Det verkar som att vi i Sverige drivs av en föreställning om att endast den som tillhör ett visst kollektiv kan företräda samma kollektiv i sakfrågor. Det är därför vi frågar före detta missbrukare om droger, kulturarbetare (oavsett inriktning) om kultur (oavsett inriktning) och invandrare om invandrare.
Samma inställning gör också att DN kan skriva en indignerad artikel om att ingen i regeringen bor norr om Värmdö. För att representera Norrland, det kan tydligen bara den som bor där göra.
När ska folk förstå att den här typen av kollektiviseringar motverkar sitt syfte?
All politisk propaganda säger att alla är lika och att alla är lika mycket värda. Trots det får vi inte sticka upp näsan ur det kollektiv som vi har blivit indelade i. Tänk att det ska vara så svårt att se träden för all skog.
Bloggar: Göran Pettersson.
