Nordin Gerzic har hamnat i blåsväder. / Foto: Bildbyrån

Dörrvakter på svenska krogar har en tendens att agera först och tänka sedan.

Utan att ha fullständig information om det som hände i helgen så antar jag att Nordin var lite väl uppkäftig och det är något som vakterna ofta inte klarar av att hantera.

Istället för att försöka lugna ner den onyktre gästen så brusar vakterna upp och förvärrar situationen.

Jag har sett detta massor av gånger och det skulle inte förvåna mig om samma sak hände Nordin Gerzic.

***

Även om jag ger en känga till de svenska dörrvakterna så försvarar det inte Nordins kaxighet.

Han måste vara så pass professionell att han aldrig hamnar i en sådan ordväxling med vakterna.

Som välbetald fotbollsspelare så drabbas man ofta av den svenska avundsjukan och det är viktigt att man inte låter sig påverkas av provokationer.

Om någon kommer fram på krogen och muckar gräl så måste man kunna hålla sig lugn.

Även om den här incidenten inte är så allvarlig så skapar den negativ publicitet för klubben.

Du måste bli mer professionell Nordin Gerzic.

Patrik Anttonen har varit en av nyckelspelarna i Sixten Boströms lagbygge. / Foto: Bildbyrån

ÖSK har tappat ett antal riktigt bra spelare och den som kommer att bli svårast att ersätta är Patrik Anttonen.

Sixtens Boströms spelidé bygger på bollinnehav och ytterbackarna har en otroligt viktig roll i uppspelsfasen.

Både Wowoah och Anttonen är extremt trygga med bollen och löser pressade situationer som de flesta andra ytterbackar i serien inte klarar av.

Anttonen får, tack vare sin individuella skicklighet, aldrig panik och behöver därför i princip aldrig rensa bort bollen.  

***

ÖSK har i många matcher tröttat ut sina motståndare genom en kombination av snabbt passningsspel och stort bollinnehav.

Om Tommy Wirtanen blir förstavalet på högerbacken nästa säsong så tror inte jag att ÖSK kommer att kunna spela på samma sätt.

Patrik Anttonen är en av Allsvenskans mest underskattade spelare och han borde vara glödhet på marknaden.

Det är antagligen åldern som ligger honom i fatet.

Du får gärna stanna Patrik!  

Roni Porokara har charmat Örebropubliken de tre senaste åren med sina offensiva kvaliteter och även om han ibland fått kritik för sina inlägg så har han ständigt varit ett hot på sin kant.

Om man skulle gå ut med en enkät och fråga alla högerbackar i Allsvenskan vem som är jobbigast att möta så skulle Porokara sannolikt få en hel del röster.

Den finske landslagsmannen har stundtals haft svårt att komma runt på kanten den här säsongen och det är många som har velat peta honom från startelvan.

Det dessa kritiker dock glömmer är Porokaras extremt höga lägstanivå.

***

Roni Porokara är mest känd för sin aviga spelstil och sina tekniska nummer men han har andra kvaliteter som jag vet att Sixten Boström uppskattar.

Roni är grymt vältränad och har en enorm arbetskapacitet. 

Även om han inte alltid har fått övertag på sin motståndare i det offensiva spelet så har han varit en bidragande orsak till ÖSK:s starka försvarsspel.

2010 var kanske inte hans bästa år när det gäller spelet med boll men jag tycker att han utvecklade sitt spel utan boll.

Han tog fler löpningar in i banan och öppnade på så sätt upp ytor för sina medspelare.

***

Den här analysen blev lite spretig men det jag vill säga är att Roni Porokara är så mycket mer än en teknisk dribbler.

När självförtroendet inte är på topp så kan han få problem med sitt offensiva spel, men tack vare sitt starka försvarsspel så har han en riktig hög lägstanivå.

Porokaras disciplinerade försvarsarbete är helt klart en av anledningarna till Samuel Wowoahs starka säsong.

***

ÖSK kan säkert hitta en offensivt skicklig ersättare till Roni men jag tror att det blir svårt att hitta en spelare som är lika lojal i försvarsarbetet.

