Några av er kanske minns att jag åkte ut på resa för ett tag sen? Då åkte jag för att vara med i Kulturkampen. Kulturkampen är en serie i fem delar som kommer visas varje torsdag kl 20.  Här i första avsnittet får ni se hur det gick för mig.

Ni kan läsa mera fakta om Kulturkampen här.

För er som inte behöver bygga upp ett bibliotek av fakta innan ni börjar kolla på något, kan trycka på play och bara köra. Det viktiga presenteras ändå i början av avsnittet.

(I write in english further down)

I fredags åkte jag till Stockholm för att träffa andra människor som haft @sweden-kontot på twitter. För er som har missat vad det är för något, läs här. Det var skitkul att träffa alla, verkligen. Även fast vi var hungriga, tvingades att svara på massa frågor och var tvungna att se en fotoutställning av en kvinna som tog bilder som jag hade svårt att skilja från helt vanliga turistbilder som släktingar tagit på monument, så var allting väldigt bra. Jag och nuvarande @sweden, Christian, pratar lite om dagen!

English:
On friday morning I traveled to the capital city of Sweden, Stockholm, to meet up with other @sweden-tweeters. Even if we were hungry, forced to answer a bunch of questions and had to watch some kind of photograph-thing made by a woman with putative social disabilities, it was very fun and totally worth it!

Idag har jag haft ännu en dag i Stockholm. Vi gick in till H&M för att köpa strumpor, men jag blev så förbannad över att alla vita strumpor var ankelstrumpor (vilket är en avskyvärd modell) så vi gick därifrån och satte oss i en park.

Jag såg två knarkare på gatan. Båda såg ut som Martin Timells bror, Anders, vilket stämde väl överens med alla förutfattade meningar som man har om Stockholmsknarkares utseende och jargong.

Nu sitter jag på tåget på väg till Stockholm. Jag har haft värsta reseångesten idag. Jag har sett mig i spegeln och sett ett dunkande lok hela morgonen. Tågvagnen luktar som en riktigt gammal och fuktig hamburgare, och även fast jag vet att jag borde fokusera på det positiva, så är det som att den där svettiga hamburgaren har tagit ett grepp om mitt ansikte.

Fast jag tror det blir bättre bara jag äter lite yoghurt med vaniljsmak.

Vad jag ska göra i Stockholm är än så länge oklart. Ska jag vara riktigt ärlig har jag bara ungefär 2% koll på vad jag håller på med, och det kan appliceras på ungefär alla situationer som jag upplever i mitt vardagliga liv.

Men här sitter jag i alla fall på tåget och reser. Jag rör mig ju i alla fall. Visserligen bakåt, jag sitter baklänges, men men.

Min syrra sitter på första klass. Hon hade egentligen tänkt ta ett annat tåg i morse, men det blev inställd, så hon blev inbokad på mitt tåg i stället. Fast i första klass. Hon sitter i vagn ett, jag sitter i vagn fjorton. Jag sitter där deras avfall hamnar.

Hej hej! Jag har inte uppdaterat så mycket eftersom jag har gjort andra saker. Till exempel har jag sett mina barn åka båt på Malgomajsjön utan flytvästar. Jag stod vid stranden och skrek oavbrutet av ångest medan en släkting höll fast mig i polisgrepp och sa att barn måste få roa sig, att säkerhet inte är allt. Efter tio sprutor morfin lugnade jag ner mig och naturens skönhet blev så överväldigande att jag kröp ur mitt skinn.

Här spenderade jag många av mina barndoms dagar.

English:
Im visiting the area where I was born.  This is outside my grandma and grandpas house (they are dead now though, but my aunt lives on in the house). Look how flat our mountains are! That is because of the ice sheet. When we first heard Shakira sing “lucky that my breasts are small and humble, so you dont confuse them with mountains”, we didn’t understand what she meant. But she was generally crazy in that video so it slipped right through.

On the picture you can also see my kids in a boat.

Den här lappen hittade jag när jag klev upp.

Antar att de är halvvägs till Afrika nu. Inte för att dom vill till Afrika men.

Sonen gillar inte alla djur som finns där, “läskigt”, och dottern gillar inte den bristande sjukvården. Hon har sagt att när hon blir stor vill hon bo i Göteborg för att i Afrika dör typ två kvinnor av fem i barnsäng. Hon tycker att det verkar dåligt.

