Idag åt jag sushi. Visst är det tråkigt när folk refererar till kvinnors underliv som sushi? Det tycker jag, jag tycker att det är gammalt och jättetråkigt. Jag har ett par jättehåliga och slappa trosor från 2001 som det står “sushi… or not?” på. Då var det nytt, i alla fall i Skellefteå. Men nu? Snälla, kom med något nytt.

Här sitter jag på sushihaket “Gari” i Kungälv. Jag tar alltid vegetarisk meny för då behöver man inte överraskas av dålig lax.

När de inte har gäster på “Gari” så brukar de stänga av bakgrundsmusiken för att de annars förmodligen skulle börja ta livet av sig själva med filékniven. Men så fort någon kund kommer in så sätter de igång musiken igen. Ibland har jag lust att göra någon gest som betyder “nej, ni behöver inte, schhh, det är lugnt”. Men jag uppskattar musiken för mycket för att kunna göra så.

KRÖNIKA!!

“Almedalen: Lars Leijonborg och Patrick Sjöberg tävlade med en anti scampi-boll mellan knäna” 

—–

English: 
In this post I tell my readers that I think we should help and support each other on the journey to find out something new and fresh, instead of this old and boring habit calling a womans private parts sushi. Then I correctly assume that the music at the sushi bar I went to is the kind of music that will make the staff there commit suicide, but we can not tell them its OK to turn it off, we have to have that exotic pling plong music, that is half of the experience. Now I’m really tired.