När Real Madrid för snart fyra år sedan stod för tidernas vändning var laget borträknade från guldet efter jul, precis som dagens upplaga av Los Blancos. Skillnaden? Det Barcelona som spelade 2007 var på nedgång medan denna upplaga av Barcelona anses vara det bästa i den katalanska historien. Efter förlusten mot Osasuna är det inte mycket som talar för Real Madrid. Inte ens med en demontränare som José Mourinho vid rodret.

Gårdagens kaos i Madrid-lägret svarades med ett oerhört lugn i Barcelona. När José Mourinho står och försöker bryta ner Osasuna sitter hans antagonist Pep Guardiola bekvämt och tittar på teatern ”Agost”. En talande bild.

***

Det kalla kriget mellan José Mourinho och Jorge Valdano har påverkat laget negativt säger många. För oss utomstående är det naturligtvis oerhört svårt att veta hur spelarna egentligen påverkats av denna duell. Är det ett sammanträffande att Real Madrids svacka kommer just under denna period när Valdano och Mourinho går loss på varandra?

Vi ska klargöra en sak och det är att mycket av denna svacka har mycket att göra med portugisens matchupplägg. Det var Mourinho som inte startade med Granero eller Gago under gårdagens match och det var Mourinho som startade med fel spelare och dessutom ingen anfallare mot Almeria på bortaplan. Taktiska misstag som portugisen själv gått ut och beklagat sig för.

***

Vad kan vi säga om detta kalla krig mellan Valdano och Mourinho? För er som kan historien påbörjades detta redan när Chelsea och Liverpool drabbades samman 2007  i Champions League. Jorge Valdano som på den tiden hade hand om sin spalt beskrev både José Mourinho och Rafa Benitez som en ”skam” för fotbollen.

När Florentino Pérez beslöt sig för att återvända 2009 var tränarfrågan en punkt som tidningarna ägnade all tid åt. Jorge Valdano hade länge sin kandidat till jobbet och det kom även att bli hans kandidat Manuel Pellegrini som fick jobbet. En tränare som argentinaren menade hade mycket likheter med honom själv. När säsongen summerades var Pérez rosenrasande. Pellegrini hade skymfat hans bygge och dyrbara projekt. Real Madrid hade ännu en gång gått titellösa och kritiken mot chilenaren var stor.

När Pérez en sommardag fick frågan om Pellegrini visade han öppet vad han tyckte om tränaren och Valdano. Svaret den spanske journalisten fick var ”Det får du fråga Valdano om”. Pellegrini fick försvinna och in kom till slut José Mourinho en person och tränare som Valdano inte rekommenderade till jobbet. Men där satt de på en presskonferens tillsammans och fick blåneka att de hade något emot varandra.

Vad som hänt som dess har splittrat Real Madrid-fansen i två läger. På ena sidan har vi fans som Ultra Sur och andra som står bakom portugisen och tycker att Valdano lägger näsan i blöt. På den andra sidan har vi dem Madridistas som värdesätter legendaren Valdano högre än Mourinho.

***

För snart tre år sedan var Reyno de Navarra den arena som såg till att Barcelona-spelarna var tvungna att applådera in Real Madrid-spelarna på Bernabéu. I går var det arenan som med all sannolikhet gav Barcelona guldet redan nu.

Döm själva, är hela bollen inne eller ej?

Först och främst får jag ursäkta för den obefintliga uppdateringen under de senaste dagarna. Undertecknad har lidit av en vidrig influensa som gjort att bloggandet (och andra saker) fått stå vid sidan i ett par dagar men nu mår jag tillräckligt bra för att kunna sitta här och skriva några rader om spansk ligafotboll igen.

***

Vad är det som egentligen händer i huvudstaden? Från min sjuksäng har jag kunnat följa rapporterna via mobilen om ett bud på Agüero, en konflikt mellan Valdano och Mourinho samt Adebayor som nu ska spendera sex månader i Spanien. Vi kan ta och börja med den första punkten kring Kun Agüero och det bud som Real Madrid la på honom. För det är faktiskt sant – Real Madrid med Florentino Pérez i spetsen la ett bud på argentinaren under veckan. Det har ingen mindre än Atléticos VD – Miguel Ángel Gil Marín – gått ut med.

