Under gårdagens FN-sammanträde diskuterades situationen i Syrien. I själva verket var det ingen diskussion eller dialog, snarare monologer för och emot en FN-resolution för att stötta Arabförbundets fredsplan som föreslagits som en lösning för situationen i Syrien. Medan samtliga länder uttryckte sin avsky och beklagade det eskalerade våldet valde Ryssland att helt gå emot strömmen (som väntat) och visade sitt stöd för Bashar al-Assad och manade till dialog, i Moskva. Förvisso är Kina och Indien på samma linje som Ryssland, om än som följare och inte initiativtagare.
Rysslands förslag om dialog skulle innebära samtal mellan Assadregimen, oppositionen i Syrien och eventuellt andra parter som medlare. Men detta är dömt att misslyckas, vilket Ryssland är väl medveten om. Förhandskravet för samtalen är att utgångspunkten inte ska vara att Assad lämnar ifrån sig makten. Hur man har tänkt att samtal i sådana fall ska vara konstruktiva är svårt att se. Förmodligen skulle Ryssland föreslå reformer i form av att ge oppositionen plats i parlamentet och eventuellt regeringsposter efter ”fria val” som Assadregimen accepterar. Med andra ord det som Assadregimen själv har hävdat att man ämnar genomföra om bara dessa ”väpnade gäng och terrorister” slutade upp med det väpnade motståndet.
Förvisso har oppositionen gjort klart att man inte kommer att delta i några samtal med Assadregimen med Ryssland som medlare, i synnerhet när utgångspunkten inte är att Assad ska lämna ifrån sig makten. För oppositionen är Assads avgång det enda acceptabla. Därför vore samtal som inte har sin utgångspunkt i att Assad avgår inte intressant för oppositionen. Dessutom ter det sig paradoxalt att Assadregimen å ena sidan kallar oppositionen (väpnade och icke-väpnade) för terrorister och sedan visar sig vara villig att sätta sig ner vid samma bord med dessa och föra samtal om en eventuell lösning på situationen i landet. För Ryssland och Assadregimen är utgångspunkten att Assad sitter kvar vid makten, sedan är de beredda att förhandla om allt annat som kan tänkas komma upp. Med andra ord är förhandskravet från Assadregimen och Rysslands sida att Assad ska sitta kvar vid makten, punkt.
I skrivande stund uppgår antalet döda till 63, en siffra som kommer att öka under resten av dagen. Imorgon börjar räkningen från noll igen och kommer snabbt att öka till tiotals döda, liksom föregående dagar, veckor och månader. FN slutade räkna antalet dödsoffer vid 5400.
Idag och följande dagar försöker västländer att övertala Ryssland att inte lägga fram sitt veto mot den FN-resolution som är tänkt att läggas fram. Det är tydligt vad Ryssland vill ändra i resolutionen för att inte förhindra att resolutionen antas, nämligen att kravet på Assafs avgång stryks. Att Ryssland har både politiska och ekonomiska intressen (Ryssland tjänar miljarder på vapenförsäljning till Syrien) som landet värnar om genom att blockera resolutionen är ingen hemlighet, det är en politisk kärlekshistoria som kostar människoliv. Något som vare sig Ryssland eller Assadregimen kommer att ta hänsyn till.
Ryssland, likt Assad, menar att FN inte ska kränka Syriens suveränitet och att situationen bör lösas internt av syrier. Hur detta ska gå till när endast vapen talar i nuläget säger Ryssland inget om. Frågan är om en lösning via dialog och politiska förhandlingar internt i Syrien är möjlig? Det ter sig tämligen omöjligt när oppositionen kräver Assads avgång och Assad i sin tur kallar oppositionen för terrorister och förkastar alla förslag om att han ska lämna ifrån sig makten.
Assadregimen kan aldrig gå vinnande ur detta, men den kommer att göra motstånd så länge den bra kan. Även om ingen i slutändan kan utropa sig som vinnare efter detta blodbad tror jag att Assadregimen kommer att falla, det är bara en tidsfråga. Hur länge regimen består är dock en öppen fråga.
En öppen fråga är också huruvida en FN-resolution skulle främja en eventuell lösning.
