Spelaren José María Callejón har länge drömt om en flytt till sin hemklubb Real Madrid. Nu är den infriad då Real Madrid precis köpt honom från Espanyol.

”Bueno”, som han kallas av sina vänner, spelade i Real Madrid under sina ungdomsår tillsammans med brorsan Juanmi Callejón. Sedan 2008 har vi La Ligafantaster sett honom spela för Espanyol där han spelat bra. Redan i januari spekulerade MARCA och AS om att Real Madrid ville hämta hem både honom och Dani Parejo i Getafe.

Nu har klubben tagit det första steget och hämtat hem den förste av två. Vad ska vi säga om honom? Callejón kan egentligen inte bjuda på något som inte redan finns att hitta i José Mourinhos trupp. Han petar ingen i laget och han har egentligen inte varit någon jättesensation, likt Sergio Canales var i Racing Santander. Men, han är en egen produkt och han är en Mourinhovärvning.

Redan när Hamid Altintop införskaffades insåg vi att det var portugisens verk. Mourinho vill ha spelare som kan ta en plats i truppen utan att klaga och dessutom spela på flera positioner. Callejón är en spelare som passar in i denna beskrivning och som dessutom – viktigt nu med tanke på La Masia – är en egen produkt som klubben kan skylta med.

Jag tycker det är intressant Inte övergången i sig – som jag för övrigt tycker är medioker – utan mer intressant ur ett maktperspektiv. Spelare som Altintop och Callejón hade aldrig ens ryktats till huvudstaden om året var 2003. Florentino Pérez har gett demontränaren mycket, mycket mer att säga jämfört med dem tidigare tränarna. Samtidigt har den tokige presidenten öppnat dörren för spelare som är allt annat än ”galacticos”.

När Pérez hade det som värst köpte han in spelare som Carlos Diogo, Thomas Gravesen och träbenet Pablo Garcia. Då köptes de för att han var under en enorm press. Dagens värvningar – Altintop och Callejón – är köp som klubben med all sannolikhet länge haft ögonen på. De är med andra ord inte panikvärvningar.

Callejón då? Kan han göra en skillnad? Nja, på planen erbjuder han – som sagt – egentligen inget som inte redan finns i omklädningsrummet. Han lär finna sin plats på bänken och inte vara mer än en truppspelare för Real Madrid.

Ett riktigt onödigt köp? Om Dani Parejo helt plötsligt blev klar för klubben.

Man får inte alltid som man vill eller det man önskat. I går var sannerligen en sådan dag för Deportivo som inte klarade av att slå Valencia på Riazor. Förlusten innebär att laget nu åker ur ligan efter drygt 20 år i första divisionen och många undrar förstås hur ett lag som Depor kan åka ut?

För det första, existerar inte SuperDepor längre. Ett lag som tidigare var fylld med internationella storstjärnor som Mauro Silva, Diego Tristan, Djalminha och Roy Makaay för att nämna ett par exempel. Dagens trupp besitter inte denna klass. Dagens Makaay heter Riki, Adrián och Lassad. Säger mycket.

Nej, Deportivo har inte alls varit sig likt. När ett lag inte klarar av att göra mer än 31 mål under en säsong på 38 ligamatcher så är det riktigt illa. För det är just i offensiven som Deportivo haft sina problem. Ta en titt på deras försvarsinsats och vi ser att de har – i jämförelse med andra bottenlag – enbart släppt in 47 baljor.

Trots att Valencia anföll halvhjärtat, trots att hemmalaget bjöds på otroliga chanser och trots att domaren drog ut på tilläggstiden var det bäcksvart.

Den som är mest pressad just nu heter Augosto César Lendoiro. Deportivos president var bitter och kunde med kommentarer som ”detta är den sorgligaste natten i mitt liv” visar att Deportivo står inför en tuff tid. Lendoiro har koncentrerat sig på mycket annat än just fotboll denna säsong.
I stället för att fokusera sig på sitt lag har han åter gett sig fan på att Real Zaragoza ska betala tillbaks för Lafitas övergång. Kan det bero på att klubben blöder ekonomiskt? För Pengar finns inte – jämfört med tidigare – längre i klubben och utan spel i Europa kommer det dröja innan vi kan få se ett nytt SuperDepor.

SuperDepor dog i går i och med nedflyttningen. Blir inte heller förvånad om laget misslyckas under nästa säsong.

Det fanns en tid då jag lyckades lura ”okunniga” att Iván de la Peña faktiskt var Xavis äldre broder. När dessa personer till slut upptäckte att så inte var fallet fick jag förstås höra det. Under en lång tid.

