”Professorn varnar för våldet” basunerar DN Kultur ut i dag i en artikel om Svante Nordin.

Jag skulle snarare säga att Svante varnar för vad som händer med människan när hon blir rotlös och rådvill.

Hur förklarar man annars citat som ”människan [i det tidiga 1900-talets Europa] stod utan hjälp när moderniteten krossade alla gamla hierarkier och trosföreställningar” och ”människan kan inte leva utan moral”?

Det är sammanhangen som gör oss till människor, och det är moralen som lär oss hur vi förhåller oss till andra.

Utan sammanhang och moral blir samhället ett ”Flugornas herre”-samhälle. När allt blir flytande och relativt är inte längre något viktigt.

Så även om våldet alltid har varit allestädes närvarande genom mänsklighetens historia så är det inte det som professor Nordin varnar för.

Det är det samhälle som lurar bakom relativismens hörn han vill varna oss för.

När svenskar diskuterar andra länders rättsväsende är graden av politisering ofta ett kärt ämne att klaga på. När det gäller till exempel USA klagar man på politisk utnämning av domare och när det gäller till exempel Etiopien klagar man på den totala sammanblandningen av politik och rättsapparat (exemplen är inte varandras motsvarigheter, jag vet).

När det kommer till vårt eget system, med politisk utnämning av nämndemän, anses dock problemen allt som oftast vara ringa. Systemet framhålls emellanåt till och med som en garant för folklig förankring och som ett hinder mot ett allt för långt gånget tjänstemannavälde.

Men varför skulle politisk utnämnda nämndemän vara ett mindre problem än politiskt utnämnda domare? Varför ska våra politiska partier tillse att våra svenska domstolar har folklig representation?

De har i allt väsentligt förtroende av väljarna, absolut. Men vill man verkligen riskera den typ av politisering av domslut som systemet ändå öppnar upp för? Jag är inte så säker på det. Särskilt som det går emot idén om ett folkligt förankrat nämndemannasystem.

Så vad göra i stället? Som jag ser det finns det två huvudsakliga valmöjligheter. Ett större inslag av opolitiska ämbetsmän, eller ett större inslag av verkligt folklig förankring, förslagsvis genom någon form av jurysystem.

Gemene man har i allmänhet ett stort förtroende för experter, något som skulle kunna tala för ett större inslag av opolitiska ämbetsmän. Jag tror dessutom att den förment folkliga acceptansen för nuvarande system främst bottnar i att tämligen få faktiskt känner till hur nämndemän utses. Visste de det tror jag att de som vill dömas av opolitiska ämbetsmän är fler än de som vill dömas av politiska nämndemän.

Men om vi ponerar att det finns ett egenvärde i en folklig förankring och ett ”jury of peers”-tänkande, borde det inte finnas bättre sätt att gå till väga än via våra politiska partier?

Självklart gör det det. I USA kan man helt enkelt bli kallad till jurytjänstgöring. Kanske inte ett optimalt system men det gör i alla fall att den folkliga förankringen är stor (om nu det är ett egenvärde vill säga).

Om man i stället vill kombinera den folkliga förankringen kanske man kan utforma ett system där frivilliga personer åtar sig att återkommande sitta som nämndemän. Fördelen med det är att ett visst mått av juridiskt kunnande då skulle kunna byggas upp. Ansvaret för utbildning samt gallring borde då ligga hos tingsrätterna, och inte hos våra politiska partier.

Vad som kommer att hända återstår dock att se. Justitieministern har skickat ut ett antal frågor till partiorganisationerna och sannolikheten för att de ska vilja göra några omvälvande förändringar torde vara små. Vi kommer nog därför få leva med nuvarande politiserade nämndemannasystem under rätt lång tid framöver.

Nyheter: SVT, SVT, SVT, KK, KK, DN, DN, DN, AB, SvD, SvD, SvD, SvD, EK, Exp.

Bloggar: Persson, Svensson, Motpol.

Det är mycket Anders Borg i DN just nu. Senast i dag i en större artikel om de ekonomiska förutsättningarna inför 2012 och vad som kommer vara i fokus rent politiskt.

Kanske kände DN att de behövde väga upp rapporteringen av finansministern efter den massiva kritik de fick efter porträtteringen här om veckan? Dagens artikel handlar i alla fall om politik.

Att även 2012 kommer bli ett skakigt år torde stå klart för de flesta. Finansministerns syn är inte fullt lika dyster som till exempel Konjunkturinstitutets men ändå, ekonomin går inte på högvarv.

