Läste det här inlägget på Anitha Schulmans blogg som handlar om ordet hen (samma tema som min senaste krönika handlar om!) . Det verkar som att det har varit lite krig.

Ibland blir jag trött på alla krig här i världen. Krieg. Vapundweinacht.

Vad är det här att bråka om? Allvarligt talat. Jag uppfattar det som att Anitha Schulman inte gillar ordet hen och fick hen-overload och fick nog. Och nu har folk i sin tur fått “lite nog” av henne.

Jag känner mig som en sexåring ba “sluta bråka!”.

Nu ska jag gå och skala en banan och äta den. Sen ska jag komma på ett fjärde pronomen, “djävulen”. Och det ska jag tilldela Anitha. Skojar bara.

Den här kan ni titta på om ni missat den också. Den heter GENUS PÅ BARNENS BEKOSTNAD.

I natt vaknade jag av en skarp jävla smärta mot mitt höger knä. Ganska snart insåg jag att jag måste ha sparkat rätt in i fönsterbrädet utav pur sten.

Vet att jag kröp ihop i fosterställning och var asförbannad över det som skett. Men somnade om ganska fort, efter kanske några sekunder.

Alla större bloggare brukar ha rätt mycket bilder på sig själva och jag tänkte att jag ska försöka keep up lite bättre. Jag ska försöka. Jag ska.

Här står jag i duschen med långkalsonger som jag senare under dagen råkade spilla diskvatten på. Pottan vid min fot har inte använts på ett halvår men jag har inte tagit bort den för jag tänker att nån dag när jag sitter på toan, doin my thing, så kommer nån unge och försöker kampa bort mig pga att dom “inte kan hålla sig”. Då kan man triumferande peka mot hörnet “du kan sätta dig där så länge” eller så kan man sätta sig där själv, whatever.

Den där borsten som jag håller i vänster “white powerfist” hittade barnen ute i en buske nånstans. Jag tänkte varför inte, man måste ju våga leva lite, och borsta håret är bättre och mer nödvändigt än sex. Plus den gamla vi hade var ändå värdelös.

Den värsta frisyren som finns är utan tvekan lös hästsvans med håret över öronen.

Över huvud taget är lösa hästsvansar så engagemangbefriade att till och med jag får ju nästan lite ångest.

Tacka vet jag att samla ihop håret till en busig knuta mitt på huvudet.

Med en piffig sidbena kan man på nolltid anta rollen som fräck MS-sjuk tonåring.

Man får inte glömma att man alltid kan vara listigt återhållsam med sitt hår.

Ibland är det inte vad man visar som är det viktigaste, utan vad man döljer. Helt klart är håret inget undantag.

Idag funderar jag på att dricka kaffe. Är inte riktigt säker än. Ibland tänker jag att jag ska bli piggare och mer på hugget utav kaffe, men så slutar drickandet med att jag sitter en halvtimme på dass och läser i stället.

Igår blev det rätt sent och jag stod och funderade rätt friskt ifall jag skulle duscha eller vänta till idag. Till sist tog jag språnget i alla fall. Ett eget beslut.

Det ångrar jag inte idag.  

Hett tips till er läsare är att våga ta språnget. Oavsett om det är ett nytt jobb, en ny busslinje eller bara en tröskel.

Det bästa min son vet just nu är att åka i pulkbacken utan vare sig pulka eller stjärtlapp. Han ba lägger sig på mage och åker ner som en pingvin. WEEEE skriker han, och åker. Sen är han skitstolt, kollar om alla andra såg hur snabbt han åkte. Säger “JAG BEHÖVDE INGEN STJÄRTLAPP FÖR DET DÄR”, väntar sig applåder, FÅR applåder (wtf?). Andra ungar i backen: “wow HUR GÖR DU”.

Alltså ungar nu för tiden, dom är så snälla. Dom ser hur liten och stolt han är och bjuder gladeligen på det. Eller har barn alltid varit snälla?

Hur som helst. Är helt askgrå i ansiktet idag. Orkar inte göra något åt det. Jag orkar bara åka pulka.

Och sen ska jag duscha. Stay tuned.

Igår var jag på P3 Guld-efterfesten. Så klart så fotade jag inte ett skit, för det glömmer jag alltid bort, tycker alltid att mobilen ligger tryggast i väskan, etc.