Iván som fostrades i La Masia ansågs gå mot en mycket ljus framtid. Under Johan Cruyffs dagar var tanken att Iván en dag skulle komma att ersätta fältherren Pep Guardiola på Barcelonas mittfält. Iván tog aldrig det steget. Ironiskt nog kom i stället ”Iván Jr” och tog platsen. En plats som Xavi har än i dag på Peps mittfält.

Iván ville alltid ta en plats i Barcelona och han hade precis samma dröm som lagkaptenen Carles Puyol, tjejtjusaren Gerard Piqué och världsstjärnan Leo Messi haft. Lyckas i Barcelona och vara ett ansikte utåt för Katalonien. Skillnaden mellan Iván och de nämnda är att han aldrig riktigt slog igenom, trots att han valdes av El País till den bäste ynglingen både 1996 och året efter.

Ett par otrevliga år i Italien och Frankrike samt ännu ett deprimerande år i Barcelona gjorde att han fick nog. Valet kunde naturligtvis inte varit mer klockrent. Vi kan säga så här; relationen mellan Espanyol och Barcelona har inte alltid varit den bästa.

Espanyol har inte alltid haft samma mål som storebror – utan snarare sökt en nära kontakt med centralmakten. Faktum är att klubben under tidigt 1900-tal var nära knutet till det spanska etablissemanget och tilläts ha med det symboliska Real (kungligt/kungliga)  i sitt emblem. Efter 1912 kom klubben att kallas för Real Club Deportivo Espanyol efter att Kung Alfonso den trettonde givit klubben sin tillåtelse. Detta förklarar varför Espanyol har en kunglig krona på sitt klubbemblem.

När Iván flyttade till Espanyol betraktades han som en svikare av sina forna supporters. Han representerade nu en klubb som inte stod upp för Kataloniens kamp. Än värre, gick han till en klubb i Barcelona som inte hade några problem med att kopplas med det spanska etablissemanget. Men det var ändå där och då som Iván växte som spelare och människa.

Under åren har vi njutit av hans fina passningar men nu är det snart slut. I dag meddelade han på en presskonferens att det ”är över”. Han spelar sin sista match nu mot Sevilla för att sedan tacka publiken på Cornella-El Prat och lämna fotbollsplanen för evigt. Den katalanska tidningen Sport har fångat upp hans tårar och AS har lyft fram honom som en legendar i Espanyol. Han är stor i Spanien och många kommer bevaka hans avsked.

- Det kommer att bli tufft men även vackert, sa spanjoren på samma presskonferens.

Mina minnen av Iván kommer bestå av de fina passningarna och hans passion för Espanyol. Missa nu inte hans sista match på Cornella-El Prat. Vilket avsked den lille Buddhan av Espanyol kommer att få. Vackert lär det sannerligen bli.

Under hela mitt liv har jag strävat efter något riktigt speciellt som många andra människor. I dag kom svaret som jag länge väntat på och som betyder en hel del för mig. När jag fick förfrågan om att sköta den här bloggen av Nyheter24 insåg jag vilken stor utmaning det var.

I snart ett år har vi bekantat oss med varandra. Ni som känner mig sedan tiden på SvenskaFans och även ni som lärt känna mig genom La Española vet att jag tycker om utmaningar. Utmaningen var en av de större anledningarna till att jag tackade ja till detta jobb på Nyheter24.

Tidigt i höstas var jag tvungen att agera igen och ta nästa steg. Jag kände suger efter nästa utmaning som innebar en journalistutbildning. Efter att ha tagit min kandidatexamen i historia på Universitetet var det dags. Destinationen blev Poppius.

I dag fick jag svaret. Den första raden inleds med ”vi har glädjen att meddela att du har blivit antagen till Poppius grundkurs i journalistik på dagtid höstterminen 2011″.

Fantastiskt! Precis vad jag behövde veta inför den avslutande omgången och framför allt nästa säsong som vi åter ska gå igenom tillsammans här på Nyheter24.

På UEFA:s officiella hemsida finns det en guide om antirasism som går att ladda ner. Den stora fotbollsorganisationen är tydlig med vad som gäller på plan och vad det hela går ut på. I denna guide tar UEFA upp ett par fall inom fotbollshistorien där rasismen visat sitt fula tryne.

UEFA visar upp 14 exempel. Inget av dessa exempel kommer från La Liga och inga spanska fans eller spelare nämns. Som person är du naiv om du – utifrån denna guide – tror att Spanien klarat sig undan denna skit. För det har inte Spanien gjort vare sig på klubblags- eller landslagssammanhang.