Marín hävdar dock att Real Madrid ”aldrig” kommer att få se argentinaren i den helvita dressen av två orsaker. Den första orsaken har att göra  med den bittra rivaliteten mellan klubbarna menar VD:n. Den andra (och märkliga) orsaken är att Real Madrid och Atlético Madrid kommit överens om att inte ”röra” spelare från vardera lag och då menar Marín även ungdomsleden. En spelare som José Antonio Reyes inkluderas naturligtvis inte i denna deal om man ska tolka Marín rätt. Att Real fick ett bud nekat från Atlético-ledningen är också det märkligt p.g.a. att Los Blancos ska – allt enligt Marín – lagt ett bud som motsvarar argentinarens klausul.

***

Adebayor är klar för Real Madrid. Många drar paralleller till spelare som Antonio Cassano från 2005 och Julien Faubert från 2009. Frågan är förstås om Adebayor kommer att hamna i samma kategori? Det är tydligt att detta är en spelare som José Mourinho själv beordrat ledningen att införskaffa. Både Florentino Pérez och Jorge Valdano har under många år talat om att spelarna måste ha rätt sorts karaktär för att hamna i Real Madrid. När Pérez under sin förra krisperiod beslöt sig för att köpa bråkstaken Cassano visade han tydligt att han var desperat och struntade i det ideal han en gång själv propagerade för. Det ideal som krävdes för att spela i Real Madrid.

När klubben nu gjort klart med Adebayor är det inte samma situation som i fallet med Cassano. Den här gången är det Mourinho – med all sannolikhet – som tvingat fram ledningen att skaffa in Adebayor. För portugisen spelar det ingen roll att Adebayor mitt under en match tjafsat och skallat sin dåvarande lagkamrat Nicklas Bendter, bråkat med lagkamrater på träningar och bett Arséne Wenger att ge honom samma lön som Thierry Henry hade i Arsenal. Portugisen ville helt enkelt bara ha en till forward och det har han nu fått. Hur kan vi vara säkra på att detta är Mourinhos ”köp”? För några veckor sedan talade Real Madrid öppet om att Adebayor inte var en prioritet för klubben. Anledningen? Hans bakgrund.

***

Jag avslutar dagens inlägg med Sevillas hälsning till Real Madrid. Många säger att den är provocerande medan andra menar på att det är gött att elda på stämningen inför matchen. Sevilla-spelarna eldar på stämningen och försöker påvisa att de sannerligen är krigare som ska sätta stop för Real Madrid. Klippet avslutas med en speciell hälsning. En hälsning som menar på att Real Madrid inte kommer att vinna några titlar – på portugisiska. Vilka tror du det är som ska stoppa Real Madrid enligt denna video?
För er som ännu inte sett klippet på gladiatorerna (inspiration från Pep?).

Han var spelaren som både förödmjukade och frälste Real Madrid inom loppet av bara ett par år. Han var med och skapade stora rubriker vid en speciell målgest och när Luis Aragonés en dag bestämde sig för att yttra ett par mindre väl valdra ord. Han är fortfarande det dyraste köpet i Arsenals historia och han spelar i dag i La Liga. Men hur har det egentligen gått för José Antonio Reyes?

***

Den 11 november 2003. Real Madrid åkte till Andalusien för att tas emot av hemmalaget Sevilla – ett Sevilla som startade med José Antonio Reyes på plan. Ett beslut som de aldrig skulle komma att ångra under matchens gång. Sevilla pulveriserade Real Madrid och dåvarande Madrid-tränaren Carlos Queiroz kunde inte göra något annat än att byta ut syndabocken Rubén. Matchen slutade hela 4-1 och alla skriverier kom i efterhand att handla om Reyes lekstuga. Real Madrid-redaktionen på SvenskaFans.com valde att summera matchen på följande vis:

”Sevilla spelade aggressivt och rörligt. De pressade när Madrid hade boll, krympte kanterna och spelade tätt och följsamt i försvaret. Reyes är fantastisk att se. Sevilla gjorde den perfekta matchen, kunde dessutom målat ett par gånger till. Grattis Sevilla”

Efter matchen kunde inte MARCA låta bli, ”Florentino du köpte fel mittfältare”, en rubrik som syftade på Beckhams tidigare övergång till Madrid under samma år. Reyes var nu på väg att bli ett stort namn i världen. I Spanien hade han redan byggt upp sitt namn. Nog var Reyes ett underbarn när han var yngre men det var inte främst av den orsaken som folk kom att prata om honom. Fram tills hans magiska match mot Real Madrid kom Reyes alltid på tal för den (ökända) målgest som hans lagkamrat Francisco Gallardo delade med sig för omvärlden. Den då hyperunge Reyes hade precis gjort ett mål när Gallardo – som för övrigt beskrivits som en ”galen person” – valde att fira genom att bita på Reyes könsorgan. Ett klipp som skapade kaos i Spanien.

