BARABEN.COM/BAKOM BARABEN. I dag publicerar jag intern kritik på BaraBen.com som framförts av flera spelare i IFK Göteborg. Enbart en av spelarna är namngiven, nämligen William Atashkade, de andra hålls anonyma. Då frågar sig en del varför jag gör så här? Jo, svaret är rätt så enkelt. Jag jobbar inte för IFK Göteborg.
”Jag hade gärna spelat i Blåvitt. Men inte med den taktik och det ledarskap som finns nu.”
- William Atashkade
Som supporterjournalist, i det här fallet som bloggare på BaraBen.com, har man sitt ansvar gentemot läsarna – inte gentemot den förening som bloggen följer. Med detta menar jag att läsarna på BaraBen.com, i egenskap av blåvita supportrar och i många fall medlemmar i IFK Göteborg, i andra fall årskortsinnehavare på Gamla Ullevi – är berättigade till mer information.
IFK Göteborg lanserade i höst (efter många om och men) sin nya hemsida och slog sig på bröstet för att de nu ”lärt” sig att kommunicera med sina fans. Rent tekniskt sätt finns massvis av brister att anmärka på, även om det var ett klart fall framåt. Men det häpnadsväckande är att IFK Göteborg fortfarande inte lärt sig ett jota om att kommunicera med sina kunder, sina medlemmar, sina fans. Däri ligger grundproblemet, som gör att jag mellan varven outar missnöje och interna stridigheter som sker inom IFK Göteborg.
Jag kommer inte åt allt, för gudarna skall veta att Kamratgården är mycket svårare att få fram information från sedan Håkan Mild tog över som sportchef. Det läcker inte info åt alla håll längre. Men genom ett aktivt deltagande i sfären kring både sponsorer, ledare och spelare går det oftast att pussla ihop rätt mycket vettig information ändå. Fråga Håkan Mild vad han tycker om situationen, så får ni nog en motsatt bild om hur tätt det där egentligen är tilltäppt.
I detta fall berättar jag att ett stort antal spelare varit skarpt kritiska till ledarskapet i IFK Göteborg under 2010. Dessutom citeras flera av dem anonymt – med respekt för deras egna önskemål. Samtidigt har det varit en intensiv våg av kritik från supporterhåll mot både tränare, sportchef och styrelsen. Trots detta sysslar IFK Göteborg inte med någon som helst aktiv kommunikation gentemot sina fans. De verkar helt enkelt inte förstå – eller vara intresserade av – att styra och påverka informationsströmmen kring föreningen.
Därför tar jag mitt ansvar och berättar det jag vet. Det kan eventuellt skapa lite bättre insikt om vad som pågår inom den förening som så många älskar, följer och sympatiserar med. För jag jobbar för mina läsare, de blåvita fansen, inte för IFK Göteborg. Ett smart och kommunikativt Blåvitt hade redan garderat sig mot detta. Men så lever de även på många plan kvar i 1900-talet.