Rasismen har varit i Spanien och härjat där med. Vi som älskar den spanska passionen har sett många fall genom åren. Det finns dock en incident som alla minns, även de som inte följer La Liga. Vem minns inte när Samuel Eto’o inte pallade för trycket? Mitt under matchen mot Real Zaragoza hade han fått nog. Han skulle ut med matchbollen. Men på vägen hindrades han av ”mister” (Frank Rijkaard) som uppmanade honom att fortsätta och inte ge ”dem” segern. Eto’o fortsatte spela.

Nu, ett par år efter denna händelse, har Spanien åter hamnat i fokus gällande rasism. Som ni läste sist på La Española handlar det om en duell i La Liga. Sergio Busquets vs Marcelo. Barcelona vs Real Madrid.

Vad sa Busquets egentligen? Varför täckte han för munnen om han nu sa ”mucho morro”? Varför kändes det – efter tränarens presskonferens – som att Pep visste att Busquets gjort ”något” fel? Varför reagerade inte Marcelo under matchen? Varför sa inte Marcelo något direkt efter matchen? Varför reagerade Real Madrid först efter att AS släppt sin video?

Svaren på dessa frågor har jag försökt finna dock utan framgång. UEFA bestämde dock att undersöka videoklippet men kom fram till att Busquets inte kan stängas av. I Madrid är det ingen som förstår vad UEFA sysslar med. ”Platini ser om Barcelona” och ”Vad hade hänt om Ronaldo sagt apa?”, är två vanliga reaktioner från Spanien sett till AS och MARCA.

Det hjälper inte heller att landslagets (apropå möjlig spricka i La Seleccíon?) lagkapten, Iker Casillas, går ut i AS och bestämt menar att alla sett vad Busquets gjort. Detta spektakel har växt enormt mycket under den senaste tiden och är numera en politisk fråga. Och på något sätt undrar man hur pamparna i UEFA resonerat?

Som jag skrivit tidigare, finns det tveksamheter hos båda sidorna av denna historia. Men, UEFA valde ändå att stänga av José Mourinho för hans ”viskningar” i Champions League. Trots att man inte kunde (till 99,9%) bevisa att Mourinho yttrat ett endaste ord om taktiska varningar. I det här fallet har man Busquets på ett videoklipp som möjligen yttrar ordet ”mono” med handen över munnen.

Och här menar jag att det faller. Man är inte säkra på att Busquets sagt något som helst rasistiskt till Marcelo och kan därför inte stänga av honom. Men man kunde stänga av Mourinho trots att man inte var säkra på vad Mourinho ordagrant hade viskat till gubbarna på bänken.

Blir det en fortsättning?

Barcelona intog i går torget och firade ligatiteln med löftet att de kommer återvända den 29 maj med ännu en titel. Frågan är förstås om Sergio Busquets får vara med och spela den sista titelmatchen?

Ni som hängt med känner förstås till bakgrunden till detta spektakel. När Real Madrid och Barcelona gjorde upp på Santiago Bernabéu fångade en kamera Peps defensiva pjäs. Busquets höll för sin mun samtidigt som han yttrade ett – eller ett par – ord till Marcelo. Hittills är alla överens om incidenten.

Problemet i efterhand är vad Busquets egentligen sa till den brasilianske landslagsbacken? Vissa (Real Madrid) hävdar att Busquets sagt ”mono” till Marcelo. ”Mono” översätts till apa på svenska. Aitor Karanka var tydlig med vad han – och José Mourinho - ansåg om beslutet att inte stänga av katalanen.

”Vi har blivit straffade genom avstängningar på Pepe, [Sergio] Ramos och Mourinho, men de hade spelare som inte körde fair play och uttalade rasistiska förolämpningar”, var Karankas ord angående denna infekterade fråga.

Ett lag som Barcelona, med Unicef på tröjorna och som kämpar mot rasism, kan naturligtvis inte ha med en spelare som uttalar sig rasistiskt på plan.

Vad sa han enligt Barcelona? Pep har egentligen inte gett något klokt svar över huvud taget gällande denna fråga. ”Mina spelare gör misstag men man måste gå vidare”, är ett av många citat från honom till Sport. En annan medlem i Barcelona menar dock att Busquets inte sa mono utan något helt annat till Marcelo.

Orden som yttrades var ”mucho morro”, enligt Barcelonas vicepresident Josep María Bartomeu. Vad betyder då ”mucho morro”? Jag skulle översätta det till ”vilken fräckhet” och det är just denna förklaring som Bartomeu angivit. Vidare menar många att Marcelo kanske borde ha svarat Busquets – antingen under eller efter matchen – om han nu verkligen hörde ordet ”mono” yttras.

