Idag packade jag ihop och åkte hem till Kungälv igen. Kungälv verkade inte särskilt glad att se mig, men inte ledsen heller, och det firar jag som en seger.

Har lite filmklippsmaterial från när jag var hos syrran, få se när jag orkar sätta mig och klippa ihop det till något. Är ni nyfikna så får ni väl komma tillbaka till bloggen med jämna mellanrum och kolla om jag har orkat. Jag SKA orka.

Jag sitter här och dricker en halvt avslagen Ramlösa som jag köpte på Starbucks tillsammans med en räkmacka. Ibland får jag en allergisk reaktion av räkor, det verkar bero på hur “koncentrerade” de är. Så det händer att jag sväller jag upp i ansiktet och domnar i händerna när jag äter dem. Detta har jag gjort till min sport, inte så mycket värre än att klättra i berg eller simma bland delfiner.

Jag vet inte om ni har hört talas om tidningen Miss World, den är ganska nystartad, men i nästa nummer kommer en text som jag har skrivit att vara med (samt två illustrationer). Jag säger till när den finns i butik!

Jag försöker även få med en annan grej till nästa nummer. Men vet inte hur det blir med det ännu (hoppas!).

Jag har även medverkat i en grej som Magdalena Nordin håller på med.

Hon är ett geni och en dag hoppas jag att jag kommer att ha råd att hänga hennes konst på väggen. Just nu har jag inte sånna summor. Köpte dock tre tröjor idag, och ett par byxor.

I övrigt kommer jag att fortsätta krönikera för P3 Nyhetsguiden, nästa krönika kommer nästa vecka. Jag kommer att lägga upp länken.

Sen har jag även fler större och mindre radioprojekt, som jag just nu inte kan prata högt om. Fortsättning följer…

När jag var yngre så hade min syrra en besatthet i marsvin och råttor. Hon hade 12 marsvin, 21 råttor och en chinchilla i cirka 4-5 burar runt om i rummet. Hon sov i marsvinsskit och det låg halm och plastsäckar fyllda med dynga lite här och var. Råkade man stöta in i någon av säckarna kunde man höra flugor surra där inuti. Då och då dog marsvinen av i någon form av lungsot, men då köpte mamma nya ifall de inte kläckte några själv som låg där på burbottnarna i fostersäckar i en kamp mellan liv och död. Jag, som hade rummet bredvid, kunde höra dem samtliga hosta sig medvetslösa och gräva om nätterna.

Såg den här nyheten på Aftonbladet och återupplevde några trauman i revy.

Idag har jag haft ännu en dag i Stockholm. Vi gick in till H&M för att köpa strumpor, men jag blev så förbannad över att alla vita strumpor var ankelstrumpor (vilket är en avskyvärd modell) så vi gick därifrån och satte oss i en park.

Jag såg två knarkare på gatan. Båda såg ut som Martin Timells bror, Anders, vilket stämde väl överens med alla förutfattade meningar som man har om Stockholmsknarkares utseende och jargong.

Jag är hos syrran just nu i Åkersberga. Man kommer hit via Roslagsbanan vilket är en tidsresa till 70-talet. Sätena är av orange kulör och de är typ helt nedsuttna, slitna och trasiga. Ja och så har de konduktörer också som vankar omkring med en liten midjeväska och lyser en lampa mot tågföraren efter varje stopp.

Träffade en finlandssvensk idag på medborgarplatsen som hade tweedkavaj i exakt samma färg som sätena faktiskt. Han var ganska rolig, han pratade om sin barndom i Finland och hur grym han var på att skriva maskin med alla tio fingrarna. Han sa att hans moster bara använde sex fingrar, och att han inte var mycket för smartphones, eftersom de inte har ordentliga tangenter som man kan använda sina fingrar på. Jag berättade i alla fall att jag är en av de snabbaste maskinskrivarna i hela Sverige och att jag är nöjd med min smartphone. Jag ville skapa gemenskap men egentligen verkade jag nog jävligt o-ödmjuk bara?

När jag beskrev honom för en vän sen tyckte hon att han lät som the standard söder-persona, men jag tror personligen att han kan ha varit en alkoholist på 72 bast.

