Jag är nog nästan sist av alla, men jag läste precis den här artikeln och jag tycker att den är intressant på lika många plan som en lök har lager.

Miljöpartisten Pernilla Hagberg i Vingåker har gått ut med sin övertygelse om att strimmor efter flygplan är mer än kondens – hon påstår att de innehåller kemikalier som påverkar och kontrollerar vädret, och att Ryssland och USA ligger bakom detta initiativ.

Man behöver inte ens ha gått ut högstadiet eller ens läst en tidning senaste tio åren för att förstå att detta är något som är långt utanför vad som är socialt acceptabelt bland poltitiska representanter. Och förlöjligandet av Hagbergs uttalande har inte låtit vänta på sig. Man vet inte vad man ska göra av den här typen av texter, som skiljer sig så mycket från vad man är van vid att läsa i tidningen. En sak som händer är hån och häckleri mot hela Hagbergs psykiska status; hon måste vara galen, en lättpåverkad foliehatt som köper allt som hon läser på alternativa nyhetssidor och att hon därför måste vara en person som man utan problem kan ignorera efter det att man har skrattat klart.

Vad är det som gör att man kan, nästan helt utan vidare, avfärda en individ som  galen då den kommer med en åsikt eller en tanke som är fullständigt utanför vad man anser samlat och sant?

Så här skriver Jack Werner:
“Mer och mer dyker de upp. Oftare och oftare talar de ut. Och ja, ibland är de politiker och kan faktiskt påverka vår vardag. Vad händer då?”

Ja, vad händer när människor som kan påverka vår vardag skriver något som står utanför vår trygghetszon?

Jag tycker att Werners fråga är felställd. Jag tycker att man i stället bör fråga: Vad händer när politiker som kan påverka vår vardag INTE får tala ut om saker av den här typen? Uppenbarligen finns ju de här tankarna. Detta är uppenbart eftersom, ja – de finns där. Det står ju klart och tydligt.

Är det inte farligare i så fall att anpassa nyhetsflödet efter vad man tror är lämpligt för allmänheten att höra?

Jag avslutar med ett citat av komikern Dave Chapelle från Inside actors studio:

“The worst thing to call somebody is crazy. It’s dismissive. I dont understand this person, so they´re crazy. That’s bullshit! People are not crazy, they’re strong people. Maybe their enviroment… is a little sick?”

 (jag rekommenderar att ni ser hela intervjun)

PS. Jag tycker att ni ska läsa min senaste krönika här på Nyheter24. Med hjälp av den kan vädret – avsett orsak till varför vädret är som det är – vara till hjälp för socialt introverta människor. DS.

Fick reklam från threadless. Vet inte om det bara är jag, men den här bilden får mig att tänka på Siewert Öholm modell 70-tal.

Jag vet inte om ni har hört talas om tidningen Miss World, den är ganska nystartad, men i nästa nummer kommer en text som jag har skrivit att vara med (samt två illustrationer). Jag säger till när den finns i butik!

Jag försöker även få med en annan grej till nästa nummer. Men vet inte hur det blir med det ännu (hoppas!).

Jag har även medverkat i en grej som Magdalena Nordin håller på med.

Hon är ett geni och en dag hoppas jag att jag kommer att ha råd att hänga hennes konst på väggen. Just nu har jag inte sånna summor. Köpte dock tre tröjor idag, och ett par byxor.

I övrigt kommer jag att fortsätta krönikera för P3 Nyhetsguiden, nästa krönika kommer nästa vecka. Jag kommer att lägga upp länken.

Sen har jag även fler större och mindre radioprojekt, som jag just nu inte kan prata högt om. Fortsättning följer…

När jag var yngre så hade min syrra en besatthet i marsvin och råttor. Hon hade 12 marsvin, 21 råttor och en chinchilla i cirka 4-5 burar runt om i rummet. Hon sov i marsvinsskit och det låg halm och plastsäckar fyllda med dynga lite här och var. Råkade man stöta in i någon av säckarna kunde man höra flugor surra där inuti. Då och då dog marsvinen av i någon form av lungsot, men då köpte mamma nya ifall de inte kläckte några själv som låg där på burbottnarna i fostersäckar i en kamp mellan liv och död. Jag, som hade rummet bredvid, kunde höra dem samtliga hosta sig medvetslösa och gräva om nätterna.

