This is amazing – one of my readers translated the whole interview with me in Göteborgsposten! This must have taken some time and yes, I’m impressed. I have to publish this.

And while “i am at the wire”, I can tell you, if you didn’t know, that you can find all my english posts on the right side of my blog, among the cathegorys:

Here we go with the interview:

[The anonymous translator:] I made a translation for this interview. It is not perfect. But I do not think it will misinterpret what Sonja said in any way. 

Who are you?
- I am, hmm, it is always very difficuilt to describe yourself. Well, I am simply a northlander (inhabitan of Norrland, original word: norrlänning) in Kungälv.

Where in Norrland did you grow up?
- In Latikberg, a small village outside of Vilhelmina. When I was little we used to kid about how it would sound if Leif Loket Olsson (a host of a TV-Show) would pronounce the name of our village if anyone from here would call in to Bingolotto. Lattikkberrrj, we said and laughed.

 How was it to grow up there?
- It was very good, but in hindsight I have come to understand that it was kind of special. A little like Bullerbyn (the village from Astrid Lindgren’s The Children of Noisy Village) except without the idyll. The best thing was that you got to run around freely as a child. I love nature, to run with the sheep and the cows, even though I am a bit scared of the cows.

But that sounds quite idyllic?
- It was kind of messy, I have four siblings and we had quite a lot of pets. For a while my sister had 13 guineapigs, ten rats and a chinchilla in her room. That was not a idyll.

 Why did you become a blogger and columnist?
- I have always liked to express myself. Really, I would like to become a writer, but it is also fun to come up with other sort of things. When I was little me and my little sister used to have a newspaper of our own home on the Western Road (the name of their street) in Latikberg. It was called The Western Road News and we delivered it to everyone who lived there, like two people. But they had subscription numbers and all that.

Do you recollect any news?  
- We made up a lot. For example that the King of Sweden came to visit and needed to use the phone to call home to Silvia (the Queen of Sweden).

 You moved to Gothenburg 2004. Why was that?
- I just wanted to move away from there. And I had been on a school trip to Gothenburg once when I was 12 or 13. So I thought, lets move there. And so we did, me and the father of my children. Although that was before any of the children were born, I was 19 years old.

Did you know anyone here (in Gothenburg)?
- No, no one. I would like to move away from here but that is not possible at the moment, I have the kids. I would preferably move somewhere in the proximity of Vilhelmina, it is so nice there, and I like nature so much. But one thing that is good about Gothenburg is that there aren’t any mosquitos, which is something I enjoy every single day. And also I have come to enjoy living here more and more anyways.

What is your living situation at this point?
- I live in an apartment, not even close to nature. But I do enjoy the cowlands, which is situated close to Willys (a supermarket).

You blog and tweet as “Hej Sonja”, make radio-columns and video-sketches. And you have studied to become a journalist at Nordiska folkhögskolan in Kungälv. How would you like yourself to be titled?
- Entertainer I guess. DN wrote that I was a comedian, which felt good. On the other hand, when I was called “mom-blogger”, it did not feel alright at all. I entertain, that is what I do. I like to make people feel good. My dream is to be able to take care of myself financially by doing this. At the moment I get by, but not well.

What do you make a living on then?
- The columns, the blog and some saved parent days.

To build a brand as a blogger seems to be important to sustain. How do you manage it?
- I don’t think that way. I have probably destroyed my brand a long time ago in that case. At least when it comes to other job opportunities.

A week in June you represented Sweden on twitter. The thought is that you are supposed to answer questions and tell things about yourself and the country. How did you end up being @Sweden?
- They e-mailed me and asked. It was only a couple of days before and I said Ok. I think that the people at Visit Sweden are pretty cool, how they are managing the project. It is really awesome.

The amount of followers doubled during “your” week. The attention, but also the criticism, came when you started to tweet on the theme that you did not know anything about Jews. Why did you do it?
- I have a hard time knowing when something is controversial, and a hard time knowing what is okay to talk about. This also applies to parties and other social events. I think those sort of things are hard. I do not think that the things I wrote on twitter were controversial. But abroad it seemed to be very infectious to use the word Jew at all, unless you do it with the utmost care.