Vad sa Busquets då? Jag kan inte läsa läppar och kan därför inte riktigt svara på den frågan. Om det nu skulle visa sig att han sagt apa är det naturligtvis förkastligt mot både Barcelonas och – kanske ännu viktigare – fotbollens fair play. Ett annat dilemma är varför Busquets kände att han behövde täcka sin mun när han sa ”mucho morro”? Alla vet att José Mourinho kan vara fräck. Ingenting nytt med andra ord.

UEFA har själva (Real Madrid är INTE de som fört frågan vidare) snappat upp händelsen och hotat Busquets med en avstängning. Vågar UEFA ta det beslutet och stänga av katalanen efter råd av läppläsare? Jag tror inte det.

Den katalanska tidningen, El Mundo Deportivo, hymlar inte med rubriken. ”La tercera seguida”, står det på förstasidan som på svenska betyder ”det tredje i rad”. Pep har med andra ord gjort det ännu en gång.

Ligan tog slut i går. Nåja, bottenstriden fortsätter naturligtvis men kampen om ligaguldet är numera avgjort. Pep och hans Barcelona kunde slå till och ta hem den tredje raka ligatiteln. Matchen slutade visserligen 1-1 mot Levante men det är ett kryss som smakar. En mycket imponerande bedrift och den senaste klubben som tog hem minst tre raka ligatitlar var just Barcelona.

På den tiden hette tränaren Johan Cruyff och på den tiden kallades laget för Dream Team. Nu heter tränaren Josep Guardiola och i dag menar många att denna Barcelonaupplaga är den bästa genom alla tider.

Två olika tidsperioder med två olika lag samt tränare. Men ändå samma klubb med samma identitet.

Finns inte mycket att säga gällande Barcelonas ligaspel. Pep har återigen besegrat och trampat antagonisten på tårna. Ännu en gång får han fira en ligatitel med sitt folk ute på Kataloniens gator och torg. Man kan inte annat än att imponeras av denne person och hans lagbygge.

För även om Pep är i särklass den sämste värvaren i historien, är han otroligt bra gällande hanteringen av egna produkter. Just nu är han och Sir Alex Ferguson i en klass för sig. En intressant notis då de ska mötas i Champions League-finalen. Tänk er hur Barcelona hade sett ut om Joan Laporta anställt mannen som han själv önskade som tränare för klubben 2008? Tänk om José Mourinho hade tackat ja och tränat Barcelona.

Barcelonafansen tackar nog högre makter för att Laporta lyssnade på Cruyff och i stället anställde Pep som tränare. Nu står klubben där med tre raka ligatitlar. Barcelona gör det igen.

Ligaracet? Glöm det! Den spanska pressen har varit upptagna med annat under dessa dagar.

Real Madrid och AC Milan är tidigt ute denna säsong gällande spelarköp. Milan har redan införskaffat AS Romas Philippe Mexes samt det afrikanska odjuret, Taye Taiwo, på free transfer. I går slog Real Madrid till och hämtade tyskturken, Nuri Sahin, till klubben. Nu väntar förstås alla på Sandro Rosells svar.

Kontringen sägs vara Chiles utomordentlige landslagsstjärna, Alexis Sánchez. Spelaren med den utmärkta bollkontrollen och speluppfattningen sägs vara nära en flytt till Barcelona. Udinese är förstås nyfikna på vad Europas klubbar kan komma att erbjuda för deras guldklimp. För Barcelona är inte ensamma.

Sanchez har fått uppmärksamhet från alla (!) toppligor i Europa. I Spanien heter konkurrenterna – som vanligt – Real Madrid. För pappa Sanchez är det inte tal om ett svårt val till sommaren. Sonen ska spela i hans favoritklubb Barcelona men frågan är om sonen följer faderns råd? För tittar vi på historiken har Sanchez varit allt annat än lydig mot sin far.

När Sanchez innan flytten till Italien skulle ut på lån hoppades fadern på Universidad de Chile. Sonen valde Colo-Colo. När han skulle lånas ut till en argentinsk klubb hoppades fadern på Boca Junior. Sonen valde River Plate. Nu vill fadern att han drar till Barcelona. Sonen?

Barcelona ligger i pole position men frågan kvarstår om Rosell verkligen går in och signerar chilenaren? Jag tror inte det. Dels för att Sanchez pris är på tok för högt, för Barcelonas ekonomi. Ett av Rosells löften var att täta till ekonomiskt och värva ”smartare”. Klubben skulle – precis som i Sahins fall – göra affärer i det tysta och köpa in billiga samt bra spelare till klubben.

