Dagarna, nätterna och timmarna har gått sedan matchen i onsdags. Ögonen har sett videoklipp, läst krönikor och mängder med artiklar och a l l t har enbart handlat om en sak. Barcelona vs Real Madrid eller rättare sagt, Barcelona vs José Mourinho. Boxarna har bestämt sig att fortsätta utan sina handskar. Det fula spelet har klivit fram. I och med anmälningarna mot varandra är det nu officiellt. Det finns inte någon skenvänskap mellan klubbarna.

Efter förra veckans cupfinal på Mestalla var förhoppningarna skyhöga på en repris. Fansen förväntade sig ett starkt hemmalag som skulle pressa som djur och ett bortalag som skulle luckra upp Real Madrid. I stället såg vi ett hemmalag som knappt vågade gå över defensiva planhalvan och ett bortalag som föredrog att rulla bollen i sidled mellan backarna. Jorge Valdano hade nog kommenterat matchen om omständigheterna var annorlunda. Om han inte varit anställd av Florentino Pérez hade han nog sagt precis samma sak som när Liverpool mötte Chelsea i slutspelet.

”som skit på en pinne”, menade Valdano då. Vi ska vara ärliga, för det var verkligen vad vi alla såg. Leo Messi gjorde ett konstverk och ett av sina snyggare mål under det senaste året. Men det spelade ingen roll för den lille argentinaren kom ändå att hamna i skymundan av andra rubriker. Matchen som spelades var som skit på en pinne jämfört med ett ”vanligt” el Clásico. Vart kom det fula spelet ifrån? Var kom dessa onödiga filmningar ifrån? Varför kunde vi inte se en ordentlig spelad match?

Mycket har sagts och skrivits om José Mourinhos duell mot Josep Guardiola. Mycket har sagts och skrivits om Pepes utvisning och mycket har sagts och skrivits om det – av kollegan Erik Niva - ”gnälliga” Barcelona. När Mourinho i dag talar med pressen träder han åter in i rollen som martyren. Och mycket riktigt har han lyckats ännu en gång att få rubrikerna. I dagens presskonferens talade portugisen om hur matchen på Santiago Bernabéu höjt moralen och stridslystan. Han är redo, mer än någonsin om vi ordagrant ska tro honom. Han är mer än redo att offra allt för den vita tröjan som har en mening.

Det är dock inte första gången Mourinho talar på detta vis. Redan efter förlusten med 5-0 på Camp Nou påtalade portugisen för omvärlden att han hade stött på problem som han aldrig tidigare varit med om.

Problemet heter Barcelona och de har lyckats störa honom till den grad att han – med all sannolikhet – sumpade sin chans till att få närvara på bänken vid en eventuell final. Guardiola gick in, väntade på ett misstag och slog till. BAM! Pepe och Mourinho utvisade. Två av sina värsta motståndare borta inom ramen av några sekunder. Vilket jävla slag! Och är det något Mourinho inte tål är det när han anser att han blivit slagen under bältet. Guardiola förklarade krig mot honom och i onsdags tog han även hand om den första offensiven mot Madrid. Världen väntar nu på vad Mourinho har att komma med.

Fram tills cupfinalen var det enbart ett kallt krig. Förvänta dig inte en sevärd match på Camp Nou. Förvänta dig massor med gula kort och eventuella utvisningar. Förvänta dig burop och förvänta dig ett grisigt spel. Förvänta dig inte ett el Clásico för det är inte vad du kommer att få.

Tanken var att dagens match skulle fånga upp den läckra och sevärda anfallsfotboll som vi fick skåda i cupfinalen men så var det naturligtvis inte. För några dagar sedan bloggade jag angående om en eventuell – och snarare en saknad av – plan B från Barcelonas sida. Josep Guardiola har under sina år ständigt mött den kritiken att hans lag bara kan spela på ett sätt. I kväll kom han för första gången att bemöta denna kritik ute på plan. Barcelona spelade inte som Barcelona. I stället valde Guardiola en annan och annorlunda taktik. Laget skulle avvakta likt spindeln i nätet som inväntar på sitt byte. Han lyckades. Till slut gick Real Madrid i fällan.