New York Times, BBC, CNN, well several of the worlds largest newspapers and tv-stations reported about your tweets. How did you handle it?
- Yea, I do not really know which newspaper that did not brought it up. They had reacted on different things, someone called me anti… anti…, I can barely pronounce the word… antisemitic. Then there were others who called me uneducated, who thought I should have read a book instead. BBC even called me a Justin Bieber-hater because I had written that in Sweden we accept Justin Bieber-fans. It all came from me reading american forums  where JB-fans get a lot of crap and what I said was that it is not like that here in Sweden.

How did it feel like to be questioned?
- It felt as if, “okay, I did not know about this, what was I suppose to do about it”. I was pretty surprised personally that I did not care more about it. They attacked me because there were things that I did not know. But I already knew that I did not know these things. If you are antisemitic only because you do not know anything about jews, well what am I supposed to do then?

Visit Sweden defended you and did not think that you had crossed the line. On the other hand they said that they already knew beforehand that you were controversial. Are you?
- It is very rarely that someone gets upset with me on my blog, so I do not think that is true in my opinion. Although I think you should be able to talk about anything. Then again it also depends on how you talk about it. But sure, there already seems to be certain things that you are not allowed to talk about at all, it just ends up wrong no matter what angle you choose.

 A lot of people are probably scared of losing face and seem ignorant. You?
- Not at all. I am not even afraid to be called a racist. I would rather put out my thoughts and risk to be accused of things than to sit around and hold things in if I for example was wondering about something. A lot of people have called me dimwitted and stupid, but I only feel like “alright, feel that way”. It is probably Swedes who have been angriest because they have been ashamed what a horrible view I have given of Sweden. A lot of people got upset when I wrote that I had found drugs in the baby-carriage room in my house.

Have you gotten any reactions on the streets of Kungälv?
- It was one person who asked me to sign up for Amnesty. When I said no the person said “Wow, you are hejsonja”. That is it.

 What have you brought along with you after the week as @Sweden?
- There has really been a lot that has been good about it. People have written to me and I have gotten to learn much about other countries and about jews as well for that matter. It all has been very nice. I have learned a lot and I would not take way anything.

You are going home to Vilhelmina this summer. What is the first thing you are going to do once you get there?
- The first thing I usually do is to stop by Frasses and buy hamburgers. They have several great fries-seasonings, which is kind of their speciality. But that is not what will happen this time around. I will probably head straight to my sister. She is very healthy and she says that my favorite-spice contains ADHD (Attention Deficit Hyperactivity Disorder) substances so I can not eat it anymore.

 Except going home to Norrland you do not really enjoy traveling. How come?
- There is so many things you have to think about. Packing, flight-times and there is always something that you have forgot. There are still places in Kungälv that I have not yet visited. Do I really need to travel to Thailand in that case?

No tropical island you are longing for?
- Nah, it mostly seem hot and hellish in my opinion.

What will you be doing in five years from now?
- I have a hard time planning, even a day ahead. But I would like to work with radio, sketches, preferably along with other people who are inspiring and fun.

 Who could that be?
- I really like Klungan and Moms new guy. Other then that I like Björn Gustavsson, he could also possibly get to be an extradad for my children. And other then that I think that the comedian Jennie Wiberg and I have talked some about taking over the world from a trailer-van.

We end the interview with a lunch at the sushibar Gari in Kungälv, a place that Sonja likes. She breaks her fortune cookie apart and roll up the little note which was placed inside. It promises that something big is on its way: “Your skill will accomplish what the skill of many others can not.”

Jag gör en Maggan och frågar er samma som hon frågade sina läsare.

English:

I ask the same questions as one of Swedens best art- and fasion bloggers: Who are reading my blog? I know a few of you. Or at least I think I know you. What’s your names? Ages? Occupations? What are your interests? How did you learn about me? Tell me whatever you want to share with me.

Här är intervjun i GP från i söndags! Formatet GP är för stort för att rymmas i min lilla scanner så jag har delat upp det. Ser ni inte texten hjälper det nog om ni klickar på bilden.

Och när ni ändå håller på kan ni läsa min senaste krönika här på Nyheter24. Den riktar sig till alla föräldrar som spenderat timme efter timme med att putta fart på en gunga.

English:
The biggest newspaper in Gothenburg have done an interview with me. There’s no translation of the interview but if you continue reading my blog you will find out more about me anyways.

Nu är det jättefint sommarväder i Göteborg. Okej hela dan igår regnade det och åskade det och idag har moln sökt sig över himlen men det är rätt soft. Somrigt.

