De senaste dagarna har två diskussioner som kan tyckas vitt skilda pågått på twitter. Den ena diskussionen som förts under hashtaggen #klasshat har handlat om den ”Överklassafari” som organisationen Allt åt Alla anordnat. För att tydliggöra klassamhället så hyrde man helt enkelt en buss och åkte till Solsidan. Där möttes man av bortskämda brats som välkomnade turisterna med sin egen version av internationalen, de höjde sina händer med mobilen i näven och skrek ”Iphone! Iphone!”. Överklassens barn passade sedan på att omfördela sina resurser genom att kasta ägg på bussen. Överklassafarin fick många borgerliga debattörer att gå i taket, överklassen och armén av lakejer som de avlönar gillar inte när man påpekar att de lever på vår bekostnad. De vill gärna påstå att klassamhället inte existerar, att rikedom är en fråga om hur hårt man jobbar och att alla har lika förutsättningar. Med den logiken så borde väl de kinesiska slavarbetarna som sliter 20 timmar om dygnet på iphone-fabriken vara tiofaldigt så rika som överklassen på Solsidan, eller hur?
Den andra diskussionen som pågått fördes under hashtaggen #homoriot. Den handlade om hur HBT-personer utsätts för hat, fördomar och okunskap på grund av sin sexualitet. Flera HBT-personer vittnar om allt ifrån systematiska trakasserier till att bli behandlade som ett husdjur av heterosexuella i sin omgivning. Det kan handla om allt ifrån att konstant få frågan om vem som är tjejen eller killen i förhållandet till att diskrimineras av sjukvården eller utsättas för hatbrott.
Vad har då dessa två diskussioner gemensamt? De handlar båda om strukturer i samhället. Vi har klassamhället som förtrycker arbetarklassen och vi har heteronormen som drabbar HBT-personer. Två strukturer som genomsyrar allt vi gör men som vi inte pratar tillräckligt mycket om. Därför blir jag väldigt glad av att diskussioner som #klasshat och #homoriot uppstår. Visst, det kanske leder till att några vita och heterosexuella män från övre medelklassen blir kränkta men det är inget jämfört med det lidande som de som inte tillhör samhällets privilegierade får utstå. Vi behöver prata om dessa saker och belysa problemen som de skapar. Vi behöver prata om hur barn som föds till rika föräldrar får gå i bättre skolor, bo i bättre områden, får bättre mat och lever flera år längre än de fattiga barnen på andra sidan stängslet. Vi måste belysa hur heteronormen förstärker fördomar om HBT-personer, hur heteromannens rädsla för det annorlunda manifesterar sig i form av trakasserier och våld, hur det i vårt samhälle är acceptabelt att använda ”bög” som en svordom.
