Bland det tråkigaste jag vet är att laga mat. Jag vet inte riktigt hur jag ska beskriva plågan med att laga mat. Inte nog med att man ska komma på, organisera och laga matjäveln, det bör helst även vara bra råvaror, och man ska tillaga recept med många ingredienser och “absolut inte halvfabrikat“. På senaste har jag börjat resonera åt helvete med det bara. Jag kastar konserver i grytan! Blanda ner halvruttna tomater! Och smakar av med lite ADHD-framkallande aromat! Jag kastar korv och mamma scan-köttbullar efter barnen och jag gör ansiktsmasker av genmanipulerad kiwi! Enough is enough.

Mat är som religionen var förr

Förr var det de religiösa jättarna som satte upp reglerna för vad som skulle leda till frälsning, men de var ännu bättre på att pådyvla vad som gjorde att man hamnade i helvetet. Religionen var alltså vägen till både frälsningen och helvetet, och man hade egentligen inget annat val än att följa dessa regler, och detta mycket sällan utan rädsla, fördömande och skuld.

Och samma är det nu med maten.
Samma företag säljer både “billig kemikalieindränkt skit” och “ekologisk tipptopp”, så att vi ska ha “möjlighet att välja paradis eller helvete”.

Väljer vi ekologisk dyr mat får vi ett löfte om att jorden har en chans att blomstra till ett paradis. Väljer vi den billiga skitmaten så är det ganska säkert att världen kommer att dö och bli en dyster vy med stinkande lik och skrikande ensamma barn överallt.

Så vad händer de närmsta tio åren då?

Ja det är ju bara att vänta och se ifall  barnen kommer drabbas av bortfrätna magsäckar, skyhöga blodsockernivåer och långt gången fetma, medan världen tynar bort på grund av oljeutsläpp och förgiftade sjöar. Och om så blir fallet är jag villig att ta på mig allt ansvar.  Om inte annat kan jag ju inte förneka det, i och med att man kan gräva fram detta blogginlägg i sökandet efter ordinarie syndabock.