
En släng av mansaktivism.
Jag och Elin sitter och kollar på ett avsnitt av Californication där Hank Moody och agenten Charlie Runkle brutit sig in i en killes college-rum, i jakt på kokain. Hank hittar en fleshlight och säger åt Charlie att känna efter inuti den.
- Såna där är så jävla fåniga, utbrister jag.
Elin sätter emot, vad är det för skillnad på en sån och en dildo? Det verkar helt enkelt som jag fallit i fällan av demonisering och sunkframställning av mäns sexualitet.
Nå, nu tycker jag att de är fåniga mest för att det är sjukt onödig att försöka få en att se ut som en fitta (du VET att det är ett redskap du håller i), som redskap betraktat. Långt från allt i dildoväg försöker ju spela riktig kuk. Det hade alltså varit mindre fånigt att ha en termos makaroner, och säkert enklare att rengöra. Att jag ändå fallit i fällan till viss del är dock sant. Inte så konstigt, eftersom mäns sexualitet är lika drabbat av myter och normer som kvinnors. Bland dessa finns enkelheten.
Ett av inläggen som spann vidare på Nour El Refai-klippet jag bloggat här handlade till stor del som den saken. Jag syftar på Tanja Suhinina som konstaterade att hon lackat ur för länge sen om hon varit heteroman. Män framställs helt enkelt som simpla genom att inga tips verkar riktas till män. Tips på egen njutning alltså. Tips för kvinnor att tillfredsställa män och vice versa finns det gott om, såväl som tips för kvinnor att öka sin njutning (vi pratar alltså strictly hetero nu, men det är ju också det dominerande perspektivet i mainstreammedia). Nästan inget finns dock riktat till män om sig själva. Män kommer, är alltid kåta och intresserade av sex vad det än är, det är inte så noga det där. Nåt sånt.
Precis som det är problematiskt att kvinnor ständigt beskrivs som att de har svårt att komma, att kvinnors orgasm är världens mysterium, är det också problematiskt att män ses som så otroligt lätta. När mäns issues behandlas är det prestationsproblem, potens och liknande. Aldrig att ”nej fan, jag har inte skönt sex nog” eller ”jag vet inte ens vad jag gillar”. Vafan. Var är guiden till den egna kroppen för män, var är våra dildopartyn, var är överhuvudtaget våra samtal om hur olika också mäns orgasmer kan kännas? Det slarvas bort när man själv tänker såväl i prestationstermer som i mytisk kvinnoorgasm och simpel mansrunk.
Jag menade alltså att Nour El Refai drev, inte med dåliga män, utan med alla som kör prestationsracet (och att det skulle kunna vara detsamma i heterokontext med ombytta roller när det kommer till oralsex). Den som tänker att utmaningen och äran ligger i den andras njutning för att ens egen är så självklar. Det är alltid lite sorgligt tycker jag. Det självklara vore istället att det lika självklart för alla var att känna sig sjäv och testa sina njutningsvägar.
Förhoppningsvis skulle ingen lika lätt betrakta sin egen njutning som en prestation heller i ett sånt läge, som många heterokvinnor får göra när män ska trixa till det för hennes skull.
- – -
Jag är naturligtvis medveten om att det här är en bra plats att skriva om dessa saker själv på. I’m on it.