***

Arséne Wenger hade sett Reyes show mot Real Madrid och hade innan matchen frågat sina scouter gång på gång om de ansåg att han var redo för England. Efter matchen mot Madrid var det ingen som tvekade – han skulle till London. I England hade Sir Alex fått fram en oslipad diamant i Cristiano Ronaldo och Arsenal-fansen hoppades på att Reyes kunde bli Londons svar på Ronaldo.

Han signerades, spelade och mötte på en hel del bänk under sin tid i London. Reyes hade en bra start i Arsenal och kom även att briljera under starten av sin andra säsong i Arsenal men sedan kom fallet och tankarna till Madrid. När spanska Cardena Cope under 2005 bestämde sig för att ha kul kom Reyes att avslöja sina innersta tankar för omvärlden. En imitatör som spelade Emilio Butragueño ringde upp Reyes för att tala om en eventuell flytt till Real Madrid. Reyes berättade för Cardena Cope om att livet i England inte varit som han hade tänkt sig p.g.a. ”onda personer i Arsenal” och att han mer än gärna skulle vilja flytta till Madrid för att spela hos Los Blancos. Sanningen är att han till slut även flyttade till Madrid.

***

Sedan tiden hos Arsenal har han varit i Madrid och spelat för både Real Madrid samt Atlético de Madrid som fortfarande är hans klubb. Trots att han var vital för Reals guld 2007 med sitt inhopp mot Mallorca är han långt ifrån den spelare han var som supertalang i Sevilla. Sorgligt nog har Reyes inte rest sig sedan han flyttade från Sevilla till Arsenal och detta är något som Reyes förre tränare Joaquín Caparrós betonade. När spanjoren lämnade Spanien för England hävdade den dåvarande Sevilla-tränaren att Reyes var för ung och hade mer att lära sig. Hade han rätt?

***

Ikväll spelar han mot Real Madrid. En klubb som han frälst genom sin viktiga insats mot Mallorca på Bernabéu 2007 och även en klubb han fullständigt förödmjukat. Vad väljer han att göra ikväll?

FC Barcelona lever det goda livet. De fina kvinnorna, den dyra champagnen och de otroliga äventyren med bergsklättraren Josep Guardiola i täten. Det må vara en romantisk bild – till vissa drag överdriven – men denna bild stämmer om du ställer en Barca-supporter intill en Betis-fanatiker. Den fina och klassiska klubben Real Betis har stora problem. Huvudrubrikerna under dessa dagar har inte handlat om klubbens fina resultat i Segunda utan mer om att Betis officiellt gått i konkurs.

***

När dagens Betis-spelare entrar planen på sin hemmaplan har de ingenting att förlora. Det är ingen som förväntar sig att Betis ska slå ut Barcelona efter resultatet på Camp Nou – nej, inte ens dessa Betis-fanatiker skulle jag tro. Det är däremot en annan typ av match som spelarna, ledarna och fansen ställs inför – nämligen klubbens fortsatta existens.

Hur kunde egentligen detta lag hamna i denna situation? Real Betis var den första klubben i Spanien som fick den kungliga samt klassiska benämningen i och med att den spanske kungen Alfonso XIII krönte klubben med ”Real”. Det kungliga Betis fumlar och är illa ute. Kan detta bli Spaniens motsvarighet till klassiska Leeds United?

***

Den stora skulden skall läggas på Manuel Ruiz de Lopera som körde ner klubben i det mörkaste träsket som fanns. Då pratar jag naturligtvis inte bara om det sportsliga perspektivet utan även den ekonomiska biten. Betis var i kris och det blev bara värre när klubben 1) åkte ut från La Liga samt 2) när klubben inte avancerade tillbaka till La Liga.  Trots att fansen gjorde vad de kunde för att visa sitt missnöje (bl.a. en protestmarsch med uppemot 65.000 Beticos) ville inte Lopera lyssna på dem.