Barcelona tog hem alla pinnar men jag frågar mig själv om inte det läckra målet från Leo Messi och Barcelonas dominans hamnar i skymundan en kväll som denna? Svaret är naturligtvis att den gör det. Redan på förhand dömdes Wolfgang Stark ut av främst Madrid-anhängare. Vad hände efter 90 minuter? Stark hade visat ut två spelare, en tränare och stängt av en annan till nästa möte. Rätt eller fel? Fokus borde inte ligga där utan snarare på hans konsekventa dömande under matchen. Javier Mascherano kunde likaväl åkt ut för den kyss han gav just Pepe innan portugisen gick berserk på Dani Alves. Den domare som får returen på Camp Nou bör egentligen inte oroa sig då matchen redan är avgjord om vi ska tro..

José Mourinho, som menar – på  Bernd Schuster mané – att allt redan är avgjort och att Real Madrid inte kan besegra katalanerna på Camp Nou. Läser vi mellan raderna förstår vi naturligtvis vad han är ute efter med en parallell till utvisningarna och UEFA:s sena domarändring inför matchen. Den här kvällen gick Mourinho åter till attack mot Guardiola och Barcelona. Guardiolas svar? Absolut ingenting. Ren och skär tystnad. Världen fördömer Madrid och Guardiola är nu ödmjuk igen. Ställningen har återställts.

I kväll står de där på mäktiga Santiago Bernabéu. Real Madrid mot Barcelona. Cristiano Ronaldo mot Leo Messi. José Mourinho mot Josep Guardiola. När Guardiola under gårdagen för första gången valde att ta en verbal match – även om han i princip ser sig besegrad där – mot Mourinho ökade spänningen än mer. Nu handlar det inte längre om fotboll. Nu blir matchen helt plötsligt även personlig.

Barcelonas har precis släppt sin startelva och det är precis som vi misstänkt hela veckan. Javier Mascherano kommer in och spelar som mittback samtidigt som Carles Puyol återfinns på plan som vänsterback. Frågan är förstås hur pass fräsch Puyol är? En sak är däremot säker. Barcelona har förlorat alla matcher som lagkaptenen missat denna säsong.

Resten är samma gubbar som spelade i cupfinalen mot Real Madrid med undantag för Victor Valdés i mål samt Seydou Keita på mittfältet. Rent spontant känns det inte som att Guardiola har mycket han kan göra. Barcelona spelar på ett speciellt sätt och viker inte ner på sin fotbollsfilosofi oavsett motståndare. Visserligen ser det kämpigt ut i försvaret men så länge som mittfältet och anfallarna håller pressen kan det gå bra.

Real Madrid kommer även de till start med samma taktiska upplägg som senast i cupfinalen. José Mourinho flyttar därmed i n t e ner Pepe utan behåller honom som mittfältsgeneral. I försvaret missar Ricardo Carvalho som sagt matchen och ersätts av – den hånade – Raúl Albiol. Om Barcelona skall ta sig förbi Real Madrid centralt är det denna spelare som man ska utmana. Albiol är inte någon lirare på snabba vändningar och straffen som David Villa fick på Santiago Bernabéu påvisar detta.

På anfallssidan startar Ronaldo som spets, också det väntat. Hur resonerar egentligen Mourinho med Ronaldo på topp? Här handlar det om att Real Madrid kan ha en forward som snabbt kan ställa om till anfall och som även kan sätta en enorm press på spelare som Gerard Piqué. Karim Benzema är en mer renodlad anfallare men han är däremot mer beroende av ett bollförande Real Madrid än Ronaldo.

Vilken nostalgikväll det varit. Först matcherna mellan klubbarna från 2002 och nu Champions League på Tv3. När hände det sist att vi såg Champions League på trean? Kan inte Lasse Kinch och Glenn Hysén få kommentera?

Mot Madrid mina damer och herrar. Staden där kriget bryter ut i kväll.