Ja just det ja, när vi var på affären sen i Åkersberga centrum, klädaffären, så flög det omkring typ en sädesärla där inne och kvittrade och sket över kläderna.

Häromveckan när jag skulle lägga barnen hördes plötsligt ett skri från barnens sovrum. När jag kom dit berättade dottern att det har hänt något hemskt på skolan. Hon sa att några treor hade tvingat in henne på toaletten för att utföra något hemskt. Jag frågade om det var Svarta madame hon menade, och hon nickade, liksom förvånat över att jag visste vad det var.

Hon sa att de släckt lamporna, skvätt vatten på spegeln och åkallat denna fruktansvärda varelse vid namn Svarta madame. Hon sa att en av tredjeklassarna blivit så rädd att hon börjat gråta och läraren hade blivit arg, och nu kunde hon inte sova, för hon såg Svarta madames ansikte som en ständig bild i hjärnan.

Jag förklarade för henne hur jag också gjorde Svarta madame när jag var liten, och att historien om Svarta madame började med en liten hund med samma namn. Så att Svarta madame är egentligen en liten hund. Hon sa att det fanns något som heter Vita madame också. Jag sa att Vita madame är en tandläkare som man åkallar om man har problem med tandköttet när man borstar tänderna.

Barnen lugnade sig, men ville ändå sova i vardagsrummet tillsammans med mig. Och de fick de. Men först var jag tvungen att täcka för alla speglar med filtar precis som en gammal skräckfilm med Nicole Kidman.

Så nu har det blivit någon slags sed att vi ska täcka för speglarna i vårt hem som några fullfjädrade psykopater.

Det är i alla fall lustigt. Att Svarta madame fortfarande “lever”.

Nu sitter jag på tåget på väg till Stockholm. Jag har haft värsta reseångesten idag. Jag har sett mig i spegeln och sett ett dunkande lok hela morgonen. Tågvagnen luktar som en riktigt gammal och fuktig hamburgare, och även fast jag vet att jag borde fokusera på det positiva, så är det som att den där svettiga hamburgaren har tagit ett grepp om mitt ansikte.

Fast jag tror det blir bättre bara jag äter lite yoghurt med vaniljsmak.

Vad jag ska göra i Stockholm är än så länge oklart. Ska jag vara riktigt ärlig har jag bara ungefär 2% koll på vad jag håller på med, och det kan appliceras på ungefär alla situationer som jag upplever i mitt vardagliga liv.

Men här sitter jag i alla fall på tåget och reser. Jag rör mig ju i alla fall. Visserligen bakåt, jag sitter baklänges, men men.

Min syrra sitter på första klass. Hon hade egentligen tänkt ta ett annat tåg i morse, men det blev inställd, så hon blev inbokad på mitt tåg i stället. Fast i första klass. Hon sitter i vagn ett, jag sitter i vagn fjorton. Jag sitter där deras avfall hamnar.

Jag har min syster på besök så vi spelade in den här. Lite sorglig, men ändå hoppfull för hela mänskligheten eftersom den slutar lyckligt. Två av barndomsminnena är dessutom sanna.

Min dotter har börjat första klass. Förut brukade vi vara hemma på fredagarna, bara ta det lugnt, äta frukost i lugnt mak, äta lunch när vi kände för det och ha en lång helg tillsammans. Men nu har hon skolplikten. Jag typ ryser när jag tänker på det. Skolplikten. Hon i princip måste till skolan, annars kommer polisen och hämtar mig. Jag fattar ju att det inte är så allvarligt, eftersom jag har läst böcker om människor som hållits tillfångatagna av sina galna fäder som tatuerat in sina namn på deras lår utan att något hänt, så förmodligen skulle inget hända om jag kidnappade henne varje fredag.

Men ändå. Hon måste dit. Och jag tänker att det här är ju verkligen inte en lovande känsla som jag har, ifall jag ska klara av att uppmuntra henne att bli läkare (eller liknande) i 10+ år. Jag känner ju redan efter några dagar att det här att hon ska gå i skola är rätt pissigt.

