Håkan Mild: ”2011 smäller det – då är det revansch”

KOMMUNIKATION. Efter skarp kritik på BaraBen.com mot IFK Göteborgs bristande förmåga att kommunicera med sina medlemmar och fans har liket nu visat prov på att det trots allt lever. På IFK Göteborgs officiella hemsida talar Håkan Mild nu direkt med fansen i en drygt tolv minuter lång intervju. Där dristar han precis sådana saker som har behövts för att frustrationen inte ska nå kokpunkten bland – i spåren av fiaskosäsongen 2010 – de minst sagt frustrerade fansen.

I supporterled har starka åsikter kring behov av både tränar- som taktikbyte vädrats. Det svarar Mild på så här:

”I en förening som IFK Göteborg…och AIK, Malmö, krävs ganska mycket för att klara av att ha den kontinuiteten och vara stark och stå för någonting. Och inte ändra inriktning bara för att man får ett sämre sportsligt år då.”

Men för att inte hamna i en situation där han riskerar kritik för att föreningens idéverksamhet stagnerat fyller han på (/helgarderar sig med, välj själv lämpliga adjektiv efter tycke och smak) med följande passus:

”Sedan måste vi hela tiden utvecklas, och har vi valt att gå en väg och vi märker att det här inte är rätt så måste vi klara av att förändra och gå en annan väg, också.”

Och som om inte det vore nog tar Mild naturligtvis även fram historieböckerna för att ge en lektion om vad som ”fungerat förr” till dagens fans och kritiker:

”Men, inte byta helt, för då tror jag att vi är illa ute. Och den väg som IFK har valt, det finns en historia i den. Det finns en kultur i IFK som har gett framgång. Sedan så måste man modifiera och utveckla den. Och det försöker vi göra hela tiden för att inte stanna upp och som jag sa innan, inte sluta bli bättre.”

Efter att Expressen avslöjat IFK Göteborgs intresse för Lars Lagerbäck är det även intressant att se vad Mild säger i ämnet ”tränarbyte”, där han kategoriskt förnekar dessa funderingar:

”Vi har inga tankar på att byta tränare. Man pratar om att ha tränare i fem år, ofta beror det på vilken framgång man har. Och vi gjorde en liten skiftning i 2010 där vi förtydligade arbetsuppgifterna. Som vi tycker var befogat efter 3,5 år då.

Mild fördjupar sig även i ämnet och går in på de faktiska prestationer som den nuvarande tränarstaben mäktat med, och här anammar sportchefen en rektors ton (notera betyget VG):

”Men anledningen till att tränarna varit med så länge och suttit med så länge är ju beroende på vilket resultat du gör. De tränare vi har, alltså vi har hållit på i fyra år med den här gruppen och då har vi tre cupfinaler, de har tre supercupfinaler och man har etta, tvåa, treaplaceringar. Det är ett bra resultat, 2010 är vi inte nöjda med. Men ser man på en helhet har man presterat med väl godkänt.”

Sedan går Mild in på den press som det innebär att spela eller jobba för Blåvitt. Här är han indirekt på fansens men även medias krav, som en blandning av negativt och positivt:

”Det som är positivt med att jobba i IFK Göteborg är att det finns ett oerhört stort engagemang. Jämfört med många andra föreningar så får vi veta att vi lever, och det är också…kan vara väldigt pressande för många, samtidigt som det är oerhört stimulerande hela tiden, att vilja prestera mer. Jag tror att de flesta som håller på med det här och definitivt av ledare och spelare, det handlar om att vinna, om att vilja vinna. Och man är inte nöjd när man inte vinner. 2009 när vi kommer tvåa, där vi får väldigt mycket beröm för en bra säsong och det här så är det väldigt få utav oss som är nöjda.”

Sedan kommer de magiska – på något sätt förlösande orden – som borde ha kommit bara dagar efter säsongsavslutningen 2010:

”Vi vill ju alltid vinna, det är det vi strävar efter. Det finns en stor lust att prestera bättre än vad vi gjort det senaste…vi har inte presterat tillräckligt bra under 2010 och det får man går till sig själv med, jag som sportchef får gå till mig själv, tränarna och spelarna får gå till sig själva. Och utifrån det får man ju hitta positivitet någonstans, att 2011 då smäller det. Då är det revansch.”

Blåvitt låter nu sin bäste kommunikatör komma till tals. En man som är respekterad, men även talför och som är hjärtat i organisationens elitlag. Det är därifrån dessa förklaringar skall komma och när de väl gör det så blir reaktionen från mitt eget håll precis som jag förväntat mig. Man stärks i sin tro att föreningens motgångar under 2010 enbart varit tillfälliga och tryggas i ambitionen att föreningen IFK Göteborg inte tappat sin tro på den egna förmågan.

Det är väldigt synd bara att marknadsavdelningen och ”pressavdelningen” hos Blåvitt inte insett att den här typen av kommunikation borde ha varit den naturliga reaktionen – precis efter att den rent ut sagt pissiga säsongen 2010 tog slut. På det sättet skulle alla vågor av spekulationer och vild intern kritik bland supportergrupper ha mattats av i sin linda. Nu har hela november och halva december i stället innehållit krav på tränarnas avgång, folk som hotat med bojkott mot årskorten på grund av bristande ambitioner och allmänt missnöje.

Se så mycket lite smart och väl planerad kommunikation kan göra.
Nu hoppas jag innerligt att Blåvitt lär sig – och föregår oss kritiker nästa gång…