Både Frempong och Bassombeng kan ta sig förbi sina motståndare men de är inte lika stabila.

Det har inte lika hög lägstanivå.

När man såg Bassombengs inhopp igår så undrar man varför han inte får mer speltid.

Han såg otroligt spelsugen ut och tog sig förbi sin back i princip varje gång han fick bollen.

Konkurrerar inte Bassombeng på samma villkor som övriga spelare?

Om man har en så pass het spelare i truppen så ska man inte behöva chansa med en halvskadad Porokara.

Sixten Boström måste våga förändra sin startelva ibland.

Låt Bassombeng starta någon av de avslutande matcherna.

Foto: Bildbyrån

Erik Nilsson har varit utlånad till Ljungskile stora delar av säsongen och han har verkligen levererat i Superettan.

Nilsson har spelat 18 matcher (17 starter) och producerat imponerande fyra mål och sex målgivande passningar.

I ÖSK fick han allt som oftast hoppa in centralt på mittfältet, men i Ljungskile används han till vänster som yttermittfältare i en 4-4-2-uppställning.

Han verkar trivas rätt bra även på vänsterkanten.

***

Erik Nilsson går en ljus framtid till mötes och nästa säsong är han förhoppningsvis mogen för spel i Allsvenskan.

Att låna ut honom till LSK var ett mycket klokt beslut.

Bra lirat Erik!

Zlatan Ibrahimovic är en sällsynt talangfull fotbollsspelare men han har en mentalitet som egentligen passar bättre för individuella idrotter.

Så har det i alla fall sett ut tidigare när han dragit på sig landslagströjan.

I fredags fick vi se en helt ny Zlatan.

***

Jag har haft många diskussioner med folk som tycker att Zlatan alltid är bättre i sina klubblag än i landslaget.

Min åsikt är att han måste anpassa sig genom att spela enklare i den blågula tröjan.

I lag som Juventus, Inter och Barcelona drar medspelarna på sig markering vilket innebär större ytor för Zlatan.

När lagkamraterna inte är världsstjärnor får Zlatan flera motståndare på sig direkt och i det läget kan inte ens han briljera med sina dribblingar.

Problemet i landslaget är att han tidigare har försökt att ta sig fram på egen hand trots denna bevakning.

I fredags visade Zlatan upp ett mer moget spel där han släppte bollen tidigare och jobbade betydligt hårdare i försvarsspelet.

Det var underbart att se honom jobba för laget.

***

Jag inbillar mig att övriga spelare får massor av energi när de ser lagets stjärna och lagkapten Zlatan Ibrahimovic vinna tillbaka bollen genom stenhårt jobb.

Vi kommer aldrig att kunna spela ut de bästa fotbollsnationerna i världen men vi kan besegra dem genom hårt arbete.

Om vårt kära landslag ska kunna skörda framgångar så måste samtliga spelare visa upp en hög arbetsmoral.

Lagkaptenen är spelaren som ska visa vägen.

Han heter Zlatan Ibrahimovic.

Gnaget behöver en ny målvakt

Jag har precis kollat på Stockholmsderbyt mellan AIK och Djurgården och det är nästan komiskt att se Tomi Maanojas målvaktsspel.

Det måste vara en mardröm att spela i gnagets backlinje.

Varje gång Djurgården lyfte in en boll i boxen så stod Maanoja fastfrusen på mållinjen.

Vid flera tillfällen i första halvlek visade utespelarna öppet sin frustration över sin målvakt och dennes obefintliga pondus.

Vid ett tillfälle fick Maanoja nästan en utskällning av Niklas Backman & Co.

Innan Djurgårdens kvittering tog Maanoja dessutom ett horribelt beslut.

Han slog en snabb inspark till Jorge Ortiz som då hamnade i en omöjlig situation utanför eget straffområde.

Djurgården fick en gratishörna som resulterade i kvitteringsmålet.

***

När Johan Oremo gjorde 2-1 för Djurgården blev den svartgula krisen allt djupare.

Oavsett hur det går i den här matchen så är det uppenbart att utespelarna inte litar på Tomi Maanoja.

Ett förhållande där man inte litar på varandra håller inte i längden.