Men jag får kämpa på. Väcka upp henne, ta henne dit, ge henne en frukt, säga saker som att matte är jätteviktigt och får hon riktigt bra betyg i sina ämnen så får hon en moppe när hon fyller 15 eller 16.

När jag var uppe i Latikberg sist hittade jag och syrran en av våra gamla Västra vägen-nytt-tidningar som vi gav ut på vägen där vi bodde. De flesta nummer har försvunnit, men här kan ni få ett smakprov ur ett ex som utgavs 14 juni 1998.

I kväll blir det superhjältefilm. Det tycker jag känns jättekul. Särskilt när jag tänker på att jag ska dricka kall läsk till.

English: 

We are going to watch some superhero movie this evening. I don’t remember it’s name… Green ladder? Green pattern? Something like that. Featuring Ryang… Gossling? It’s gonna be a lot of fun fun fun as Beach Boys said over and over again, simultaneously, but in different tones of voices, while wearing Hawaii-shirts.

En gång när jag var 13 år reste vi till Liseberg på skolresa. Egentligen åkte vi till Halland för att höra Per Gessles historia men vi hann köra igenom både Liseberg och Ullared, för det var vad som stod högst på våra önskelistor (helt ärligt sket vi nog i Per Gessle). Utan den resan hade jag inte bott i Kungälv idag kan jag gissa. Så jag tyckte med andra ord väldigt mycket om Liseberg.

Efter det har mitt intresse för Liseberg skiftat. Att vara där med småbarn är inte särskilt kul, det är nog egentligen minst kul i hela världen, det är väl sådär att man vill kasta sig från pariserhjulet med huvudet före typ.

Men idag var det bra, det var kul. Men så är jag ingen bra bloggare så jag tog inga foton alls på mig själv och Lisebergskaninen så ni får nöja er med det här gamla fotot när jag ammade min son vid airhockey-borden för fem år sen.

För ett tag sen upptäckte jag att jag inte tillhör något gym. Jag har inte gymkort någonstans över huvud taget. Jag har varit medlem på ett ställe länge, men nu är jag inte det. Jag var inte beredd på vilken frihetskänsla detta skulle innebära för mig.

Många säger att frihet kommer när man är jättestark i bålen och har en hållning som om man har ett yttre pansarskelett, och man talar om “själens tempel”. Jag tror inte att det är sant.

Kroppen är inget tempel, det är inte ens ett hus. Kroppen är ett redskap, som en kniv eller en sked, eller ett trollspö. Det behöver man inget gymkort för.

English
I had a gym membership for a long time, but when I realized that the membership was over, I was so relieved.  I felt free.

Some people says freedom comes when you got abs of steel and can throw a frisbee to da moon, that the body is “the temple of da soul”, but I think that is bullshit. The body is not a temple, it’s not even a house. It´s more like a knife, a spoon, or a wand. That kind of equipment doesn’t require a gym membership.

Idag åker vi till en av Göteborgs pärlor. Det blir roligt! Och när man säger att man åker dit för hela slanten, så menas verkligen hela slanten, eftersom det är jättedyrt. Fast kanske inte dyrt i förhållande till hur mycket det kostar att städa alla akvarium.

English:
Today we are going to Gothenburgs most wonderful place, after Liseberg (which is a tivoli). There’s gonna be dinosaurs, frogs, fishes and sharks and what we in sweden call “rock’n rolls”, in english I believe you call them rays.

Jag har en kompis över från Sundsvall och hon kommer stanna i en vecka. Hon har fått ta min å ungarnas säng, så i stället för att jag å ungarna ligger där, så ligger nu där en annan kvinna med två helt andra barn (hennes). Det hade varit väldigt förvirrande för mig om jag nu hade varit en sådan som blandade ihop mig själv och barnen med andra kvinnor och deras barn.

Jag trodde att dottern började skolan i morgon men det gör hon lyckligtvis inte, YES, YES, YES! För det hade varit så jävla jobbigt att stiga upp klockan sju i morgon känner jag.

Första dan i skolan minns de ju för alltid och då vill inte jag va rödsprängd i ögonen och orakad i armhålorna.