Jag står just nu på knä som en konfirmand som är på väg att få en oblat av prästen för jag har slängt skrivbordsstolen åt helvete. Den var så jävla ful och trasig att jag nästan spydde när jag såg den, och i stället för att flytta min bärbara och fjäderlätta dator någon annanstans så stor jag på knä, för det får mig att känna mig närmare Kristus.

På tal om Kristus och kyrkan och sånt där så ringde P4 Västerbotten morgon upp mig igen häromdan och frågade vad jag vill göra med min döda kropp den dagen den är död. Ni kan lyssna på det här:

I övrigt måste jag iväg och köpa GP för jag är med i den idag. Kostar 12 kronor va? Jag köper sällan tidningar men på sistone har jag börjat göra det. Tidningar kostar bara ca 12 kronor, det tycker jag är chockerande billigt. Men det är klart, skulle det vara dyrare, skulle ingen vilja köpa dem. Kungälvs Posten kostar bara 10, men det beror nog på att den är så tunn (dock fylld med lokala nyheter).

Det var nåt mer jag tänkte säga men jag kommer väl på det sen! Vi hörs!

English:
Today it’s nice Swedish summer weather. It have ben rain and thunder but that is what summer weather is like. Today it’s cool. A little cloudy, but you know what they say: Actually I dont have any saying to tell you. Today I’m in Gothenburgs biggest news paper, it’s an interview. And the radio-thing is a North Sweden radiostation who called me up and asked me what I want to do with my dead body when it’s dead.

Now I have to go take care of my children, or at least watch them from a safe distance. Have a nice day!

Idag har jag varit skittrött hela dan. Det måste vara värmen. For ner till poolerna här i Kungälv, det kostar 35 spänn, och det var fett värt. Ungarna får en helt annan livskvalitet om man söker sig ut ibland och tar med dem på äventyr.

Detta äventyr var bara 200 meter bort men 200 meter, 10 000 mil, det är sak samma för ett barn.

Visste ni att det finns en lekpark här i närheten som heter “lilla Liseberg”? Det gör det egentligen inte, men det tror barnen. De tror att det är ett litet LIseberg. Alltså egentligen så fattar de ju att det är en helt vanlig lekpark och att det är en lek med ord, och när de är stora nog att fatta ironi kommer de fatta att det är ironiskt med … men men. Lilla Liseberg heter den iaf.

Nu ska jag sova. Ska se om jag hittar nån bild på mig själv som jag kan posta.

My son as a backpack. A funny game that lazy soab makes me play everytime he’s lazy.

English: 

Hi people of the internex!
Today I’m awfully tired and maybe that is because of the hot weather in Sweden right now. I’m breaking in to sweat every other second. Today I visited the public pools at Kungälv, and that was worth the money even though I only sat there with a newspaper like a… parent. I didnt even give my legs a bath. The water in the kids pool is, I dont know, once I saw someone poo in there and another kid started to play with it.

But it was great for the kids. My son ran around the pool and looked confused and my daughter almost learned how to swim or not. Her head was under the water a lot and that’s what counts. Now I really have to put myself into sleep. Tomorrow I want to throw all the stuff I dont need out the window but I dont know if that’s legal. Hugs and kisses /Sonja

Här kommer ett litet klipp på engelska.

English: Have you heard about the big circle at the bottom of the Baltic sea? I believe James Cameron has, and I think he knows what it is. He seems to know a lot, and maybe he is trying to tell us in his long movies.

Har fått frågan ett par gånger nu och kände att jag måste svara. Och om ni undrar över alla ljud i klippet så är det för att jag öppnade garage band och började testa grejer. Det kommer förmodligen fler tips i ett senare skede.

English: If there is any english speaking person reading this, I will put a english video up soon.

Idag tänker jag testa träningsformen kettlebells på mitt gym. Jag har hört att det ska vara en bra träningsform för hela kroppen. När jag ser denna övning blir jag förstås extra motiverad eftersom jag älskar att göra diskreta juckrörelser på ett icke obscent sätt. Men jag känner mig också lite orolig eftersom jag kanske kommer att se ut som en idiot till rörelserna “sitter”.

Jag kommer att berätta sedan hur det gick!

Mitt liv har förresten förenklats avsevärt idag. Jag har äntligen skaffat patroner till min skrivare så nu kan jag skriva ut saker själv utan att behöva cykla till biblioteket varenda jävla gång vilket visserligen är träning men också väldigt störande.