När var det sist vi såg Josep Guardiola ge en förvirrande presskonferens som egentligen går emot allt han propagerat för de senaste åren? Svaret är efter Barcelonas senaste ligamatch mot Osasuna. Den annars alltid lugne och elegante katalanen började i stället att tala om antagonisten och eventuella val av domare. Men det kanske mest förvirrande av allt är påpekandet kring Pedros offsidemål mot Real Madrid i cupfinalen.

Jo, visst har Guardiola haft ett par jobbiga dagar sedan den senaste matchen mot Real Madrid. I praktiken är det andra gången han möter på lite motvind i sin tränarkarriär. Frågan är om det inte blåste lite mer under hans första motvind som även den var mot José Mourinho fast i Champions League? Den gången lyckades han ändå hålla sig lugn och gav sig inte in på några mindgames vare sig före eller efter matchen. Nu har det hänt när han, för andra gången, stött på lite motvind. Den här gången har han i stället valt att ta matchen han aldrig kan vinna.

Det råder inga tveksamheter kring att Guardiola kan krossa Mourinho på en fotbollsplan. Matchen på Camp Nou slutade som sagt med siffrorna 5-0 till hemmalaget. En sådan match klarar Guardiola av, när han däremot tar ”mikrofonmatchen” mot portugisen är han dömd att misslyckas. Mourinho har en vass tunga och är en citatmaskin utan dess like. Mourinho kan när han vill i detta nu gå ut och bemöta (den löjliga enligt spansk press) kritiken som kommit från Guardiola. Men det är inte så Mourinho tystar Guardiola den här gången.

Nej, i stället kör han en annan taktik. En taktik som nog uppskattas enorm hos speciellt Florentino Pérez. Portugisen säger ingenting och tar rollen som den moraliske vinnaren. Han låter Guardiola få rubrikerna och han låter Barcelona få allt större plats i tidningarna. På det sättet kan laget fortsätta att träna i lugn och ro. Guardiola får mer än gärna fortsätta snacka skit om honom och Johan Cruyff får gärna fortsätta med sin kolumn.

Real Madrid skall inte svara. Precis som de inte gjorde inför den första klassikern mot Barcelona på Santiago Bernabéu. Då fick i n g e n i laget säga ett endaste ord till pressen angående Barcelona. I Barcelona var det snarare tvärtom. Där gick Sandro Rosell och propagerade för ett nytt 5-0 och där gick Victor Valdés och hånade Real Madrid.

Guardiola känner pressen. Annars hade han aldrig börjat attackera en motståndare på det sättet som han gör nu – något som han själv aldrig skulle kunna göra, enligt honom själv. Nej, Guardiola den här stressen klär dig inte. Men, men nu blir det i varje fall en tysk och inte portugis som dömer matchen mot Real Madrid. Alltid något.

Det finns stunder då man är tacksam för att denna sport existerar med allt det goda som finns inom fotbollen. Sedan finns det även stunder då man tänker på hur världen förändrats och fotbollen gått i samma riktning. När Real Madrid och Barcelona skulle göra upp om duellen i Copa del Rey, fick jag ett sms från en kollega om Getafe av alla klubbar (med tanke på vilken dag det var). När jag väl hade läst meddelandet trodde jag att det var ett sjukt aprilskämt. Tog en titt på datumet och insåg att det var den 20:e april. Nu, några dagar senare, är det officiellt. Nyheterna som ingen Getafe-supporter ville höra.

Getafe har aldrig varit en rik klubb utan snarare det motsatta. I Spanien har det blivit en vana att göra narr av Getafe när bortalaget skall ut och spela i ”förorten”. Trots bristen på pengar har klubben klarat sig och symboliserat en kamratskap som tar oss tillbaka till den där dagen år 1945 då klubben bildades. Den dagen satt Enrique García, Aurelio Olavaria, Antonio Lozano, Manuel Vergara och Miguel Francés i en pub och diskuterade. Club Getafe Deportivo föddes den dagen.

