GÖTEBORG. En bloggkollega på BaraBen.com uppmärksammade mig nyss på att en annan bloggkollega här på Nyheter24, Joakim Hall, hade bloggat om ett huliganslagsmål mellan två grupperingar från Stockholm. När jag läser blogginlägget blir jag ta mig fan mörkrädd. Det finns alltså – på fullt allvar – vuxna, till synes fullt medvetande, människor som blir så till sig av fotbollshuliganism att de nästan kissar på sig, för att använda en Lundellsk retorik. Wow. Sicka grabbar. Så hårda, så tuffa.

Huliganer från De fina grabbarna och Firman Boys ägnade sin helg åt att slåss i Arboga. Alla underhåller sig på olika sätt, som bekant. Det där tänker jag inte moralisera över.

Däremot så blir jag så jävla trött på de fotbollssupportrar som inte tillhör huliganleden – som tycker att det är fruktansvärt spännande att tala om, förknippas med  och vidarebefordra sina insikter i den samma. Någon eller några av dessa kategorier tillhör tydligen AIK-bloggaren Joakim Hall, som verkar dräggla i extas av att få ”rapporter” om hur det gått i slagsmålet i Arboga.

”Efter ett par dagar i skärgården står Dulee Johnson för ett av helgens utropstecken. Det andra tecknet tillfaller AIK:s kategori C-supportrar efter uppvisningen i Arboga.”

”Utropstecken”? ”Uppvisningen”? Really? REALLY? Oh my fucking god.

Det hör väl inte direkt till god sed att gå till attack mot sina kollegor som ”ny på bygget”, men den här våldsglorifieringen som vi ser ständigt och jämt får mig att bli tokig. Vad är det som är så fruktansvärt spännande med huliganers gatuvåld, som får bloggare att vilja referera till dessa holmgångar som något de minsann har förhandsinsikter om och skryter om att ha kunskaper om? What the fuck is wrong with people?

Hall fortsätter:

”…Firman som tvålade dit DFG i Arboga på mindre än minuten. Detta fick jag rapporter om både via SMS och meddelanden på Facebook under lördagseftermiddagen. Jag visste att något var på G mellan grupperingarna, men inte var eller exakt när.”

Varför vill han berätta för sina läsare om att han visste att slagsmålet var på gång? Kan en logiskt tänkande människa koppla detta till något annat än en jakt på bekräftelse? ”Jag visste minsann vart de tuffa killarna skulle ha fest, alltså jag var inte på festen, men jag visste…” Oh yeah. What a guy. Hade jag vetat att det var på gång att smälla, men inte var på plats, hade jag då fan inte skrutit om detta i efterhand. Vem är det man söker bekräftelse från – supporterpolisen?

”Nu ska jag inte skriva så mycket om det eftersom jag inte har med det att göra.”

Men skriv inte om det då. Hur svårt är det? En omvänd Nike typ: just don’t.
Och sedan när vill fotbollshuliganer få sin dirty laundry spridd på olika nätsajter?

”Men det krävs mycket passion (och hat) för att åka 15 mil till Arboga för att slåss. Tidigare i år har man även kört över Wisemen och KGB.”

Förresten, jag sa väl att jag tycker att de tuffa killarna har sjukt grymma fester va? Hörde de att jag sa det med eller? Gjorde de det? Vet alla det nu, att jag tycker att deras fester är helt grymma? Va? Vet de det? Fan, jag måste nog blogga om det så att alla vet hur jag tycker om deras fester. Alltså, någon dag kanske jag blir bjuden…

Förlåt, Joakim Hall, du är säkert en skön snubbe
- men det här är bara P A T H E T I C.

GÖTEBORG. Vi steg på bussen, på väg från förfesten på Hisingen in mot centrala Göteborg för vidare fest på krogen ”Nef”, när jag råkade stöta mot en kille som stod upp vid de främre dörrarna.
– Watch out or I will bash your head in, sa killen jag råkat gå mot.
Jag tittade upp och mötte ett bekant ansikte – framför mig stod Dulee Johnsson.

Killen har inte bara attitydproblem, han har grava svårigheter med att skilja på rätt och fel. Det var något som var allmänt känt kring BK Häcken, redan på den tiden som han höll på att etablera sig i svensk fotboll. Han bodde bland annat hemma hos BK Häckens dåvarande säkerhetsansvarige, som kom nära inpå den unge man som senare skulle hamna i en rad medialt uppmärksammade skandaler.
”Om alla bara visste hur mycket problem vi haft med honom under tiden i Häcken”, sa BKH:s säkerhetsboss till mig för ett par år sedan, när någon av de då fräscha skandalerna rullades upp i svensk press.

