Jag läste just det här på Metro om att det är så få som söker sig till vårdyrken inom äldreomsorgen,
men att man med nya grepp ska locka nya människor.

Ett av de här greppen är robotkatten. Robotkatten är inspirerad av den “japanska vårdsälen” (ja, vårdsälen) som tydligen har hjälpt äldre dementa till en ökad livskvalitet.

I det här klippet får man en presentation av robotkatten “Knäppen” inne i Eriks bostad. I slutet av klippet sitter denne Erik, gissningsvis dement, och håller Knäppen medan han stirrar tomt i luften i tio sekunder. Sedan stängs kameran av och det blir svart.

Och jag undrar om detta verkligen kommer locka fler att vilja jobba inom äldreomsorgen,
eller om det är så att personalen helt kommer att ersättas av robotkatter, då folk i stället söker sig till att bli utvecklare och programmerare av robotdjur?

Enligt socialdemokraternas kampanjsida #sframtid är 21 % av hela Sveriges befolkning över 65 år 2020. Behovet av robotdjur kommer med andra ord att bli helt abnormt. Det finns alltså ingen motsvarighet till denna efterfrågan av robotdjur någonstans i tidigare dokumenterad historia.

Någon måste kunna möta denna efterfrågan. Robotkatterna måste även bli bättre. Som ni såg i klippet, så var Knäppen mycket medioker. Den bara låg där och lät som om den vore sjuk. Därför är programmerare något att satsa på, tänker jag.

Marknaden ännu större

Man ska även tänka på att robotkatterna är bara en mycket liten del av en enorm och explossionsartad marknad. Vi behöver massor av fler teknikprylar som tillfredsställer mänskliga behov i alla åldrar. Se bara hur klasserna i den svenska skolan bara växer och växer, medan lärarna blir allt färre, tröttare och utslitnare.

Då blir det, eftersom skolan är en plikt och det är olagligt att vara hemma, nödvändigt att hitta något annat än vuxna människor som kan ge barnen uppfostran och kärlek. Räcker det inte med robotdjur, kanske man kan fortsätta att mota problemen med diagnoser och läkemedel parallellt.

I Sagan om Ringen har Arwen nåt slags magiskt halsband som gör henne odödlig. Om hon ger det till nån skäggig karl som rider förbi på sin häst, så är hon inte odödlig längre, och hon har typ gett bort en viktig del av sitt älvskap med halsbandet.

Jag undrar: kan man som svensk göra ungefär samma fast med sitt medborgarskap i stället?

För uppenbarligen är svenskhet, precis som älvskap, ingenting som man förtjänar. Jag fick det automatiskt när jag föddes och det enda jag behövde göra var att inte strypa mig själv med navelsträngen på vägen ut.

Om jag ser någon som behöver min svenskhet bättre än mig, eller som behöver det som extra säkerhet, och minne, på en resa (jag är faktiskt lite osäker på vad älvhalsbandet gör för nytta), kan jag ge bort det då, till mina landsfäders stora fasa? (kan se framför mig hur landsfadern ba “vafan göru Sonja! När du ger bort ditt svenska medlemskap kan du ALDRIG MER följa med vår färja som endast SVENSKAR får åka på!”)

Valfrihet när det gäller religion

I vårt sekulära samhälle är det ju många som protesterar och är skeptiska mot dop och även mot lite mer “brutala” fast ovanligare omskärelsen. The klagosång goes like this: “MAN SKA INTE TVINGAS IN I EN RELIGION MAN MÅSTE FÅ VÄLJA SJÄLV NÄR MAN ÄR LITE STÖRRE”. Borde inte samma då gälla för landstillhörighet och nationalitet? Rent logiskt sett alltså. Ska man ha frihet att välja vilken religion man tillhör, ska man slippa födas in på en specifik andlig stig, så borde man väl även få välja vilket land man anser sig tillhöra?

Jag föddes in i Sverige. Det ska jag tydligen vara glad för, men grejen är att jag inte hade ens tillstymmelsen till val. Ingen har nånsin frågat mig om jag vill vara svensk. Jag kanske inte vill vara nån jävla svensk. Jag kanske känner mig mer, själsligt sett, som en alban eller som inföding från Åbo? Vad fan vet nån annan om det, och vem fan är nån annan att döma över det?

Och kanske är det så, att jag inte känner någon nationell tillhörighet alls? Kanske är jag ateist vad det gäller länder. “Jag tror inte på idén om länder, för mig är länder ett påhitt, ett gränsdragande från svunnen tid utfört av maktgalna idioter, och jag vägrar ta del av det här orättvisa dårskapet”.

Kan man ge bort sitt medborgarskap? Eller kan man, åtminstone, avlägsna det, om man inte vill ha det? 
Om inte… varför inte? Och om man nu skulle få avlägsna det… skulle man måsta leva som jagad “papperslös” då?