Såg den här nyheten på Aftonbladet och återupplevde några trauman i revy.

Såg den här insändaren i SvD:

Och jag måste säga att jag tycker att argumentationen i texten är helt fantastisk.

Typ så här resonerar personen som har skrivit insändaren:

“Hur kan man vara så elak att man vill att skärgårdens krogliv ska dö?”

“Eftersom skärgården består av öar, så är köra båt precis samma sak som att gå en promenad”.

“Det är otroligt svårt att umgås socialt i nyktert tillstånd”

“Havet är stort och risken för kollision är därför mycket liten”

“Dessutom kan man köra hur långsamt man vill med en båt”

“Att dricka när man är i skärgården och sedan förflytta sig mellan öar är själva anledningen till att man är i skärgården över huvud taget”

Är det bara jag  som tänker att detta är ett fyllos logik? Ni vet, logiken av en missbrukare? Jag har ingen koll på om en promillegräns på 0,2 är rimligt eller ej, men själva argumentationen pekar hela tiden på att yttre omständigheter godkänner, nästan kräver, att man måste få dricka alkohol när man befinner sig på dessa öar. Det enda argumentet som egentligen fattas är “jag kör bättre när jag har druckit lite”. Dessa kringelkrokande argument använder man sig hellre av än att säga hur det egentligen är:  att man vill dricka och köra sin båt, att ingen ska komma och säga att man inte får det, och därmed basta.

Det här är ungefär som, tänk er följande: 

Man har kommit på en lösning som minskar problem i relationer till andra människor drastiskt. Antal personer som slåss, sårar med hårda ord och får psykoser minskar och även anmärkningar hos kronofogden, sms-lån och våldtäkter reduceras markant. Kostnader för sjukvård och tvångsomhändertagande av barn minskar det med.

Det man har gjort är att sätta in en lag på att man får dricka max två starköl om dagen.

Någon blir självklart arg och skriver en insändare till SvD.

Det personen är arg över: Att inte få göra något hen tycker om. Hen gillar alkohol, uppskattar alkohol, tycker det är gott, tycker det är stämningshöjande, hen känner sig gladare av alkohol. Alkohol är en viktig del av kulturen, en sak vi ärvt från våra anfäder, precis som kyrkor, och alkohol öppnar vägar i både arbetsliv och bland personliga kontakter. Personen känner sig också nedstämd över att någon högre instans bestämmer hur hen ska dricka och vad som är säkrast när personligt ansvar borde råda i samhället i stället, enligt hen.

Men argumenten lyder:

Hur dåligt det går för samhällets florister nu när det är så få som måste köpa blommor för att be om ursäkt.

Personen bor på glesbygden. Vilka är det tänkt att man ska såra? Grannen 400 meter bort?

Att vara full och och trampa på någons fötter, är samma sak som att vara nykter och ge någon en komplimang.

Att all drama som man ställer till med vid fyllor är vad som ger livet dynamik.

Varför ska man över huvud taget längre umgås med andra människor nu när man inte får dricka, man kan ju lika gärna kan stänga en dörr om sig och lägga sig ner och dö?

—

Värt att notera också är att lagen tydligen är en gammal lag, och har man en båt som är mindre än 10 meter i längd så behöver man inte bry sig om promillegränsen på 0,2. Det går att jämföras med att man får dricka mer än två starköl om dagen, så länge som man är på en småkrog på Söder eller Andra långgatan, i stället för Stureplan eller Avenyn. Detta eftersom de som slog igenom lagen hatar Avenyn av Stureplan på grund av, trots allt,  väl baserade orsaker. Har ni varit på Avenyn nån gång en fredag- eller lördag kväll? Det stinker sprit och McDonalds över hela området och människor krampar sig fram som grisar på två ben,  iklädda rutiga skjortor och klänningar från HM och Nelly.se. Ingen nykter människa har någonsin gått igenom Avenyn på helgen utan att dra en sjal över munnen och börjat småspringa som genom ett krigsområde attackerat av giftig magsyra och soldater som experimenterar med strips och ketchup.

