle se ut med aids så finns originalbilden här.

Jag tyckte att det här talet var så intressant att jag var tvungen att skriva av det ord för ord. Jag kände att jag ville bli den första. Talet är särskilt riktat mot lidandets veteraner.

Jag vill säga till Sveriges kvinnor och män:
Jag är inte omedveten om att en del av er har genomgått stora vedermödor.
En del av er män kommer direkt från vårdnatstvister där ni har förlorat era barn på grund av matriarkala lagar och attityder!
En del av er kvinnor kommer  direkt från VÅLDTÄKTENS FÖRNEDRING!
En del av er män kommer från arbetsplatser där ni har blivit stoppade på grund av ert kön för att den politiska korrektheten säger att det ska vara en kvinna.
Och en del av er kvinnor kommer från det dystra läsandet av beskedet från högskoleverket att ni har nekats en högskoleplats därför att någon man har kvoterats in i stället, trots att han har sämre betyg.

NI ÄR LIDANDETS VETERANER!

Och jag vill be er! Fortsätt er kamp med vissheten att oförtjänt lidande belönar sig i längden!
Åk tillbaka till Staffanstorp! Åk tillbaka till Segemölla! Åk tillbaka till Svedala!
I vetskap om att på något sätt kan och ska situationen förbättras!
VANDRA INTE I HOPPLÖSHETENS DAL!

Jag säger till er idag mina vänner:
Att även om vi kan förvänta oss motgångar idag och i morgon SÅ HAR JAG ÄNDÅ EN DRÖM.
Den drömmen är djupt, djupt rotad  i det svenska folkhemmets dröm.
Jag har en dröm att en dag  kommer den här nationen att stå upp och inse den fulla betydelsen om människors lika värde!
Jag har en dröm  att på slätterna i Skåne, kommer man och kvinna kunna sitta tillsammans vid den SANNA JÄMNSTÄLLDHETENS BORD. Kanske fira Mårten gås tillsammans?

Jag har en dröm, att en dag, kommer VÅLDTAGANDE MÄN att inse det orättfärdiga i sitt handlande!
Jag har en dröm, att till och med socialtjänsten, en plats DALLRANDE av genusorättvisans hetta, kommer förvandlas till en oas av rättvisa och respekt!
Jag har en dröm, att mina kommande och förhoppningsvis kommande pojkar och flickor till barnbarn, en dag kan gå till dagis och leva ut sina inre behov utan att utsättas för mystiska genusteorier från en genusteoretisk dagispersonal!

Och jag har en dröm om att jämställdheten en dag ska segra och då gå mot TVÅÅ håll, INTE mot ett.

Tack för uppmärksamheten.

Övriga inlägg om Pär Ström: Jag tror att Pär Ström är feminist

Som ni märker har jag gjort om lite på bloggen idag. Jag har bland annat satt upp en ny attraktiv header.

Igår tog vi ett glas vin till middan.

Då kom jag utan förvarning på att nån gång i dessa dagar skulle det ju vara föräldramöte på Bönas nya skola.

Jag grävde lite i pappershögen och fick se att föräldramötet började om… en halvtimme.

Så det var bara att meddela barnens far och dra sig ditåt med vinandedräkt.

Jag kan verkligen rekommendera ett glas vin innan den här typen av möten.

En rolig detalj var en teckning som nån elev ritat och satt upp på kylskåpet. Det föreställde ett sjunkande skepp där alla passagerare sprang i panik mot aktern där de slängde sig i vattnet eller krossades mot propellern.

En annan teckning stog det “MEDNESS” på och föreställde en ninja som stack svärdet i andra ninjor.

My daughter is in good hands.

Jag vet inte om alla mina läsare hört talas om Pär Ström, men han är i alla fall en man som jobbar mycket i mansfrågor och han ifrågasätter och sågar feminismen ofta och mycket. Han har nu kommit ut med en bok som heter “Sex feministiska myter”.

Han har många intressanta åsikter och poänger men i mångt och mycket förstår jag inte varför han sågar feminismen när många av de mansfrågor han tar upp beror på ojämnställdhet. I stället för att motsätta sig femismen kanske han borde förstå att vi alla sitter i samma båt?

Ni kan läsa Lisa Magnussons recension på hans bok här (rekommenderar att ni gör det om ni är intresserade).

Jag läste att Pär Ström blivit rosad av en ledare i nån lokalpress i det här inlägget på hans blogg.

