Efter detta videoinlägg, där jag postade anledningen till att “Öppna landskap” av Ulf Lundell är omöjlig att ha som nationalsång, länkade Magdalena Nordin till den här:
Den är magisk! Det är bland det mest kompletta jag sett på youtube nånsin. Den är liksom perfekt.
Här i Sverige, och kanske även i andra länder (vad vet jag om det, jag som aldrig har lämnat norden), är det väldigt populärt att göra saker för äran. Redan som barn får man veta att det inte är förstapriset som man strävar efter; en medalj eller en prispeng är inte orsaken till att man vill göra det man gör. Det man gör det för är så mycket finare än så: äran att få göra det.
Tror ni att Christer Fuglesang längtade bort från jorden för att han ville ha astronautlön och ett diplom inne på kontoret? Nej, Fuglesang ville så klart bort från jorden för att han ville lyfta Sverige som nation och visa oss alla, samt resten av världen, vad vi är kapabla till. Han gjorde det alltså för, just det, äran att få göra just detta.
Ursäkta att bilden är så stor men det finns inga små bilder på Christer Fuglesang. Så mäktig är äran.
När vi blir äldre förtunnas dock detta sätt att tänka och det krymper för det mesta ner till en parantes i vår vardag. Inte sagt att vi helt förlorar greppet om ärans värde, då vi så envist försöker att föra över denna visshet på våra barn. Visst gör vi fortfarande saker för äran, men till sist så måste vi ändå ha ett arbete som vi gör för pengar, så att vi kan ge mat åt våra barn och täcka våra huvuden med tak. Att få göra det är en ära i sig, enligt vissa optimister som har uppfunnit kreativa strategier för att orka med vardagen, men det är inte många som går på sina kontors/industrijobb för äran. Man gör det helt enkelt för att man inte har något annat val. “Det är det här eller gatan”.
Det är här som jag har ett förslag som är svårt att släppa när man väl tagit del av det. Så vill du inte få en aha-upplevelse av rang så är det bäst att du slutar läsa.
Tänk om vi skulle slopa hela vårt nuvarande valutasystem och ersätta det med det ädlaste av det ädlaste. Ja ni vet vad jag tänker säga vid det här laget. Äran.
Hur skulle det fungera då?
Ja, om vi tar något så vardagligt som att åka buss. Nu för tiden när man åker buss tänker man inte direkt att busschauffören sitter där för vår skull. Hen sitter där för sin lön. Det gör att när man stiger på bussen så hälsar man inte (såvida man inte är från Norrland eller annan glesbygd) och när man väl satt sig ned så ser man gärna missnöjd ut på grund av att det luktar illa eller är alldeles för varmt. Förmodligen även för att bussen inte kom i tid. Det är ingen god arbetsmiljö för busschauffören. Och det är just därför som busschauffören behöver pengar som morot. Oftast har busschauffören alldeles för lite betalt också, för att kunna bjuda på ett glatt humör.
Men tänk om vi då slopade pengar och i stället körde fullt och fast för äran. Busschauffören skulle gnistra i våra ögon när bussen uppenbarade sig likt ett skinande renässansspöke vid horisonten. En sådan ädel hjälte! Och tänk er vad glatt man skulle hälsa på varandra. Ryggdunk deluxe skulle utbryta och detta redan på väg till jobbet.
Skulle det råka vara lite hett och lukta illa, who cares. Busschauffören skulle bli så glad och känna sig så uppskattad att hen glömde frånvaron av lön i form av pengar, och vips skulle hen köra bussen för och inte trots passagerarna. Lönechecken är väck. Mat och tak över huvudet har ju alla ändå så. Visst skulle bussarna inte komma med samma kontinuitet som tidigare, men vi får inte glömma att vi inte längre skulle ha samma behov av att passa tider, och då särskilt inte på morgnarna. “Tid är pengar” är ett uttryck som skulle bli förpassat till historiens mörkaste källare.
Jobb
Då är frågan om folk verkligen skulle vilja åka till jobbet om det enda de fick ut var ära. Nej, inte alla jobb. Konsumsionssamhället skulle så klart dö ut. För om ni tänker efter: vad är det för mening att bära Dolce Gabbana-dressar när man numer kan ha på sig vad fan som helst, eftersom status i form av flådiga materiella ting inte längre är aktuellt. Efter äroreformen bär folk lika gärna jackor som de hittat flytandes nere vid ån som lusekoftor stickade av döende och kanske även blinda släktingar.