Inte sagt att jag tycker att det skulle vara rätt att genomföra en sådan lag. Jag tycker bara att man kanske borde se över sina argument lite, kanske även rannsaka sig själv över varför man dricker, så att man kan skriva en väl argumenterad insändare i stället för en insändare som får en att framstå som en kränkt skärgårdsalkoholist med törnekronan numer på sned.

Jag gör en Maggan och frågar er samma som hon frågade sina läsare.

English:

I ask the same questions as one of Swedens best art- and fasion bloggers: Who are reading my blog? I know a few of you. Or at least I think I know you. What’s your names? Ages? Occupations? What are your interests? How did you learn about me? Tell me whatever you want to share with me.

För ett tag sen skulle jag gå och handla. Slängde en blick på löpsedlarna. Herre min jävla gud

Jag frös fast med samma uttryck i ansiktet som spädbarn får om man blåser dom i ansiktet. Man vet liksom inte vad man ska säga. Vad ska man säga? Det finns INGET att säga.

Den är ju tom snäppet mustigare än den här, som en läsare skickade till mig för ett tag sen

Sen var jag ute och gick en annan dag och såg den här

Jag bara stod där och tänkte jaha. Helt apatisk blev jag. Rubriken var så tråkig. Jag som vare sig ser Let´s dance eller har en personlig relation till Irving vill se mer riv i hans rubriker, annars har jag väldigt svårt att reagera känslomässigt.

Och här är en man som det är major kukvarning på

Så här såg det ut häromdan:

Ett stort steg. Stoltheten prydde mina ögon som en blomma i öknen.

Men vad hände när jag skulle betala räkningar? Jo jag råkade betala den där räkningen i alla fall.

Ringde företaget och förklarade situationen och hon i telefon sa att det ska betalas tillbaka, inga problem. Hur hon jag pratade med lät i sitt tonläge? Som att jag var en liten söt guldhamster.

Sånna här brev är ju inte ovanliga men det här tycker jag var så charmigt från “halle” till “basta halsningar” [rysknorsk accent] att jag kände att jag måste dela med er.

TWENTY-FEM MILJONER! THREE HUNDRED TUSEN DOLLAR!

Ha ha ha.

Tycker det är så fult hur aftonbladet tycks ha letat upp Johan, 20, och sen pressat ur honom åsikter och antaganden angående nämndemannen för att kunna få ovannämnda feta rubrik.

“Att dömda sitter kvar och dömer har väl sina negativa sidor. Man kanske dömer andra grövre, och nonchalerar att man åkt dit själv”

 

“Han minns att Majid Safaee mest satt tyst under rättegången.”

 

“Majid Safaii skalade en banan från vad jag skulle kalla för fel sida. Tänkte inte på det då men har i efterhand funderat mycket på varför han gjorde så.”

 

Ja jag vet inte.

… tunnhåriga män! In your face! Skåda min tjocka hårman!

Till alla män som kanske tog illa upp så kan jag säga att ni behöver inte den där kirurgin, era barn kan faktiskt göra frisyrer på andra människor än på er. Ni kan vara bra till annat. Ni kan till exempel kicka fotboll, kasta basebollar på bakgården som de får fånga med grytvantar och så kan ni lära era barn att byta däck och dra elektricitet till världens ände.

Såg det här på SvD

(klicka på bilden för att kunna se mer noga, av nån anledning blev jag rädd för lawsuit)

Bilden föreställer alltså en minimal ö i nån sjö som tydligen är “alpisk” och den är helt täckt av byggnader.

???