Själv blev jag bekant med Dulees attityd på nära håll en vinterkväll i slutet av 2004, eller om det kan ha varit i början av 2005. Tydligen var han ihop med en tjej (jag vet inte om det är samma donna han senare stod åtalad för att ha misshandlat) som bodde på samma del av Hisingen som jag själv, för jag såg honom röra sig på det lokala torget vid ett par tillfällen – hela tiden med en blond tjej i släptåg. Hur som helst var det på den tiden vanligt att vi hade förfester hemma hos mig i vänskapskretsen, innan vi ramlade ut i nattlivet i de centrala delarna av Göteborg. Så även den här kvällen.

Fem killar (inklusive mig själv) hade samlats i min lägenhet för att värma upp för nattens övningar. Det var den vanliga mängden av tifoklipp på nätet, Preppen på burk och diverse asgarv till plumpa skämt som konsumerades. När vi började känna att det var läge att ramla inåt stan uppkom diskussionen om att fixa fram en taxi, vilket visade sig vara svårt när vi var fem gubbar. Det fanns inga stora bilar tillgängliga på en fredagskväll (no shit Sherlock) så det fick bli bussen in. Stojandet och stimmandet fortsatte med ölburkar i högsta hugg ända ner till busshållplatsen där vi väntade in 40-bussen.

Det här var innan stombuss-systemet infördes i Göteborg, vilket innebar att alla skulle gå på längst fram i bussen. Ett par av gubbarna i gänget försökte tjuvåka genom att lämna över någons busskort till nästa person och detta väckte våldsamma skratt i vårt sällskap. Jag garvade på hårt och gick in i den halvfulla bussen samtidigt som dörrarna stängdes. När bussen satte fart framåt var det med ett litet ryck, så jag tappade balansen för en halv sekund och tog lite väl stor yta på den del där barnvagnar eller rullstolar har sitt utrymme, långt fram i bussen. Då råkade jag stöta mot en liten kille som stod upp till höger om mig.

Innan jag hann yttra mitt obligatoriska ”ursäkta mig” fräste grabben:
– Watch out, or I will bash your head in.
Jag tyckte mig känna igen killen när jag tittade upp, men kunde inte riktigt koppla vem han var. I stället svarade jag, på svenska, ungefär:
– Men du, tagga ner lite nu. Det var inte meningen.
Då sa polaren som blivit kvar bakom mig, eftersom jag blockerade vägen framåt.
– Är det inte han i Häcken?
Och ett ljus gick upp för mig. Häckens mittfältare Dulee Johnson stod precis framför mig. Och mordhotade mig.
Vilken underbar kille.

Efterspelet till detta är inget jag är speciellt stolt över. Dels får jag skylla på ungdom, jag var trots allt bara 21-22 år gammal. Dels hade en hel del öl runnit ner i våra strupar, vilket även det hade en viss inverkan på omdömet. Men nej, det blev inget handgemäng. Vi bara hånade Dulee och hans attityd på nära håll, verbalt. Spelade över lite gällande det faktum att tuffa Dulee tyckte det var all right att säga till den som råkat stöta till honom på bussen, att han skulle slå in huvudet på personen.

Redan där och då insåg jag vad det här var för typ av människa. Vilken slags karaktär han var, eller rättare sagt, vilka brister som fanns i personens karaktär. Sedan dess har vi fått se offentliga bevis på det. Om och om och om igen. Tragiskt. Det är allt jag kan komma att tänka på i den senaste i raden av skandaler kring AIK:s självutnämnda mittfältsstjärna. Tragiskt är ordet.

#FRANKIE’S GBG#FRANKIE’S GBG#FRANKIE’S GBG#

För övrigt är det dags för dig som håller på Blåvitt eller Halmstad BK att kika in Sveriges bästa U-lagsinförrapporter på BaraBen. Bloggaren Olof Björkman (som även driver den excellenta fotosajten Fotbollsfoto.com) har i dagsläget ingen riktig utmanare i att presentera införrapporter och efterhandsanalyser om U-lagsfotboll på elitnivå. En läsning och bloggmässig presentation som är mer än värd att unna en rejält stund åt…

ENGLAND. Det här är AIK:s tidigare tränare, Richard Money, som har ett ”samtal” med supportrar. Finns det några beteendevetare där ute som kan fastställa om detta är ett typsikt ”engelskt” eller ”Solna”-beteende? Jag bara undrar.