Vari ligger äran att ha en iphone ihopknopad av indiska kemikaliearbetare eller ett par nya stövlar från nån sexistisk designer känd från Sex and the city? Äran i detta är likamed noll, och i ett ärosamhälle skulle detta bli så iögonfallande uppenbart att ingen längre skulle vilja ta i dessa varor ens med tång.
När det kommer till städjobb och liknande är det lugnt. Eftersom konsumtionssamhället möter sin naturliga död så blir det massor av lokaler över som inte behöver städas på samma sätt som förr. Det som förr var butiker ersätts nu med replokaler för ungdomar, hem åt de före detta hemlösa, växthus åt människor som älskar att odla egna örter, ateljéer åt konstnärer, och annat som folk kan komma på. Och för oss (vi, folket) är det en ära att få städa lokalerna själva. Nya arbetssituationer skulle uppstå. Och kanske skulle en och annan allmän toalett förfalla och kanske skulle det spruckna porslinet och det stinkande avloppsvattnet störa den allmänna friden en tid, men allt skulle lösas i det långa (av)loppet. Att hitta en plats i det nya systemet är dock tvunget, och det kommer att ske med vilja.
Att jaga materiella statussymboler skulle, som sagt, inte längre vara aktuellt.
Pengar hindrar insatser
Man tänker kanske gärna att pengar är vad som får saker att hända, att pengar sätter saker i rörelse. Men man ska inte frånse det faktum att pengar i lika stor, eller till och med större utsträckning, hindrar insatser. I morse gick jag med min dotter till skolan. Vid vägen låg en massa skräp. Min dotter sa: “Varför skräpar man ner i naturen? Varför slänger man skräp omkring sig?”.
Jag hade precis tänkt säga till henne att vi får se till att slänga skräpet i papperskorgar, och ser vi skräp som någon annan slarvat med, kan vi lika gärna plocka upp det också. Men så avbröts jag i min tanke och tänkte: “Det är inte vår uppgift att plocka upp andras skräp, för det finns det människor som får betalt för att göra. Det är inte vårt ansvar.”
Och det är vad pengar gör. Det lägger ansvaret någon annanstans. På någon annan. Där pengarna finns. Trots att planeten tillhör oss alla och att mitt intresse för planeten och miljön borde vara större än pengar, då pengar, trots allt, bara är en idé och ingenting annat. Pengar styr oss. Ja, vi ska ju styras av något. Men är pengar verkligen det vi vill ska styra oss? Eller finns det kanske andra värden att stötta sig på? Tänk över detta och diskutera i grupp.
Samhällets nuvarande lägsta lager: de arbetslösa, de sjukskrivna, flyktingar, etc
Som det är nu ska flyktingar i princip vara tacksamma och glada att de över huvud taget har en liten chans att få finnas till någonstans i världen. De ska med andra ord tycka att det är en ära att få komma till Sverige, oavsett vilka sorgliga omständigheter som ligger bakom flykten, och oavsett om de känner sig välkomna eller inte. De ska även anse att det är en ära att få bestiga landsgränsen, även om de blivit pressade till flykt delvis på grund av svensk vapenexport. Andra tror dock inte att flyktingar kommer för äran att få komma hit. De tror att flyktarna kommer för pengarna: att utnyttja systemet och mjölka moder Svea på bidrag likt en sinande guldko är en bild av flyktingar som är ganska vanlig.
Men nu skulle rollerna helt sonika förändras. Detta eftersom vi inte längre skulle kunna se människor som en ekonomisk belastning. Detta gäller alla som av en eller annan anledning har fått det mindre åtråvärda epitetet “parasiter”. Pengar är ett minne blott och människor kan då omöjligen kosta ett öre. Vad som förr visade sig i statistiken som kostnader visar sig nu i våra bröst i form av engagemang, ansvarskänslor och relationer. Människor som förr ansågs vara ett problem på grund av diskbråck, psykisk sjukdom eller helt vanlig arbetslöshet ses nu inte längre som en cancersvulst på samhällskroppen. Däremot inser man att många arbeten inte fungerat som något annat än hamsterhjul åt den stora massan.
Vad kommer att hindra folk från att supa ihjäl sig?
När folk inte längre har ett jobb som de har en plikt att gå till, är det nog många som undrar vad som kommer hindra folk från att supa ihjäl sig. Det är mycket som kommer hindra folk från att supa ihjäl sig. Till exempel det faktum att de inte längre har ett jobb som de ska försöka glömma bort under all sin lediga tid. Plus att det finns så mycket skräp att plocka upp. Vem har tid att supa, när det ligger glasspapper i diket?