Så här skrev ledaren, citat

“Rasbiologin och kommunismen är (utan några direkta liknelser i övrigt) två exempel på sådana läror som de senaste hundra åren hemsökt världen genom att försöka få Verkligheten att anpassa sig till Teorin, snarare än tvärtom. Dessa ligger dock som bekant numera på historiens skräphög, saknade av få. Och när man läser Pär Ström inser man att de snart kommer att få sällskap av ytterligare en galen idé.”

Ledarskribenten menar alltså att feminismen likt rasbiologin snart är ett minne blott. Så här tänker jag.

• Rasbiologin gick ut på att man bedömde människors egenskaper stenhårt efter biologin och man delade in människor i grupper.
• Är det inte detta Pär Ström gör.
• I så fall är det väl Pär Ströms bok som snart är ett minne blott?

Jag är inte särskilt inläst på Pär Ström men min känsla när jag läser hans blogg är att han själv är feminist men känner sig plågad utav det, ungefär på samma sätt som homosexuella ibland kan känna sig plågade på grund av att de inte kan acceptera sin läggning.

I natt drömde jag att världen som vi känner den gick under.

Det började med att det började störta flygplan från himlen. De bara liksom… slutade fungera. Och störtade. Det var inte tal om jättemånga flygplan, två stycken kanske, och de fick mig att dra mig undan i det Stockholmska tunnelbanenätet.

Och det var jag inte ensam om. I fyra år levde jag i tunnlarna under jorden och jag levde på vatten och människokött. Jag utvecklade nämligen tendenser som går att beskriva som en blandning av vampyr och zombie. Jag var inte den enda, ett faktum som var ganska stressande.

Efter fyra år kom jag i alla fall på att jag saknade mina barn och ville veta hur de har det. Så jag sökte upp deras pappa och de hade det jättebra. Förrutom att samhällets sociala skyddsnät helt försvunnit och alla vaktmästare på deras gård dött och allt såg ut som Tjernobyl så var de vid gott mod.

Sen fick jag lust att käka upp barnens pappa men jag höll mig på grund av att jag trots allt var en god människa med empati.

Efter det så saknade jag min kille lite och bestämde mig för att söka upp även honom. Jag hittade honom inlåst på en toalett i tunnelbanan. Han hade också levt där nere men utan att vi stött på varandra. Han hade inte fått egenskap av zombie/vampyr så han hade levt på sopor, stackarn.

Sen minns jag inte mer än att jag utan förvarning började föda ett barn och att alla vampyr-zombies lockades av blodet som barnet var dränkt i.

Här njuter vi av livet ovan jord på en välklippt fotbollsplan. Med andra ord , vaktmästarna lever. Och varje dag det är på så sätt så ska man njuta.

men det återkommer jag till senare.

Idag har jag även bestämt att åka till en av mina favoritaffärer, MEDIAMARKT. Jag får kärlekspirr varje gång jag passerar grinden där, så mycket SKIT som de säljer.

Älskar att gå omkring och pilla på mobiler, kolla på kameror och fundera på att köpa epilator fastän den härstammar från tortyrkammrar i Mexico.

Har ni inte testat epilator så rekommenderar jag er att göra det om ni kan, inte för resultatet utan för att ni ska känna hur riktig smärta känns.

Nu ska jag göra mig redo. Känner mig “pur-ofräsch”

Använder nån av mina läsare epilator kanske? Du som gör det, du måste va lika hård som du är slät.

Ni som inte har sett Nile city.

Har ni nånsin varit med om att folk har citerat Nile city utan att ni har haft nån aning om vad de håller på med? Och de har skrattat och gruffat och typ gett varann “polarn”-boxningar på överarmen och ni har känt att ni har missat en stor del av livet?

Eller har ni kanske varit med om att folk har citerat Nile city och ni vet att det är Nile city eftersom ni hört citaten femtusen gånger innan? Ni har till och med utvecklat en förmåga att låtsas att ni också sett Nile city?

Har samma sak hänt med Percy tårar och andra saker gjorda av Killinggänget?

Ja då vet jag hur det känns. Men jag har numer sett både Nile city och Percy tårar.

Anna Anka.

Nu tänkte jag bara skriva ett inlägg utan att direkt tänka på vad det handla om eller nånting. Därav rubriken.

I kväll har vi sett Höstlegender där Brad Pitt är med med gråtstänkta ögon filmen igenom. Det är en av mina filmfavoriter, fråga mig inte varför, för det har varken med filmens kvalitet eller Brad Pitt att göra.

Jag har sett filmen sjukt många gånger man jag kan inte dra mig till minnes att det en enda gång varit planerat. Det har alltid skett som av en händelse. Har ni sett Höstlegender? Visst är den egentligen ganska dålig.

Alla går omkring och lider. En sak kan jag dock identifiera mig med och det är överstens (pappans) björnfäll. Han har på sig den hela tiden, på samma sätt som min mormor alltid gick omkring med en stickad ullväst.