När han väl lämnade klubben lämnade han över ett sjunkande skepp som inte kunde räddas. Kaptenen stannar kvar på ett sjunkande skepp heter det – Lopera ville rädda sig själv. Se in i ögonen på Betis-spelarna och du märker att allt inte är som det ska.

Det finns en fråga som många tränare inte kan svaret på. Vilken position är den ultimata för Julio Baptista? Genom åren har la bestia (odjuret) spelat som defensiv mittfältare, central mittfältare, offensiv mittfältare samt anfallare i sina klubblag. När han slog igenom i Sevilla var han först tänkt som en defensiv spelare och presenterades därför som lagets stora och starka ”pivote”. När laget tränade fick klubben se en styrka i Baptista som kunde användas som ett offensivt vapen. Utgången av detta ”experiment” blev lyckat. Brassen gjorde hela 38 mål för sitt Sevilla innan han bestämde sig för att flytta vidare.

Valet föll på antingen Real Madrid och Arsenal – ironiskt nog kom Baptista att representera båda klubbarna med minimal lycka. Det Real Madrid-fansen minns bäst av den store är hans mål på Camp Nou mot Barcelona. Frågar du en Arsenal-supporter är det hans fyra mål mot Liverpool. Mer än så blev det inte varken i Arsenal eller i den spanska huvudstaden. Efter en misslyckad sejour i Roma är han tillbaka i La Liga men i Málaga och frågan är naturligtvis varför? Varför har Baptista inte lyckats ta en stor roll hos dem större klubbarna?

Ray Hudson hade kanske den bästa förklaringen till brassen enorma problem hos dem större klubbarna. Hudson menade på att brassen såg ”för nöjd ut” med att bara få representera Real Madrid. Något som kan översättas i Arsenal och Roma-termer. Baptista har aldrig lyckats ta en ordinarie plats men ändå lyckats se stolt och nöjd ut på bänken. Nu kommer han till ett lag där han blir en av dem stora stjärnorna på slottet. Kan detta kanske vara lösningen? Paradoxalt nog är det Barcelona som står för motståndet när han gör sin debut hos Málaga. Frågan är inte hur Málaga ska använda honom utan mer vilken position som han själv känner sig trygg i- som anfallare eller offensiv mittfältare? En kod som många fortfarande inte har löst.

***

Katalanska Sport har under veckan jämfört och beskrivit skillnaden mellan Barcelona och Real Madrids ungdomsklubbar. En bild (titta på bild två högst upp) säger som sagt mer än tusen ord.

***

”Yo confio en el filosofo”

- Barcelona-fans som fortfarande hoppas och tror på att Josep Guardiola stannar kvar i klubben. En kampanj har startats i Katalonien med hjälp av twitter, Facebook och andra medel ska Barcelona-spelarna få sin idol att stanna kvar i klubben. Sägs att spelarna tar tag i detta nu och ska ”ordna allt” – ser fram emot hur detta ska ske.

***

Vad gör du när Real Madrid står och knackar på dörren? Tycker du om Parc de la Ciutadella lär du nog inte öppna dörren och även låtsas som att ingen är hemma. Gillar du däremot Plaza de Cibeles och allt kring platsens betydelse för klubben lär du öppna dörren och välkomna in gästerna till ditt vardagsrum. Ruud van Nistelrooy har precis börjat låsa upp sin dörr.

Det har talats om Tevez, Adebayor, Klose och många andra anfallare. En efter en har de sållats bort av klubbledningen av olika skäl och i går kom nyheten som många inte förväntade sig – Real Madrid vill att den flygande holländaren kommer hem igen. Det går inte att underskatta hur mycket Ruud uppskattas i staden Madrid efter sina år hos Real Madrid. Finns de som menar på att fansen uppskattar Ruud mer än brassen Ronaldo som trots allt var där under en längre period jämfört med holländaren. När laget vann sina matcher var han hemma och firade sina segrar. När klubben förlorade sina matcher valde Ruud att vara ute och bemöta folket ute på torget – allt för att visa att han var en av dem. En supporter i mängden.  En supporter som vill hem igen.