Klubben gick den långa, skitiga och jobbiga vägen. Under 50-talet kämpade sig laget genom divisionerna – till en början med en plan utan målstolpar – och nådde Segunda under mitten av 70-talet. Under senare år har lilla Getafe även avancerat till La Liga och stannat kvar. Dessutom har Getafe slagit Real Madrid på Santiago Bernabéu samt tagit sig ut till Europa. Mäktigt med tanke på att Getafe inte är något stort område på fotbollskartan. Faktum är att merparten av klubbens medlemmar historiskt varit större anhängare av Real Madrid eller Atlético de Madrid. För att ta ett slående exempel är Angel Torres – mannen som ansvarar för klubben – medlem i Real Madrid.

Klubben har trots allt lyckats. Hur? Passion och framför allt klokhet. Genom åren har vi sett en liten klubb som ändå agerat smart. Vi har sett klubbens president agera klokt och bygga laget del för del. Getafe har varit en utmärkt klubb för både tränare och spelare att utvecklas i. Quique Sánchez Flores, Michael Laudrup och Bernd Schuster är tre kända profiler till tränare som gått den skolan. Men trots all denna succé har Torres nu sålt sin klubb till Royal Emirates Group. De som är överraskade borde egentligen inte vara det.

Vi borde alla sett varningstecknet som visade sig år 2009. När Getafe valde att visa tröjorna med ”Burger King” som huvudsponsorer var det många som garvade åt eländet. För klubben handlade det förstås om pengar och redan i den stunden visade sig en mörk desperation. Drastiska situationer kräver drastiska handlingar heter det och det var precis det Getafe gjorde. I det ögonblicket hade klubben sålt en bit av sin själ. Nästa smäll kom nu i veckan när klubben sålde bort allt. Finns personer som menar på att detta är något bra. Att en spansk klubb blir uppköpt av rika affärsmän är en sak. Att en spansk klubb till och med säljer bort en del av sitt klubbnamn är något helt annat.

Jag är säker på att de fem vännerna, som satt där 1945,  hade sett detta som ett sjukt skämt. Team Dubai i La Liga? Det ska egentligen inte vara möjligt men verkligheten säger något annat. Är det Barcelona och Real Madrids fel? En av många obesvarade frågor. En besvarad fråga är däremot att Getafe tydligt visade att de hade ett pris – som allt annat i dagens fotboll.

Vad finns det att säga om gårdagens batalj mellan Real Madrid och Barcelona på Mestalla? En hel del och inte vet jag heller vart jag egentligen skall börja. Kollegan, Kalle Karlsson, på Eurosport skrev tidigare i dag på sin blogg att det var synd om oss som missade matchen mellan Arsenal och Spurs. Till Kalle kan jag bara säga så här; det är inte många gånger vi sett fotbollskartan ritas om de senaste åren. I går såg vi däremot en eventuell skiss. Den som missade det missade något stort.

Första frågan var hur José Mourinho hade tänkt att startelvan skulle se ut? Inför finalen skrev många experter om att portugisen skulle använda samma taktiska upplägg som på hemmaplan – vilket han även gjorde. Skillnaden var – precis som jag tidigare var inne på – att han använde sig av andra spelare jämfört med matchen på Santiago Bernabéu. In klev Alvaro Arbeloa, Mesut Özil och sist men inte minst Cristiano Ronaldo (observera att han startade på Santiago Bernabéu) som anfallare. Utdelningen? Real Madrid krossade Barcelona under den första halvleken. När den första halvleken tog slut var jag förundrad. När var det sist vi såg ett lag neutralisera Barcelona på det sättet som Real Madrid gjorde? Svaret kom i princip omgående och det var naturligtvis Inter på San Siro. Vem var tränaren? You know who he was.