Gnaget behöver en ny målvakt.

Kritiken är otroligt överdriven

När man pratar med örebroare och läser inlägg på diverse forum så är det ganska många som är kritiska till vänsterbacken Samuel Wowoah.

Jag anser att ytterbacksspelet är en av de viktigaste detaljerna i Sixten Boströms offensiva tänk.

Utan skickliga och kyliga bollspelare på dessa positioner faller ÖSK:s spel.

Om man skulle ersätta Wowoah med exempelvis Per Johansson eller Fredrik Nordback så är jag ganska säker på att uppspelsfasen skulle haverera.

Jag ska förklara vad jag menar.

***

När ÖSK startar sina anfall så är det ofta ytterbackarna Wowoah och Anttonen som sköter uppspelen.

När motståndarna sätter press så är det ganska vanligt att backar i Allsvenskan tar det säkra före det osäkra och väljer ett långt alternativ utan egentlig adress.

Wowoah (och Anttonen också för den delen) är så trygg och skicklig med bollen att han kan ge medspelarna de där extra 2-3 sekunderna så att de hinner ta rätt löpning och komma ur passningsskuggan.

Ovanstående egenskaper hos en ytterback är guld värda i uppspelsfasen och gör att ÖSK kan hålla bollen inom laget även i pressade situationer.

Med en annan ytterback än Wowoah skulle ÖSK tvingas spela betydligt fler långbollar och minska sitt bollinnehav i matcherna.

***

Kritiken mot Wowoah handlar ofta om att han blir stillastående med bollen, spelar för svårt och att han är en säkerhetsrisk i defensiven.

Jag tycker att kritiken är otroligt överdriven.

Han blir ibland lite överkonstruktiv och sätter sig i svåra situationer, men hur ofta tappar han bollen i farliga lägen?

Jag skulle vilja påstå att det är väldigt sällan.

***

Samuel Wowoahs konstruktiva ambition i uppspelsfasen är betydligt viktigare för ÖSK:s spel än vad många tror.

Den dagen han är avstängd eller skadad så kommer ni att förstå vad jag menar.

Samuel Wowoah är helt enkelt en nyckelspelare i Sixten Boströms ÖSK.

I dagens Nerikes Allehanda kan man läsa att John Alvbåge skulle ha drabbats av sibirisk svininfluensa.

Eftersom jag vet att NA-skribenten Lasse Wirström är en humoristisk herre så blev jag inte direkt orolig.

Någon timme senare dök det också upp ett inlägg på Alvbåges blogg där han bekräftar att den gode Wirström har skojat till det och hittat på en helt ny åkomma.

Humor är alltid välkommet en regnig förmiddag i slutet av mars.

John Alvbåge har haft feber och hosta i veckan men enligt honom själv så är han på bättringsvägen.

***

När vi ändå är inne på ämnet så kan jag ju avslöja hur jag ser på målvaktsituationen i ÖSK.

John Alvbåge är en av Allsvenskans klart bästa målvakter och sedan han kom tilbaka till ÖSK har backlinjen hittat en trygghet i spelet som de inte hade tidigare.

Höga betyg till Westman

Om man går tillbaka några år i tiden när Peter Westman vaktade Örebros mål så fick han relativt ofta höga betyg i massmedia för sina spektakulära räddningar.

Westman är en skicklig frilägesmålvakt och jag har full förståelse för att journalister fokuserar på dessa spektakulära räddningar.

Det som dessa jurnalister dock missade var att backlinjen i ÖSK hade enorma problem pga Westmans brister som målvakt.

Han hade stora problem med spelet i luften och visade ingen pondus i straffområdet. Han hade svårt att placera sig rätt i målet vilket gjorde att han släppte in alldeles för många enkla skott utifrån.

Eftersom backlinjen inte litade på Westman så vågade de inte släppa några skott utifrån och med en sådan känsla i kroppen är det lätt hänt att man som back går bort sig.

Som gammal mittback så har jag själv upplevt detta. Jag föredrar en målvakt som tar det han ska och sprider lugn omkring sig.

Inte en målvakt som släpper in enkla bollar och räddar frilägen.