Det intressanta är att holländaren verkar själv vilja flytta tillbaka för att hjälpa sin förra klubb. Det sägs till och med att Ruud ställt ett ultimatum till sin klubb Hamburg och den stora frågan i Spanien är inte O M han blir klar utan N Ä R han blir klar för klubben. På något vis känns detta som den ultimata spelaren inte bara för Real Madrid – utifrån de förutsättningar som råder i klubben just nu – utan även för José Mourinho. Ruud har de egenskaperna som portugisen vill se hos sina anfallare. De egenskaper som han fann i Didier Drogba i Chelsea och i Diego Milito i Inter. En stark spelare som är både bra på huvudet och som framför allt är en killer i straffområdet.

Återstår att se om han öppnar dörren för Jorge Valdano och Florentino Pérez - han är i varje fall nära att göra det.

***

AS har lagt ut en enkät på sin hemsida om Ruuds eventuella comeback i La Liga och huvudstaden. Resultaten är förkrossande: hela 85% – av ca 10.00 röster – vill att Van Gol återvänder hem.

Detta var säsongen då Atlético de Madrid skulle sticka upp hakan och minsann visa världen att guldet från Europa League ingav en stabilitet som inte funnits sedan lagets ligaguld 96. Detta är säsongen då vi alla insett att Atlético de Madrid helt enkelt är Atlético de Madrid. Senaste matchen för Atlético? 4-1 förlust på bortaplan mot Hércules. Utskrattade, bespottade och hånade har de under morgondagen en chans att ta igen för förlorad tid.

***

Vad är det värsta en Atléti-supporter kan tänka sig? Jo, Kun Agüero i en tröja med Real Madrid-emblemet på. Det som Fernando Torres en gång i tiden skrattade bort är lite mer seriöst när det kommer till argentinaren. Det finns dock två problem med detta rykte: dels är det katalanska Sport som gått ut med detta och dels har Real Madrid konstant poängterat att man inte kommer slösa massor under vinteruppehållet. Nu är visserligen Higuaín borta (4 månader) men klubben söker enligt rapporter efter en spelare de kan låna fram till sommaren.

***

Det ska bli mycket intressant att få följa spanjoren Juanfran under derbyt. För er som inte känner till historien: Juanfran utvecklades i Real Madrids Castilla, samma Castilla-generation som ansågs vara ”den gyllene generationen” med spelare som Raúl Bravo, Francisco Pavón och Javier Portillo m.m. När den unge Juanfran fick speltid med A-laget ansågs han vara Madrids motsvarighet till Real Betis-spelaren Joaquín.

Ni som kan er historia vet att Real Madrid föll och att Castilla-spelarna kom att skeppas iväg en efter en. Juanfran försvann först till Espanyol på ett lån för att sedan flytta vidare till Osasuna. Idag återvände han till Madrid men inte till ”Los Blancos” utan till lokalkonkurrenten ”Los Rojiblancos”. Återstår att se om han har nerver av stål när han imorgon återvänder klädd med en randig tröja istället för en helvit.

***

Vill du se spansk fotboll när den är som minst taktisk och som mest fartfylld? Då ska du nog inte missa derbyt.

När Real Madrid tog emot Villarreal en dag före julafton år 2009 var det en enda blodig massaker som människorna på Santiago Bernabéu fick uppleva. Trots att Manuel Pellegrini innan matchen hade försökt få igång artiklar om ”ett starkt och passningsskickligt Villarreal” nappade inte de spanska tidningarna. Villarreal skulle bara köras över. Inför dagens match var det mer skriverier om domarna mot hemmalaget än om själva mötet mellan Real Madrid och Villarreal. Säger kanske inte allt men en hel del. Dagens ubåtar var fräscha, fulltankade och stod under en lång period emot attackerna.

***

Leo Messi och Cristiano Ronaldo kör i en separat liga brukar det numera heta. Vem kan klandra den som köper detta resonemang? Under kvällens match såg portugisen till att göra ett hattrick som innebär att han även har gjort mäktiga 22 (23 enligt MARCA) mål för sitt Real Madrid. Siffrorna kanske inte avger någon fruktansvärd tyngd som de bör göra men då ska man ha detta i åtanke:

1) Ronaldo har under början av januari kommit upp i makalösa 22 ligamål. Då har han ett par månaders ligaspel, ett Champions League-äventyr samt lite cup-matcher kvar att spela.