Jag fattar inte! Varför skulle man vilja resa till ett sånt ställe! Vad ska man göra där? Prova viner? Titta på vattnet? Äta “alpisk” mat? Men det kan man väl göra på fastlandet? Jag vill inte vara den som är den men jag dör så värdelöst. Jag tycker synd om alla som måste bo på såna där jävla öar. Det finns ingen natur, bara massa “pittoreska byggnader” och  äckliga turister som dricker sig “fnittriga” och “njuter av livet” vareviga dag.

Res till Latikberg i stället.

Vill ni ha hjälp med hur man ska göra, hör av er till mig så fixar jag nåt.

Den här vägen gick jag varje dag när jag for till skolan. En skola med ca 40 elever åk 1-6. JAG DÖR SÅ TUR JAG HAFT!

Jag avundas ingen som reser till en “alpö”. Tänker att ni blivit lurade, och att det är väldigt tråkigt att ni låter er luras. Men jag avundas verkligen de som reser till Latikberg.

Jag är en av deras litteraturprofiler. Kolla här:

Här är en annan view:

Det känns kul och lite farligt detta, som att leka med elden. Det känns som att jag har kontroll, men att jag rätt som det kan balla ur och blir en ny Peter Englund.

Att vara profil på LitteraturMagazinet innebär att jag kan beställa vilka böcker jag vill helt gratis och att jag kan kalla mig själv för litteraturskribent.

Här hittar ni min profil. Där kan ni hitta alla mina tankar rörande litteratur, vilket inte är så många hittills.

Hej hej!

Idag kan jag stolt presentera mig själv som krönikör på Nyheter24!

Det känns så himla kul!! Jag tror att jag kommer att passa perfa där!

>Här hittar ni en välkommen till N24-intervju med mig>

>Och här hittar ni första krönikan>

Ni kan förvänta er en krönika varje torsdag! Kul med lite kontinuitet!

Läs mer om radioprogrammet här. Titta på en uppklädd bild som föreställer mig här. Se Freddie Mercury med aids här.

När jag väntade barn satt jag en del på familjeliv.se-forumet (men slutade eftersom det försämrade min livskvalitet). Kom just att tänka på en sjuk grej som pågick där: associationsleken.

Det var alltså en tråd som såg ut på detta vis

Och så pågick detta i ungefär 900 sidor till tre månader gått och tråden stängdes automatiskt. Men då startade man en ny tråd.

Associationsleken #2

Finns hur många trådar som helst. Det var en populär lek!

Men alltså… har ni hört talas om Limbo? Det är där alla barn som inte är döpta hamnar. Den här associationsleken får mig att tänka på Limbo.

Vad tänker ni på? När ni hör Limbo?

Jag blir lika trött varje gång en sån här rubrik dyker upp

Orka ens nämna att han är präst liksom?

Det är ungefär som att folk ska ba “HERREGUD EN PRÄST HUR ÄR DET MÖJLIGTTTTTT!!”

Eller som när Hagamannen greps och folk ba “HERREGUD HAN HAR BARN HUR ÄR DET MÖJLIGTTTT!!”

Ungefär som att gud eller barn automatiskt gör människor till bättre människor. Gud kräver bara att man är inställsam och för att göra barn, ja, ni vet vad som krävs för att göra barn och uppenbarligen var Hagamannen kapabel till detta. They often are. Man skulle nog kunna säga att ovannämnda ofta rent utav är deras specialiteter.

Är man psyko så är det väl självklart att man inte blir mindre psyko bara för att man drar sig till en titel där man får “ta hand om” människor som är beroende av en?

Jag är uppväxt i en värld där jag typ blir förvånad om familjefäder INTE jagar folk med yxa så fort de känner sig förolämpade.

Nä. Kan tidningar kanske sluta spä på myten om att föräldrar och präster ska vara mer moralhyvens?