Det var kul. Det kryllade av kändisar, tyvärr är jag ansiktsblind och har mycket svårt att avgöra vad som är en äkta kändis. Men jag vet att jag såg Thomas Ledin i alla fall. Lite otippat?? Tyckte jag först. Sen när jag stod i kö till toan så såg jag att han hade en helt egen broschyr i ett Göteborg-turistbås.

Det blev varmare och varmare och varmare. Its getting hot in here fick verkligen en ny innebörd för mig. Så till sist gick vi ut på rökpauser bara för att få lufta armhålorna.

Träffade massor av trevligt folk som jag träffat innan, och som jag kände igen.

Det var verkligen en fin fest.

Här är enda bilden på mig från igår. Men den är väldigt missvisande eftersom den bara visar mig bröstkorg och uppåt.

Har nån en bild på mig från igår hör gärna av er.

Jag har en fullständigt användbar uppsättning högtalare, ändå sitter jag och lyssnar på musik via laptophögtalarna.

Jag tänker att min hjärna får fylla i vad mina högtalare inte klarar. Känner jag inte basen i bröstkorgen får jag väl skapa ett inre tryck av något slag.

Jag brukar tänka så här. Behöver man smällare och raketer på nyår? Nej. Det räcker med att man klappar sina händer. Måste man då ha subwoofer? Nej.

Jag minns när jag var liten och brukade sitta och lyssna på musiken i mitt huvud. Jag hörde det så väl att jag nästan kunde höra det på riktigt. Det var knivskarpt ljud. Jag minns att min bror en gång sa att han också brukade göra samma sak. Så för mig var det självklart att alla gjorde så.

Jag brukar göra samma sak nu för tiden med, men oftast bara korta snuttar av en låt. Jag kan gå och lyssna på början av en låt en hel dag. Har märkt att min son gör likadant. Han kan gå omkring och nynna för sig själv.

“Bä bä vita lamm
Bä bä vita lamm
Bä bä vita lamm
Bä bä vita lamm
Bä bä vita lamm
Bä bä vita lamm
etc etc”

En annan sak jag upptäckt är att min dotter har börjat klappa händerna och hon arbetar hårt för att få ett så högt ljud som möjligt.  Jag uppmuntrar henne så klart och säger där mitt barn. Där har du dina smällare.

Det här introt har jag hört många gånger. Världens bästa intro.

Ett leende är avväpnande och inger trygghet och kärlek.

Arga ansiktsuttryck är dock mer iögonfallande. Så om man har ett gäng med glada personer så dras fokuset till den enda i gruppen som är förbannad.

Tänk om man kunde blanda argt och glatt?

På så sätt är man både avväpnande och väcker kärlek samt får fokus. Enkel psykologi.

Idag har det varit duschdag i huset Abrahamsson och jag har tvättat håret och rengjort ansiktet. I min iver råkade jag raka av mig halva höger ögonbryn.

Jag har en elektrisk liten trimmer och den har jag tappat  i golvet några gånger så man måste hålla ihop den samtidigt som man arbetar. Det är en dominoeffekt av oförsiktighet.

With great power comes great responsability. Man kan inte sätta ett jedi-svärd i händerna på vem som helst och tro att vem som helst kan rädda solsystemet.

Jag högg just huvudet av yoda. Jag må ha räddat skolbussen med barn men Mary Jane föll rakt ned i asfalten. Hon överlevde men det kommer ta år av rehabilitering innan hon kan börja äta själv.

Men nej jag var inte nyrik när jag köpte dom. Jag köpte dom på second hand för, ja jag vet inte hur mycket, 50 kronor styck kanske?

Det är inredning när den ger som flest orgasmer för en fattig ficka.

Dom får mig att känna mig som en ostindisk haremkvinna varje gång jag går omkring halvklädd i lägenheten.

Har ni nåt sånt där fynd hemma hos er? Blogga gärna om det. Sprid glädjen.

Lyxnöjet nummer ett i den här familjen är nu för tiden att åka buss. Att åka buss är som att åka ett rymdskepp.

Jag har lärt barnen med militärisk precision att man inte ska gnälla om man måste sitta vid gången eller sitta bredvid en främling. Gnäller man över att man inte vill sitta bredvid en främling kan främlingen tro att det är för att den är ful och så går hen hem och gråter i kaffekoppen.