Internet kommer att finnas kvar
För de som oroar sig att internet kommer att försvinna kan jag ge det betryggande beskedet att internet förmodligen kommer att finnas kvar.
Kan vi lita på varandra?
Den stora frågan är om vi kan lita på varandra, det vill säga om folk kommer att ta sitt ansvar. Men då tycker jag att vi ska se på nuvarande situation som råder: Vi litar definitivt inte på varandra. Hela vårt system bygger på förtroendebrist i form av lönemutor; vi förväntar oss knappt något alls utan en kostnad i form av valuta. Vi litar inte på folks välmenande eller godhet. Vi blir förvånade och arrangerar stora glittriga galor åt de som visar motsatsen (och detta är inte fel i sig, mer uppmärksamhet åt ciliviserat folk och mindre uppmärksamhet till massmördare). Däremot har vi ett stort förtroende för pengar.
Om vi återgår till exemplet med busschauffören så är det ingen som uppskattar busschaufförens insats i samhället särskilt mycket, eftersom vi har en känsla av att bussen är vår rätt, då vi har betalat för den. Därför ser vi det som vår rätt att bussen kommer på utsatt tid, att den inte är allt för varm och inte heller stinker. Det förklarar varför människor med mycket pengar kan tycka sig ha fler rättigheter än de med lite pengar, då de betalar mer och för fler tjänster. Om det inte vore så hade RUT-avdraget knappast varit en sådan omfattande diskussion.
De flesta kan alltså hålla med om att alla människor är lika mycket värda i grund och botten. Vad som skiljer människor åt däremot är antalet tjänster som de betalar och tycker sig ha rätt till. De med mer lön har lättare att ramla ned i luftvurpan att de förtjänar sin plats i samhället mer, och ha rätt till fler tjänster, än de med liten lön. När i själva verket både den fattige och den rika kom till liv på precis samma sätt, men på olika platser och med olika förutsättningar och varierande intresse till att tjäna rikligt med pengar.
En människas värde baseras just nu på människans (eller människogruppens) ekonomiska givande och tagande. Själva värdet ligger med andra ord utanför människan – den ligger i stället i en kalkyl på någons kontor eller på en server belägen i Singapore. Har kalkylen få eller inga siffror, så har människan bakom kalkylen därmed heller inte lika stor rätt till tjänster “från samhället”.
Med ära som valuta skulle skölden av löneavtal och ekonomi spräckas och vi skulle stå blottade inför varandra på ett sätt som skiljer sig från idag, och vi skulle därför alla vara mer sårbara. Är man sårbar så är man även försiktig. Att stampa på en människa som man uppenbart är beroende av blir därför inte längre lika aktuellt.
Att vara rik.
Går det att bli rik med det nya valutasystemet? Självklart. Men inte på samma sätt som tidigare. Som ovan nämnt: att jaga flådiga statusprylar skulle inte längre vara aktuellt. Det finns olika former av rikedom. Man kan tycka att rikedom i form av omsorg är flummigt. Låt det så vara i så fall. Men ta i aktning: hur flummigt är då inte pengar, egentligen? (jag rör ämnet i det här inlägget)
Vad ska vi säga till andra länder som bara tycker att vi flummar?
Tänk er att det är presskonferens och vi ska prata om vad det är vi håller på med. En representant för Sverige (förmodligen inte Reinfeldt) ställer sig vid podiet. Världens jorunalister pratar i mun på varann, när någon till sist når fram med frågan alla undrar över:
“Why! Why are you doing this! Have you gone mad?”
Och representanten lutar sig fram mot mikrofonen..
“Well….”
Världspressen håller andan. Representantens ögon gnistrar.
“.. we´re doing it for… the honor.”
RIDÅ.
Jag kan fortsätta att utveckla tanken i både dagar och nätter. Att tänka sig ett samhälle utan pengar är inte särskilt svårt, om man försöker. Och kom ihåg att det är i tanken som allting börjar: oavsett om det är att steka omelett eller ändra världsordningen. Ni kanske har någon egen idé? Fläkta den.
När jag skrivit klart detta inlägg visade en kompis mig den här videon. Jag kände att den passar som avslut på mitt inlägg.
Igår såg jag och ungarna Alvin och gänget två.
Är inte riktigt kry. Huvudet är tjockt och halsen har inte snor, utan det är mer som smör. Så jag tyckte att det kändes perfekt att låta ungarna se en film som är så dålig så att jag kunde halvslumra utan att känna att jag missade något.
