Idag åt jag en ny slags kaka, en “Skånekaka” med pepparkakssmak. Det var barnen som valde, och jag tänkte i äkta ålderskris-anda att vem är jag att säga nej bara för att det är nytt och outforskat? Som ni alla vet att har man inte sex så testar man  i stället saker på  Willys brödhylla, och ibland även kakhyllan.

¨

Ser ni det snuskiga lilla trädet där till höger? Jag vet inte vad det är, men finns verkligen såna där växter i Skåne? Är det inte väldigt läskigt att vara där i så fall?

Jag har ju själv varit i Skåne och då såg det inte ut så. Däremot måste jag ändå medge att Skåne var en väldigt märklig plats med annorlunda och ibland konstig natur. Det kändes inte riktigt som Sverige. Det kändes som en blandning mellan Jugoslavien och Danmark och kanske en släng av Bosnien även. Har aldrig varit i något av dessa länder men jag kan verkligen tänka mig att även beresta och lärda människor i cirka 40-årsåldern och uppåt håller med mig i det jag säger.

För att komma till sak: Skånepepparkakorna var jätteäckliga. De var som en blandning mellan bröd och kaka och smaken var tunn och retsam, nästan som ett hån från pepparkakeland.

Avslutar med en bild på mig själv, för det var ett tag sen jag la upp en bild på mig själv nu.

Som ni vet har jag handlat mitt favoritschampo och behöver därför inte längre nyttja barnängen. Det är en stor lättnad. Bye bye till klådförnimmelser och flåttiga hårrötter efter ett halvt dygn!

Men eftersom jag inte är den som slänger schampo bara för att det råkar vara helt värdo så tänker jag använda det som är kvar enbart till könshåret. Det vore spännande om könshåret förvandlas från den platta och livlösa matta som det är idag till en buske som lyser av volym och styrka (och kanske även makt).

Let the saga begin som man säger.

I helgen var jag och tittade på Hungergames.

Den var okej. Inte mer. Den är rätt hypad, “alla” har sett den, och “alla” som sett den tycker att den är skitball, och det gjorde så klart att jag trodde att den skulle va jättebra. Det var den som sagt inte. Inte jättebra.

Den gav mig inte så mycket känslor. Jag satt mest där med stoneface hela filmen igenom kan jag tänka.

Jag tror att filmen kanske kan vara bättre om man läst boken och kan the backgroundstory, eller så är den kanske bäst om man bara läser boken och nöjer sig med det? Någon med erfarenhet runt detta?

 Dålig var den i alla fall inte bara inte jättebra och värd att se på bio.

Lite övrigt om bio i allmänhet…

Jag insåg att jag har samma känslor kring bio som jag har kring glass. Det tog många år och många tillfällen av antiklimax för att jag skulle förstå att jag inte gillar glass.

Ni vet ju hur hypen kring glass är va? Folk pratar om glass som att det är så gott, och när vädret är fint och dagen är bra så ska man alltid äta glass som kronan på verket. Lite så är bio också. Tyvärr måste jag säga att jag alltid börjar må illa när jag är på bio.

Hastiga kamerarörelser, stora ljusskillnader, blinkande, högt ljud. Det är som att vara på krogen bara det att man bara kan luta sig tillbaka och försöka slappna av.

Vi får se om det blir mer bio!

Den här såg vi idag. Det handlar om en pojke i typ New York som “inte tror på julen längre”, och då ska hans farfar så klart berätta en jättedjup och sann historia om de tre vise männen.

Alla idioter var feta, skurkar var IQ-befriade och jag misstänker starkt att enda tjejen blev gruppvåldtagen.

Jag är inte förvånad över att den sög men hade vi stått längre och valt film hade vi missat bussen och jag hade fått bära sonen för han låg på golvet grå i ansiktet.

Barnen tyckte att den var bra. Men dom tycker allt är bra. Slå dom i ansiktet och dom tycker det är bra, typ.