I just wanted to scare you a little bit but started to talk about Adam Sandler too.

Tänkte att jag skulle spela in ett inlägg i stället för att skriva ett.

Nu är jag tillbaka i Kungälv! Efter en 18 timmar lång resa ser jag ut som han som han i Tillbaka till framtiden, han som inte är Michael J Fox. Är rätt sugen på ungefär “10 slags ansiktslyft som inte innefattar kirurgi” som kvällstidningarna brukar säga.

Bara det att alla slags ansiktslyft verkar innefatta smärta? Typ kemikalier som ligger och fräter och bubblar i pannan på en. Och jag vill inte ha nåt sånt. Egentligen vill jag nog bara att hela min kropp ska omslutas av grädde blandat i kokos och öl.

Dagens köp!

Diskhandskar, ca 14 kr. Sen jag upptäckte diskhandskar har min livskvalitet ökat med 17%. Man kan diska skållhett och man kan ta av sig handsken när man behöver klia sig i ögat. Det enda negativa är väl hur arg man blir när barnen fyllt handskarna med kallvatten. Ni får ursäkta den dåliga bilden men det var väldigt svårt att fotografera med munnen.

Tidigt i morse ringde P4 Västerbotten upp mig och jag fick snacka lite Åsele marknad-minnen. Det var lite eko i telefonlinjen men det gick ändå.

English: a swedish radio channel called me up and asked me about a popular event in north Sweden.

I promised you to answer some questions you asked me.

Hej hej! Jag har inte uppdaterat så mycket eftersom jag har gjort andra saker. Till exempel har jag sett mina barn åka båt på Malgomajsjön utan flytvästar. Jag stod vid stranden och skrek oavbrutet av ångest medan en släkting höll fast mig i polisgrepp och sa att barn måste få roa sig, att säkerhet inte är allt. Efter tio sprutor morfin lugnade jag ner mig och naturens skönhet blev så överväldigande att jag kröp ur mitt skinn.

Här spenderade jag många av mina barndoms dagar.

English:
Im visiting the area where I was born.  This is outside my grandma and grandpas house (they are dead now though, but my aunt lives on in the house). Look how flat our mountains are! That is because of the ice sheet. When we first heard Shakira sing “lucky that my breasts are small and humble, so you dont confuse them with mountains”, we didn’t understand what she meant. But she was generally crazy in that video so it slipped right through.

On the picture you can also see my kids in a boat.

Blev så glad när jag kom fram att jag ville kliva ut ur bussen och skopa ett hål med hjälp av munnen. Att resa med barn brukar ju i vanliga fall vara ett litet helvete men nu för tiden kan båda barnen gå på toa själva och det har ökat min livskvalitet med ca 500%.

Ni föräldrar vet säkert det här, men att behöva krångla med bälten och långsamt stappla till längst bak i bussen med en bölande tvååring för att gå på den äckliga lilla toan, medan en fyraåring sitter på ett annat säte och bölar för att den inte vill bli lämnad ensam, och man till sist bökar in två barn på den minimala busstoan, samtidigt som man är åksjuk och har yoghurt- och vällingfläckar över halva magen det är… tortyr. Det är tortyr. Man vill bara dö i såna situationer. Man vill verkligen dö.

Men nu spände barnen på och av sig bälten själva. De gick på toan själva. De åt själva, de fattar själva när det var dags att använda en servett, de spillde knappt. Jag fick en liten fläck på min jacka men den är blå, rätt fin, blåbär, och den bär jag med glädje. Jag blir tårögd när jag skriver det här, jag blir rörd, jag visste inte att resa med barn kunde gå så här lätt.

Resan har tagit 17 timmar. När vi skulle sova på tåget – tror ni inte ena barnet bäddade sin egna säng? Ja jag vet inte vad jag ska säga.

Så här såg jag ut innan vi packade ihop allting, gav nycklarna till kompisen som ska bo i lägenheten medan jag är borta, och for.

English:
This post is about the joy of travelling with kids that isn’t infants anymore.  