Ett annat frågetecken är hur Pep ska formera sin elva med Sánchez i laget? Naturligtvis ska Sánchez finnas på en kant, men vad händer då med Pedro? För inte bänkar klubben förra sommarens monstervärvning David Villa? Inför Barcelonas match mot Arsenal hävdade Pep att laget har minst ”5-6 Wilshere” i La Masia. Finns det inte även 5-6 Sánchez där?

Om Barcelona köper loss Sánchez kan vi konstatera en sak. Cesc Fabregas stannar kvar i London, denna sommar.

När Pedro León skrev på för Real Madrid var tanken att han skulle symbolisera det Sergio Ramos gjorde 2005. Ung spanjor med en ljus landslagsframtid. Värvningen gjordes med en viss tvekan från José Mourinho som egentligen inte var särskilt intresserad av honom. I stället var det Jorge Valdano som övertalade presidenten, Florentino Pérez, att hämta ”hem” honom.

För ett reapris – eller snarare kompispris från Madridsupportern Angel Torres – på drygt 100 miljoner kronor köptes han av Real Madrid. Allt var packat och klart. Pedro León skulle charma fansen på Santiago Bernabéu och sedan ta en plats hos La Selección.

Men så blev det sannerligen inte. I stället för en givande utveckling likt Sergio Ramos anno 2005, har den unge spanjoren stått och stampat i gyttja under hela säsongen. Trots avstängningar och skador som möjliggjort plats i elvan, har Mourinho valt att bänka och i en del fall även peta honom från truppen.

Por que? Hur kunde detta ske? Tidigare har många talat om Leóns brist på att följa taktiska direktiv, men det är bara en del av sanningen. Det visar sig att spanjoren talat bakom José Mourinhos rygg och kritiserat honom i omklädningsrummet. Nu förstår jag inte riktigt hur León tänkt. Han har alltså – enligt rapporterna – visat en loj attityd på träningarna och sedan haft mage att snacka skit om sin tränare, bakom hans rygg. Då talar vi ändå om José Mourinho.

Om detta stämmer är det fullt förståeligt varför Mourinho gett honom den kalla handen. Är man fullblodsproffs skall man inte befinna sig på en sandlådenivå. León har inte varit i harmoni sedan han kom till klubben och det har vi i princip märkt sedan dag ett. Om inte konflikten med Mourinho har det i stället handlat om bråk på träningar. Steget kanske var för stort från lilla Getafe till stora Real Madrid?

Han har hur som helst bränt sina broar och lär med stor sannolikhet säljas under sommaren. Känns nästan som att han drar till Atlético de Madrid. Fråga mig inte varför.

”Snabba affärer är bra affärer”, har jag läst i många böcker och sett på oändligt många filmer. En klyscha som till viss del stämmer om det inte uppstår komplikationer. När jag för några år sedan reste till Libanon lyckades jag pruta ner priset på en fin tavla. Försäljaren påpekade just att ”snabba affärer är bra affärer”.

Vad händer när det uppstår komplikationer?

Den frågan bör och kan ställas till både Real Zaragoza samt Deportivo la Coruña. Problematiken i denna fråga är – fortfarande – Angel Lafitas övergång från Galicien till Aragón. En övergång som gick igenom för snart 2 år sedan men som vissa ännu inte kan släppa.

För trots att Zaragoza tog hem den juridiska kampen mot Deportivo har Augusto Lendoiro yrkat på att öppna fallet igen. ”Zaragoza kunde omöjligt ha råd med Lafita” är ett av Lendoiros huvudargument. Zaragoza svarar med att göra en motanmälan för att städa upp all skit som Lendoiro skapat. Nästan så att det påminner om pajkastningen mellan Real Madrid och Barcelona. Nästan.

”Snabba affärer är bra affärer”, gäller inte här. Lendoiro hävdar fortfarande att Lafita begått kontraktsbrott och att Zaragoza är skyldiga honom pengar. Men hur? Zaragoza tog – som sagt – hem (på ett förkrossade vis) den juridiska kampen och är inte skyldiga vare sig Lendoiro eller Deportivo ett öre. Ändå fortsätter man att kämpa vidare på sandlådenivå.

Just nu påminner Lendoiro om den där dålige förloraren på gympalektionerna. Ni vet, han som blev träffad när klassen spelade spökboll men som ändå vägrade att lämna planen med hjälp av oändliga ursäkter.

Hur smart var Lendoiro när han som president hävdade att ingen – från Zaragoza – hade kontaktat honom angående Lafita, trots inspelat bevis? Lendoiro är en envis jävel. Precis som grabben på gympalektionerna.