“Så är livet” har jag lärt barnen. Så numer, när vi kliver på bussen och den är halvfull, så sätter sig barnen bredvid främlingar med en bestämdhet som man i vanliga fall bara ser hos yrkesmördare.

Ibland kliver vi av bussen och har roligt i en övergiven lekpark.

Igår gick vi till bibblan och där satte jag mig och läste en historiebok om frisyrer riktad till barn. Så här såg jag ut när jag läste den.

På mig har jag en gammal jacka som jag köpte på HM för 100 kronor och den är jätteskön. Min värsta mardröm är att jag råkar spilla batterisyra över jackan så att den fräts sönder.

Här har vi dagens look.

Beskrivning: Hår som en gardin framför avkomma och resten av klädseln klassiskt svart bomull.

Tips för extra piff: någon form av smink. Rouge kanske, eller mascara. Eller om du är en skamfri morsa: båda + läppstift.

Måste dock varna er att använder man läppstift varje dag så kommer man svälja typ 80 kilo läppstift av misstag innan man dör. Ett sundare alternativ är att smörja läpparna med gurka.

Stora nyheter! Ja ni ser. Jag har flyttat över hela faderallan till Nyheter24.

Kul va! Jag tycker att det känns jättekul i alla fall. Det är alltid några som ogillar förändringar men jag tror nog att de flesta kan stå ut med detta, ni ser ju, det ser ju riktigt hyffsat ut!

Till nya läsare, vem är Sonja?

Jag är den nya fashionistan som ska styla ut dom andra tjejerna på nätet. Jag är även rabiat feminist som älskar hundar. Jag tycker om att skriva om sex och relationer. Ibland kommer jag även med tips på hur man får på sig jeans.

Om ni undrar varför det inte är något mode på de senaste sidorna så kan jag säga att min kamera gick sönder och är på lagning. Det är en jättefin systemkamera. Jättefin. För att få råd med den var jag tvungen att sälja min dvärgspets Plura. Ni som läst min blogg ett tag vet hur mitt hjärta verkligen brast när jag gjorde det, jag grät i flera dagar! Men det var det värt eller hur!

Jag är engagerad i många heta debatter + är offentlig talesperson för åldersrelaterad herpes i ansiktet.

Det var väl allt. Nu måste jag skynda iväg för jag har …. plikter.

Min dotter hade fixat lockar, satt upp med hårspännen och fixat lite. Det var precis innan min dusch så det hela är borta nu. Bortsvept likt Pompeji. Ny dag, nytt hår. Nytt nytt! Men det hann “förevigas” i alla fall:

Blev ganska arg när jag såg hur mycket luft hon lämnat ovanför huvudet på mig på fotot. Men men

Längtar till min tvättid på onsdag. Då ska det bli tvätt! Shit.

Ska fara och handla. Har bestämt mig för att börja äta mer och mer vego. FÖR NU FÅR DET JU VARA NOG!

Kossor, oxar, kalvar och grisar av alla slag bokstavligt talat står på rad för att slaktas (för att inte tala om HÖNOR OCH KYCKLINGAR). Dom får typ stressyndrom och trampar på varandra. Det är inte okej, allvarligt talat.

Viltkött är en annan sak. Dom djuren står aldrig i trånga bås. Dom springer omkring bland underbar miljö. Att skjuta dom är ju i princip bara att skjuta dom medan dom är som lyckligast. Vilt praktiskt taget ber om att bli skjutna, för att dom är så lyckliga.

Jag kommer inte bli helt veg men jag ska anstränga mig för att lära mig vegetariska recept. Att jag inte gjort det hittills beror på 90% av lathet att söka mig till ny kunskap.

Jag har faktiskt aldrig ens gillat kött. OM SANNINGEN SKA FRAM. När jag var liten och mamma gjorde sina kötträtter satt jag och spydde i munnen. OM SANNINGEN SKA FRAM. Och då var det ändå vilt hon ofta tillagade.

Om jag orkar kommer jag att lägga upp vegetariska recept som jag lagar här på bloggen så kan ni ju alltid bli inspirerade.

Här får ni en bild på mig när jag sitter och halvler ansträngt

Min dotter har inte förstått att hon pratar göteborska. Hon har skrattat åt folk som pratar konstigt eftersom hon TROR att det är göteborska, men hon har inte insett att hon själv är “en sån där människa”.

