Idag berättar jag på min privata blogg att jag tillsammans med Emanuel, Mymlan och några till är engagerad i nyhetssidan Ajour, och varför det kommer innebära att jag avslutar mitt engagemang för Nyheter24 och lägger all skrivtid där istället. Läs gärna där för min programförklaring.

Men direkt till er Nyheter24-läsare vill jag säga tack! Det har varit jättekul att berätta om mitt hjärteämne för er, och jag är övertygad om att vi kommer ses igen. Jag menar, oss frilansare emellan: man vet aldrig vem som ska bli näst med att betala för ens tjänster.

Tack för alla tips, all läsning och allt stöd – vi ses på Ajour!

Hur är läget? Lite fredagkväll sådär, eller? Har du satt på dig finskjortan eller –blusen, och ska för en gångs skull ut och göra dig till för att fira veckoslutet? Ja, då ska jag inte störa. Tänkte bara berätta att jag skulle jobba ikväll, och kom därför inte ut på några äventyr. Och eftersom att min arbetsdisciplin lämnar mycket att önska verkade det mycket roligare än att smälla ihop en liten spellista än att jobba. Men vad vet väl jag om musik, knappt intet…

…om det inte är Absolut Internetz – Music from the memes det handlar om! That’s right bitches, jag har satt ihop den definitiva memespellistan som täcker ALLA musikaliska smittor (som finns att tillgå på Spotify) som drabbat internet de senaste åren!

Det är en helgjuten festkvällsspellista vi snackar om här. Den tar sin början i att deklarera att det är fredag och därmed festdags – för att citera urmemet med den dansande bananen: peanut butter jelly time – varför vi kickar igång er med Levan Polka, låten som användes 2006 för att kompa animetjejen som svingade en purjolök. Lite senare, när festen kommit igång, låter vi det rycka i era ben genom storheter som numa numa, Chris Browns Forever (från världens vackraste och mest virala bröllopsingång) och engelska varianten på Caramelldansen (som jag faktiskt skrivit om).

Natten flyr på sitt säreget magiska sätt, och innan vi vet ordet av har vi firat livet till såväl Nyan Cat, Rick Astleys odödliga klassiker Never Gonna Give You Up och en tranceremix av Chris Crockers hjärtskärande vädjan att vi ska låta Britney Spears vara. Men också mer subversiva grejer, som dansken Tommy Seebachs tappning på rockklassikern Apache, vars skogstokiga musikvideo gick Youtube runt för några år sedan, och Run Away, det moldaviska bidraget till Eurovision Song Contest 2010 som födde nätundret Epic Sax Guy. Dessutom har självklart Justin Bieber, stjärnan som internet födde och sedan kom att hata, fått vara med på ett hörn.

När en remix av animerepliken ”It’s over 9000!” fått påminna oss om att klockan håller på att bli för mycket, och vi har druckit så många öl att vi sett dubbla regnbågar, spelar Erasure nattgolvets sista låt i sin Robot Unicorn Attack-pånyttfödda hit Always, och sedan är vi lika glada som Eduard Hill att äntligen få återvända hem. Eller som han uttryckte det: trololo.

Väl hemma lugnar vi ner oss med datorspelet Portals enastående slutlåt som gick nätet runt häromåret, jullåtsmashupen som gav a capella-gruppen Straight No Chasers skivkontrakt och Mariah Careys vackra Without You – eller som deltagaren i bulgarisk Idol trodde den hette: Ken Lee. Till Imogen Heaps undersköna röst somnar vi sedan, när hon sjunger den låt som blev fokus för det outgrundliga memet Dear Sister: Hide and Seek.

Och när som den sista låten spelar ut er i drömmarnas rike ler inte bara jag godmodigt åt eran lyckade kväll i Internets tecken; nej, jag tycker mig också, just ikväll, se ett aldrig så litet leende på artisten – Keyboard Cats – läppar.

God natt, och trevlig helg!

Here’s to the crazy ones. The misfits. The rebels. The troublemakers.

Våra samtal över kaffet på arbetsplatsen, våra korta meningsbyten i kön till matkassan och våra små lägesuppdateringar när vi springer på gamla vänner på gatan har, utöver att vara det sociala kittet som Emanuel Karlsten en gång respektfullt förklarade som trams, en sak gemensamt: det bygger på gemensamheter. Vi har våra parallella intressen, vårt medvetande rör sig kring ungefär samma lyktstolpar, och allt detta speglas i våra dagliga samtal.

The round pegs in the square holes. The ones who see things differently. They’re not fond of rules. And they have no respect for the status quo.