När mormor dött undrade jag lite smått var ullvästen tagit vägen. Jag hörde mig för och fick veta att en av mina systrar har den hemma hos sig i säkert förvar. Jag lekte med tanken att hänga upp hennes väst på väggen.

Jag ler åt tanken. Jag ler åt tanken eftersom det vore som att hänga upp mormors hud på väggen.

Tänkte på det varje gång jag såg björnfällen i filmen. Hänger de upp Överstens björnfäll så är det ju bara en björnfäll.
Men en stickad väst är så mycket mer.

Till exempel den här, för guds skull, kolla inte hela.

Vad vill de ha sagt med den? Vad!

Idag har jag cyklat två mil. En mil med cykelvagn och en mil utan. Jag älskar att jag inte har nåt körkort, för hade jag körkort skulle jag missa själva upplevelsen med att cykla. Jag tror att det låter lite lökigt att kalla cykling för en upplevelse men what can i girl like me do about it.

När jag lämnat dottern på barnkalas och skulle cykla hem så hamnade jag mitt i en grupp med tävlingscyklister. Några var proffsmunderade medan andra var äldre damer med cykelhjälm från Hobbex och jag kände mig nästan som en i gänget ett tag. Skillnaden var väl att de cyklade på vägen medan jag höll mig till cykelbanan som en normal människa.

Hur får man Sonja riktigt blöt?
- man låter henne cykla i regnet. [höhöhö]

Men alltså vädret idag. Så fuktigt, så vått, luften har legat tung. Kilometertjocka moln och så denna VÄRME. Jag älskar det, så jävla underbart!!

Jag såg nån länka till den här sidan och jag fick allergiska svullnader runt ögonen när jag klickade in mig dit.

Jag tål inte riktigt förnumstiga citat och jag hatar citatböcker. Typ “citat om kärlek”.

Och det här, “brainy quote”… Nä usch.

(det är jag som gjort illustrationerna)

Jag är så glad att jag inte har det. Vad fan står det här till exempel?

Ibland känns det som att koderna försöker säga nåt till en, att de talar. Typ “kommentera aldrig den här bloggen igen”.

Min blogg typ dör på helgerna. Den lever och är “fertil” på veckorna men så på helgen NÖÖÖÖ (ljudet av död).

Och själv har jag ingen direkt tid eller lust att blogga just nu. Därför passar det ju bra att lästipsa i stället.

Läs det här inlägget av bloggkommentatorerna

Det handlar om Blondinbella och nyliberalism ungefär.

Här sitter vi och “håller verkstad” med en gammal militärcykel från svunna tider.

Fattar ni? Det är som att “hålla låda” bara det att man… äh, strunt samma. Hur som helst, den som designade cykeldäck på 70-talet är inte samma som designar cykeldäck på 2010-talet. Förhoppningsvis fick de där 70-talsdesignarna sparken men det är även mycket möjligt att de dog. Både av sjukdomar och av ålder. Åldersrelaterade sjukdomar? Skit samma.

Och se här är jag!

I morse cyklade Findus ungarna till dagis. Då skrek Svampen “konstig rumpa!!” till honom. Ja tro fan att han tycker det. Den enda rumpa han sett cykla honom sedan han var fjorton månader gammal är min rumpa. Dag ut och dag in i ttvå och ett halvt år. Herre min gud. Inte konstigt att mina skinkor är hårda som kanonens kulor.

Jag minns när jag just hade fått lägenheten och var i kontakt med hon som bodde här innan. Lägenheten är så ljus och fräsch, sa hon. Fräsch!? Okej jag och min familj gör ju ingenting bättre genom att slänga saker överallt, men fräsch?  Var hon inte född bakom en vagn var hon nog åtminstone född i en vagn på väg mot Auswitch. Med det menar jag alltså att hon kanske var van med en mycket låg standard.

MÅSTE TIPSA OM ETT INLÄGG!
“Dagens bloggtips” kan man kalla det. Just trust me och klicka in på det >>>här<<<<. HAHAHA

Jag skulle skämmas om jag hade en sån. Att ha en sån är ju som att säga “screw everyone!”. Det är i alla fall min uppfattning, på samma sätt som jag uppfattar alla som äger kamphundar som hjärndöda. Hehe nä jag skojar bara.

Men det första menar jag. Det är ju pinsamt att ha en SUV.

Jag har inget körkort i och för sig och forslar mig själv och ungarna på detta sätt:

Härligt. Nu ska jag få mat i magen på familjen. Vi har köpt lokalodlad lax. Allt för miljön.