Att Borg då betonar vikten av en väl fungerade arbetsmarknad känns därför välkommet. Än mer välkommet är Borgs framhållande av parternas stora ansvar för en sund, stabil men också effektiv arbetsmarknad.

Det finns så klart saker som regeringen kan göra, till exempel ta bort delar av den arbetsmarknadslagstiftning som Socialdemokraterna införde på 70-talet. Men i huvudsak så kan det mesta lösa sig på frivillig väg, bara parterna är överens.

Och det finns ju förebilder att titta på. I Danmark lyckas man kombinera en flexibel omställning med fackens krav på trygghet. Rimligtvis borde det vara möjligt även här.

Och menar man allvar med att göra något åt ungdomsarbetslösheten så finns det metoder i form av lärlingsutbildningar och lägre ingångslöner. Det kräver dock som sagt att parterna är överens.

Kanske kan regeringen fungera som medlare. Kanske kan man locka med förändrar lagstiftning om parterna tar på sig ett större ansvar. Klart är i alla fall att den svenska arbetsmarknaden kan bli bra mycket bättre än vad den är i dag. Något som skulle gagna alla.

(Synd bara att inte finansministern inte ser något utrymme för skattesänkningar.)

Lukas 2:1-20

Och det hände sig vid den tiden att från kejsar Augustus utgick ett påbud att hela världen skulle skattskrivas. Detta var den första skattskrivningen, och den hölls, när Kvirinius var landshövding över Syrien.

Då färdades alla var och en till sin stad, för att låta skattskriva sig. Så gjorde ock Josef; och eftersom han var av Davids hus och släkt, for han från staden Nasaret i Galileen upp till Davids stad, som heter Betlehem, i Judeen, för att låta skattskriva sig jämte Maria, sin trolovade, som var havande. Medan de voro där, hände sig att tiden var inne, då hon skulle föda.

Och hon födde sin förstfödde son och lindade honom och lade honom i en krubba, ty det fanns icke rum för dem i härbärget.

I samma nejd voro då några herdar ute på marken och höll vakt om natten över sin hjord. Då stod en Herrens ängel framför dem, och Herrens härlighet kringstrålade dem; och de blevo mycket förskräckta.

Men ängeln sade till dem: »Varen icke förskräckta. Se, jag bådar eder en stor glädje, som skall vederfaras allt folket. Ty i dag har en Frälsare blivit född åt eder i Davids stad, och han är Messias, Herren.

Och detta skall för eder vara tecknet: I skolen finna ett nyfött barn, som ligger lindat i en krubba.» I detsamma sågs där jämte ängeln en stor hop av den himmelska, och de lovade Gud och sade:

»Ära vare Gud i höjden, och frid på jorden, bland människor till vilka han har behag!»

När så änglarna hade farit ifrån herdarna upp i himmelen, sade dessa till varandra: »Låt oss nu gå till Betlehem och se det som där har skett, och som Herren har kungjort för oss.»

Och de skyndade åstad dit och funno Maria och Josef, och barnet som låg i krubban. Och när de hade sett det, omtalade de vad som hade blivit sagt till dem om detta barn. Och alla som hörde det förundrade sig över vad herdarna berättade för dem.

Men Maria gömde och begrundade allt detta i sitt hjärta. Och herdarna vände tillbaka och prisade och lovade Gud för allt vad de hade fått höra och se, alldeles såsom det blivit dem sagt.

GOD JUL!

Som ni kanske förstår så tar julfirande upp merparten av min tid just nu. Det kommer därför inte bli så mycket skrivet här under några dagar. Jag hoppas att ni kan ha överseende med det.

Jag läser i tidningarna, tyvärr inte med någon större förvåning, att Mattias Flink får sitt fängelsestraff sänkt med sex år.

Och eftersom svensk lagstiftning ser ut som den gör så betyder det att de 30 år som straffet formellt ska bestå av, raskt omvandlas till till 20.

Vilket betyder att Flink, om inget oförutsett händer, blir en fri man år 2014. Mattias Flinks fängelsestraff kommer således bli 20 år för sju mord. Ca tre år per mord.

Att någon kan tycka att det känns rimligt är för mig obegripligt. I mina ögon är det enda rimliga i Flinks fall att låta honom sitta på ett tidsobestämt livstidsstraff.

Svensk lagstiftning borde även ändras så att det straff som döms ut också är det straff som ska avtjänas.

Nyheter: Exp, Exp, Exp, DN, SvD, SR, SR, SR, AB, DD.

Bloggar: Mathias Sundin.