Internet bygger på precis samma principer. Memes är bara stora internskämt, där vi måste veta en grundläggande faktor för att kunna spinna vidare på idéerna på rätt spår. Eller helt medvetet välja fel spår, och på sätt attackera memet från en oväntad infallsvinkel. Och idag har en sådan gemensam faktor fallit bort.

You can quote them, disagree with them, glorify or vilify them. About the only thing you can’t do is ignore them. Because they change things. They push the human race forward.

När Apple 1997 fick en ny slogan – Think Different – spelades en första version in av den ikoniska reklamfilmen ”Crazy Ones” med Steve Jobs själv som voiceover. Slutversionen fick ha Richard Dreyfus som speaker, men att Jobs läste texten i filmen var passande på mer än ett sätt. Som en av de viktigaste personerna i utvecklingen kring hur vi använder oss av internet, hur det blivit en så djupt integrerad del av vårt liv, var han definitivt själv en av de ”crazy ones” reklamen pratar om.

And while some may see them as the crazy ones, we see genius.

Steve Jobs var en gemensam nämnare för samtliga som på något sätt berört internet, så det blir självklart att nätet idag har sorg, och tar farväl. Googles avsked går helt i linje med Jobs egna minimalistiska design. Teknikmagasinet Wired fyller sin förstasida med citat om Jobs (på ett sätt som för övrigt illustrerar vilka som är de riktigt stora namnen i den här branschen, då Bill Gates citat är störst och längst upp medans Barack Obamas avskedsord hamnar nere bland de andras). Reddit hyllar ikonen genom att byta ut sin logga till hans profil samt levnadsår, och Apple själva lämnar i ett skede då iPhone 4S-hypen är oerhört viktig att bygga på över hela sin förstasida till några sista ord om Jobs.

Because the people who are crazy enough to think they can change the world, are the ones who do.

Även vi dödliga har fått en representant bland hyllningarna. 19-årige designstudenten Jonathan Mak gjorde ett enkelt ingrepp i Appleloggan som vi vanligtvis känner den, och lyckades på så sätt illustrera såväl Jobs omätliga avtryck i företaget som hur saknad han kommer vara. Bilden träffade väldigt rätt hos många, något som bevisats av hur enorm spridning den fått under dagen. Och det är inte ju inte så konstigt, den bygger på en profil som vi alla reagerar på – men med en liten oväntad twist.

Precis som han ju var i livet, den gode Jobs.

Idag sällade sig P3 Populär till raden av Jack-approved media genom att äntligen ta upp något av nätkulturen. Och att de dessutom bjöd in mig till samtalet är onekligen en rolig bonus. Ämnet var lolcats, en sorts makrobilder (bilder vars betydelse understryks/förändras genom en ditsatt text) där katter får agera språkrör för skämt och allvar. Lolcats, som genom lördagstemat Caturday uppstod kring 2005 på forumet 4chan för att sedan utvecklas till megamemet Can I Haz Cheezburger?, är ett av nätets största och mest vida spridda teman, och det går att säga väldigt mycket mer om deras betydelse än jag hann med under den timmen jag satt med i studion. Men jag är nöjd med inslaget och uppskattade att få prata med Patrik Lundberg, journalist på Helsingborgs Dagblad och chefredaktör för deras djurbevakande blogg Djurbladet.

Lyssna på hela programmet här:

Och mys åt det vinnande Youtubeklippet i omröstningen om nätets bästa kattklipp:

Att skriva om bloggare är som att äta snabbmat: varje gång jag gör det, ångrar jag mig efteråt och får dåligt samvete för att jag är så lättmanipulerad. Hela målet är naturligtvis att få folk att rasa, det är lika korkad som genomskinligt. Och vanligtvis brukar jag klara mig oprovocerad igenom deras tvivelaktiga uttalanden, konstiga idéer och uppmärksamhetskåta tirader. Gränsen mellan provokation och lagbrott är ju tillräckligt bred, tillräckligt väldefinierad, för att man som vanlig skribent ska kunna veta var man bör hålla sig. Men när man inte förstår det är det dags att reagera. Och det har jag för avsikt att göra idag.

Joakim Berg, eller Jockiboi som han kallar sig till vardags, är en person som trots allt var Darwin trodde om vad som krävdes av en människa för att nå framgång hittat en viss arena sedan hans ”genombrott” i dokusåpan Kungarna av Tylösand. Han har bidragit till sin lysande karriär genom att bajsa på sig i TV och att på sin blogg betygssätta olika, naturligtvis namngivna och bildsatta, tjejer under rubriken ”Dagens knull” (ett bloggtema som han, när han kritiserades för det, försvarade med att han fått “godkänt från alla [omskrivna] personer utom 3“. Tyvärr Joakim, att skaffa godkänt från alla “utom tre” är inte att gå that extra mile när man tänker beskriva deras könsorgan offentligt).

