GÖTEBORG. Där står vi i bilkön ut från parkeringen framför polishuset på Skånegatan. Tio minuter passerar och vår ångande heta Volvo har inte rört sig mer än tre, kanske fyra meter på den här tiden. Normalt hade detta lett till akut haveri i våra hjärnor, men den här kvällen funkar det. Fan vilken enkel väntan efter en sådan enkel seger.

Jaja, ”oh ni hade sådan tur” och bla bla the fuck blaha. Normen är att Blåvitt vinner när de möter Öis och Gais. Det har alltid varit så, det kommer alltid vara så. Sedan kan varje idiot hitta nålen i höstacken någon enstaka gång, men det gör inte nålen enkel att hitta för det. När Blåvitt kommer ut i andra halvlek som ett lag som redan har vunnit matchen – så är det upplagt för den vanliga ”dramatiken”.

I stället för att hålla uppe den aggressiva press som totalt massakrerar alla Gais försök till anfallsspel i första halvlek så lallar de omkring med bollen på ett sätt som bara gallskriker ”nu försvarar vi ledningen”. Naturligtvis leder det till baklängesmål – så att Blåvitt tvingas vakna till liv och börja rulla lite boll igen. Men totalt sett, det är lite på grund av matcher som den i kväll som Gais aldrig kan bli en speciellt intressant lokal rival till Blåvitt – de vinner alldeles för sällan och har i princip aldrig lag som består av elva krigare som kan överprestera i det som för många fans faktiskt är årets absolut viktigaste match.

Tänk er själva, varje Gaisare får nu stå ut- tills i alla fall nästa vår – med att lyssna på de sju-åtta blåvita som omringar honom i grannskapet, på jobbet, i rännstenen eller på kontoret. Det är fan ingen dröm att hålla på grönsvart, hur mycket de än lurar i sig att det är indie/kult/coolt/kräddigt. Det är bara lidande, just nu i varje fall. Men ni é sköna ändå, kära makrillar.

Jag unnar de grönsvarta fansen ett bättre fotbollslag. För i dag var det – hur jämnt det än verkade ute på banan – ännu en i raden av ”enkla” segrar för Blåvitt. Det gynnar ingen som vill se hetta kring Göteborgsfotbollen. Tyvärr. Jag hade velat se Wandersson, Magnus Gustafsson, Hasse Blomqvist, Sören Järelöv, Rolle Nilsson, Lallo Fernandes och Jompa Andersson i det här laget. Killar som sätter avtryck. Nu är det ett gäng rätt bleka spelare och ett par avdankade Blåvitt-rejects som formar laget. Det imponerar inte på en kotte, tyvärr.

Med sådana namn hade kanske Gais hade kunnat ge Blåvitt en match. Eller ja. Ni vet.