Ni vet hur lack man blir när man sitter nere i Nigeria och försöker blåsa någon på pengar och datorer, men allt som händer är att man får en skräpig kartongpryl, medveten övervärderad så man dessutom blir skyldig tullen pengar, skickad till sig? Inte? Låt mig då berätta om en som vet hur det känns.

Brad Carter hade i juni förra året köpt en Mac, och skulle därför kränga av sina gamla kärleksfullt klistermärksprydda PC. Efter att ha lagt upp den för försäljning fick han snabbt ett mail från en person som kallade sig Rebecca. Efter några problemfria mail, där Rebecca bl.a gladeligen slängde på $100 extra bara för att Brad ville skicka det snabbt, ramlade så ett konfirmationsmail från PayPal ner i Brads inkorg. Där stod att läsa att han hade mottagit en inbetalning på $500, men saker som lite underligt färgschema och konstig stavning fick Brad misstänksam om han inte redan varit det. Mycket riktigt: i hans faktiska PayPal-konto hade inga pengar ramlat in. Det handlade om ett Nigeriabrev.

Rebecca var dock inte den som gav sig. Föreställ er bara Brads fasa när han fick ett mail från PayPals EGNA avdelning av FBI. Där stod det att det var oacceptabelt att få pengar utan att skicka det som köparen betalat för, och att han följdaktligen omedelbart skulle skicka datorn. Annars blev skulle FBI ”LEGAL ACTIONS”-fista honom tills han bad om förlåtelse. Brad, klok som han var, anade även fortsättningsvis oråd och lät bli att skicka någonting, trots att Rebecca skickade ett antal oroade mail med många frågetecken i rubrikraden.

Eftersom Brad till yttermera visso är en mycket sympatisk person beslöt han sig för att Rebecca inte skulle gå lottlös ur historien, hennes mystiska beteende och uteblivna betalning åsidosatt. Därför bad han sina barn att göra en dator åt henne.

I Google-sökrutan står det ”Nigerian scammer”

Brevet kostade Brad $9 att skicka, och till tullen beskrev han paketets innehåll som ”cardboard art” till ett värde av $500. Eftersom man i Nigeria måste betala en viss procent av paketets innehåll till tullen fick Rebecca sin läxa lärd där. Lite senare försökte hon kontakta Brad via Google Chat, där hon bl.a kallade Brad dum och skrev att hennes chef inte förstod vad det var han hade skickat. Ett utdrag ur konversationen dem emellan följer:

9:27 AM: rebecca: what did you ship to my boss
9:28 AM: me: a Dell laptop, just like you ordered
9:28 AM: rebecca: is that a laptop
9:28 AM: me: of course
9:29 AM: rebecca: ypou are crazy
9:30 AM: me: what are you talking about? did the laptop not work?
9:32 AM: me: please tell me what’s wrong with it
9:35 AM: rebecca: suck my divck

Och så slutar historien om den blåsta nigeriabluffmakaren. Sensmoralen är förstås ”försök inte lura en person med barn och tillgång till kartong”.