Till den andra halvleken orkade dock inte Real Madrid med det intensiva spelet mot Barcelona. Spelare som Xavi, Andrés Iniesta och Lionel Messi fick mer ytor att jobba på och mycket riktigt resulterade det även i ett mål. Pedros mål godkändes dock inte på grund av att den assisterande dömt offside – kampen fortsatte med andra ord. Josep Guardiola såg nervös och lika nervös var José Mourinho på andra sidan. Guardiola visste naturligtvis att en vila skulle båda gott för Madrid-spelarna och därför var Barcelona nästan tvungna att göra målet innan domaren blåste av andra halvlek. Mourinho tittade på sin klocka gång på gång och var nog den som ständigt påminde domaren om tiden. Real Madrid skulle aldrig – enligt mig – orka resa sig om Barcelona hade satt ett mål innan minut 90. Spelarna var slitna, hade krampkänningar och behövde vätska.

Det blev inga mål och matchen gick i stället till förlängning. Vad Mourinho sa till sina spelare är det inte många som vet. Vad Guardiola sa till sina kan man nästan lista ut. Barcelona hade kört över Real Madrid under den andra halvleken och behövde ”bara” fortsätta med det fina spelet. Matchen drog igång, Barcelona hade boll men Real Madrid gjorde målet. Ángel di María - som sprang cirka 2 mil (!) – hittade Ronaldo med ett vackert inlägg som Pinto inte hade en chans på. Mourinho firade men ville samtidigt inte ta ut något i förskott och bad därför sin bänk att lugna ner sig. Matchen var trots allt långt ifrån över. Efter matchminut 120 behövde portugisen inte lugna ner någon. Real Madrid hade tagit hem titeln.

Det var sannerligen en galen kväll. Vi såg Shakira fira och bli frustrerad på en och samma gång. Vi såg Sergio Ramos och Alvaro Arbeloa lyfta upp David Villa på ett sätt som han gärna behövt spelmässigt. Vi såg Real Madrid göra sin bästa första halvlek säsongen 2010/11 och vi såg ett Barcelona som tog hand om spelet i andra halvlek. Vi såg även Ronaldo som slog hål i myten om att han inte kan avgöra stora möten. Vi såg Iker Casillas – som lagkapten – ta den enda titel som han saknade i sitt troféskåp. Vi såg Real Madrid slå Barcelona i Copa del Rey. Vi såg Real Madrid ta sin första seger mot Barcelona sedan 2008 och vi såg Mourinho fira ännu en titel. Vi såg en fantastisk match.

Kort och gott mina vänner, vi såg fotbollskartan skissas om. Om två veckor kan samma karta komma att ritas om helt och hållet.

I kväll är det äntligen dags för finalen vi alla längtat till. Hur ska man ladda upp inför finalen? Gå ut och spela fotboll? Titta på tidigare dueller mellan klubbarna? Ta det lugnt? Träffa polarna och förbereda sig inför festen? Ja, det finns många olika sätt.

Själv ska jag nu till Uppsala och det jag kan erbjuda er är ett Youtubeklipp. Det här klippet gjordes av en vän till mig, som vi använde till min tidigare hemsida, inför Josep Guardiola och Manuel Pellegrinis första drabbning. Titta och påbörja uppladdningen!

watch?v=-xEJCdj9dY0

Bara en dag återstår innan Spaniens värsta antagonister möter varandra i en cupfinal som hela världen bevakar. Vore det inte härligt med ytterligare citat från spelare, ledare och andra personer inför morgondagens stora final?

”[José] Mourinho vet hur man spelar finalerna” – Jorge Valdano.

”Marcelo erkände för mig att han var tvungen att slänga sig” – Dani Alves.

”Real Madrid köpte den bäste för att slå Barcelona, inte spela som Racing Santander” – Guti.

”Jag tror inte att [Real] Madrid går titellösa den här säsongen” – Fernando Morientes.

”Det är en enorm titel som Real Madrid inte har råd att förlora” – Iker Casillas.

”Laget (Real Madrid) saknar en personlighet” – Alfredo Di Stéfano.

”Vi kommer inte att förändra vår strategi” – Carles Puyol.

”José Mourinho bryr sig enbart om resultaten och inte om att spela en sevärd fotboll” – Johan Cruyff.

”Vi såg matchen på tv och gillade det (Barcelonas spel) men i slutändan kan allt inträffa” – Rivaldo.