Fast det visade sig att ur den synvinkeln så var min plan helt värdelös. Rösterna!!! Alvin och gängets röster! För det första gick det inte att höra vad de sa, och för det andra så skar rösterna in i pannan på mig och gjorde upp små lägereldar längs nackpartiet så det gick inte att sova.
Men det var väl lika bra för då kunde jag sitta uppe och se hela filmen som en god och närvarande mor i stället.
Alvin och gänget var ganska dålig. Den var inte alls i närheten av de talande hundarna i Beverly hills Chihuahua 2, som är en av mina all time favoriter.
Vem har sagt att det måste vara krångligt att ha en slida?
Nu är god intimhygien i könet äntligen endast en petflaska bort! Med denna praktiska pryl, som vi inte riktigt visste att vi väntat på, kan man tvätta underlivet på de mest fantasifulla ställen: På flyget, på bussen, i garderoben eller hemma hos älskaren när han eller hon tror att man flätar håret. Och det bästa utav allt är att det inte behövs några batterier!
Hygienna Solo är det bästa som har hänt sedan GoGirl kiss-tratt. Kanske kan man använda båda dessa produkter tillsammans i en magisk symbios? Detta fantastiska samarbete är lätt att se framför sig.
Ni kan läsa mer här eller ta del av informationsvideon.
Några av er kanske minns att jag åkte ut på resa för ett tag sen? Då åkte jag för att vara med i Kulturkampen. Kulturkampen är en serie i fem delar som kommer visas varje torsdag kl 20. Här i första avsnittet får ni se hur det gick för mig.
Ni kan läsa mera fakta om Kulturkampen här.
För er som inte behöver bygga upp ett bibliotek av fakta innan ni börjar kolla på något, kan trycka på play och bara köra. Det viktiga presenteras ändå i början av avsnittet.
Idag har jag varit på second hand-butik med Jennie. Där hittade vi allt från överpriserade leksaker från fisherprice till jättebilliga tavelramar (med tavlor i). Och jag hittade ett jättecheesy LP-omslag där sångaren låg i naturen och hade en gitarr mellan benen på baksidan. Jag visade henne den och då reagerade hon direkt på att det var hennes gamla gympalärare.
Jag smygfotade henne i smyg också, utan att hon märkte.
PS. Hej du som sa att jag kunde komma över och dricka saft hos dig! Hör av dig så gör vi det! DS.
Jag har min syster på besök så vi spelade in den här. Lite sorglig, men ändå hoppfull för hela mänskligheten eftersom den slutar lyckligt. Två av barndomsminnena är dessutom sanna.
Det är kul att läsa om er läsare! Ni kan fortsätta att presentera er här, jag läser.
En av er läsare tipsade mig om den bästa låten just nu. Jag är villig att hålla med:
Ima read ima read ima read.
English:
It’s fun reading who you are and shit, keep em coming to me here. One of my readers gave me a tips on the greatest song right now, and I agree.
Idag tänker jag testa träningsformen kettlebells på mitt gym. Jag har hört att det ska vara en bra träningsform för hela kroppen. När jag ser denna övning blir jag förstås extra motiverad eftersom jag älskar att göra diskreta juckrörelser på ett icke obscent sätt. Men jag känner mig också lite orolig eftersom jag kanske kommer att se ut som en idiot till rörelserna “sitter”.
Jag kommer att berätta sedan hur det gick!
Mitt liv har förresten förenklats avsevärt idag. Jag har äntligen skaffat patroner till min skrivare så nu kan jag skriva ut saker själv utan att behöva cykla till biblioteket varenda jävla gång vilket visserligen är träning men också väldigt störande.
Igår var jag hos en kompis och såg Ancient Aliens. Jag började se Ancient Aliens för ett par månader sedan. Ancient Aliens är fan det bästa som har hänt mig sedan barnen. Klippningen, rösten, meningen “as ancient astronaut theorists suggets”…
Det är vare sig en film eller en serie. Eller, det är en serie dokumentärer, kan man kanske säga. Jag rekommenderar det verkligen. Ancient aliens är ett jättebra komplement/ersättning av allt man redan “vet” om historia.
Här får ni lite Ancient Aliens-memes.
OBS det är inget skämt. Serien är jättebra. Brace yourselves – här får ni början:
Jag läste nånstans att Beach Boys ska komma till Sverige och jag tänkte att jag skulle färska till minnet hur de ser ut (av nån anledning). Trodde först att jag råkat googla snett. Att jag råkat googla på Galenskaparnas Nisse-reklam. Men nej, jag hade googlat bra.