Jag snubblade över detta blogginlägg på facebook, som handlar om krögare och genus. Printscreen på Karl-Jans citat:

Jag tycker att det går att jämföra med när Stephen Fry sa att kvinnor inte gillar sex lika mycket som män:

För det första tycker jag att vi ska komma ihåg att detta är två homosexuella män med förmodligen en begränsad erfarenhet av kvinnors sköten. Sedan tycker jag att vi ska gå vidare och förstå att de inte bara narrar kvinnor här, utan även män. Men det viktigaste av allt är att inse att de bara jävlas.

Och jag älskar Stephen Frys kommentar efter hans uppståndelse:

I can kinda relate to that, Stephen.

English: 

In sweden we got this restauranteur named Karl-Jan Granqvist. He’s a friend to our Royal Highness the King and he loves good classy food and wine. And men. In the quote Karl-Jan says all woman are wombs and therefore like to cook the food in pots, because pots are like metal wombs. Then he claims men like to put food on sticks because they like to penetrate things because men prefer doing things for pleasure instead of survival. He also says men gives food dignity.

I say you can compare his quote to Stephen Fry’s quote about woman’s sexuality. Both these men are homosexuals and maybe they doesn’t have much experience of wombs, or men that want sensitive sex and love to cook in pots for that matter.  But most important: They are just fucking kidding around. 

Idag åt jag sushi. Visst är det tråkigt när folk refererar till kvinnors underliv som sushi? Det tycker jag, jag tycker att det är gammalt och jättetråkigt. Jag har ett par jättehåliga och slappa trosor från 2001 som det står “sushi… or not?” på. Då var det nytt, i alla fall i Skellefteå. Men nu? Snälla, kom med något nytt.

Här sitter jag på sushihaket “Gari” i Kungälv. Jag tar alltid vegetarisk meny för då behöver man inte överraskas av dålig lax.

När de inte har gäster på “Gari” så brukar de stänga av bakgrundsmusiken för att de annars förmodligen skulle börja ta livet av sig själva med filékniven. Men så fort någon kund kommer in så sätter de igång musiken igen. Ibland har jag lust att göra någon gest som betyder “nej, ni behöver inte, schhh, det är lugnt”. Men jag uppskattar musiken för mycket för att kunna göra så.

KRÖNIKA!!

“Almedalen: Lars Leijonborg och Patrick Sjöberg tävlade med en anti scampi-boll mellan knäna” 

—–

English: 
In this post I tell my readers that I think we should help and support each other on the journey to find out something new and fresh, instead of this old and boring habit calling a womans private parts sushi. Then I correctly assume that the music at the sushi bar I went to is the kind of music that will make the staff there commit suicide, but we can not tell them its OK to turn it off, we have to have that exotic pling plong music, that is half of the experience. Now I’m really tired.

Hej hej!

Har jag berättat att jag cyklade förbi Björn Gustavsson häromdan? Först hade jag tänkt utropa “BJÖRN!” när jag såg honom, men jag lät bli, för han såg reserverad ut i sinnet, som att han behövde sitt space, som att femtio Kungälvsbror redan utbrustit “BJÖRN!” samma dag. Jag har inte sett något med Björn Gustavsson på länge, men jag respekterar honom verkligen som komiker, han är väldigt rolig.

Här är en jätteläskig bild på mig.

Ansiktet är alldeles suddigt, som i The Ring nästan, fast mer diskret. Ser ni att jag ligger lite som Rose gör i Titanic? Det var det jag siktade på. Klassiskt.

Sitter just nu och lyssnar på världens sämsta amerikanska podradio. VARFÖR GÖR JAG DET? Jag vill inte höra hur amerikaner suger av varandra efter ett party.

Så. Nu har jag stängt av.

Här får ni en bild på en man som visar att man kan vara pappaledig och ta hand om ett hem trots att man har en fot i stället för en vänsterhand.

Eng:
Today I wrote a little about a swedish comedian and actor named Björn Gustavsson. I saw him on the street. And then I posted this scary picture of my lying around like Rose in Titanic and that picture of a dad who can do stuff even if his left hand is disabled. The babies hand doesn’t look normal either, but nothing can stop them that is the important message and I support it 100%.

Denna dag har varit fantastisk på alla de sätt. Den har innehållit allt. Sol, regn, hundar, barn, vuxna, film, mat, passion, bellmanskämt, etc etc.

English at the bottom

This day has been terrific in each and every way. It contained sunshine, rain, children, adults, food, passion and jokes that went on forever and didn’t have any good parts. And this dog we mistakably killed but then brought back to life with a little help of a cable and a gameboy.