Följande är en sammanfattning  av mina observationer och reflektioner av The Zone FC 8 ”Inferno”. Jag hoppas på respons från er läsare!
(mer…)

Superior Challenge 6 ”Lions Den” är nu historia, för svensk del blev det både succé och nederlag. Publiken bjöds på både snabba avslut, taktiska poängsegrar samt omtvistade domslut under de närmare sex timmar galan höll på. De deltagande kämparna fick även känna på att den svenska publiken är kunnig och insatt då det skreks åt såväl vackra passeringar som väl tajmade dyk och tekniska slagserier. Vilket är en väldig skillnad från många UFC-galor där publiken buar trots teknisk grappling. Här följer min summering av galan som på många sätt var riktigt imponerande och i alla fall gjorde mig nöjd.

Joachim Hansen vs Sami Aziz

Hatten av för Usama som utmanade sig själv mot någon som Hansen. Även Hansen ska ha en eloge som riskerade att förlora mot ett okänt namn som Aziz. Till en början kunde en Aziz på helspänn också försvara sig mot norrmannen. Men ett misstag i den andra ronden kostade honom segern, Hansens raka armlås satt där det skulle och segern var hans.

Hansen ska även ha brutit handen tidigt i matchen vilket förklarar att han inte slog lika frekvent som vi är vana att se honom göra. Det som också imponerade på mig var publikens stora jubel när han gick in. Det är riktig uppskattning.

David Bielkheden vs Daniel Acacio

Matchen eller främst domslutet lär det skrivas spaltmeter om. Bielkheden har i alla fall överklagat domslutet och vi får väl se vad som händer. Hans vändning när Acacio tröttnade var imponerande men en förstarond som hans kan man inte kosta på sig på den här nivån. Inte bara att han blev av med en poäng för en otillåten uppåtspark, han låg efter i princip alla situationer och tog en massa stryk.

Jag trodde nog att matchen skulle bli lika och då hade domarna tvingats välja en vinnare eftersom en segrare måste utses, en seger som Bielkheden med fler rondvinster. Rond två verkar dock ha blivit oavgjord enligt två av domarna, ett beslut som är långt från otroligt och då blir det ju Acacio som vinner. Kanske ett beslut som kan diskuteras men minuspoängen är kanske det som ytterst avgjorde. Dock känns chansen att Acacio återvänder stor, kanske en rematch redan nästa gala?

Carlo Prater vs Raza Madadi

Madadis entré lovade gott, matchen blev inte fullt lika spännande. Madadi visade förvisso en taktisk sida och tog säkra poäng stående och genom nedtagningar. Men med tanke på hur uddlös Prater trots all kändes kan man tycka att svensken skulle ha kunnat dominera mer. Om man kommer in med en hel dansgrupp får man liksom leverera stor show även i buren. Men segern var viktig och kanske skapar ett internationellt intresse för svensken.

Thales Leites vs Tor Troéng

Det räcker att säga klasskillnad. Leites lekte med Troéng på marken och svenskens beslut att gå på nedtagning i rond två efter allt han varit med om i rond ett är i efterhand ett ganska dåligt val. Några positionsbyten var hans vinstsvit bruten och Leites vann igen. Tor har lite mer att jobba på för att kunna matcha de bästa.

Nathan Schouteren vs Papy Abedi

Abedi levererade trots hårdtejpat knä. Hans klockrena träff var galans finaste nedslagning och när han låst in giljotinen var det ingen tvekan om hur det skulle sluta. Räcker det för att få kontrakt med en stor organisation? Det återstår att se.

Assan Njie vs Sean Salmon

Salmon är riktigt på dekis men är trots allt en duktig brottare. Men Njie kunde lätt undvika nedtagningen och ett välplacerat knä samt lite slag på marken senare var segern hans. Jag han knappt börja skriva och det är svårt att inte bli imponerad. Ett års frånvaro och så hinner han knapp bli svettig innan matchen är över.

Alan Love vs Magnus Cedenblad

Bra arbetsseger för ”Jycken” som dock inte riktigt kunde släppa loss och komma nära avslutet trots många fina träffar och en rejält skadad skotte.

Graham Turner vs Hamid Corassani

Taktiskt och snyggt från ”Akira” som verkligen växte i mina ögon främst genom att han såg vass ut stående. Att han kan grapplingen riktigt bra visste jag men inför matchen hade jag trott att Turner skulle ha övertaget stående, så blev det inte.

Linton Vassell vs Matti Mäkelä

Galans comeback minst sagt. Mäkelä blev helt dominerad men överlevde fram till den tredje ronden. Där blev den långe britten Vassell lite för slarvig och Mäkelä kunde ge igen allt vad han orkade, vilket inte var jättemycket efter allt stryk i inledningen, men det räckte för att domaren skulle bryta i slutsekunderna och förlustsviten för svensken var bruten.

Maiju Kujala vs Hanna Sillén

Jag var rädd att finskans starka klinch skulle ge henne segern, men i varje slagväxling kunde Sillén straffa finskan och i den sista ronden var det spel mot ett mål. En totalt sönderslagen finska fick sen se domslutet gå till Sillén.

David Aranda  vs Navid Yousefi

Spanjoren blev för svår och kunde förslå slå ner Yousefi och sen sätta armlåset. Imponerande då Aranda var klart mindre än svensken.

Danny Mitchell vs Nicholas Musoke

Hypade Musoke började bra och aggressivt men brittens ju-jutsu visade sig övermäktig. Efter en hel serie submissionförsök fastnar svensken i ett armlås.

Andreas Ståhl vs Niclas Danielsson

Ståhl vann Kimura Talent tack vare stabil brottning och mycket ”grisande” mot buren. Inte snyggt eller särskilt underhållande, men vinsten fick han.

Simon Sköld vs Nicklas Bäckström

Sköld inlede som en mindre version av Hector Lombard. Han tröttnade dock och Bäckström kunde ge igen och vinna genom slag från mount i rond tre. En perfekt inledningsmatch.