Psykosen under silly season

SILLY SEASON. Nu ska väl inte fotbollsfans kategoriseras som den mest omdömesgilla samhällsgrupp rent generellt, men under ”silly season” tas dess hysteri till rent ut sagt bisarra nivåer. För någon vecka sedan gick det rykten om att Adam Johansson var aktuell för en utlandsförsäljning för bisarra 20-25 miljoner kronor.

Detta är alltså ungefär vad Tobias Hysén beräknades vara värd på transfermarknaden – efter att han hade vunnit skytteligan.

Men nej, något kritiskt tänkande fanns inte. Ett par obskyra hemsidor nere på kontinenten – som aldrig tidigare förekommit i debatten – var plötsligt absoluta sanningsvittnen för att en jätteaffär skulle vara på gång med Adam, troligtvis till England. Ibland vet jag inte om man ska skratta eller gråta åt de helt hysteriska slutsatser som en del fans vill dra och sedan forumförvandla till sanningar – enbart baserat på sin egen lust för lite action i ett annars sval fotbollsvinter.

Detta säger jag som ett försök till nyansering. Men samtidigt medger jag mer än gärna att alternativen som är lite kittlande – som att Blåvitt nobbar duon av duktiga islänningar för att plocka in några ”wild cards” från Argentina – är kittlande. Det okända bär på något sätt i sig en möjlig potential för supersuccé. Den möjligheten känns avsevärt mindre med de så kallade säkra korten.

Men med den möjliga succén kommer även risken om det totala fiaskot.
Fast risker i all ära, två argentinare i Blåvitt, det vore något det.