Exempel står att finna i detta videoklipp. Vill ni höra hur hon låter testa att kolla här.

Ikväll förklarade jag för henne genom att låta henne säga meningar som jag sedan imiterade. När jag imiterade henne tyckte hon att jag pratade konstigt – tada! Göteborska! DET ÄR SÅ DU LÅTER UNGE

Kalla mig mamma the eye-opener.

Senaste veckan har vi ätit ordentlig lunch varje dag men till middag har vi ätit typ frukt och kex, ibland med en klick yoghurt.

Vem var det som bestämde det här med lagad lunch och middag? Det här med lunch kan jag köpa men middag – så jävla jobbigt och onödigt. Såvida man nu inte är jättehungrig efter en dags kraftigt fysiskt arbete. MEN OFTA ELLER?

Lita på mig när jag säger att middag är ett lurendrejeri som illuminati manipulerat oss till att tro är viktigt. FREE YOUR SPIRIT!

Om livet var en fors så har det här året varit en fors med väldigt starka strömmar och vassa klippor.

Men jag på min kanot alltså… jag har bara suttit där? När jag ser tillbaka på året som har gått har jag varit rädd många gånger, men i stället för att kämpa med allt kroppen har så har jag bara glidit förbi allt. Med några skrubbsår och kanske en hjärnskakning som följd. Men det har jag räknat som oundvikligt så jag bara accepterar och tänker att det läker ju?

Jag är ingen jävla forsrännare jag är en drömmare och visionär. 2012 tänker jag alltså göra till drömmarnas år och jag ska bygga luftslott som vore det riktiga slott.

Jag vill klippa mitt hår. Nu till frågorna:

1. Är håret en antenn mot universum eller inte?
2. Om jag klipper mitt hår, reduceras min kontakt med kosmos då?
3. Är min kontakt med kosmos sund?
4. Mitt hjärta säger att jag vill klippa håret. Ska jag lyssna på hjärtat, eller ska jag lyssna på universum?

Mvh Stjärnbarnet/Elvis barnbarn/nya Hitler

Jag kommer från en by som heter Latikberg. Den ligger i södra Lappland och där bodde det typ 100 pers när jag växte upp (nu färre).

Jag älskar Latikberg. Alltså själva miljön. ÄLSKAR.  Jag är ETT MED JORDEN där. Som en jävla indian.

Man kan ta Sonja från Latikberg men aldrig Latikberg från Sonja – uppväxtorternas egna carpe diem-uttryck.

Jag hör hur Latikberg kallar på mig ständigt. När jag lägger handen mot ett träd kan jag höra “Sonja, kom hem!” som en själslig snabbtelefon från norr.  Vet hur det låter men glöm inte att jag är bunden till marken där som en native american. Eller kanske same? Fast dom är ju nomader (pga renar reds anm) (jag är typ 12 % same, minst)

Jag kan sitta och titta bilder därifrån i timtal. Jag har tänkt att jag nog älskar miljön i Latikberg på samma sätt som man älskar en förälder? Känns så.

Det där huset står där det stått. Love it.

Men måste säga att jag inte trivdes i byn särskilt bra pga andra orsaker.

… är precis samma sak?

Idag var jag in till Musikhjälpen. Där julpysslade jag med Josefin som varit med i Pang Prego. Det märktes att hon var mer erfaren för att inte tala om spontan och sprallig. Jag kände mig som en sån där “grå mus” eller “tapetblomma”. VERKLIGEN.

Producenten ba “tala högre! tala högre!” och jag ba aaaaah… medan Anagina såg på mig med sin djupa hypnotiska blick. Kan även ha varit en sömnig blick.

Jag skulle ju lägga ut en auktion på video som högstbjudande få bestämma ämne på. Men dom måste ha glömt att lägga upp den, den enda Sonja-auktion jag hittar är den här. OCH DET ÄR JU INTE JAG!
Jaja. Nu ska jag iaf försöka sova igen, tror jag kommer succeed.

Här får ni en lista som jag skrivit.

LISTA PÅ MÄNNISKOR SOM DÖTT PÅ JULEN

• Elvis Presley
• Stephen Hawkins
• Liza Manelli
• Bing Cosby
• Tor Heierdal
• Maj Fant
• En gammal hockeytränare för AIK

Nej jag skojar bara ingen av dom dog på julen hahahhaa .