Jag vill på nåt sätt ge sken till mina barn att skolan är A och O och att det är jätteviktigt att gå klart gymnasiet till exempel, för då kanske hon ser skolan som en biljett till ett bra arbete. Fast mest av allt hoppas jag nog att vi människor kan bli fria från våra koppar en dag så att vi blir flytande intellekt som kan allt redan. Då skulle vi slippa laga mat, träna och utbilda oss.

This way I can do the groceries while they are learning about life and the value of money.

Igår fick jag ett par skor från en läsare!!! Ett par djupblå converse.

Jättefina! Och vilken kvalitet också, i jämfört med 100-kronors kopiorna som man hittar på ICA Maxi. Jag har funderat jättelänge på att köpa ett par ICA Maxi-kopior av foppatofflan. Kan inte säga att jag har lagt de funderingarna helt på hyllan, men nu förskjuts det i alla fall, och fallet ner genom white trashens bottenlösa djup har lagts till framtiden. Det är i alla fall vad jag inbillar mig själv, när jag sätter mig på en hög häst eller ett knähögt blödande ponnyföl och rider iväg från avgrunden, som jag kanske rent utav redan befinner mig i, orka bry sig??

Converse är en världssymbol för ungdomlig frihet och att man inte vill ha högklackat eftersom högklackat är för obekvämt, och dessa ideal passar mig väldigt bra.

Hon skrev att hon har fått dem av sitt ex och att hon blev förbannad bara hon såg dem. Hon hade två par, men det andra paret klippte hon sönder, precis som jag gjorde med den här klänningen, som jag en gång fick av ett ex:

Jag har en till klänning av denna karaktär och i stället för att klippa sönder den tänker jag ge den till någon av mina bloggläsare en dag i närheten. Håll ögonen öppna!

Nu ska jag se färdigt om en konspirationsteori som säger att alla i hela OS-London kan befinna sig i stor fara på grund av Illuminati. Detta kan man se på lamporna över stadion som har formen som ögon i trianglar och i själva OS-loggan som förtrycker judarna. Jag har inte kommit så långt ännu så att jag vet vad Illuminati planerar exakt, men om något händer, vet ni var ni hörde det först, vilket kanske inte var här, för det vet inte jag.

Såg den här insändaren i SvD:

Och jag måste säga att jag tycker att argumentationen i texten är helt fantastisk.

Typ så här resonerar personen som har skrivit insändaren:

“Hur kan man vara så elak att man vill att skärgårdens krogliv ska dö?”

“Eftersom skärgården består av öar, så är köra båt precis samma sak som att gå en promenad”.

“Det är otroligt svårt att umgås socialt i nyktert tillstånd”

“Havet är stort och risken för kollision är därför mycket liten”

“Dessutom kan man köra hur långsamt man vill med en båt”

“Att dricka när man är i skärgården och sedan förflytta sig mellan öar är själva anledningen till att man är i skärgården över huvud taget”

Är det bara jag  som tänker att detta är ett fyllos logik? Ni vet, logiken av en missbrukare? Jag har ingen koll på om en promillegräns på 0,2 är rimligt eller ej, men själva argumentationen pekar hela tiden på att yttre omständigheter godkänner, nästan kräver, att man måste få dricka alkohol när man befinner sig på dessa öar. Det enda argumentet som egentligen fattas är “jag kör bättre när jag har druckit lite”. Dessa kringelkrokande argument använder man sig hellre av än att säga hur det egentligen är:  att man vill dricka och köra sin båt, att ingen ska komma och säga att man inte får det, och därmed basta.

Det här är ungefär som, tänk er följande: 

Man har kommit på en lösning som minskar problem i relationer till andra människor drastiskt. Antal personer som slåss, sårar med hårda ord och får psykoser minskar och även anmärkningar hos kronofogden, sms-lån och våldtäkter reduceras markant. Kostnader för sjukvård och tvångsomhändertagande av barn minskar det med.

Det man har gjort är att sätta in en lag på att man får dricka max två starköl om dagen.

Någon blir självklart arg och skriver en insändare till SvD.

