EKONOMI/SPONSRING. Som jag kunde avslöja på BaraBen (först av alla, tjoho!) blev Prioritet Finans den nya sponsor som tar över ICA:s roll på magpartiet av Blåvitts tröjor. Drygt 10-12 miljoner kronor rasslar in i kassan, årligen, under fyra år och företaget i fråga får en enorm goodwill-effekt av sin kamratpartner…

Några kommentarer som är värda att läsa i samband med detta är följande:

Storsponsorn Nils Wiberg, ägare och vd för Prioritet Finans med dotterbolag, ville inte tala om Obol-affären. Först låtsades han om att han inte kände till det, men försvarade sig efter hand med att ”Vi är ju ett seriöst företag som funnits i 30 år”.

- BaraBen, onsdagen 23/3

Om vi vinner ute i Europa är det oerhört viktigt för ICA. Och så här ökar våra möjligheter att göra det. Det handlar om att skaffa sig mer resurser helt enkelt. Det är väldigt enkelt i den här världen, antingen får vi in mer folk på läktaren för att få in pengarna där eller via sponsorer.

- Fredrik Abrahamsson till BaraBen tisdagen 22/3

Men det som egentligen stör mig mest, är att den nya matchtröjan är riktigt ful!

- Bloggaren Peeman, tisdagen 22/3

Och så kan man kika på de fem inledande minuterna från presskonferensen via Bambuser, här. Och vid 18-tiden i kväll avslöjar jag ytterligare en rätt så stor riktningsförändring som IFK Göteborg gör inom kort. Fram tills ny har det snackats om renhet, men nu döps ambitionen om till ”smutisgt”. Läs mer om detta på BaraBen.com i kväll.

KANAL GLENN. Kolla på Kanal Glenns specialavsnitt om Blåvitts nya rosa tröja, här! Jag intervjuar bland annat föreningens ordförande, marknadschef, sportchef och supporterlegender som ”Neger-Flash” och ”Maggan” om deras syn på det nya rosa bortastället som Blåvitt har för året.

Här en uppdaterad version med Blåvittshopens övriga rosa sortiment:

BaraBens maskerade (rosa) hämnare.

Nu är det läge att dansa på bordet Pär.
Nu eller aldrig. Men känn ingen press.

Läs hela min analys inför årets första träningsmatch här, på BaraBen.com.

Men i gårdagens Sportbladet framkom att de spelare som kunde bli aktuella för IFK Göteborg (i alla fall för ögonblicket) nu lyckats ta ordinarie platser i sina respektive lag. Det gör att de naturligtvis inte är lika sugna på ett äventyr i isbjörnarnas hemland Sverige – hur mycket vi nu än vill se vår liga som ett ”skyltfönster mot Europa”.

Samtidigt viskade en fågel i mitt öra att Blåvitt förbereder ett bud på ett par miljoner kronor på en back. All logik får därmed mig att titta tillbaka på de isländska provspelare som varit huvudalternativet till Liveröds hemliga Sydamerikaner. Den bättre av dessa två, vänsterbacken Hjörtur Logi Valgardsson, 22, har nämligen fått en strid ström av lovord från både tränare som spelare på Kamratgården. Han imponerade stort på både träning som den match han lirade före juluppehållet.

Ett plus ett: I dag, eller i morgon gör Blåvitt klart med sin fjärde islänning, Valgardsson.

Matchtid: 18.00 (onsdag 19 januari)
Spelplan: Elmiahallen, Jönköping.
Bortaresa: Privatresor går att hitta via Änglarnas forum. Ni som inte vill åka på bortaresa till Jönköping kan dock nu för tiden hitta en hel del annat (känsliga läsare bör ej klicka på den länken…) på samma forum.

– Självklart är detta spelare som kommer gå rakt in i startelvan och vara stjärnor i Allsvenskan.

Men fegar sedan ur och halvgarderar sig med ett:
– Det enda hinder jag kan se, är att de kan behöva något halvår för att anpassa sig. Men det är ju klart att de i grund och botten håller högre klass än svenska spelare.

De kommer gå rakt in i startelvan och vara stjärnor – men kan behöva något halvår på sig att göra det, enligt Liveröd. Som för en dryg vecka sedan uttalade sig på följande vis hos samma sajt, den gången om att Elfsborgs tränare Magnus Haglund velat ta in ”en Argentinare för att krydda truppen”:

– Det är helt fel väg att gå. Ta in ett helt gäng, tre-fyra stycken! Dels för det sociala, om de är fler så blir inte kulturkrocken lika stor. De har varandra i det nya landet. Men också för att du har mycket större chans att lyckas. Alla blir inte ”hits”, men någon av de där fyra kommer att bli riktigt bra.

Så först säger Liveröd att de kommer gå rakt in i startelvan och vara stjärnor – men halvgarderar sig med att de kan behöva något halvår på sig att göra det och helgarderar sig slutligen med att säga att ”om man tar in fyra stycken lyckas någon av dem”.  Jag skulle vilja påstå att om man tar in fyra halvbra scoutade spelare från vilken liga som helst på planeten – så kommer någon i den kvartetten att lyckas i Allsvenskan. Den här Liveröd känns – trots viss inblandning i Obolo till AIK – som en begagnad bilförsäljare. För varje bil han säljer där motorn faktiskt startar, så går det tre eller fyra som får motorstopp efter ett kvarter.

Detta är alltså ungefär vad Tobias Hysén beräknades vara värd på transfermarknaden – efter att han hade vunnit skytteligan.