Jag hittade ett brev som jag skrev för länge sen till min gamla älskare. Och med gamla älskare syftar jag på barnens pappa. Jag skrev brevet till honom när vår dotter var tre månader gammal och jag var på resa till min barndomsbygd Latikberg. Jag saknade honom väldigt mycket och jag tyckte att livet i Latikberg var misärartat.

Brevet är daterat till fem dagar innan min mormor dog i sviterna av den bäckenfraktur hon fått efter ett fall i hemmet (morfar dog ca ett år senare). Men det visste jag ju inte då. Just när jag skrev brevet levde mormor och var inte i sämre skick än vanligt.

Här är ett citat ur brevet:

“Dom har tagit bort den manuella sharken på Domus fick jag nyss höra. Detta är ett nederlag för glesbygden”

Här är en bild på barnens pappa.

Såg det här på SvD

(klicka på bilden för att kunna se mer noga, av nån anledning blev jag rädd för lawsuit)

Bilden föreställer alltså en minimal ö i nån sjö som tydligen är “alpisk” och den är helt täckt av byggnader.

???

Jag fattar inte! Varför skulle man vilja resa till ett sånt ställe! Vad ska man göra där? Prova viner? Titta på vattnet? Äta “alpisk” mat? Men det kan man väl göra på fastlandet? Jag vill inte vara den som är den men jag dör så värdelöst. Jag tycker synd om alla som måste bo på såna där jävla öar. Det finns ingen natur, bara massa “pittoreska byggnader” och  äckliga turister som dricker sig “fnittriga” och “njuter av livet” vareviga dag.

Res till Latikberg i stället.

Vill ni ha hjälp med hur man ska göra, hör av er till mig så fixar jag nåt.

Den här vägen gick jag varje dag när jag for till skolan. En skola med ca 40 elever åk 1-6. JAG DÖR SÅ TUR JAG HAFT!

Jag avundas ingen som reser till en “alpö”. Tänker att ni blivit lurade, och att det är väldigt tråkigt att ni låter er luras. Men jag avundas verkligen de som reser till Latikberg.

Idag var jag alltså panelmedlem i Schulman show. Standardmedlemmen Markus Larsson är involverad i melodifestivalen på något sätt så han var helt sonika inte där.

Något kul och “chockerande” var att Frans helt plötsligt tornade upp precis innan programmet började. Vi är ju gamla vänner han och jag. Det roliga med honom är att han är socialt störd. Han gillar sjuka kurragömmalekar.

(Frans längst till höger, Alex Schulman till vänster. Frans tyckte jag såg ut som en MILF. Jag tycker att jag ser ut som Britney Spears 2007. Vilket är ännu bättre, eller samma sak.)

Jag tycker att det var jättekul att spela in. Min största oro var att behöva avbryta inspelningen för att kissa men jag möttes bara av förstående blickar. “Vi har alla varit där”, såg jag att dom tänkte, “vi har alla varit tjejer med blåsa som ett prematurbarn”.

Men som alltid efter att jag har träffat människor blir jag orolig för att jag omedvetet ska ha förolämpat eller sårat någon. Alla trodde till exempel att jag hatar Fredrik Wikingsson. Innan inspelningen alltså. Jag sa att det absolut inte stämmer, att jag är neutral. Neu tral. Det är ju fint sagt.

Ja just ja. Efteråt sa Alex med mycket allvarlig röst att jag kanske kommer få mycket hat efter sändningen på fredag. “Markus Larsson är en mycket älskad person”, sa han, “och eftersom Markus inte är med så kan det hända att människor skriver att du är dålig och att dom hatar dig”. Jag blir alldeles pirrig bara jag tänker på det. Inte för att jag älskar negativa kommentarer utan på sättet som han sa det. Han sa det lite på samma sätt som Mufasa pratar med Simba i Lejonkungen. “Allt du ser, allt som solen nuddar vid… Alla som bor där, kommer en dag kanske säga att dom hatar dig”.

Nej nu måste jag… jag har inga måsten.

Nu sitter jag på tåget mot Stockholm. Mina armar är alldeles mjuka och skakiga och jag mår lite illa så jag måste stänga datorn nu och sätta mig och blunda och tänka på havet.

Egentligen gillar jag inte havet men en gång när jag var liten såg jag en film om några gruvarbetare som blev instängda långt nere i berget, och när en gubbe låg där svettig och döende så sa hans kamrat “tänk på havet”. Och mannen som svettades och hade krossade ben (tror även att det låg en stor sten över honom?) återfick tillräckligt med livsglädje för att kunna överleva. Jag tror till och med att han grät lite. Av lycka.