Det personen är arg över: Att inte få göra något hen tycker om. Hen gillar alkohol, uppskattar alkohol, tycker det är gott, tycker det är stämningshöjande, hen känner sig gladare av alkohol. Alkohol är en viktig del av kulturen, en sak vi ärvt från våra anfäder, precis som kyrkor, och alkohol öppnar vägar i både arbetsliv och bland personliga kontakter. Personen känner sig också nedstämd över att någon högre instans bestämmer hur hen ska dricka och vad som är säkrast när personligt ansvar borde råda i samhället i stället, enligt hen.

Men argumenten lyder:

Hur dåligt det går för samhällets florister nu när det är så få som måste köpa blommor för att be om ursäkt.

Personen bor på glesbygden. Vilka är det tänkt att man ska såra? Grannen 400 meter bort?

Att vara full och och trampa på någons fötter, är samma sak som att vara nykter och ge någon en komplimang.

Att all drama som man ställer till med vid fyllor är vad som ger livet dynamik.

Varför ska man över huvud taget längre umgås med andra människor nu när man inte får dricka, man kan ju lika gärna kan stänga en dörr om sig och lägga sig ner och dö?

—

Värt att notera också är att lagen tydligen är en gammal lag, och har man en båt som är mindre än 10 meter i längd så behöver man inte bry sig om promillegränsen på 0,2. Det går att jämföras med att man får dricka mer än två starköl om dagen, så länge som man är på en småkrog på Söder eller Andra långgatan, i stället för Stureplan eller Avenyn. Detta eftersom de som slog igenom lagen hatar Avenyn av Stureplan på grund av, trots allt,  väl baserade orsaker. Har ni varit på Avenyn nån gång en fredag- eller lördag kväll? Det stinker sprit och McDonalds över hela området och människor krampar sig fram som grisar på två ben,  iklädda rutiga skjortor och klänningar från HM och Nelly.se. Ingen nykter människa har någonsin gått igenom Avenyn på helgen utan att dra en sjal över munnen och börjat småspringa som genom ett krigsområde attackerat av giftig magsyra och soldater som experimenterar med strips och ketchup.

Inte sagt att jag tycker att det skulle vara rätt att genomföra en sådan lag. Jag tycker bara att man kanske borde se över sina argument lite, kanske även rannsaka sig själv över varför man dricker, så att man kan skriva en väl argumenterad insändare i stället för en insändare som får en att framstå som en kränkt skärgårdsalkoholist med törnekronan numer på sned.

Jag vet inte hur många gånger som jag har avstått från att köpa melon eftersom meloner är 100 kubikmeter i diameter.

Men så idag: röd MINI-vattenmelon. Underbart. 28 kronor kostade det. Nu får vi se om det smakar gott också för om det smakar dåligt så var det ju inget bra.

English: 
Todays shopping: this red mini-watermelon that is much smaller than the ordinary watermelon. Sometimes you want to buy a hat, but the stores are only offering the pyramids of Giza. Do you know what I mean? I think this mini watermelon seems like a good idea.

Som ni vet är jag ju rädd för havet, men kolla här:

Först var jag vinglig och ängslig, men efter lite peptalk med en ettåring hade jag samma stabilitet i bålen som Hiawata och jag och en kompis paddlade ut till havs och kunde dessutom diskutera både hajar och späckhuggare samtidigt. Det kom lite kiss i kanoten bara men men.

Så länge det finns en strand och en brygga och en illusion av att havet inte innehåller djup på 11 kilometer med giftfiskar och köttfrätande maneter så känns det rätt lugnt, och man kan avnjuta honungsmelon utan stressrelaterat skum i mungiporna.

English: 
I’m afraid of the sea but this weekend I went out in a canoe.  As long as you can pretend that the ocean doesnt have depths of 11 km, poisonous fishes and meat frying jelly fish its quite cool. I even ate a melon without any stress-related foam around my mouth.

Idag var vi på Marstrand hela dan. Vet ni vad Marstrand är? Det är typ… som Båstad, fast mer lågbudget. Det är som en billig version av Solliden. En riktigt billig och maritim version av Solliden. Det är som en mindre populärt Visby. Kungen skulle kunna tänka sig att sätta sin fot på Marstrand, men helst bara när det är seglartävlingar och annat lyxigt.