Men nej, något kritiskt tänkande fanns inte. Ett par obskyra hemsidor nere på kontinenten – som aldrig tidigare förekommit i debatten – var plötsligt absoluta sanningsvittnen för att en jätteaffär skulle vara på gång med Adam, troligtvis till England. Ibland vet jag inte om man ska skratta eller gråta åt de helt hysteriska slutsatser som en del fans vill dra och sedan forumförvandla till sanningar – enbart baserat på sin egen lust för lite action i ett annars sval fotbollsvinter.

Detta säger jag som ett försök till nyansering. Men samtidigt medger jag mer än gärna att alternativen som är lite kittlande – som att Blåvitt nobbar duon av duktiga islänningar för att plocka in några ”wild cards” från Argentina – är kittlande. Det okända bär på något sätt i sig en möjlig potential för supersuccé. Den möjligheten känns avsevärt mindre med de så kallade säkra korten.

Men med den möjliga succén kommer även risken om det totala fiaskot.
Fast risker i all ära, två argentinare i Blåvitt, det vore något det.

I supporterled har starka åsikter kring behov av både tränar- som taktikbyte vädrats. Det svarar Mild på så här:

”I en förening som IFK Göteborg…och AIK, Malmö, krävs ganska mycket för att klara av att ha den kontinuiteten och vara stark och stå för någonting. Och inte ändra inriktning bara för att man får ett sämre sportsligt år då.”

Men för att inte hamna i en situation där han riskerar kritik för att föreningens idéverksamhet stagnerat fyller han på (/helgarderar sig med, välj själv lämpliga adjektiv efter tycke och smak) med följande passus:

”Sedan måste vi hela tiden utvecklas, och har vi valt att gå en väg och vi märker att det här inte är rätt så måste vi klara av att förändra och gå en annan väg, också.”

Och som om inte det vore nog tar Mild naturligtvis även fram historieböckerna för att ge en lektion om vad som ”fungerat förr” till dagens fans och kritiker:

”Men, inte byta helt, för då tror jag att vi är illa ute. Och den väg som IFK har valt, det finns en historia i den. Det finns en kultur i IFK som har gett framgång. Sedan så måste man modifiera och utveckla den. Och det försöker vi göra hela tiden för att inte stanna upp och som jag sa innan, inte sluta bli bättre.”

Efter att Expressen avslöjat IFK Göteborgs intresse för Lars Lagerbäck är det även intressant att se vad Mild säger i ämnet ”tränarbyte”, där han kategoriskt förnekar dessa funderingar:

”Vi har inga tankar på att byta tränare. Man pratar om att ha tränare i fem år, ofta beror det på vilken framgång man har. Och vi gjorde en liten skiftning i 2010 där vi förtydligade arbetsuppgifterna. Som vi tycker var befogat efter 3,5 år då.

Mild fördjupar sig även i ämnet och går in på de faktiska prestationer som den nuvarande tränarstaben mäktat med, och här anammar sportchefen en rektors ton (notera betyget VG):

”Men anledningen till att tränarna varit med så länge och suttit med så länge är ju beroende på vilket resultat du gör. De tränare vi har, alltså vi har hållit på i fyra år med den här gruppen och då har vi tre cupfinaler, de har tre supercupfinaler och man har etta, tvåa, treaplaceringar. Det är ett bra resultat, 2010 är vi inte nöjda med. Men ser man på en helhet har man presterat med väl godkänt.”

Sedan går Mild in på den press som det innebär att spela eller jobba för Blåvitt. Här är han indirekt på fansens men även medias krav, som en blandning av negativt och positivt:

”Det som är positivt med att jobba i IFK Göteborg är att det finns ett oerhört stort engagemang. Jämfört med många andra föreningar så får vi veta att vi lever, och det är också…kan vara väldigt pressande för många, samtidigt som det är oerhört stimulerande hela tiden, att vilja prestera mer. Jag tror att de flesta som håller på med det här och definitivt av ledare och spelare, det handlar om att vinna, om att vilja vinna. Och man är inte nöjd när man inte vinner. 2009 när vi kommer tvåa, där vi får väldigt mycket beröm för en bra säsong och det här så är det väldigt få utav oss som är nöjda.”

Sedan kommer de magiska – på något sätt förlösande orden – som borde ha kommit bara dagar efter säsongsavslutningen 2010:

”Vi vill ju alltid vinna, det är det vi strävar efter. Det finns en stor lust att prestera bättre än vad vi gjort det senaste…vi har inte presterat tillräckligt bra under 2010 och det får man går till sig själv med, jag som sportchef får gå till mig själv, tränarna och spelarna får gå till sig själva. Och utifrån det får man ju hitta positivitet någonstans, att 2011 då smäller det. Då är det revansch.”

Blåvitt låter nu sin bäste kommunikatör komma till tals. En man som är respekterad, men även talför och som är hjärtat i organisationens elitlag. Det är därifrån dessa förklaringar skall komma och när de väl gör det så blir reaktionen från mitt eget håll precis som jag förväntat mig. Man stärks i sin tro att föreningens motgångar under 2010 enbart varit tillfälliga och tryggas i ambitionen att föreningen IFK Göteborg inte tappat sin tro på den egna förmågan.

Det är väldigt synd bara att marknadsavdelningen och ”pressavdelningen” hos Blåvitt inte insett att den här typen av kommunikation borde ha varit den naturliga reaktionen – precis efter att den rent ut sagt pissiga säsongen 2010 tog slut. På det sättet skulle alla vågor av spekulationer och vild intern kritik bland supportergrupper ha mattats av i sin linda. Nu har hela november och halva december i stället innehållit krav på tränarnas avgång, folk som hotat med bojkott mot årskorten på grund av bristande ambitioner och allmänt missnöje.

Se så mycket lite smart och väl planerad kommunikation kan göra.
Nu hoppas jag innerligt att Blåvitt lär sig – och föregår oss kritiker nästa gång…