”Han [Lionel Messi] och Cristiano [Ronaldo] är de två största men Leo är i en klass för sig” – Deco.

Det är många frågor som är obesvarade i detta nu. Hur ska José Mourinho spela på onsdag? Kommer Pepe att kliva fram på mittfältet igen eller får han spela som mittback? Vem startar Mourinho med på topp? Blir det Karim Benzema igen eller låter han Cristiano Ronaldo spela som spets? I Barcelona finns det också ett par frågetecken vi måste ta oss an inför matchen. Hur är det egentligen med Carles Puyol? Förvisso är hjärtat i Barcelona tillbaka men frågan är hur han mår fysiskt och om han verkligen är redo för ännu en intensiv match. Vad kan Josep Guardiola göra för att rubba José Mourinho?

Hur ska Mourinho egentligen ställa upp på onsdag? I lördags gick han segrande ur den taktiska duellen mot Pep genom att sätta Pepe på mittfältet. Med den vilda portugisen på mittfältet neutraliserades stora delar av Barcelonas framgångsrika koncept och frågan är om inte det vore bäst att låta Pepe fortsätta där. När Raúl Albiol blev utvisad valde Mourinho att fortsätta med Pepe på mittfältet. En möjlig hint från Mourinhos sida? Jag tror det. Ni har redan läst mina åsikter kring Pepes (MARCA hade rubriken ”Kung Pepe”) monstermatch där han i princip var den bästa spelaren i mitt tycke. Vad är det som gör att han fungerar på mittfältet?

Om vi jämför honom med Lassana Diarra finns det en oerhört stor skillnad – positionsspelet. Lass må vara en begåvad dribbler (för att vara defensiv mittfältare) och jaga motståndarna likt en tjur men han saknar det riktiga positionsspelet och har svårt att täcka zoner. Pepe har med sin erfarenhet från backpositionen och tidigare spel på mittfältet stor kunskap gällande positionsspel. I lördags kombinerades både zonmarkering samt punktmarkering från Pepes sida på det centrala mittfältet. Jag tror personligen att Barcelona-spelarna blev tagna under matchen. En spelare som Andrés Iniesta var ovanligt blek och detta mycket tack vare Sami Khedira samt Pepes samarbete.

På MARCA har läsarna fått rösta om vilken uppställning Mourinho bör starta med mot Barcelona. Föga förvånande har hela 35% – just nu-  valt samma taktiska upplägg som i lördags med undantagen att  Ronaldo spelar på topp (Benzema), Alvaro Arbeloa tar hand om högerbacken (Raúl Albiol) och Mesut Özil (Cristiano Ronaldo) finns med på mittfältet. När det gäller backlinjen finns det nästan inga frågor att ställa. Ezequiel Garay har ingen rytm i kroppen och lär inte starta – men Mourinho kanske gör en Mourinho? – mot Barcelona. När det gäller den offensiva delen lär Özil få starta efter sitt pigga inhopp och frågan är om Ángel di María bänkas eller om Mourinho väljer att ta bort Benzema. Argentinaren gjorde inte någon bra insats och lider av samma problem som Theo Walcott tidigare gjorde. Han tänker inte fotboll och det är just det Mourinho behöver just nu. Spelare som tänker fotboll.

Vad kan Guardiola förändra till matchen på onsdag? Experterna var eniga efter lördagens match och lika ifrågasättande; kan Guardiola sätta in en till växel mot Real Madrid? När Barcelona slogs ut av Inter för nästan exakt ett år sedan hade han inte någon plan B. Lyssnar vi på vad lagkaptenen Puyol sagt lär det inte heller bli någon förändring till denna match då ”strategin inte kommer att förändras”. Kan man egentligen klandra Barcelona för att de inte förändrar sin strategi? De har praktiskt taget tagit hem ligatiteln, varit framgångsrika i Champions League de senaste åren och inte förlorat mot Real Madrid sedan 2008 med Guardiolas spelsystem. Frågan kvarstår dock, har Guardiola en plan B mot Mourinho? Vad händer om Barcelonas spel låser sig? Kan han bara flytta fram Gerard Piqué som i semifinalen mot Inter?