Hälsning till NA-sporten

Jag kan ta ett exempel på massmedias skeva bild av målvaktsspelet.

Nerikes Allehanda betygsätter spelarna i ÖSK efter varje match och ifjol slutade John Alvbåge på ett snitt på 2,73.

Eftersom 2 är godkänd och 3 är bra så kan man alltså säga att Alvbåge fick betyget med beröm godkänt.

Detta känns helt galet enligt min mening.

Underskattning av stabilt spel

John Alvbåge dominerade straffområdet, styrde sitt försvar med järnhand och höll nollan i ett antal matcher förra säsongen. Trots detta fick han betyget 2 (godkänd) i ett par av dessa matcher.

Motiveringen var att han inte hade så mycket att göra. I en liknande match där han tvingades till en frilägesräddning så kunde betyget bli 4 (mycket bra).

Säsongspremiären mot Åtvidaberg visar att NA inte har bättrat sig. Alvbåge höll nollan och gjorde en stabil insats men fick ändå bara en tvåa.

På grund av detta resonemang så sätter alltså NA-sporten inte högre betyg på John Alvbåge än på Peter Westman.

Om man inte gör några frilägesräddningar så kan man tydligen inte få höga betyg. Detta är i mina ögon ett tecken på okunskap och ett hån mot John Alvbåge.

Alvbåge är alltid bra

Min uppmaning till Anders Uddling & Co på NA-sporten är alltså följande:

Sluta underskatta John Alvbåge och inse att han i princip alltid är bra.

Han ska således aldrig ha sämre betyg än 3.

Skärpning NA!

En av Allsvenskans bästa spelare

Alejandro Bedoya började förra säsongen utanför startelvan och med de starka korten Gerzic, Nordback och Kihlberg på mittfältet hade han svårt att få speltid.

För varje vecka som gick så blev Bedoya bättre och bättre på träning och han gjorde dessutom flera bra inhopp. Till slut kunde helt enkelt inte Sixten Boström hålla honom utanför startelvan.

I bortamatchen mot Häcken 27 juli fick han spela de sista tolv minuterna och räddade med sina två mål en poäng åt ÖSK.

Den resterande delen av säsongen var han i princip given på Sixten Boströms mittfält.

***

Alejandro Bedoya är en fenomenal fotbollsspelare och jag ser inga begränsningar för hans utveckling.

Om han blir starkare i kroppen och skaffar sig lite mer rutin så kan han gå hur långt som helst.

Jag rankar honom redan nu som en av Allsvenskans absolut bästa mittfältare.

***

Vad är det då som gör Alejandro Bedoya så bra?

Han är enormt rörlig och konstant ett alternativ för bollhållaren. Han har en löpstyrka och snabbhet som få andra spelare i serien. Han kan dessutom löpa med boll i hög fart utan att tappa kontrollen.

När ÖSK tar sig runt på kanterna så är Bedoya den som ofta är först in i straffområdet och understödjer Kim Olsen. Där har lagkamraterna en hel del att lära.

Han är en bra passningsspelare och tar ofta kloka beslut med bollen. Han skjuter bra med bägge fötterna och har en enorm vinnarskalle. Bedoya läser dessutom spelet bra och ligger rätt i försvarsspelet.

Bedoya har en väl utvecklad funktionell teknik vilket bl a innebär att han kan ta emot bollen med både insidan och utsidan av foten.

Han ger sig själv extra tid i mottagningarna och får nästan aldrig bollen för långt ifrån sig.

***

Jag har redan hyllat löpstyrkan och snabbheten men det finns ytterligare en dimension som jag älskar med Alejandro Bedoya.

Han löper aldrig planlöst utan värderar sina löpningar i djupled på ett otroligt bra sätt.

När man från läktarplats ser att det blir lite trångt och stillastående på mitten så kommer det nästan alltid en djupledslöpning från Bedoya.

Han skapar enorma ytor för sin medspelare och är sannolikt den spelare i Allsvenskan som löper mest.

Jag är övertygad om att ÖSK en vacker dag kommer att kunna sälja Bedoya för dyra pengar.

Som ni märker är det en komplett spelare jag beskriver.

Jag står för varje ord.