Därför tänker jag alltid att jag ska tänka på havet  när jag mår illa, även fast min fantasi gällande havet är mycket skrämmande och begränsad.

När jag tänker på havet så tänker jag till exempel att äckliga alger tränger in i min vagina medan jag är ute och simmar och så måste jag skära ut min livmoder med en trasig snäckskärva och liknande.

Mina armar är sladdriga eftersom jag var lite sen i morse, så jag fick ta min sexåring i famnen och helt enkelt springa med henne till skolan. Det räcker att jag bär ett mjölkpaket i sex minuter för att mina armar ska bli lama så en hel sexåring lämnar mig inte oberörd.

Var så stressigt och jag avskyr när det blir det, för nu kunde vi inte säga hejdå ordentligt utan det blev bara tack och adjöss. En avdumpning av barn!

Alex Schulman vill ha mig som panelmedlem i hans show så jag ska dit och spela in det.

Sänd positiva tankar för jag har en tendens att bli apatisk när jag är nervös eller när jag är motsatsen till nervös, vilket är apatisk.

Jag har klarat den här månadens ekonomiska besvär och vedermödor!!

Nu är jag alltså REDAN på väg hem. Sitter och tänker på hur “bunker” min lägenhet är och att jag egentligen inte alls längtar hem, för jag måste städa och jag vet att jag kommer inte göra det. JAG KOMMER INTE ATT FUCKING STÄDA!!!

Jag kommer steka ägg, äta dom vid lugn och ro, och göra fuck you åt livet! Sitter och lyssnar på Kent just nu, om ni undrar. “Jag älskar att slå sönder en bit handtag”, sjöng dom just så??

BILD

Hann bland annat med att ta ett glas “sur whiskey” med Linda!

Och i morse på väg till tåget hann jag springa förbi Frans som satt och stirrade apatiskt ut genom ett fönster och då hände det här:

Vi hörs senare!

Nu ska jag ta en “grön linje söderut” och gå på promenad.

Om ni funderar på handen på bilden så hade jag två bilder att välja mellan (orkade inte ta fler): en bild där jag ser ut som Arne Weise precis utkommen från operation,  och en bild där handen ser ut som en reuatismhand.

Vi hörs i morgon! Kommer bergis blogga på tåget.

Det är belysningen från när tåget åkte in i tunneln som gör att jag ser ut som en “slaktardotter”. Snälla bortse.

Jag gick till bistron och köpte en “bacon och kalkontrekantsmacka”.

För det första måste jag säga att jag hatar hela konceptet med trekantsmackor. Det ser FÖRJÄVLIGT ut.

För det andra misstänker jag att jag måste bli vegetarian. Har aldrig varit ett big fan av kött men på senaste tiden när jag ska äta kött så hör jag hur köttet talar till mig, “ät mig inte Sonja, jag är din vän, jag är en plågad gris, ät mig inte”.

Jag blir jätteäcklad då av både mig själv och grisen!

Är detta ett tecken på världsomfattande nivå om ni förstår vad jag menar? Kanske är det min inre Jesus som försöker säga mig något?

Sätt er i små grupper och diskutera.

Nu sitter jag åter igen på “the hot tamale-train” till Stockholm.

Jag ville inte fota ansiktet så här har ni min bröstkorg, “torson”.

Snart i plastsäckar utspridda över hela stan. Jag skojar bara.

:(

Måste säga en sak om bistron också. Jag hatar bistron! Jag tänkte att jag ska köpa lunch i BISTRON. Men hur gör man det utan att få lust att spruta ketchup över alla som sitter där och äter och tror att livet är perfekt?

Skojar bara.

:(

Såg den här reklamen och började skratta rätt ut nästan chockartat

Det finstilta:
“Det är inget julbord i traditionell mening, det är inte ens ett julbord”

Hahahaha men vad fan är det då!! vill inte veta ens!! din luriga jävla kock!

Nu är jag hemma igen. Tåget fick nåt fel på dörrarna på vägen hem så vi kom en halvtimme sent, men utöver det gick det bra och jag är väldigt stolt över SJ som tycker att säkerheten går före tidtabellen. De såg och lärde av Titanic.

Jag har inte så många bilder från helgens förlopp. Jag glömde HELT bort att fota när jag träffade Isabel och Tore, skandal.