Vi gick förbi fästningen uppe på Marstrands topp och där stod det “här hade Gustav VI Adolf en tennisbana” på en skylt. Jättekul verkligen att en kung för flera hundra år sen hade en tennisbana precis där. Det stod att han spelade på tennisbanan ofta. Vad ska man dra för slutsats av det. Att VI Adolf var bra på tennis? Att tennisbanan höll god kvalitet? Fattade inte mycket av den där informationsskylten allvarligt talat.

På färjan över till Marstrand hade de arrangerat det så bra att de satt upp tavlor på sjunkande färjor. Jag tror att det är deras sätt att skämta ironiskt. Jag vet inte om jag gillar eller ogillar, eftersom jag är rädd för havet.

Har haft en jättebra dag.

English:
I’m sorry I’m to tired in da brain to think in english right now. I can’t barely think in Swedish, it’s a bit tragical .

Idag är jag på landet och vädret är typ fruktansvärt hett. Jag kanske till och med måste bada i havet nu. Jag hatar havet, jag är livrädd för havet. Det finns en hel kultur i Sverige som kretsar kring havet men jag pissar på den kulturen. Jag kastar den kulturen i havet.

Här är en jättefin bild på mig, eller hur? Sexig liksom, eftersom jag ser naken ut och har läppstift runt hela munnen. Det är sexigt att ha så, det har jag sett på HM-reklam ute på stan när jag har varit och handlat skrivarpapper.

Nä. Om man ska ta och gå till havet nu och låta sjögräset dra ner en på bottnen i ett långdraget självmord.

Todays circumstances made ants the subject of this post.

Förut idag var det skitvarmt även fast det var mulet och sen började det åska.

Men innan det började åska och hällregna så drog jag och en vän till ett skjul vid Ankdammen här i Kungälv där de säljer jättegod thaimat. Det heter Lai-Thai.

Jag har lite hål i skorna. Så har ni några skor som bara ligger och ruttnar nånstans hemma, som är i storlek 38, tveka inte att skicka till

Sonja Abrahamsson
Kongahällagatan 32b
44238 Kungälv
SWEDEN

Ni kan även skicka brev, teckningar, dikter, anekdoter och foton på er själva och era familjer. En gång skickade en läsare Ron Jeremys självbiografi. Jag har inte läst den men den gör sig fint i bokhyllan.

Ima read Ima read Ima read

English:
Today it has ben a thunderstorm in Kungälv. But before that happened, me and a friend took our bikes and went to a shed behind a tree where they sell thai-food. Before there was a transexual working there (I dont know if she does anymore) and I had a friend who bragged about a friend of his that was about 40 years old, interested in sports but despite this facts, was friends with this transexual. “And he wasn’t ashamed of it, I guess he’s opened minded for being a middle aged sports interested male of this town” my friend stated, with big eyes and he looked a little bit like he had smoked crack when he talked about it.

Yes and you got my address over there somewhere if you want to send me clothes that is just lying around or paintings or letters or pictures of you, your dog or your family or something. Don’t send me antrax or bombs though that would kill me.

Jag sitter ute på balkongen just nu, ute i hettan. Det är konstigt det här, för solen skiner inte men det är ändå varmt. Luftfuktigheten är hög, det känner jag för jag behöver inte blinka utan kan ha ögonen absolut öppna i en evighet. Det måste vara så här det känns att bo i ett tropiskt land, bara det att jag behöver inte oroa mig för boaormar eller flodhästar, som ser så snälla ut men är världens farligaste djur.

Har ni tänkt på det, att varje gång man ser en flodhäst på tv eller i tidningen (i verkligheten ser man inte flodhästar helt enkelt) så ska alltid nån säga visste du att det där är VÄRLDENS FARLIGASTE DJUR?

Det är lite samma som när man ser Christopher Walken (han ser man inte heller i verkliga livet) och någon, till exempel jag själv, alltid måste säga “wow det är CHRISTOPHER WALKEN”

Vissa såna där amazing fakta är inte amazing, men de är ändå något som vi måste leva med till vi dör.