Jag tycker att prästen har en god poäng när han säger “jag är inte mer än människa”. Det är inte ett chockerande citat Aftonbladet! Prästjäveln är inte mer än människa och att vara människa innebär ofta allt annat än självkontroll och genomtänkta beslut som gynnar alla!

Eller den här

Det är som upplagt för att man ska tänka “nämen guuu vilken sjuk son”, dels att han dödade sin egen mor men kanske mest chockerande att han ville gå på en Avril Lavigne-konsert. Den kombinationen liksom. Men jag menar förmodligen har både mor och son nån psykisk sjukdom som gått i arv i generationer och som lagt grunden för hela händelseförloppet. Jag kan se tusen skäl till varför mordet på mamman kan ha varit motiverat.
Orsak till att vilja gå på Avril-konsert not lika många skäl.

Det är en sjuk värld vi lever i, tihi.

“Det blir 68 kronor tack”

“Inga problem hihihihi”

För er som inte hänger med uti världen: de röda vann.

Danskarna är tydligen trött på typ… främlingsfientlighet och prostitution inom vården, och allt dom har för sig där borta.

PS. Jag har som mål 2011 att ligga med en dansk. Jag skojar bara. Eller?? DS.

PS2. Mr Oatman är dansk??? DS.

PS3. Jag har hittat honom på facebook :) :) :) :) :) DS.

PS4. Den här låten är så himla bra trots att kvinnans röst förstör till 50%!!! Partiet som börjar vid 1:43 älskar jag extra. DS.

PS5. Och ni som inte har nåt som helst intresse av allt det här kanske är intresserad av det här!! KÄNDISAR UTAN ÖGONBRYN!!!!!

Kolla Obama ba! Vilket freak!

DS.

Fick just SMS av min lillsyrra Vanja som frågade om hon kan komma till helgen. HOPPAS!!!! Hon är så jäääävla rolig att vara med, även när vi bara ligger i var sitt hörn i olika rum och totalt ignorerar varandra.

Ni kanske sitter där och tänker nu “åååh… att vara Sonjas lillsyrra måste verkligen vara en dans på rosor”. Här är från twitter:

När jag och Vanja hade tråkigt brukade vi hitta på all möjlig skit. Till exempel såg vi inte på julkalendern ett år, vi tyckte den var så värdelös så vi gjorde en egen utav ett par tofflor som jag fått av mormor. Vi hade manus och satte upp kulisser och körde. Men vi hade ingen kamera.

Det är ju det. RESURSER. Gråter för alla dessa barn som gör ett bättre jobb än vissa “tv-underhållare”.

Men vi hade kul ändå. Här är en tv-show vi gjorde när åren gått och vi faktiskt hade en kamera. Här hade vi också väldigt tråkigt… vilket kanske hörs på våra tonlägen (den som orkar se har också tråkigt gissningsvis).

Vi spelade in 2003 och vi var 18 respektive 15 bast. Videon har legat uppe sedan 2007 och har sammanlagt 350 views. Det är med andra ord verkligen inte sevärt.

Kameran var en Sony Snapshot som lät YYY OOO YYY OO varje gång man skulle zooma och den drevs av vanliga AA-batterier. Videoredigerarprogrammet var en hästväg.

Den här killen postade först en bild

Sen den här tweeten en timme efteråt

Hahahaha.. jag älskar twitter.

//@hejsonja

Glöm inte att slå på radion/datorn/mobilen och lyssna på Morgonpasset helg i morgon söndag! Det börjar 08:05 men orkar ni inte lyssna hela programmet så lyssna åtminstone vid 08:40 typ för då kommer min krönika. ÅTTA OCH FÖRTIO. Kommer med mer info om lyssning i efterhand senare.

Nu ska jag på födsledagskalas med födsledagsölen!

Köpte det på systemet förut idag för typ femton spänn styck… om ni nu undrade för att ni är sugna på samma accessoar. Dock att jag håller för loggan för min blogg är ingen jävla konsumtionsblogg.

Så här såg det förresten ut när jag smsade barnens pappa för att fråga om han kunde ta dom i kväll

Hihihihi