Ovanstående kan väl dock som mest betraktas som väldigt korkat, och de enda anledningarna till att jag lackar är väl att det känns som han saknar all hyfs och fason. Det är dock svårt att ta vidare. Man får vara oskön på internet, det kan till och med i många sammanhang leda till framgång. Titta bara på Alexandra ”Kissie” Nilsson, som trots att hon inte så mycket som andats en ursäkt till någon av de hon skadat så mycket nu uppenbarligen kan tjäna pengar genom att föreläsa på skolor. Vari omdömet ligger hos Ljungby fria gymnasium, som av allt att döma ger pengar till en homofob och främlingsfientlig bantningshetsare, kan man fråga sig, men något mer olagligt än att stjäla bilder har hon trots allt inte gjort. Bara att bita ihop, antar jag.

Så icke längre i fallet Jockiboi. Som Usain Bolt själv springer han nämligen rätt in i den gräns mellan idiotiskt och olagligt jag nämnde ovan, spricker mållinjen och fortsätter ut långt på den andra sidan. Och jag undrar om han ens tycker det var värt det.

Censuren av hennes ansikte är min egen, i ursprungsinläggets bild är hon klart igenkännlig

Ovan hänger alltså Joakim Berg ut en person som enligt kommenterarna är en känd sångerska som fick genombrott i Idol 2009, i det att hon utövar oralsex på en oidentifierad person. Bilden är enligt honom själv smygtagen, och sångerskan, eller vem det nu än är, är alltså inte medveten om att hon finns med på hans blogg i en så utlämnande situation. Enligt datainspektionen betraktas foton ”där personer kan identifieras betraktas normalt som personuppgifter även om inga namn nämns”. Vad gäller personuppgifter är de lagliga att sprida så länge den uthängdas ”intresse av en fredad, privat sfär vägs mot intresset av att publicera uppgifterna”. Jag tror vi kan enas om att allmänintresset inte är stort nog i detta läge.

Så, som en bekant undrade, har Jockiboi så dåligt omdöme att han medvetet lägger ut en sådan här bild, eller vet han bara inte vad han gör? Tyvärr tror jag det är en omdömesfråga. Han har nämligen själv upplevt hur det är att få nakenbilder spridda. I september förra året läckte några hemmagjorda porrfilmer signerade Jockiboi, och för Aftonbladet berättar han att det inte är något vidare kul.

- Det är såklart att jag ångrar att de kom. Jag hade inte önskat det, men nu gjorde de det och det är jättejobbigt.

Ja, visst är det en jättejobbig känsla Joakim. Folk har till och med fällts för att ha utsatt andra för den. Och du förstår säkert varför: av ovanstående citat förstår ju vi att du vet hur det är. Ändå har då så dåligt omdöme att du gör exakt samma sak själv?

Det är svårt att komma undan känslan av att något är ruttet i den svenska bloggosfären. Folk kollapsar och skär sig, mobbas och mobbar, hamnar på behandlingshem och är intolerant mot allt som det går att vara intolerant mot. Och det handlar inte om att vara ung och dum – Jockiboi är 25 år gammal, och t.o.m medelålders medelmåttor som t.ex. Katrin Zytomierska har en vana av att garva åt ”pluffsisen” Blondinbella. Idag polisanmäler jag Joakim Berg för grovt förtal, och hoppas att den pissningen i havet åtminstone kan hjälpa att förbättra en liten del av tonen i svenska bloggar. För jag håller på att bli så jävla trött på det här.

Och just det, kanal 6, om ni fortfarande tänker ha med Joakim i er dramatiserade dokusåpesatsning ”Den sista dokusåpan”, tja, då har ni åtminstone en tittare mindre over here.

Edit: eftersom jag inte är målsägande i det här fallet kunde jag inte polisanmäla. Personen jag pratade med tog ett tips och vidarebefordade det till Stockholmspolisen istället. Vad gäller rubriken tänker jag låta den vara kvar, för det var trots allt det jag försökte göra.

Edit 2: enligt Twitter är inte tjejen på bilden sångerskan i fråga, utan en amerikansk porrskådis som delar ansiktsdrag med henne. Tove Styrke själv har kommenterat detta, och bekräftat att det inte är hon på bilden. Det är alltså inte att betrakta som grovt förtal. Jag tänker dock låta det här inlägget ligga kvar, eftersom Joakim i tron att det är hon lagt upp bilden. Uppsåtet finns där, och mitt resonemang är fortfarande giltigt även om det nu blir på en mer teoretisk nivå.