











ÖSK bjöd på samba från gnällbältet
Örebro krossade Trelleborg ikväll och det var stundtals kattens lek med råttan.
Hemmalaget saknade Nordin Gerzic (avstängd) och Kim Olsen (fotskadad) men det hade ingen som helst betydelse.
63% bollinnehav.
17-2 i avslut.
8-0 i avslut på mål.
2-0 på resultattavlan.
Klasskillnad är nog det ord som bäst beskriver matchen.
***
När jag i vintras döpte bloggen till ”Samba från gnällbältet” så hade jag ingen aning om hur bra namnet skulle beskriva ÖSK:s vårsäsong.
Sixten Boströms lag spelar en attraktiv fotboll som präglas av kortpassningsspel och aggressivitet.
Sedan en tid tillbaka har vi dessutom en brasse i laget så nu dansas det riktig samba, både på planen och på läktarplats.
***
Om Boström får behålla samtliga spelare under uppehållet så är jag övertygad om att Örebro kommer att kunna utmana om SM-guldet.
Helsingborg har haft maximal utdelning under våren och jag är ganska övertygad om att HIF kommer att förlora en hel del matcher i höst.
Inte ens Presidenten kommer att kunna påverka den utvecklingen.
***
Vad var det då som Örebro gjorde så bra ikväll?
Efter 5-10 lite avvaktande minuter så ökade ÖSK tempot och Alejandro Bedoya var den som tog tag i taktpinnen.
Bedoya var överallt på banan och tillsammans med Magnus Kihlberg trasade han sönder Trelleborgs anfallsspel.
Örebros försvarsspel i första halvlek var extremt aggressivt och bortalaget fick inte en lugn stund med bollen.
Det är jobbigt att spela på det sättet och man såg i andra halvlek att en del spelare blev lite trötta.
Jag tycker ändå att spelarna höll ihop det bra och spelade klokt.
***
Jag har redan berömt Bedoya och Kihlberg men jag måste även berömma brassen Paulinho Guara.
Paulinho är teknisk och gör mål, men det som fascinerar mig är hans obrasilianska spelstil.
Han är oerhört laglojal, jobbar hela tiden stenhårt för laget och väljer dessutom ofta enkla alternativ med bollen.
Det är oerhört värdefullt.
***
Klockan börjar bli mycket nu men jag måste bara få skriva några rader till om fantastiske Alejandro Bedoya.
Han är löpstark, bekväm med bollen, passningsskicklig och samtidigt enormt målfarlig.
Jag hyllade Bedoya i vintras som en av seriens mest kompletta mittfältare och jag ser ingen anledning av ändra inställning i den frågan.
Bedoya kan gå hur långt som helst.
***
Ni som inte såg matchen ikväll missade ”årets löpning” på Behrn Arena.
Mittbacken Micke Almebäck hängde med upp i en kontring och tog en djupledslöpning som jag knappt tror att självaste Usain Bolt skulle kunna upprepa.
Jag hörde en person på läktaren uppskatta maxhastigheten till 15 m/s.
Ni kan ju räkna ut själva vad ”Iron Mike” hade haft för tid på 100 m i den farten.
Underbar match svartvitt!