I kväll har vi sett en film som var obegriplig. Men min dotter ba “guu vad bra och intressant den här var… och ROLIG”. Jag fattade nada. Den handlade om en lönnsnuskig gris som körde flygplan och jag uppfattade aldrig att den handlade om något särskilt. Slutet … ja hur fan slutade den, vet ej. Hela filmen är ett frågetecken för mig.

Men min dotter ba “bästa filmen woo hoo” ???

Jag grät från början till slut. Diskret. För att inte skrämma barnen.

Jag vet inte hur jag ska beskriva den?

Den påminde mig om så mycket.

Den är helt fantastisk från början till slut. Det är vad jag tycker i alla fall, och jag är kräsen.

Veckorevyn har förutspått de mäktigaste kvinnorna 2012 i sitt senaste nummer. Här är en mkt liten del utav listan:

PS. Glöm inte att slå på radion kl 16.03 söndag, för då är jag i humorhimlen lab. Läs mer här. DS.

I kväll såg jag och barnen ovan nämnda disneyklassiker. Den är rätt värdo kan man väl säga utan att ta i i underkant.

Dels är det ju självaste apfula Quasimodo som springer omkring och är godhjärtad och snäll till ingen nytta. Och sen är det übersexiga zigenerskan Esmeralda som springer omkring med sina feta DD-kupor (och en get) och är förförisk och gör karlarna bensvaga. Frollo blir så kåt att han bara måste ha henne, eller döda henne. Och det är alltså detta som är själva grundstoryn.

Filmen är fylld av idioter. Man vill knappt heja på zigenarna men måste ju, eftersom Frollo och hans män bränner ned mjölnarens hus och närapå dödar mjölnarens barn.  Parisborna är  inte heller så mycket att hoppas på, de är som en stor klase ögontjänare hela bunten. Säger nån att de ska kasta ruttna tomater på Quasimodo så gör de det, klappar ett barn Quasimodo på kinden så suckar alla kärleksfullt och myser. Man vet aldrig när nästa utbrott kommer.

Jag tycker att min dotter sammanfattade filmmoralkakans genomslagskraft ganska bra när hon sa “vad tur att jag inte är född så där ful”.

För ett tag sen prövade jag en ekolåda (området Göteborg), jag tänkte att det skulle bli jättegott och grönt och godkänt av naturen. Jag tänkte att jag skulle känna mig viktig efteråt, som att jag är en kämpe för något gott. Men man fick ju inte de färskaste grödorna direkt. Salladslökarna var helt mögliga. Nu tjänstgör lådan som säng till mitt “barnbarn” Kotte för något mer från ekolådan vill jag inte ha.

En kämpe känner jag mig som ändå, dock  kämpe på samma våglängd som de där norskarna som skulle ta en luftballong till nordpolen men som störtade och dog.

Jag köpte för ett tag sen Kanebo 38 grader. Jag har hört hur lätt det är att tvätta bort och att det är lätt att tvätta bort är A och O inom mascaror.

Så jag köpte alltså Kanebo 38 grader fastän den var svindyr. My mistake!

Borsten är oskön, konsistensen är oskön, resultatet… Alltså jag har inte höga krav när det gäller mascaror. Jag vill ha lite färg, det är egentligen allt jag begär, men ger den lite volym också så kan ju det vara trevligt.

Kanebo klumpar sig, stråna kletar ihop. Man kan säga att mascaran sitter som en riktigt oskön strumpbyxa över fransarna.

Mascaran får alltså betyget oskön.

Och eftersom jag inte har så stor skönhetsbudget så får jag dras med den tills den är slut… eller näst intill slut. Om nåt annat kosmetikaföretag ser det här inlägget får ni GÄRNA skicka gratismascara till mig som jag får testa. Skicka med en 100-kronorslapp  i paketet också så lovar jag att skriva gott om det.

Mvh // Billig bloggtjej 85.

I kväll såg vi The Royal Tenenbaums

och jag fick känslan av att Wes Anderson (och i viss mån säkert Owen Wilson) tyckte att Royal Tenenbaums var ett så häftigt namn att de var tvungen att göra en film med det namnet.