2) Han har stått för 22 fullträffar. Den man som många kallar för den ”riktige Ronaldo” kom aldrig upp i sådana siffror för Real Madrid när januari månad var kommen.

Juste, en assist hann han även att slå.

***

José Mourinho har en stil som anses vara provocerande och som många inte finner sig i. När Real Madrid sätter dit dödsstöten och stänger butiken förväntar sig många något från Mourinho. Jag, du och alla andra tittar på honom – vad kommer han att göra? Mycket riktigt sker det något. Mourinho går över och firar framför Villarreal-bänken. Provocerande? Ja. Förvånande? Nej. Det är Mourinho i ett nötskal och antingen anser man att det tillhör charmen hos fotbollstränaren Mourinho eller att det är provokatören som ännu en gång visar sitt fula nylle. Den katalanska tidningen Sport fortsätter på samma spår som tidigare med rubriken ”Mourinho är fortfarande kungen av provokation”. Detta medan AS

Mourinho själv? Han menade att han inte alls ville provocera Villarreal utan fira med sina supportrar och främst sin son som satt bakom Villarreals bänk.

***

Han stod vid linjen flaxade, gapade och dirigerade medan han såg hur svårt lagkamraterna hade det ute på planen. Till slut fick även Mourinho nog och skickade in honom. In kom han, den de kallar för Guds son och den heliga anden som denna kväll var Madrids frälsare med en ”assist” och ett mål. Ricardo Kaká – världen har saknat dig.

Under morgondagen spelar Real Madrid returen mot Levante i Copa del Rey. Själva matchen är avgjord (El Madrid vann med 8-0) och står inte för morgondagens fokus. Fokuset står en viss argentinare för i Real Madrid - Fernando Gago är tillbaka som lagkapten för sitt Real Madrid. Ja, det går faktiskt numer att skriva ”för sitt Real Madrid” när man talar om Gago, spelaren som värvades för att han var den nye Redondo. Jag fascineras av hans historia i Real Madrid och framför allt av den kamp som han gått igenom sedan han värvades den vinterdagen 2006.

När Gago briljerade i den argentinska ligan under sina sena tonår drog han till sig enormt mycket uppmärksamhet från världen. Från stora klubbar, mäktiga och profilstarka personer samt stora legendarer. En av dessa var Diego Armando Maradona och han tyckte om det han såg. Legenden som tros ha det största Boca Juniors-hjärtat på hela planeten var bestämd när det kom till Gago:

- Han är 17 men spelar som om han vore 27.

Källkritiken skall naturligtvis sättas i sitt sammanhang, en blind Boca-supporter som Maradona ändå är och alltid varit. I detta fall hade han dock faktiskt rätt. Gago ansågs tillhöra den yttersta eliten i Primera Divisón de Argentina, detta trots att han fortfarande inte hade gått ut skolan. Intresse från Europa fanns också – från alla de stora ligorna. I Madrid hade dock Predrag Mijatovic länge fått rapporter från sina scouter om argentinarens insatser på planen. När han väl talade med sin president – Ramón Calderón - behövde han bara säga en sak för att övertyga honom: ”Överallt utpekas han som sin generations Redondo och med en sån kille kan vi inte förlora.”

Mycket riktigt köptes även Gago till Real Madrid och uppmärksammades som den dyraste värvningen ur den trio (Gonzalo Higuaín, Fernando Gago och Marcelo) som presenterades den vintern för fansen på Santiago Bernabéu. Av dessa tre var det främst Gago som ansågs ligga närmast en plats i startelvan. Fabio Capello behövde den kreativitet som Gago kunde erbjöda då han absolut inte fick något sådant från varken Mahamadou Diarra eller Emerson. När Real Madrid skulle spela borta mot Deportivo hade experterna chockerats av två beslut från den strikte italienaren. Det första var att Sergio Ramos skulle spela som vänsterback och det andra var att Gago fick en plats i startelvan.