Hur och vad tänker ni? Please svara.

// Undrande tjej 85

Idag är en sån där dag när jag har lite känslan av att vilja slå sönder en wiskeyflaska på mitt stenhårda huvud och sedan hota folk runtomkring mig med de vassa kanterna som blir kvar. Jag och barnen såg ett youtubeklipp om krokodiler där en gubbe med käpp (som han använde mot krokodilerna) sa att krokodiler “äter allt som rör sig”. Typ så känner jag.

Och så sa de att krokodilers hjärnor ser ut som små rosa rövar, och då kände jag mig kränkt. Eller de sa inte rakt ut att krokodilhjärnor ser ut så, men jag såg det själv med egna ögon när de höll upp en krokodilhjärna. Jag minns inte direkt varför de var så fixerade vid krokodiler. Jag antar att de hade asperger med krokodiler som specialintresse.

Här är lite teckningar som jag och Böna målade idag. Jag har skrivit på engelska för det ville jag:

En gång när jag var liten läste jag en artikel i Illustrerad vetenskap där några forskare höll på att tvista om varför kvinnor tycker att det är skönt att ha sex.

“Vad har det för evolutionär fördel? Kvinnor behöver inte få orgasm för att ett barn ska bli till!” och bla bla bla.

Jag var typ tio bast men till och med jag kunde räkna ut att om kvinnor tycker att sex är skönt så VILL DOM FUCKING HA SEX FORSKARJÄVLAR!!!

Nu snubblade jag in på den här (länk) senaste studien som “bekräftar att G-punkten existerar”. Det är ungefär exakt samma sak. Manliga jävla forskare, och män som styr världen , det är det som är problemet.

För att om kvinnor styrde världen (eller om det var jämbördigt)  skulle inte hela forskarteam sitta och fundera på om g-punkten finns eller inte. Någon amerikansk forskarnisse skulle inte få bidrag och pengar till sina enkelspåriga funderingar om det var kvinnor som fick bestämma.

Det är bara män som är intresserade av att se bevis på g-punkt i en uppsnittad 83-åring!!

Jag undrar vad vi kvinnor skulle vilja ha svar på om vi styrde världen och ansågs vara guds direkta avbild. Vi kanske skulle försöka lösa gåtan om syftet med manlig mellangård?

Vad tror ni att vi skulle lägga pengar på att utreda angående dessa mystiska väsen som kallas män?

Jag har aldrig varit på festival. Jag har varit på “festivalliknande event” som till exempel det som pågått varje sommar i Åsele. Men det är knappast festival. Det heter “Åsele marknad” och är alltså i första hand en plats där man köper tunnbröd och torkat renkött till extrapris. Man tar inte droger, man äter tre munkar för samma pris som två, och så vidare.

Jag vill inte gå på festival.

Tanken ger mig ångest.

Ingen dusch? Bajamajor? Fulla drägg varav många är ovanligt “spexiga”? Folksamlingar som står framför scener i väntan på “bra musik”? Skojfriska “knull-minnen”?

Jag spyr över tanken! JAG SVÄR ATT JAG SPYR.

På morgonen när jag vaknar och är svullen kring ögonen ser det ganska mycket ut som att jag har downs syndrom.

Jag känner mig mer som Jamie Oliver än vad jag känner mig som en sån där klassisk naturlig kvinna.

Bilden kommer från Nanna Johansson.

Min lillasyster skrev den här kommentaren på det här inlägget och min spontana reaktion var att jag måste radera kommentaren, fort, innan någon ser den. Jag raderar inte kommentarer, det gör jag inte, men här kände jag på något sätt att hon klev över en gräns.

Hur kunde hon avslöja, på min blogg, helt öppet, under en av mina största stunder hittills karriärsmässigt, att jag inte bara har msn, utan även att jag använder mig utav det?

Jag visste inte vad jag skulle göra. Ta bort? Behålla? Svara med att avslöja något pinsamt om henne?

Sedan tänkte jag efter och fick perspektiv.

Reaktionen var onödig.

Om än rättvis.

Kan man ens kalla en dag för sugig? Känns inte helt OK att dissa en värdefull dag i det korta livet. Men om vi säger så här: Mycket av dagen var bra men nu är jag väldigt trött och ser fram emot en god natts sömn.

Skönt att vara optimistisk men inte för optimistisk.

Och socialdemokraterna. Alltså oh my god. Stefan Löfvem?

Antar att om man är jätteinsatt i socialdemokraterna så vet man exakt vem han är. Då är han kanske rent utav självklar. Eller sitter alla sossar just nu med samma uppgivna känsla som man hade när den där “this is my life”-tjejen van schlagern 2010?

Eller skålar dom, tar varann i hand, tar ut midsommar i förskott?