Efter att ha sett The Life Aquatic (som hade exakt samma rollista), som var en bra film, så var förväntingarna… ändå rimliga.

Vad handlar filmen om?
Om en gubbe som negligerat sin familj och bor på hotell i stället för en vanlig lägenhet och som ljuger och scamar för att få in sitt dagliga bröd. Sen en dag kontaktar han sin familj med beskedet att han har cancer och vill ställa allt tillrätta. Alla barnen är då redan fucked up och jättesvåra och har grova problem med sina personligheter.

Är filmen bra då?
Den var, till skillnad från The Life Aquatic, väldigt slö. Folk gick omkring som på valium och var det inte valium så var det kokain. Ofta hände grejer som man inte fattade grejen med. Saker som skulle vara roliga var inte roliga.

Utlåtande
Jag skulle aldrig med gott samvete kunna rekommendera filmen för någon. Ben Stiller och Owen Wilson i samma film är också något av …. jag vet inte, det är inte ett problem, men det känns som ett problem.

Köpte ju som bekant Scans Jägarbacon och nu tänkte jag ge svar på frågan: årets bacon eller ej?

För det första kan man ju undra varför det heter jägarbacon och inte typ rökt bacon, men, jägarbacon it is.

Första intryck
När man öppnade förpackningen spred sig en svag doft av… var det rök? Vet inte riktigt. Men det var något obekant över Scans jägarbacon, och jag tror att det var rök.
Smak
Det var en väldig sälta och jag skulle inte påstå att jag kände nån skillnad mot vanliga bacon. Inte ens en minsta bismak av rök kunde jag förnimma.
Årets bacon eller ej?
Ej.

Bonusutlåtande! Vad tyckte Findus?
- Mediokert. Om det där var årets bacon (vilket det tydligen inte var *grr*), så är jag drottningen av England.

Jan Schagerström

Igår spontangick vi på bio. Det var fullbokat på True Grit och ingen av oss ville se Kings Speech efter att ha sett trailern.

sjklfjslsdf ser ni hur fan det ser ut egentligen? Favorit hat-ögonblick sker 1:03.

Vi gick och såg Winters bone och den var SKITBRAAAA!!! Tyckte jag iaf. Findus ba “den var lite seg” och jag funderade på att göra slut, men vi löste det där  och är nu starkare än EVER.

I kväll är det fest!

I vår familj har vi två spel, och cooking mama är ett utav dem. Det står att spelet är från 3+ men eftersom min son är tre och suger på spelet ifråga, så skulle jag rekommendera från fem år.

I spelet ska man laga massa mat och man ska hacka lök, rensa fisk, koka spagetti och sånt. Man får även välja vem man ska laga mat till och jag har en förkärlek till en blond nördkille med röda glasögon.

För mig har spelet växt under tiden jag spelat det, kanske är det för att det kommer fler och lite svårare recept allt eftersom man klarat av de gamla. Jag älskar söta spel där man ska göra meningslösa sysslor, vilket detta spel mer eller mindre går ut på.

Det verkar som att de nya recepten (som man tilldelas efter som) aldrig verkar ta slut och det finns typ tre miljoner olika moment som man får arbeta med. Några moment är lätta, andra är svåra, några är enbart tråkiga.

Både jag och Böna gillar spelet! För Böna är det väl lite svårt ibland läs *utmanande*, och för mig ger det väl inte mer än att stirra på en påse som blåser omkring i en gränd (vilket även det kan vara fantasitskt på sitt sätt).

Plus:

• Hur cooking mamas ögon börjar brinna när man misslyckas, och hon samtidigt besviket säger “dont worry, mama is happy”
• Alla olika moment, man får känslan av att de aldrig tar slut.

Minus

• Hon hade passat bättre som blond
• Lite långtradiga uppgifter emellanåt.

“Dont worry”

Betyg: 3,5 av 5