Blev så glad när jag kom fram att jag ville kliva ut ur bussen och skopa ett hål med hjälp av munnen. Att resa med barn brukar ju i vanliga fall vara ett litet helvete men nu för tiden kan båda barnen gå på toa själva och det har ökat min livskvalitet med ca 500%.

Ni föräldrar vet säkert det här, men att behöva krångla med bälten och långsamt stappla till längst bak i bussen med en bölande tvååring för att gå på den äckliga lilla toan, medan en fyraåring sitter på ett annat säte och bölar för att den inte vill bli lämnad ensam, och man till sist bökar in två barn på den minimala busstoan, samtidigt som man är åksjuk och har yoghurt- och vällingfläckar över halva magen det är… tortyr. Det är tortyr. Man vill bara dö i såna situationer. Man vill verkligen dö.

Men nu spände barnen på och av sig bälten själva. De gick på toan själva. De åt själva, de fattar själva när det var dags att använda en servett, de spillde knappt. Jag fick en liten fläck på min jacka men den är blå, rätt fin, blåbär, och den bär jag med glädje. Jag blir tårögd när jag skriver det här, jag blir rörd, jag visste inte att resa med barn kunde gå så här lätt.

Resan har tagit 17 timmar. När vi skulle sova på tåget – tror ni inte ena barnet bäddade sin egna säng? Ja jag vet inte vad jag ska säga.

Så här såg jag ut innan vi packade ihop allting, gav nycklarna till kompisen som ska bo i lägenheten medan jag är borta, och for.

English:
This post is about the joy of travelling with kids that isn’t infants anymore.