För många låter det inte som något konstigt men då har man inte i åtanke att Real Madrid vid denna tidpunkt inte hade besegrat Deportivo på över ett decennium på bortaplan. När matchen var slut fick kritikerna rätt, vilket med andra ord innebar att Gago stod för en blek insats. Nervositeten från Gago var påtaglig och gick nästan att känna på för oss som tittade på den matchen. Han slarvade med passningarna, bollmottagningen och fick det inte att fungera på mittfältet. Direkt efter matchen kom kritiken mot Capello där bl.a. AS hade som rubrik ”Por que Capello?” (Varför Capello?). Några år senare berättade Gago för argentinsk press vad som hade hänt i omklädningsrummet:

- Han (Capello) var rasande och berättade för oss att vi var värre än flugor på skit. Han gjorde klart för oss att han skulle ändra till andra halvlek och att jag skulle bytas ut. Min första reaktion var att jag skulle stanna kvar i omklädningsrummet under matchens gång men övertalades att inte göra det.

Trots den tuffa inledningen kom Gago att spela en betydelsefull roll när Real Madrid till slut ändå kunde ta hem ligatiteln. I matchen mot Recreativo de Huelva var han direkt avgörande när han i slutskedet av matchen hittade Roberto Carlos med en otrolig passning. Brassen gjorde inte något misstag och skickade bollen stenhårt in i mål likt en soldat som kastar in en granat mot sina fiender.

När Mahamadou Diarra var tvungen att spela de afrikanska mästerskapen under början av 2008 tog Gago sin chans och spelade förmodligen sin bästa fotboll under sin tid i klubben. Den galne tysken Bernd Schuster älskade den elegans och klokhet som argentinaren visade på plan – Maradona kanske inte hade fel trots allt? Real Madrid tog sin andra raka titel och Gago såg till att Diarra spenderade stora delar av våren på bänken. De mer mörka och dystra tiderna var inte långt borta.

När säsongen 2008/09 drog igång var det ingen som förutsåg det skadehelvete som Real Madrid skulle drabbas av. En efter en blev de stora spelarna skadade, Ruud van Nistelrooy, Mahamadou Diarra och Rubén De la Red. Ännu en gång fick Gago chansen att visa vad han gick för men inte ens han kunde rädda Real Madrid under den säsongen. Efter Schusters avsked och förlusten i el Clásico på Camp Nou halkade klubben efter den värsta antagonisten. Det blev inte bättre när Real Madrid åter åkte ut i åttondelen i Champions League samt förlorade returen med hela 2-6 mot Barcelona på hemmaplan. Tidningarna vädjade efter Florentino Pérez comeback i finrummet och fick precis som de ville. Pérez valdes på nytt till president och skulle – enligt honom – få ordning på klubben. Den spanska pressen påpekade att det var dags för en lynchning och att bödeln skulle vara Pérez. Alla spelare som Calderón hade köpt in skulle bort och Gago var en av dem. Han fick stanna.

Ända sedan Pérez tog över presidentskapet har Gago varit på gränsen att lämna klubben. Under sommaren 2009 gjorde klubben av med spelare som Wesley Sneijder och Arjen Robben men behöll Gago. Hur kunde Gago räddas kvar men inte en spelare som Sneijder, trots att Pellegrini tyckte om holländaren? Enligt en källa till MARCA var det främst på grund av att Jorge Valdano var en beundrare av sin landsman. Han var dock länge inte första valet på mittfältet där Lassana Diarra och Xabi Alonso fick styra. Trots att argentinaren fick mer speltid på slutet av säsongen fick han inte en plats hos Maradonas VM-trupp. Detta var den enda petning som berörde den store legenden:

- Jag ångrar inte petningarna. Jag är bara ledsen för Gago. Han var en av mina killar men spelade alldeles för lite…

När José Mourinho utsågs till ny tränare tvekade inte argentinaren utan konfronterade demontränaren direkt när laget samlats på Valdebebas. De svar som han senare fick av portugisen var positiva:

- Mourinho och jag hade ett privat samtal. Det var väldigt hjälpsamt och jag ska försöka att göra mitt bästa. Det finns fortfarande en hel del att göra och vi ska alla arbeta hårt för att förtjäna tränarens förtroende.