Fredrik Reinfeldt följer en stolt tradition när han utlovar strängare straff för kvinnofridskränkning. Redan Birger Jarl lovade att skydda kvinnor och hem mot främmande män.

Sedan dess har lagarna blivit mer utförliga och heltäckande. Generellt sätt är dock den svenska lagstiftningen kring våldsdåd allt för slapphänt, för all typ av våld mot andra människor.

Det bästa vore således att skärpa straffen för våldsbrott rent allmänt (inte bara för kvinnofridskränkning), samt låta domstolar använda samma straffskala och brottsrubricering för både män och kvinnor.

För rimligtvis så är allt våld mot andra människor lika förkastligt.

Nyheter: SvD, SvD, DN, AB.

Bloggar: Böhlmark, Persson.

Göran Greider är för rolig. Till att börja med hävdar han att Sverige nu ser slutet på en 30-årig nyliberal era. Det är dock oklart vad det exakt är som är nyliberalt med världens näst högsta skatter, statliga monopol och världens mest omfattande välfärdsstat.

För det andra så kallar han sig själv (och sina gelikar) för ”förnyare”. Trots att han vill vrida klockan tillbaka till 60-talet (när Domus var Domus får man väl anta).

Roligast är dock hans försök till att akademisera sina ståndpunkter. Han gör det bland annat genom att skriva om Frans de Waals primatforskning och Greider kan näst intill triumferande konstatera att människan som art har överlevt genom att samarbeta.

Han skriver:

Jag ser en del märkliga tecken i tiden. Jag nämnde nyss uttrycket den själviska genen. På senare år har något skett till och med på det området. Man skulle kunna säga att den solidariska genen har siktats inom biologin. Läs Frans de Waals Empatins tidsålder. de Waal är en av världens ledande primatforskare. Han studerar framför allt schimpanser men eftersom de är så lika oss kan han dra slutsatser också om vad människan är för slags varelse.

”Girighet är bra. Girighet är rätt. Girighet fungerar. Girighet fångar själva den evolutionära andan” – så uttryckte sig börsspekulanten Gordon Gekko i filmen Wall Street. I det citatet tar Frans de Waal avstamp och menar att det är en totalt missvisande bild av vad forskningen i dag har att säga om evolutionen och människan.

Han ser i stället människan som en genuint samarbetande och empatisk varelse, det är det som gjort henne framgångsrik i evolutionen. Det utesluter inte att hon också kan vara aggressiv, de Waal är inte naiv och har sett sina schimpanser anfalla varandra. Men hans världsbild får ljusa, optimistiska drag: Människan har överlevt genom att samarbeta!

Och att det är så är så klart självklart. Och jag har aldrig hört någon påstå något annat.

Vad Greider inte verkar tänka på är att den historiskt mest vanliga formen för mänsklig organisering är familjen (och eventuellt en utvidgad variant av densamme (by, församling etc)).

Den välfärdsstat som Greider drömmer om kan knappast ses som en naturligt uppkommen organisering. Det är en politiskt skapad organisering. Framtvingad genom indrivandet av skatter som genom vidare fördelning delats ut inom ett kollektiv som är långt mycket mer omfattande än människans naturliga organisationsform.

Så frågan är vad Greider egentligen vill. Vill han organisera människor i naturliga gemenskaper? Eller drömmer han om ett samhälle där omfördelningen är total?

Jag tror tyvärr att det är det sistnämnda som är Greiders drömsamhälle.

(Och nej. Mitt drömsamhälle är inte ett klansamhälle där var och en endast är utelämnad till sig själv och sin egen familj. Jag är i stället övertygad om att människan både kan, och bör, organisera sig i större samhällen än så. Men, jag tror också att de allra flesta människor är fullt kapabla att ta ansvar för sig själva och sina nära och kära, utan att pengarna går via omfattande offentliga transfereringssystem först).

Nej, Maja Hagerman, det finns inga ”starka krafter [som] vill att Svenska kyrkan ska vara en bastion för etnisk svenskhet, ett motståndsfäste mot samhällets ”islamisering”.

Det torde vara en mycket liten grupp som tar just den utgångspunkten i så fall. För om den finns så har jag aldrig hört talas om den.

Däremot finns det en betydligt större grupp som anser att kyrkan, och kyrkorummet, ska vara en plats för kristen gudstjänst och tillbedjan.

Det är inte samma sak som att vara en ”bastion för svenskhet”. Det är att vara en bastion för kristendom. Vilket faktiskt är kyrkans uppgift.

Jag kallar dem Christmas Floaties. De består av vaniljglass och julmust. Och de är väldigt goda.