11 september, Utöya, flygolyckan i Jaroslavl.
När stora händelser inträffar minns man för evigt exakt vart befann sig, vad man gjorde och hur det kändes när man fick beskedet.
Den 7 september 2011 är en sådan dag. Jag bodde fortfarande i Orsa då och arbetade på lokaltidningen. Mora IK skulle spela träningsmatch mot Örebro samma kväll, men jag var ledig så jag hade inte tänkt gå.
Klockan närmade sig tre. Jag minns att jag satt på soffbordskanten med en kaffekopp i ena handen, en sådan utan öron, och mobiltelefonen i andra. Hela flödet på Facebook började plötsligt fyllas med meddelanden i stil med “RIP Stefan Liv”. Det ilade till i magen. Surfade direkt in på tidningarnas hemsidor och såg till min fasa vad som hänt.
Det plingade till i mobilen. Ett meddelande från Moras Daniel Viksten.
– Ofattbart… jobbigt att ladda för match nu kan jag lova.
Men helt plötsligt kändes det rätt att åka till FM Mattsson Arena. Jag ville vara där. Det kändes bra att få prata om vad som hänt med andra hockeyfans. Inför matchen hölls en tyst minut och det var en väldigt speciell känsla.
Nu har det gått tolv månader sedan den dagen.
Nästan exakt på timmen ett år efter tragedin som skakade en hel värld.
I dag tänder jag ett ljus för Stefan Liv och hans familj.
Hoppas du och dina lagkamrater har det bra där uppe.
/Olle