Under morgondagens returmatch i cupen är det äntligen dags för Gagos comeback. Han gör dessutom den comebacken som lagets lagkapten efter Mourinhos direktiv. Han gör med andra ord sin första match för Real Madrid sedan försäsongen med en speciell tränare som tror på honom. Något som alla hans tidigare tränare i Real Madrid gjort i slutändan- just tro på spelaren Fernando Gago. Den stora frågan är om han själv tror på sin kapacitet?

Det brukar alltid bli sevärda matcher mellan storebror Real Madrid och lillebror Getafe. Gårdagens match på Coliseum Alfonso Pérez var definitivt inget undantag. Real Madrid chockerades av hemmalagets uppryckning och ett kryss var sannerligen inte långt borta.

Men Getafe har ju inte någon Cristiano Ronaldo och det var precis vad som krävdes för att skilja lagen åt när matchen var över. Cristiano Ronaldo fortsätter att göra mål och slå sin rekordsäsong från 2008. Enligt MARCA har portugisen gjort 20 mål på 17 matcher medan La Ligas officiella hemsida menar på att det är 19 strutar istället. Vare sig om det är 19 eller 20 har portugisen fullständigt exploderat och fortsätter han lär han göra en bit över 40 mål.

***

Ska Pep Guardiola stanna eller ska han dra? Detta har nu blivit en spekulation som journalisterna ägnar mer och mer tid för i Spanien. Nu menar Carles Puyol att hans manager – och tidigare lagkamrat – kommer att stanna kvar i klubben. Till den spanska pressen hävdar han följande:

- Jag tror att han fortsätter och det är vad vi vill. Det här laget fortsätter att tro på sin coach.

Ska vi säga att den gode Pep stannar? Nja, Puyols helhjärtade försök är fortfarande en spekulation i och med ordvalet ”jag tror”. Jag vidhåller att han lär lämna laget efter denna säsong, speciellt om han ser till att vinna en stor titel som Champions League. Nästa destination? Kan ju bli antingen Liverpool eller Chelsea.

***

Det är inte lätt att spela hos Atlético de Madrid. Inför säsongen ansågs Atlético varit bland dem klubbar i ligan som handlat smartast och förväntningarna var skyhöga på laget. Klubben skulle förengångsskull hänga med i ligan och klubben skulle gå långt i den turnering som de själva vunnit ute i Europa. Har förväntningarna infriats? Nja.

Atlético de Madrid åkte tidigt ut i Europa League mot Bayern Leverkusen och under gårdagen fick los Rojiblancos bara ett kryss (0-0) mot svensklaget Racing Santander. På de senaste fem ligamatcherna har laget vunnit två, kryssat en gång och förlorat två matcher – låter det inte som det klassiska och ojämna Atlético? Reaktionerna? Jodå, de är många och kommer främst från klubben:

”Att inte vinna mot Racing är ett fiasko.”

- Enrique Cerezo.

”Laget påvisade en brist på talang.”

- Quique Sánchez Flores.

What would Jésus (Gil) do?

***

Holländaren Royston Drenthe har problem i Spanien med sina egna supporters. Hört den förr? Inte konstigt för den historien ingår i Drenthes tid hos Real Madrid. I Real Madrid kom han aldrig överens med hemmapubliken och det gick så pass långt att han hade svåra mentala problem under ett tag. När Juande Ramos ville ta ut honom i matchtruppen avböjde istället holländaren och menade på att han inte mådde bra.

Nu har Drenthe vägrat träna för Hércules och hotat med att återvända till Valdebebas. Anledningen? Stavas u t e b l i v e n lön. Den senaste tidens rapporteringar eller krönikor som tagit upp Hércules har endast handlat om en sak – Drenthes situation. Den här situationen har fått Hércules-fansen att tröttna på Drenthe och under gårdagen fick han till och med poliseskortering till flygplatsen efter lagets förlust. Fans hade samlats för att visa vad de tyckte om Drenthe och holländaren fick höra det ena och det andra innan han försvann, bl.a. att han ansågs var för ”girig och fräck”.

Jo då, laget förlorade med hela 3-0 mot Mallorca och efter matchen fick tränaren, Esteban Vigo, en fråga angående Drenthes situation. Ett svar som på något sätt symboliserar vad både fans och det egna laget tycker om den senaste tidens rapporter:

- Jag är inte intresserad av Drenthe just nu.

***

För er som inte sett videoklippet på Drenthe när han eskorteras av polisen.