Men här är en bild från kvällen som jag tycker är misslyckad men som jag ändå är glad att jag har:

Det är jag och Cafés webbredaktör Viktor Barth Kron. Det var han som “upptäckte” mig. Han länkade nämligen till mig en gång i tiden när jag var femtusen gånger sämre än vad jag är idag. Då fick jag många nya läsare, vissa hänger kvar än idag. Det var Eric Rosén som tog den suddiga bilden.

Jag får ofta förslag på event men brukar väldigt sällan gå på några eftersom

1. De är i Stockholm
2. De verkar jävligt tråkiga

Men så för ett tag sen fick jag eventinbjudan på nåt jag faktiskt vill gå på:

Det där understrukna i gult, det har jag gjort.

Om min mobil fungerar kommer jag att mobilblogga.

När jag och F var och handlade i Tylösand så gick jag hela tiden och nynnade på den här låten “jag har prövat nästan allt som finns att välja på; campa, hyra båtar, paddla, cykla eller gå…”

Undra varför?

Jag och killen firade som ni nog vet Valborg med en liten tältsemester.

Bilen la av strax innan Falkenberg. Den dog som den levde, Vila i frid Toyota. Vi fick ringa bärgningsbil.

Här hjälper bärgarn oss att städa ur bilen inför skrotningen, och så hjälpte han oss att fixa billig hyrbil så att vi kunde ta oss vidare.

När vi kom fram till campingen gick vi ned till stranden och där  sjöng jag Jennifer Lopez sång “My love dont cost a thing”  för Findus.

Det var obeskrivligt vackra kvällar där, varenda kväll, men tyvärr går ju inte sånt att fota.

Varje dag var vi på stranden nästan hela tiden. Vi letade snäckor, promenerade, pratade, läste, åt. Allt det gjorde vi på stranden. Det hela ledde till att vi till sist fick solsting.

F tyckte jag såg ut som nån slags yoga art combat-mästare där jag sprang omkring på stranden i svart outfit.

Dagen efter solstinget höll vi oss mer i skuggan och läste.

De hade även världens mest välvårdade och snyggaste minigolfbana. Men vet ni vad det kostade? 50 spänn för en vuxen.

Nu orkar jag inte posta fler bilder, men avslutningsvis kan jag säga att jag är väldigt nöjd med att vi inte for till Danmark och bodde på nåt hotell där. Det hade inte kunnat vara lika bra plus att det hade blivit mycket dyrare.

Trots den relativt oväntade utgiften med hyrbilen och fulltanken i toyotan som gick till spillo, gick hela resan (mat inräknat) på 1450 spänn på oss var.

Nu är jag hemma och har börjat återfinna mig i den vanliga vardan igen. Min mage är så här svullen:

Anledning osäker och spelar väl egentligen ingen roll för vare sig mig eller för er.

Jag hade det väldigt bra på min Valborg. Valborg är ingen särskild högtid för mig, men jag tycker om att göra något särskilt på Valborg om ni hajar vad jag menar.

Jag tycker väldigt mycket om att campa, jag tror att campingliv håller på att utvecklas till en passion av något slag. Det här är jag väl inte direkt eld och lågor över men vad ska jag göra?

Är jättejättetrött. Kommer inte uppdatera bloggen mer förrn jag vilat upp mig vilket spås vara i morgon.

Här är bilden som jag tog på mig själv i morse när jag ser ut som en berömd engelsk kock.

Findus som stiger upp och tar på sig byxorna mot en klarblå himmel.

I dag är vi båda överens om att vi ska hålla oss i skuggan och ta på oss plenty av solskydd och ifall nån så mycket som tittar åt vårt håll ska vi fräsa Gollum-style.

Vi är inte bakis om ni tror det. Vi har inte ens rört vinet. Igår var vi ute på tok för mycket i solen, hade vi druckit nåt hade vi somnat på plats.

Dessutom tror jag att jag får nån slagss allergisk reaktion av att ligga så nära marken eller nåt, jag ser ut som Jamie Oliver i ansiktet. Jag kan bifoga bild om ni vill men i så fall måste ni be om det i kommentarsfältet. Är inte direkt stolt över hur det ser ut.

Ett tips om man skäms över nåt i campinglivet, det kan vara att grillen ryker ner allt eller att ens tält är litet och pinsamt: lär dig en fras på perfekt danska som du säger så fort nån är inom hörhåll. Då får de skulden.