En känsla av kärlek fyllde mig. Galenskaparna tjuvgör narr av Beach Boys. Och alla dessa år hade jag ingen aning.
Vilket härligt sammanträffande angående föregående inlägg. En tvättäkta Latikbergare ska ha chatt på aftonbladet idag kl 15 angående följande (ni kan redan nu ställa frågor):
Vad har ni för tankar om glesbygd? Hur ska den kunna överleva? Kan den överleva?
Eller är din dröm att bara kunna åka dit då och då med din SUV för att visa dina barn vart dom hamnar om dom börjar odla potatis?
Klicka här eller på bilden för att komma till chatten.
Här är en liten video som jag gjorde när de funderade på att dra tillbaka ambulansen i Malå. Malå har kvar sin ambulans idag. Kanske tack vare min video.
I detta inlägg.
Dom är helt övertygade om att det är jag som har skrivit följande låt även fast jag tydligt markerat att så inte är fallet.
Dom ba “mamma lägg av”.
En annan låt jag brukar sjunga är den här.
Den får sonen att skratta ihjäl sig varje gång. Helst när jag kommer till 1:08 och sjunger som om jag menar det, med knytnävarna tryckta mot bröstet som jag sedan fäller ut mot himlen. Men vid 1:35 förstår han hur stor min kärlek är till honom och att jag menar allvar.
Det är ju typ så här livet är. Och när man ser på det på det här sättet får man en liten aning om hur dumma alla konflikter egentligen måste vara.
Det här är Umeåkonstnären och bloggaren Lena Gerners ansökningsvideo till “Arga snickaren”.
Jag tycker att det är jättesynd om henne.
Vissa kan konsten att gråta vackert. Ansiktet är liksom avslappnat och “stolt” och tårarna bara rinner nedför kinden som en vacker bäck.
När jag gråter svullnar hela ansiktet och blir rödfläckigt. Även fingrar och tår svullnar, tror banne mig även röven.
Räcker att jag TÄNKER i sorgliga banor så blir ögonen rödsprängda och näsan tredubblar sin storlek.
Dock inget jag gråter över, bara enkel fakta.
Den här videon är mer rolig än den är sorglig.
Till alla som inte ha sett den och till alla andra.
Gillar begreppet “hederliga medborgare” också. Det är alltid lika glasklart vilka dessa innefattar!
När jag var liten hade jag en vit kasettspelare som jag fått i födelsedagspresent. Dock hade den gått sönder så den gav alltid ifrån sig ett malande ljud när man spelade kasett men det var något jag lärde mig att ignorera.
Jag var väldigt glad i min kasettspelare. Och min storasyster, som jag delade rum med, måste ju ha haft en ängels tålamod för det enda jag lyssnade på under en lång lång period av lågstadiet var Kenneth and the Knutters.
Här var en av låtarna
Och den här låten (spotify) vågade jag knappt lyssna på för jag tyckte den var så hemsk. Skulle mina frågor aldrig få svar? Vad skulle det bli av en sån typ som mig? OCH NU ÄR JAG STOR OCH FRÅGORNA FINNS KVAR!
Igår var jag och tittade på lite barnkläder, och hittade den här i min dotters storlek (hon är sex år)………
!?!?!?!?!?!?
LINDEX!!!!! Är ni helt dumma i huvudet eller!! JAG DÖR sjdklfjsdkfjskl
Jag gråter tårar av blod ur anus när jag tittar på den!
“Thats classy and fabulous”!?!?
Det finns väl för i helvete inget classy eller fab att bedöma om ett samtal är intressant eller ej utifrån om tjejen är “pretty” eller inte!?
Blir så ledsen när jag tänker på hur mycket min dotter kommer att utsättas för det här, och att detta är något som BÅDA barnen kommer att matas med och därför kanske går miste om så jävla mycket som är bra mycket mer intressant än “pretty”.
Dom bryr sig väl inte om nån är “pretty” eller inte, ungarna, inte än. Herregud min son pratar med vilken jävla kärring med hund som helst! Eller dom där galningarna som man som vuxen ba woo, aktar sig för, när dom kommer med sina käppar och talar om döden. Barnen ba: “varför har du en stav och pratar om döden?”.
“TALKING WITH AN OLD HAG WITH A DOG FOR AN HOUR FEELS LIKE A MINUTE” borde det stå på tröjjäveln i stället! Get a grip Lindex!!