Jag har mest tänkt på det följande och kan inte sluta tänka på det och kommer aldrig kunna sluta tänka på det:

Ja jag vet. OMFG. Tvillingjävlar.

Enda lösningen för Stefan att fixa detta problem är:

Enda sen jag såg den här bilden av Nanna Johansson brukar jag tänka ganska ofta att det är fitta i min son.

Och i många andra rediga människor också så klart. Det är till exempel väldigt mycket fitta i er! Som läser min blogg. <3

Den är bra den här boken. Barnen har läst och skrattar gott åt My Little Ponysarna som kissar, bajsar och spyr. Äntligen My Little Ponys som faktiskt passar för barnen.

Nanna har gjort en till bok också, men den har jag tyvärr inte läst.

Jag vill bara säga så här

LÅT INGENTING STÅ I VÄGEN FÖR ER LYCKA GIRLFRIENDS!!!

Här är en serie jag gjorde under min imaginära karriär som illustratör och serietecknare.

Jag rekommenderar den till alla som hört historien om göken.

Jag har blivit exponerad för historien om göken varenda vår sedan jag föddes. År efter år har jag byggt upp ilska och frustration över min maktlöshet.

Serien fungerade som både terapi och katalysator för mig. Läs den och vidarebefodra till alla som känner likadant. Ni får gärna låna serien att ha på era bloggar bara ni länkar tillbaka. Tillsammans blir vi starkare, bit för bit.

Jag älskar kommentarerna till mensinlägget! Det märks att vi är en hel mängd här i landet som har mens.

Här är en liten goding

Av Maja Säfström – majasbok.se

Fick den här kommentaren också

BBS:en var alltså vårt lokala intranät. Hemberget är högstadieskolan i Vilhelmina.

Och ja alltså… jag var väldigt fascinerad av själva magin runt omkring mens. Alla dessa kuvade känslor, hur folk gick och prasslade med sina always ultra i elevskåpen och blev generade om någon råkade se. Personligen var jag jättenervös att berätta för min egen mamma, det kändes som jag skulle berätta för henne att jag råkat grilla ihjäl hunden.

Jag kände bara att jag ville lätta upp lite genom att presentera min mens i stället för mig själv i BBSens presentation. Sen var det kanske några som tyckte att det var konstigt.

Nåt rabalder märkte jag dock aldrig av eftersom jag kanske inte var helt mentalt närvarande alla gånger.

PS. Det är inte för inte som jag har en livmoder i min header! DS.

Han valde att göra ett självporträtt med sig själv ihållandes en ballong.

Bra val där darling boy!

Jag fick mig ett par rediga solrosor också. På mina svällande bicebs.

Hon vet vad hon gör ingen tvekan om den saken.

Det där som ser ut som fåglar eller liknande? Det är i själva verket massa blygdläppar. Fem snippor och en spirande ros. Me like!

Och djuren på min rumpa

Hon är ett geni!

mvh // påskägget

I min senaste video tar jag upp lite tankar om djur och slakt av djur. Och lite mellan raderna kan man kanske uppfatta det som att jag liknar vissa män med dito. Där ger läsaren Ninni sin åsikt om saken:

Illustrerad av Maja Säfström – majasbok.se

Den här sammanfattar min humor i en enda bild.

HAHAHAHAHA jag dör varje gång jag ser bilden!!! Det är sju år sedan första gången jag såg den och får mig fortfarande att tappa besinningen!! Den är så jääävla bra!!!!!

Det bästa är nästan hur extremt fult bältet sitter

Tack Felix Yngvelli, som är konstnären.

PS. Fast nu när jag ska trycka på publiceraknappen blir jag ändå lite nervös för att jag ska ångra mig. Att ni ska se bilden och tänka “herregud , hennes humor är ju jättedålig”, och sedan aldrig återkomma. DS.

För ett tag sen gjorde jag ett inlägg om att gå till soc. Då fick jag jättebra och handfasta råd av Umeåkonstnären Magdalena Nordin:

“I början var det jättejobbigt och svårt att gå på soc. Det slutade med att alla socpapper låg oöppnade på golvet blandat med tomma ölburkar och smutsiga underkläder.

Men nu har jag lärt mig systemet, det här ska man tänka på:
- Så fort du misstänker att du kanske måste behöver det, stoppa alla sparade pengar i madrassen.
- Köp aldrig en lägenhet eller annan typ av fastighet, den måste du sälja om du ska ha försörjningsstöd.
- Kontakta arbetsförmedlingen
- Starta aldrig en firma
- Sist men inte minst, spara aldrig pengar till dina barn, det är enbart en belastning för dom eftersom dom då inte har rätt till soc. Det som händer är att när dom flyttar hemifrån och är utan jobb så tvingas dom köpa mat för dina pengar som du sparat åt dom hela ditt liv. Pengar som man lika gärna kunde få av soc. Har dom fonder eller dylikt så är risken att dom måste sälja dom just när dom står jättelågt och har därmed förlorat nästan allt.”

