Det kändes som julafton när man var liten när man såg dom stå där i hallen. Alltså den där julaftonen när det kom två ryska tomtar hem till oss och vägrade gå samtidigt som deras häst stod och sket på vår gård med nåt mörkt i blicken.

Tänk om Alfred legat med blodförgiftning på deras släde? Då hade han ju faktiskt hunnit dö innan de nått fram till Marielund, och tänk vilken dålig jul det hade inneburit för Emil. Jag kan inte tänka på det utan att sorgset sänka blicken ner på mina knäppta händer.

Efter vi ätit glassen somnade dom ljuvt på min säng.