Jag har fått utstå “pretty girls”-klimatet dag ut och dag in i hela mitt jävla liv och får fortfarande göra det. Men jag är vuxen nu så det är en annan sak, jag kan filtrera och analysera på ett annat sätt, jag kan ta det bättre, men en sexåring?
Hur fan kan man vilja föra över den här skiten på sina barn? HUR??
Här har ni en youtubelänk till en person som säger det bättre än vad jag nånsin skulle kunna göra. Spola fram till 2:50 om ni inte orkar se hela.
Skriv ett mail till den här adressen: customerservice-se@lindex.com
Skriv och fråga what the fuck up! Snälla gör det! Maila mig gärna sen vad ni fått för svar!
Hittade den här delitade scenen från Lord of The Rings
Så. Jävla. Dåligt.
Men jag kan inte låta bli att skratta!! Ska sätta ord på det. Försöka.
1. “Mouth of Sauron” rider ut från portarna och alla reagerar som “är det här ett skämt?”, Gandalf ba “wtf?”
2. 1:10 när Mouth of Sauron säger att dom är välkomna lite konstigt spasmisgt och lägger huvet på sned som inställsam gammal pensionärskärring som säljer lotter men tycker att man är ful.
3. Aragorns skeptiska reaktion ba “vilken löjligpelle” och Legolas som håller på att slita sig av provokation.
4. Gandalf som bara MÅSTE ramsa!? WHY? Stämningen påminde om poetry slam?
5. När Mouth of Sauron drar fram brynjan ur byxorna (??) och den sorgliga musiken omedelbart börjar. Det är nästan som att det sorgliga är att han förvarat en så fin brynja i sina äckliga byxor.
6. Alla inzoomningar på Mouth of Saurons mun, det är helt omotiverat och galet!
7. När hobon skriker “FRODO NO! NOO!” och Gandalf måste tjata att han ska vara tyst, och det tydligen är värsta “grejen” som gör att Mouth of Sauron måste titta fram och tillbaka, morra, och ha sig.
8. 2:00 när mouth of Sauron säger “Frodo var er kär va?” och Aragorn inte kan dölja hur ledsen han är, och skäms för att han är så genomskinlig.
9. Hur var och en reagerar när Mouth of Sauron säger att Frodos lilla kropp tålde mycket stryk.
10. 2:25 när Gandalf gråter och Mouth of Sauron rapar!?
11. När Aragorn hugger huvudet av Mouth of Sauron, Gandalfs förvånade reaktion, och dvärgen som förr var ledsen, arg och spänd blir nu helt avslappnad och börjar skämta.
12. Aragorns kroppsspråk efter att han huggit huvudet av Mouth of Sauron!!! Det är samma frustrerande rörelser som jag gör på kvällen när jag inte får av mig långkalsongerna tillräckligt snabbt?
I övrigt – bra spelat! Jättebra timing!
Sitter här och gungar fram och tillbaka och gråter. Kan inte sluta lyssna. Har lyssnat på den säkert 20 ggr redan och dagen är inte ens slut än. :( :( :(
När jag var elva kom min nio år äldre syrra och sa att hon hade sett en film som var “såå Sonja”. Att jag bara skulle älska den! Det var precis min typ av handling och min typ av humor!
Och så var det den här.
Jag har många gånger funderat på det där dessa 15 år som passerat. Hahaha. Jag tyckte nämligen inte att den var så värst bra.
Ni som läser min blogg vet att jag har en oerhörd förkärlek till miljöfrågor (länk). Jag älskar naturskyddsföreningens filmer som informerar om natur och miljö.
Filmerna är lätta att förstå även för dem som får hem såna här broschyrer i brevlådan:
På tal om Crispin Glover som han heter.
Det här klippet!!
I Drunk History tar dom alltså människor som är passionerade inom nåt ämne i historia, super ner dom och så får dom ge en historielektion.
Jag älskar Drunk History. Dom flesta jag har visat Drunk history för tycker att det är “lite roligt” men inte mer.
Jag typ DÖÖÖÖR när Marc Twain gråter! Och “you look like an asswhole”, hahaha…
Kolla alla men kolla den här också… “thank you much.. for the walking stick”, hahaha..
Eller den här. “William Franklin was a dick” !??
Nu ska jag ge mig. Jag är helt jävla upp i varv idag. Jag har glömt att äta, jag har glömt hur man lagar mat. Sitter här och tuggar fradga. OBS jag skämtar inte. Är “genuint” ledsen att detta går ut över er.