Men, den här gången kommer Barcelona ändå med den tidigare avstängde Javier Mascherano. Med honom på plan har nu Barcelona en spelare som kan ta duellen mot Pepe och de offensiva spelarna i Real Madrid. Då menar jag den fysiska duellen. För trots att Barcelonas mittfält är bra på att pressa sina motståndare är de inte direkt fysiskt starka. När vi ändå snackat om Puyol – kan han verkligen starta? I den senaste matchen fick han gå ut och beräknades missa flera veckors spel. Guardiola var däremot inte orolig och nu visar det sig att backen kommer finnas med i Valencia. Är han fit for fight? Det är en annan fråga.

Inför matchen handlade allt om en sak och det var José Mourinho och nu efter matchen fortsätter rubrikerna handla om hans taktiska upplägg. Det hade gått så långt att Josep Guardiola även fick frågor om Mourinhos tystnad på en av sina presskonferenser. ”Det är inte första gången”, svarade katalanen och frågan är om vi inte kan koppla det svaret till matchen?

Här finns det två saker som vi kan säga om Reals första halvlek. Dels har Josep Guardiola a l l t i d haft ett större bollinnehav än Real Madrid. Vare sig om tränaren varit Bernd Schuster, Juande Ramos, Manuel Pellegrini eller som nu, José Mourinho. Mourinho och Barcelona innebär – återigen – a l l t i d att Barcelona-spelarna får mer bollövertag. Det såg vi förra året under Champions League när Inter spelade alla matcher mot Barcelona.

Många snackade inför matchen om Cristiano Ronaldo och hans kamp mot Lionel Messi. Ingen nämnde – ingen tänkte ens tanken – att Pepe skulle spela som defensiv mittfältare framför mittbacksparet Ricardo Carvalho och Raúl Albiol. Om Pepe spelar lika poetiskt som han gjorde i kväll och på San Mamés mot Athletic Bilbao lär Lassana Diarra åter förpassas till bänken. Det är tack vare portugisen som Barcelona hade ofantligt svårt att skapa målchanser under den första halvleken trots det stora bollövertaget.

Under säsongen är det många som klagade på det ”klena” mittfält som Real Madrid befogade över. Mourinho behövde med andra ord starka och tunga pjäser precis som han hade i Chelsea samt i Inter. Vad gjorde Mourinho? Han tog upp Pepe som jag precis nämnde för att slå hårt mot hårt. Med Pepe fick han en spelare med en hunger likt ett lejon. Och likt ett djur sprang han över hela plan i hela 90 minuter. Det vore intressant att se hur mycket Pepe egentligen sprang under hela matchen. Tysken Sami Khedira gjorde nog även sin bästa match i Real Madrid, där han hade ett riktigt bra samarbete med den portugisiska kollegan.

Guardiolas Barcelona spelade precis som vi alla är vana att se dem spela. Och frågan är om inte Barcelona straffade sig själva när de slog ner på tempot i stället för att döda matchen? När Albiol klantigt nog blev utvisad hade Barcelona matchen precis där de ville ha den. Men i stället för att slå till som en kobra och sätta dit både tvåan samt trean, fick Real Madrid chansen att spela sig in i matchen igen. Guardiola måste först och främst vässa på defensiva fasta situationer. I princip alla lägen som Real Madrid hade kom via fasta situationer.

Vad tar vi med oss till finalen på onsdagen? Både Messi och Ronaldo visade att de kan slå straffar och att de brutit varsin förbannelse gentemot det andra laget. Kvällens resultat innebär att  Real Madrid tagit sina första poäng mot Barcelona sedan El Pasillo 2008. På onsdag ska det bli mycket intressant att se hur Barcelona reagerar mot den taktik som Mourinho ställde upp med i kväll. För jag antar att han är sugen på att testa det igen. Kvällens match var bara en uppvärming, en förrätt och trailer inför onsdagens final. Det går bra nu.