Som bekant har FN-organet UNESCO röstat ja till att ta in Palestina som medlem. Sverige röstade dock nej men i stället för att skriva varför här så föreslår jag att ni alla läser Mathias Sundins bloggpost som förklarar Sveriges linje (samt Sydsvenskans ledare).
Sundin visar att Sveriges linje i frågan inte är någon ny linje utan den som varit den förhärskande under lång tid. Även under Socialdemokratiska regeringar. Han konstaterar även att det blir en bakvänd process om enskilda organ inom FN godkänner Palestina som medlem utan att FN formellt har erkänt Palestina som självständig nation.
Men det var som sagt inte det jag tänkte skriva om egentligen. Mina funderingar i dag kretsar i stället kring frågan varför så många anser att Sverige ska skämmas över sitt nej.
De som anser det verkar föredra att Sverige sammanblandas med länder som Vitryssland, Nordkorea, Iran och Burma (länder som röstade ja till Palestinas medlemskap), i stället för med länder som Tyskland, Kanada, Australien, Holland och USA (länder som röstade nej tillsammans med Sverige)?
Ska vi verkligen skämmas över att ingå i den senare gruppen? Jag är skeptisk.
(Full förteckning över hur länderna röstade finns här).
Nyheter: SR, SyD, GP, GP, SVTD, SvD, SvD, SvD, AB,
Bloggar: Bjereld.