Så här tycker Yngve, en helt vanlig man med livserfarenhet:

Illustrerad av Maja Säfström.

När jag var liten hejade jag nästan alltid på de onda. Det fanns liksom inga andra som jag kunde relatera till. Tyvärr så segrade ju alltid de goda som typ Heman som stod med sin välklippta page och fnittrade efter varje avsnitt, ville fucking snitta honom. Fast på ett barns oskyldiga vis förstås.

Har ni sett Lady Lovelylocks någon gång? Det handlar om en blond tjej som bor i ett slott och hon har färgglada råttor i håret som närhelst det behövs utsöndrar glitter.
Hon har förstås en fiende. Det är en svarthårig jävla häxa som bor i ett grått stenfort och allt hon vill är att ha en lock av Lady Lovelylocks hår (minns ej varför). Den kvinnan älskade jag. Hon var den enda i den serien som faktiskt kunde GÖRA något. Något annat än att festfixa och leva i harmoni förstås (hade de goda haft en blogg hade den hetat underb…).

Sen har vi ju Lilla Sjöjungfrun. Hur älskvärd än Ariel är så kan man inte komma ifrån att hon är ett stumt mähä. Det var Ursula som jag ville vara. Grejen med Ursula är ju inte bara att hon kan ådstakomma typ vad som helst i sin kittel, grejen är ju att hon faktiskt kan trolla sig snygg bara hon VILL. Men trollpacket vill ju inte! Det viktigaste för henne är att döda Triton och ta hans treudd och det är inte helt omotiverat om vi säger som så för Kung Triton är en jävla pompös och självförträfflig tyrann. Har ni sett Lilla Sjöjungfrun 2 när Tritons fru dör och han förbjuder musik i hela Atlantica? Alla som bryter mot lagen sätts i fängelse utan rättegång. Herregud säger jag bara…

Sist men inte minst tänker jag nämna Snövit. Den enda kvinnan med driv i den sagan är den elaka styvmodern, synd bara att hon ska slösa all sin drivkraft på en skönhetstävling. Men i ett kungarike där skönhet värderas så jävla högt så förstår jag henne. Det finns stunder då även jag vill döda snygga människor, inga konstigheter, I feel for ya ladyfriend.

“Spegel spegel på väggen där… “

Anledningen till att jag skrev det här inlägget var egentligen bara för att få publicera den här bilden som Maja Säfström har gjort. Hon är en grym illustratör, lägg henne på minnet! http://majasbok.se

Lillsyrran har börjat blogga igen! Faksimil från chat:

hellovanja.blogg.se är alltså adressen. Lägg till henne, hon är bra!

Ibland kommer nyheter med en lösning.

Det är ju alltid trevligt att se att ett stort problem och fara kan avhjälpas med några enkla knep som står i en artikel. Som till exempel den här nyheten om EHEC-virus. Det är bara att skölja sina grönsaker och välja grönsakerna med vördnad så är man så att säga homefree.

Sen finns det ju nyheter som inte kan hjälpas. Till exempel när män faller ned i jordgropar och inte tar sig upp och dör. Det kan ju inte hjälpas, sånt händer, men visst önskar man att det fanns en lösning? Till exempel att mannen fortfarande låg kvar och att man kunde åka dit och gräva upp honom igen.

Jag känner mig lite kluven varje gång jag surfar in på en tidning.

Jag har gjort ett montage med det här talet som inspiration.

Har jag sagt att jag har en dröm om att bli layoutare?

Jag såg nån länka till den här sidan och jag fick allergiska svullnader runt ögonen när jag klickade in mig dit.

Jag tål inte riktigt förnumstiga citat och jag hatar citatböcker. Typ “citat om kärlek”.

Och det här, “brainy quote”… Nä usch.

(det är jag som gjort illustrationerna)

På grund av senaste tidens intensiva intresse för inredning (se föregående inlägg) så har jag börjat läsa Underbaraclaras blogg. Hon har lite sjaskig inredningssmak enligt mig själv, men hennes blogg är välgjord, det måste man ju ändå ge henne.

För nån dag sen publicerade hon ett inlägg där hon antydde att hennes fyra månaders spädbarns-son bär klänning. Det väckte visst mothugg men många tyckte också att det var helt okej och rent utav sött. Jag tillhör den senare kategorin. På med klänning och kjol på småpojkarna bara, om du ser till att de inte stryper sig själva i fjäderboan så är det lugnt, det är min åsikt.

Idag postade hon ett inlägg på sig själv i en söt klänning. Så jag gjorde ett litet bildmontage som jag tycker passar.

Nu har jag ju ingen bild på Underbaraclaras son så jag nöjde mig med en annan bebis i stället. Men visst blev det gulligt?